söndag 14 augusti 2011

Det farliga språket

Thentes krönika: ja just det, apropå att vända på stenar - och i anknytning till den debatt som har uppstått om det farliga språket.
Jag ska någon gång samla mig till ett inlägg, än så länge får det bli skissartat. Det blir rätt märkligt om hela fokus är å ena sidan på en diffus pöbel (representerad av kommentarfält, Flashback osv) å den andra på det ständiga röda skynket (eller blåa) Axess. Lite grann har det funnits en sådan slagsida i debatten synes det mig.
Det har nästintill uppstått något slags språkfobi. Jag kan nämna Gina Gustavssons Därför bör vi avstå från att provocera, där hon på något märkligt sätt lyckas tolka Torbjörn Tännsjös ambivalenta och trevande artikel som "ett rungande nej" till självcensur, och där hon för övrigt verkar ha glömt hur provokativa många av Upplysningstänkarna och satirikerna var.
För att då inte tala om att det mycket väl kan vara just det som inte uppfattas som provocerande, som är allra farligast (om vi nu ska tala om åsikter, tankar, ord i farotermer).
Nå, jag uppfattar det nu inte som att Thente är ute efter att ställa just en speciell författare mot väggen, och inte som att han kräver självcensur. Det gör inte jag heller.
Däremot skulle jag vilja säga detta. Det borde vara omöjligt att i det ena fallet hylla något för att det sägs skildra "allas vår botten", medan man i andra fall yrkar på självcensur.
(Jag har fortfarande inte hört mer än de sista minuterna av nämnda sommarprat, men jag gillade slutet med ett osynligt barn som gick och skrattade).
Ett något hafsigt inlägg. Jag har för övrigt inte börjat styrketräna för att slåss, utan för att det var ett sätt att få det att vända uppåt igen.

7 kommentarer:

  1. "Inte förbjuda hatfyllda uttryck", "det går en avgrund mellan det han mente och det han gjorde": Knausgårds sommarprat var nära nog övertydligt på den punkten. Personligen är jag nog mer ambivalent som Torbjörn Tännsjö. Instämmer i att det blivit en slagsida åt att endast peka ut forum som Flashback, kommentarfälten - och så Axess. Å andra sidan vevar Johan Lundberg på rätt mycket han med.
    Algot

    SvaraRadera
  2. Det får man hoppas (att du inte tänkt börja slåss).
    Just det har varit en del av Norges styrka - att man talat om bibehållen öppenhet och demokrati. Det är tänkbart att det hade låtit annorlunda om det hade varit ett islamistiskt dåd. Kanske till och med troligt. Men varför spekulera om det.
    God natt
    Mariannesson

    SvaraRadera
  3. För övrigt finns det en hel del likheter mellan Myggor och tigrar och Min kamp... Jag tänker inte minst på ditt vindlande sätt att ta dig an fascismens lockelse. Det vore intressant att läsa en jämförelse mellan projekten. Det enda jag sett i den vägen är en artikel i Svenska Dagbladet, där recensenten skrev att du och Carina Rydberg hämnas medan Knausgård berättar hur han känner - eller något sådant...
    Jag ser fram emot Ingrid Elams bok.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  4. Mariannesson: Det gör jag med, jag ser fram emot Elams bok - och jag vill inte ha någon självcensur bland kritiker heller, alla tolkningar av alla böcker måste vara helt fria. Det här är ju fullständigt självklart.

    Algot: klart att språk kan vara farligt (demagogiskt, hypnotiserande, förledande). Men frågan om censur/självcensur är förstås mycket svår. Jag skulle nog inte säga att det är en avgrund mellan ord/tankar/fantasier å ena sidan och handlingar å de andra: vägen från t.ex paranoida tankar till ord till handling är inte spikrak på nåt sätt och man ska nog vara lite försiktig med att peka ut medansvariga.Och sjålv är jag tex emot nerläggning av Flashback.

    SvaraRadera
  5. Det blev ett nja till slut (efter helgenomhörning och fundering). Jag tror t.ex inte att det går en avgrund mellan det han menade och det han gjorde. Det är lite för enkelt. Men strunt i det.

    SvaraRadera
  6. Det jag har sett av Flashback motiverar en nedläggning. Där finns saker som går över gränsen till hets mot folkgrupp, där finns skvaller om kändisars mentala hälsa, och öppet förespråkande av pedofili. Bland annat. Allt detta fullständigt anonymt. Det borde åtminstone finnas ett krav på ett namn bakom pseudonymen, så att personer kan stå till svars för det de skriver. Jag tror inte heller att man kan förklara ett dåd som Breiviks med en allmän förråelse, däremot tycker jag också att det är aningen för lättvindigt att helt enkelt hävda att det är en avgrund mellan ord och gärning.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  7. Mariannesson: jag kanske får lov att återanknyta till debatten "Inget ska censureras!" i Almedalen - förvånansvärt nog tyckte så mycket som 60 procent av publiken att inget ska censureras före debatten. Det saknades en ordentlig definition av censur, jag tror inte att så många i grund och botten menar att ordet ska vara totalt fritt (vilket en del av debattörerna menade), t.ex att det skulle vara lagligt att hänga ut en oskyldig som mördare på en löpsedel, utan jag tror att de flesta definierade censur som "statlig förhandsgranskning och censur". Men det är endast en mycket snäv definition. Det finns även intern censur (redaktioners, förlags strykningar och refuseringar), och det finns självcensur.
    På sista tiden har kraven på självcensur varit många och kraven på censur av t.ex Flashback och kommentarfält likaså. Det är fullständigt givet att norska tidningar ströp kommentarfälten med kränkande och grovt opassande kommentarer strax efter terrordådet, att tillåta det det hade varit detsamma som gravskändning, ungefär som att tillåta elakt klotter på kyrkogårdar. Men på sikt - det är oerhört viktigt att göra skillnad mellan hatiska tankar/ord å ena sidan, mord å den andra. Även om det är för enkelt att helt enkelt hävda att det är en avgrund mellan dem, punkt.
    Diskussionen om Flashback tror jag att jag får be att återkomma till. Tills vidare: jag tycker inte att Flashback bör läggas ner.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)