Här kan recensionen läsas.
På GP kultur.
Apropå "postmodern filosofi" -
slarvigt begrepp, en rad filosofer och strömningar brukar buntas ihop och avfärdas med det tillmälet.
Mest från höger, ibland från vänster.
Men det funkar om Slavoj Žižek!
Men det funkar om Slavoj Žižek!
Ska inte dra någon definition av postmodernism här. Men kan väl säga att den inte ska förväxlas rakt av med svårsvår fransk filosofi (poststrukturalism och dekonstruktion).
"Krossa framsteget" är inte någon "uppgörelse med framstegsmyten" som den presenterats som. Uppgörelser med idén om framsteg har pågått länge och är en attityd som är lätt att apa efter och göra klichéer av. Och det gör Žižek, blandar med snårig lacanianism och landar i cyniska resonemang om "biomassa". Därför är den post, efter, nada. Ingenting finns och anything goes.
SvaraRaderaDet jag tycker är bekymmersamt med Lacan, eller snarare lacanianismen - korten på bordet igen, Lacan har aldrig varit min grej och mina kunskaper är inte jättedjuplodande, men jag gissar att han går att tolka som att om man föds in i en något annorlunda symbolisk ordning, t.ex österländsk, buddhistisk, polyteistisk, förmodern, osv, så funkar idéerna om begäret på ett annat sätt, medan han bland lacanianer verkar tolkas som att det handlar om biologism, medföddism, det är något absolut som ligger i människans själva natur, och då försvinner ju idén att det är språket som formar människan.
Undrar därför lite över att Lacan verkar ses som en auktoritet bland kvinnliga kulturskribenter, eller i alla fall ser man oftare Lacans namn droppas än t.ex Kristevas, Irigarays, Cixous, tror jag, det är nåt underligt med det, särskilt när « La femme n'existe pas » betraktas som nåt slags evig sanning. Utan diskussion, distans, egen kommentar.