och kommer inte meddela frånfället av en älskad kisse i sociala medier, det är inget för hjärtan och gråt-emojis, men kort före jul fick hon svårt att andas. Jag fick hjälp av en snäll granne som skjutsade oss till djurakuten. Där sa de att prognosen inte var så god, hon var gammal och hade behövt läggas in flera dagar, då de skulle ta en massa prover, sticka i henne och ha sig, och det hade inte varit roligt för henne. Så jag fattade det svåra beslutet att låta henne somna in.
Det är klart det är stort. Men det kan vara irriterande med reaktioner på skärmen vilka de än är. Schysst med grannen.
SvaraRadera
RaderaJa, har världens bästa grannar.
Tänkte att jag skulle strunta i att berätta om det i bloggen också. Det är så jävla mycket kattsnack. Billigaste tricket att knipa medlidandepoäng. Och det här är ju privat. Hon var rätt trött och ville inte leka när jag försökte busa med henne. Sen gick det snabbt.
RaderaStor kärlek. Unik kisse. Det var de båda två.
RaderaSen är jag faktiskt inte speciellt ledsen längre, sörjt färdigt. Det är några veckor sen. Och det blir enklare för mig att resa nu.
RaderaDet där lät också som sorg...
Säger beskäftig amatörpsykolog...
Beklagar sorgen lite för sent, då :-)
Mariannesson
RaderaNej du har rätt, det lät som någon som stålsätter sig. "Sörjt färdigt, så det så!" :-)