Om amerikanska politiker och analytiker länge talat om Ukrainakriget som ett proxykrig för att försvara amerikanska intressen, vilket tonats ner i Sverige, och som en "utvidgning" av Nato, medan opinionen i Europa har övertygats att det har handlat om att låta ukrainarna slåss för hela Europas frihet -
mer förväntat efter Rysslands invasion hade annars varit för NATO:s trupper att rada upp sig vid natogränserna och säga hit men inte längre - det hade varit billigare strikt ekonomiskt, och ur en mänsklig synpunkt: det hade sparat människoliv att inte uppmuntra motoffensiven, då försöken att återerövra Krim och Donbass aldrig tagits på allvar av ledarna i Väst -
och det sedan kommer en amerikansk president som chockar genom att hota med militär intervention mot Danmark och anschluss av Kanada, och Europas ledare inte får vara med vid förhandlingarna om Ukraina eftersom striden stod mellan Ryssland och USA, ingenting av miljardrullingen handlade nämligen om medlidande med ukrainarna, och det säger jag för att jag vet att det är så - då återstår för den medieskeptiska att se de små förskjutningarna av värdegrund och retorik, oro eller handfallen anpassning, pro-Trumpism, onämnbart DCA-avtal, eftertankens uppstötningar eller såna här sanslöst yrvakna frågor:
I vilken mån vågar Europa lita på Trumps USA efter veckans amerikanska utspel?
Jaha, eftersom kommentarfältet under Finn fem fel drar trafik, mycket Tyskland och Österrike nu - och man kan faktiskt hävda att Biden hotade eller ska vi säga gjorde en kraftig påtryckning på Tyskland när han sa att USA skulle stänga ner Nord Stream, vilket i sig var en kraftig signal om att det handlade om amerikanska intressen och inte Europas säkerhet, annars hade han försökt lugna ner situationen i stället för att veva och provocera, så kan jag väl påminna om inlägget med den ack så generösa rubriken Finn fem fel.
SvaraRaderahttps://lundgrenmaja.blogspot.com/2021/08/finn-fem-fel.html
"S är även kritiskt till USA:s krav på tillgång till ukrainska mineraltillgångar för att ge fortsatt stöd till landet. Andersson säger att "man kan inte ge någon en gåva och sedan kräva betalt för det i efterhand""
SvaraRaderaBra att hon säger ifrån, men det var aldrig någon gåva.
Miljarderna till Ukraina var ingen gåva och de handlade inte om Europas säkerhet.
Sverige borde inte ha skickat vapen till Ukraina, av en massa vettiga skäl som jag redan påpekat, och bör verkligen inte skicka trupper dit nu, och borde inte ha skrivit under DCA-avtalet då man visste att Trump var på väg tillbaks, och borde ha väntat med NATO-medlemskap.
Så var det med det. Det här kommer såklart ta lång tid men det går att se början i slow motion, den här utvecklingen som ibland kallas "naturlig", för att den ska betraktas som en naturlag, ej föremål för ifrågasättande, och helt utan alternativ.
Har de varit så här naiva hela tiden?
SvaraRadera
SvaraRaderaOK, det är nog redan avgjort - Sverige skickar soldater till Ukraina. "Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet ställer sig bakom beskedet men betonar att det är viktigt att inte USA drar sig undan."
Det betonar de. Hötter de med sina små pekfingrar mot USA och tror det funkar, eller har de helt enkelt ryckts med av den nyss uppfunna naturlagen?
SvaraRaderaDet kommer inte bli folkomröstning om det här heller.
I och med att USA tagit sin hand från Ukraina och troligen även från Europa betyder det även att kärnvapen som avskräckning inte gäller längre. såtillvida inte Frankrike hotar Ryssland med kärnvapen finns inte längre något "kärnvapenparaply": om Ryssland går in i västra Ukraina igen om några år när svenska och brittiska soldater eventuellt är där, kommer USA högst troligen vända bort blicken, även om Trump ersatts av någon annan. Det har varit tydligt för jättelängesen. Det är lite förundransvärt att den här naiva inställningen till USA segat sig kvar så länge.
SvaraRadera
SvaraRaderaScholz säger att det vore förhastat och olämpligt att skicka trupper medan kriget fortfarande pågår - ja, då är de ju knappast fredsbevarande, utan innebär en utvidgning av kriget.
Expressens ledare menar att Sverige ska skicka trupper på ett villkor - att freden är på Ukrainas villkor. Vilket Ukraina, mer exakt - ukrainska nationalister som kräver att få tillbaks Krim? Då kommer kriget fortsätta och svenska soldater delta i ett kommande krimkrig. Inte ett dugg osannolikt, men det kommer ta tid innan världskriget tar den vändningen. Scholz bromsar troligen även för att han vet att det är svårare att få med sig den tyska opinionen.
SvaraRadera"Sverige ska skicka soldater" skriver Expressen - och det verkar som om hela vänsterfältet lunkar efter, inte för att Aftonbladet kan betraktas som vänster men de är mer eller mindre megafon för S. Ledarsidan skriver att Sverige bör bli mer som Frankrike (kanske kärnvapen?), men försöker anlägga en hurtigt familjär ton när krismötet efter USA:s besked avhandlas:
"hur fasiken man ska hantera situationen som uppstått".
SvaraRaderaAtt det hade varit mer logiskt, mer förväntat, och betydligt mindre kostsamt - utöver diskussioner i USA om ukrainakriget som ett amerikanskt proxykrig som ibland sagts inte ligga i USA:s intresse, ibland beskrivits som för dyrt och ibland rentav som riskabelt - har det ibland skymtat fram en förvåning över NATO:s enighet om stöd till Ukraina. Det var långtifrån självklart från början och ”Natos röda linje” har successivt förskjutits.
Till en början fanns debattörer som pekade på hur överlägsen Nato-ländernas styrka är, och att Ryssland omöjligt kan vinna över Nato. Men de bortsåg från vissa faktorer - att USA:s satsningar på Ukraina inte berodde på oegennytta, att Ukraina faktiskt inte var med i Nato, att mycket tydde på att det skulle komma en Putinvänlig president, och de bortsåg från ukrainsk nationalism.
De som stödjer Trump idag i Sverige gör det av lite olika skäl, en del för att han stödjer högerextrema partier i Europa, andra för att han stödjer Israel, några antagligen för anything goes så länge det blir klirr i kassan för svensk vapenindustri, och så länge han inte är "woke" utan hatar vänstern, invandrare från utomeuropeiska länder, och lite annat hat som inte stör högern, gör det inget att han hotar Kanada med anschluss och Danmark med militär intervention. De gillar Trump för att han tvingar Europa att rusta upp, för att han kanske ger en möjlighet för kärnvapenlobbyn att lobba för egna svenska kärnvapen, och för att vänsterliberaler hejade på Harris. En Putinvänlig amerikansk president kan öppna upp för möjligheten att svenskar får slåss mot ryssar på riktigt, inte i Sverige men i Ukraina. Det gillar högern, inklusive Expressen som redan varit med under offensiven i Kursk.
Hur många svenskar som är med på det här har jag ingen aning om, men jag tror att "hur fasiken man ska hantera situationen" är ett lite skämtsamt sätt att vända sig till de S-väljare som fortfarande menar att Sverige valde fel väg.
SvaraRaderaKanske dumt att dra upp DCA igen men med tanke på Trumps brutalitet - vad har Sverige förbundit sig till, kan det komma ett chockartat krav?
Det här uttalandet av Kristersson låter illavarslande: "Ytterligare samtal är bra, men att bidra med konkret stöd är ännu bättre. Ukraina behöver stärkas - oavsett om förhandlingar kommer inledas eller inte. Det handlar också om Sveriges säkerhet".
SvaraRaderaHan tänker inte medverka själv, utan via videolänk.
Det här är ett tecken på sprickan i Europa (som är djup) och att Sverige, åtminstone med den regering vi har idag, av en eller annan orsak vill köra sitt eget race.
SvaraRaderaEn vardagsgrej som får mig att undra över - något, inte helt säker på vad: jag äter ingefära från Kina nästan varje dag, det är väl en sån sak som man kommer se på med förundran i framtiden att det överhuvudtaget var möjligt. men en en enkel fråga: när experter talar om hotet från totalitära regimer, har inte Västvärlden alltid varit inflätad i diktaturer, och under de krigsbefriade parenteser då västländer varit demokratiska har de väl alltid exploaterat koloniserade länder, och varit sammanflätade med diktaturer i när och fjärran, och för det sjätte: det finns ju en rosenkindad stjärnögd tro på att marknadsekonomin upphäver konflikter, i det här fallet med Kina är det ju ingen som tror att Kina kommer anfalla militärt utan det handlar om framgångar i t.ex Afrika, medan USA hotar att anfalla Danmark - magkänslan säger att det handlar om det amerikanska imperiets undergång och att det kommer slå vilt omkring sig, lika irrationellt som invasionen i Irak, lika brutalt som tortyren i Guantanama, eller varför inte förslagen på etnisk resning då palestinier ska lyftas ut ur Gaza och placeras typ var som helst, och kålsuparteorin i Sverige som var rätt spridd tidigare återkommer nu men i lite ny tappning - som krav på en stark man i Tyskland, mesige Schulz som tycker att trupper till Ukraina medan kriget fortfarande pågår är en dålig idé bör ersättas av en starkare S-man i Tyskland som kan konkurrera med de högerextrema -
En slarvig kommentar, när jag släpper ner ingefäran i grönsaksmixern
Tjena, what's the prevailing mood in Stockholm these days? If the USA and the former USSR enter into a new coalition for perpetual peace (possible names: the Königsberg Agreement, the Kant Coalition, “Viva il Papa” etc.), will the Scandinavians become neutral again? But how can you be neutral between two sides that aren't at war? These are confusing times, let's face it
SvaraRadera
RaderaBra fråga. Jag vet faktiskt inte vad the prevailing mood är.
Utöver chock. Högern är splittrad, det finns Trumpanhängare inom sd med marginal, men en debattör som Gunnar Hökmark försöker ordna rättning i ledet på högerkanten - säger rättning i ledet utan att lägga någon särskilt värdering i det. Sverige har redan investerat mycket militärt och industriellt i Ukraina. Har inte siffrorna men gissar att det är snudd på mest i Europa. Neutralt kommer Sverige inte bli igen. Expressen har på löpet att Putin har stora motgångar, och vill att Sverige skickar soldater till Ukraina. Det vill inte jag, om jag får uttrycka mig lite töntigt subjektivt. Men jag ville inte att Sverige skulle träna azov-soldater heller.
Le moment est confus, contradictoire, fou ...mais en même temps l'histoire n'a jamais été linéaire et cohérente, si on y pense (mais on préfère l'oublier). Stalin a été l'allié d'Hitler, Churchill prisait Mussolini et même les nazis, l'Amérique a été en bons termes avec la France du maréchal Pétain, puis alliée des Soviétiques, puis a confiée ses programmes spatiaux à des ex-nazis, le Japon a été l'ennemi à détruire de la terre, puis le meilleur allié. Mais on avait perdu l'habitude, au nom de la bonne conscience ; je crains qu'on revient à quelque chose de très opportuniste et imprévisible. Les principes et la morale dans les relations internationales n'existent pas, la Suède protestante est-elle prête à l'accepter? :) En tout cas on peut toujours faire semblant qu'ils continuent d'exister.
Radera
SvaraRaderaOui, et l'Europe est un smorgasbord de arvfiendskaper... Je dois admettre que je n'avais jamais pu imaginer un président Américain menaçant la Danemarque. Mais bof... :-) Un retour de la Suède à la alliansfrihet och neutralitet - qui était bien-sûr un peu (ou beaucoup) hypocrite, mais peut-être stabilisant aussi - impensable, men de kunde åtminstone ha väntat med DCA-avtalet. Silence totale là-dessus,
Och ja, det är inte bara protestantiska Sverige som är chockat, eller berett att överge varje försök till principer - eller fullskaligt världskrig.
RaderaCe serait quand-même comique : "on revient à l'alliansfrihet, pardon, on s'était trompé". Et la Finlande aussi. A "votre" place, je ferais ça pour de vrai. Et pour rappel ...souvenons-nous que l'Islande a été occupée par les USA, durant la Seconde guerre. Le Danemark est trop "grand" pour ne pas sousciter des convoitises...
RaderaJo, men så blir det ju inte. Men troligen allianser och försvarssamarbeten som inte räknar med USA. Och en allmän upprustning. Trump har sagt att USA går ur om alla inte dansar efter hans pipa, vilket kan betyda vad som helst, t.ex att han kräver Kanada och Grönland annars lämnar amerikanska trupper Polen.
RaderaApropå ingenting, men undrar om svenska psykoanalytiker inte vågar rätta till den missvisande wikipediaartikeln om bortträngning. Den är vinklad, extremt provinsiell och varför inte "presentistisk", ett uttryck jag nyligen lärde mig. Det kunde räcka med att man översatte de engelska eller franska artiklarna i stället. Det finns också något som kallas dissociation, som inte heller är någon helt enkel historia. Undrar om inte Hitchcocks Spellbound, en väldigt osannolik skildring av dissociation och upplösning av dissociationen, kan ha påverkat föreställningar om vad psykoanalys är för nåt. Spännande film, dock.
:-)
Godkväll