torsdag 31 mars 2011

En förväxlingstragedi

Som av en slump har copyriot ett inlägg om en kommande debattbok om scenkonsten.
Förväxla inte konsten med branschen.
Jag har förstås inte läst Rasmus Fleischers text i den ännu inte utgivna boken (hans blogg är alltid fasansfullt bra), men jag vet att litteraturen är ett fält där branschen, inklusive delar av kulturjournalistiken, ofta försöker styra konsten och tror att den därmed gör gott.
"...dagens politiska förväntningar att varje konstart ska kunna begrava alla intressemotsättningar för att tala med en enad röst": kanske är detta besläktat med den pågående kulturlobbyismen för "en gemensam berättelse", som jag har skrivit om; i alla händelser ska det bli mycket spännande att läsa Fleischers och övriga texter i boken om scenkonst.

- Varför finns det ingen nittitalsgeneration?
- Vad ska vi tycka om nittitalslitteraturen?
Det här var för längesedan men båda är exempel på "konferenser" som anordnades på nittiotalet för att försöka ringa in och sätta etikett på litteraturen: ungefär som om denna behövde en godkänt-stämpel av etablissemanget. En mycket underlig attityd. Jag tror inte att slikt hänt någonsin tidigare i världshistorien.
Jag kan inte låta bli att nämna - apropå bransch och konst - Svensk Bokhandels ledare hösten 2007: "Utgivningen av Myggor och tigrar skadar Albert Bonniers förlags anseende". Svensk Bokhandel är branschorganet, den går ut till alla redaktioner, kritiker, bibliotek med mera, och det var bara ett av flera exempel på officiella proklamationer från branschen och institutionerna själva (vilket inte är detsamma som enskilda skribenter). Jag nämner det inte för att beklaga mig utan för att påminna om att det var kultursfären som sådan som dundrade. Och det var antifeminism, men det var också för att jag hade kritiserat både businessen och kulturen i vidare bemärkelse på ett sätt (det finns aspekter av Myggor och tigrar som det inte är helt lätt att sätta ord på) som tog mycket, mycket djupt och frambesvärjde en muskelspänning som inte har upphört.

Från det ena till det andra. Det har kommit en hälsning från Lady Camorra, med lite hjälp från matte Katarina. Jo hon har det bra den stolta damen, har blivit söderböna, lär hitta på en del bus inomhus numera. Xerxes och Atossa är väldigt glada över att ha fått ärva hennes kattrappa.

26 kommentarer:

  1. Off topic: Blogger, som ju är ditt bloggverktyg, har gjort lite nya grejor, såg jag. Nu kan ens Blogger-blogg se ut på lite olika sätt. Jag testade med din:

    Flipcard

    Mosaic

    Sidebar

    Snapshot

    Timeslide

    SvaraRadera
  2. Johnny: wow! oj! Tack, vilken ska jag välja? Härligt alltså.

    SvaraRadera
  3. tigerteckningarna försvinner, och allt annat i sidopanelen. Det är lite synd... hm

    SvaraRadera
  4. Ja man behöver ju inte dumpa sin vanliga blogg, med tigrar och sånt, utan kan se de här grejorna som alternativa versioner, om inte annat för att få tiden att gå.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Johnny: Det är väldigt överskådligt och bra, man skulle kunna ha det som en parallell-blogg på nåt sätt, som man kunde switcha mellan, som sagt.

    clam: "t ex en ny etikett för pr tgt varje inlägg, dvs i prkt:en nada etiketter"

    que???

    Jag kör nästan bara med gamla etiketter - har inte hittat på en ny ämnesrubrik på evigheter - en del är väldigt allmänna ("politik", det betyder i c för sig etymologiskt "det som rör det allmänna, gemensamma affärer" ungefär, därför kan rubriken få vara bred).
    Men det är krångligt att gå in i ämneslistan, det borde vara enklare.

    SvaraRadera
  8. Vete tusan om det inte skulle vara bra med en enkel grundkurs i redigering. Å andra sidan är det kul att pröva sig fram.
    Nu ska jag försöka testa det där autotune också.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Appropå att styra ...

    "Alla bär vi en roman inom oss.
    Skriv den nu, så kan du vinna 500 000 kronor och garanterad utgivning!
    - Tillsammans med bokförlaget Forum och bokklubben Månadens bok utlyser vi en tävling, berättar Expressens kulturchef Per Svensson."

    "I romantävlingen gäller det att skriva den bästa svenska samtidsromanen. Förstapriset är 500 000 kronor och garanterad utgivning sommaren 2007 i Sverige, senare även i Norge, Danmark och Finland. Tävlingen arrangeras av Bokförlaget Forum, bokklubben Månadens Bok och Expressen.
    Romanen ska utspela sig under ett år tidigt 2000-tal. Den ska ha ett persongalleri med flera generationer och en kärlekshistoria - gärna okonventionell. Minst ett av de tio budorden ska överträdas i romanen, som inte får vara en deckare/spänningsroman.
    Manuskriptet ska vara Bokförlaget Forums redaktion tillhanda senast den 1 september 2006."

    SvaraRadera
  11. clam: Nja, oförskämt vet jag inte - mest förvånande. "Maja hittar på en ny etikett för varje inlägg". Det var som fan?

    Axelryckningar eller inte: människor är olika.

    SvaraRadera
  12. Magnus J: jo jag minns det där. 500.000 är en fantasisumma.
    "Flera generationer, okonventionell kärlekshistoria, minst ett budord ska överträdas..."
    De som instiftade priset och satte reglerna hade nog låtit sig inspireras av olika slags skrivövningar. Nu är det där en väldigt svår skrivövning: man kan inte skräddarsy innehåll på det sättet.
    I kombination med monstersiffran en halv miljon, plus garanterad utgivning... Lite väl pampigt. De fick väl aldrig in något bidrag som ansågs duga heller.

    SvaraRadera
  13. clam: yvig håller jag med om. Dessutom går jag i inläggen inte alltid tillräckligt på djupet: släpper ämnen för snabbt, exemplifierar inte tillräckligt mycket osv.
    Däremot kan jag inte hålla med om att kommittéer och TV:s soffliggarlag inte skulle påverka kulturen. Det tror jag nämligen att det gör i allra högsta grad.

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. maja: Klassificering är svårt. Det gäller ju att hålla det någorlunda konsekvent. De här nya versionerna verkar vara bra alternativ, frågan är bara hur man ska integrera dem i sin blogg.
    MagnusJ: "Alla bär vi en roman inom oss.
    Skriv den nu, så kan du vinna 500 000 kronor" hahahahaha....
    zigge

    SvaraRadera
  16. Switchar mellan de olika mallarna gör man ju med de blåa knapparna uppe till höger på var och en av dem:
    http://stationsvakt.blogspot.com/2011/03/olika-fasoner-pa-din-blogger-blogg.html

    SvaraRadera
  17. clam: jo det är klart. Sen tycker jag att en av de största poängerna med bloggar är diskussionerna i kommentarfälten, de gånger det blir såna. Jag deltar sällan annat än i min egen eftersom det ju är rätt uppslukande, och tar mycket tid, men just det här interaktiva (lite jobbigt ord...) är ju extremt roligt.
    zigge: tanken var nog god - talangjakt.
    johnny: man kan kanske ha det i sidopanelen?

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. ja de fläskade ju i där...
    hihi.. "kärlekshistoria - gärna okonventionell".
    Äsch, det där skulle man ju ha hakat på. 500 tusen kronor.
    Det är lite bättre än gnället iallafall - "varför finns det ingen ny litteratur?"
    Apropå det tycker jag att Elisabeth Hjorts roman med anknytning till Knutby, Hängivelsen, verkar intressant.
    För att sluta gnälla på gnäll, alltså.

    SvaraRadera
  20. Uttalandet om att Myggor och Tigrar skulle skada Bonniers anseende är nog tyvärr ganska tidstypiskt. Ibland får citatet "begrava alla intressemotsättningar för att tala med en enad röst" ännu mer kvävande konsekvenser. Jag har precis varit med om att en redan publicerad text togs bort från förra numret av Ett lysande namn efter påtryckningar av en upprörd poet. Det som gör mig mest rädd är att nästan ingen tycks reagera över censurhistorien, trots att väldigt många har läst inlägget på min blogg. Är det här, som du skriver, standard inom litteraturvärlden på något sätt? Det känns som om konsensusängsligheten bara blir värre och värre.

    SvaraRadera
  21. Lyra: jag ska vara uppriktig, det här är väldigt svårt att säga något om. Som jag fattat det ville en av de som svarat på din enkät att hans/hennes svar skulle plockas bort, men du föredrog då att ta bort hela texten. Eller har jag missuppfattat det? Är det den text du lagt ut på nätet nu? Du fick ju många, långa, öppna, ogarderade och kloka svar, sen kan jag väl hålla med om att det känns lite som att du är ute efter att bevisa att OEI är... fel, dåligt. Och det framgår inte riktigt varför du tycker det (om du nu gör det). Hade det inte räckt med att ta bort mailen från den som bad om det?

    SvaraRadera
  22. Du är begåvad och (don't get me wrong) väldigt ung: knappt mer än 20, va?

    SvaraRadera
  23. Maja: Det är ett skönlitterärt verk det är fråga om, enkätsvaren har arrangerats och anonymiserats på ett visst sätt som komponerar en helhet. Hade du gått med på att ändra på en text på begäran, efter att den hade publicerats? Jag ville inte att texten skulle ändras alls, då gick ansvarig utgivare in och tog bort den helt. Juridiskt får man göra vad man vill med mail i sin inkorg -- jag gjorde också tydligt att svaren skulle användas. Det har förstås aldrig varit min vilja att långdikten ska tas bort ur tidskriften.

    Mitt syfte är, som jag skriver, att "undersöka och blottlägga vilka som får tala, vad de talar om, hur de talar och, framförallt, vad som inte får sägas eller göras i litteraturvärlden". Enkätfrågan om OEI blev här min metod för att konstruera en sådan bild.

    Ett eller flera av svaren i dikten har jag författat helt på egen hand. Personligen tycker jag att OEI är en intressant tidskrift på många sätt. En viktig aktör på litteraturfältet -- vilket framgår av texten. Men tidskriften/förlaget/personerna kring dessa har fått ett inflytande över fältet som inte förvaltas så medvetet och ansvarsfullt (särskilt utifrån ett feministiskt perspektiv) som man borde kunna förvänta sig.

    SvaraRadera
  24. hm... Nja... Ett skönlitterärt verk som framförallt består av andras texter, blir det ju i så fall. Nästan som en kollektivdikt faktiskt. Jo, under samma omständigheter skulle jag inte ha tvekat en sekund, jag skulle ha tagit bort de stycken som någon annan hade skrivit och ville ta tillbaka. Anonymiserat eller ej.
    Alltså, man kan inte göra ett lapptäcke av andras mail eller för övrigt andra texter, och sedan kalla det för ett eget konstverk. Sorry Lyra... Det råder i och för sig stor förvirring när det gäller sånt där. Häromåret gav en ung författare ut en bok som bestod av ett kollage av en annan, mer berömd men död, författares roman (jag minns inte den svenska författarens namn men han använde en roman av Pérec). Det klipps och klistras nästan lite för mycket överhuvudtaget i yngre litteratur tycker jag - lite besläktat är väl när Euripides Medea kallades för Sara Stridsbergs Medea (jo pjäsen var ändrad men tveksamt om det var så mycket ändrat att det inte trots allt fortfarande var Euripides Medea det handlade om).
    Så jag kan förstå att du tycker att det är ok att ta andra poeters mail, sätta ihop dem och kalla det ditt eget konstverk. Jag tycker inte att det är det och kan inte bli upprörd om någon av poeterna känner sig lite bestulen och vill ta sin mats ur skolan.

    SvaraRadera
  25. Intressant att höra att du tycker så. Sedan modernismen har ju cut-up, detuornement, perverterade omtolkningar och så vidare börjat räknas som litterära verk i egen rätt. Inom konsten är den utvecklingen ännu tydligare. Ta Duchamp. Ta Robert Rauschenbergs "Erased de Kooning". I det här fallet har jag ju inte bara tagit mailen, utan skapat deras utgångpunkt, kontext, och påverkat riktningen och tonfallet genom eget bemötande. OEI-texten verkstatus borde i ljuset av historien vara allt annat än kontroversiell. Men man behöver förstås inte vara överens med historien.

    Hur mycket min kompetens och min ålder har att göra med varandra vet jag inte, men ja, jag är 20 år.

    SvaraRadera
  26. Jo det vet jag - just den delen av det modernistiska projektet kan även vara menad som en attack mot den romantiska idén om autenticitet, upplösning av genikulten, till och med avskaffande av det förhatliga jaget, osv.
    Jag har knappt läst OEI, det borde jag eftersom mycket av litt.debatten handlat om just OEI (de har varit rättså angripna, jag kan tänka mig att det bidragit till den tragiska händelseutvecklingen).

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)