"Ett avgörande skäl till varför jag tror att högern i längden inte kan vinna och stöpa om samhället är att den aldrig haft de stora sångarna och diktarna med sig.Till alla - och där räknar jag in mig själv - som nu känner en oerhörd pessimism över att det här landet är på väg att bli ett bottenlöst högerland, finns ett trösterikt budskap: De som gestaltat och formulerat såväl drömmarna som mardrömmarna om våra samhällen och dess människor, har nästan alltid varit människor med hjärtat någonstans till vänster."
Inte bara att det är "otaktiskt" att ställa upp en bildad och konstnärlig elit mot ett högerfolk i mörker (och det är kanske inte riktigt det han gör heller, gissar att han menar att det är de styrande som är höger), och inte för att jag tycker att det är meningslöst att uppmuntra läsning, tvärtom såklart. Utan för att jag inte tror att bildning och poesi funkar på det sättet.
Man kan tänka på dadaisternas uppror mot den starka tron på humanismen och de sköna konsterna, som det första världskriget (eller kolonialismen, men den kom de inte in på så mycket tror jag) punkterade: så mycket var den upplysta självbilden värd, när kriget brakade igång: eller på Teju Coles essä om den högt bildade och beläste Obama, som inte hade några problem med drönare i Afghanistan; eller på Victor Klemperer, som beskrev hur han övergavs av jättebildade men fick stöd av enstaka personer som knappt hade någon beläsenhet alls. Om Obamas drönare dödade analfabeter, var det väl lika illa som om de träffade intellektuella och poeter? Många nazister var högst belästa, inte gjorde det dem mer vidsynta?
Så jag håller fast vid en dadaistisk grundsyn, samtidigt som - ju mer AI och tyckonomi slukar upp själarna - jag mer och mer ser läsning som en av flera små vildvuxna stigar till motstånd.
Men förhärliga inte poeterna.
Så du tror inte på litteraturen som ett vaccin? Det gör inte Agnes Lidbeck heller:
SvaraRadera"I dag finns det en mer eller mindre uttalad idé, om att litteraturen är nyttig. Inte nyttig som i moraliskt god innehållsmässigt, nödvändigtvis. I böckerna får människor vara både plågade och plågande, utan att bli fördömda. Nej, snarare finns en bild av att formatet är själva nyttigheten. Att skönlitteraturen breddar individens perspektiv och att den bidrar till ökad förståelse mellan människor.
En vaccinspruta. Något man på offentligt initiativ får tryckt in i armen. Säkert nyttigt, men inget man direkt ser fram emot.
Vad vi kommer få för litteratur, om böckerna reduceras till en sådant nålstick, vågar man inte tänka på. Ordet guldålder är i vart fall inte den första associationen."
https://www.gp.se/kultur/kulturdebatt/tvinga-inte-pa-oss-god-litteratur-som-vaccin.cfdf5e0f-11e1-45b6-9321-7814983491b1
Nej, bilden av litteraturen som ett vaccin är helt enkelt inte sann. Det är ingen helt oskyldig tanke heller, eftersom den medför en hierarki: belästa har bredare perspektiv, är mer toleranta, empatiska, rentav mänskligare. Så är det inte.
SvaraRaderaOch det här i Greiders artikel stämmer inte:
"De som gestaltat och formulerat såväl drömmarna som mardrömmarna om våra samhällen och dess människor, har nästan alltid varit människor med hjärtat någonstans till vänster."