måndag 2 september 2013

Den fanatiskt falska Maria Schottenius

Här finns det en könsskillnad mellan manliga och kvinnliga författare. Kvinnliga kommer inte lika lätt undan med sina hat- och hämndböcker. De blir sällan enbart konstnärligt bedömda.

skriver Nurse Rached i en krönika idag.

26 kommentarer:

MagnusJ sa...

Bra rubriksättning!

maja lundgren sa...

Hela krönikan är ohederlig. Det går inte att säga att Norén, till skillnad från MVG-Knausgård, inte ifrågasätter sig själv och sitt projekt, eller att han skulle vara ytligare än det norska knaset. Och det är fullständigt felaktigt att LN skulle vara ointresserad av politik. Det finns massor av resonemang kring inrikes- och utrikespolitik i boken. Och ska man snacka höger-vänster, så är ju Knausgård långt till höger om LN. Men jösses, vad är det med dn -

Anonym sa...

Jag vet inte, har inte läst En dramatikers dagbok. Lite här och där i ettan, tvåan har jag inte ens öppnat. Osäker på om jag kommer att göra det. Men spontant gissar jag att Schottenius har fel här:
"August Strindberg engagerade sig i stora samhällsfrågor som handlade om demokrati, utrikespolitik, militarism, den sociala rättvisan.
Lars Norén har inga särskilda åsikter, i varje fall inga som framkommer. "
Zigge

Anonym sa...

Hehe, det norska knaset...
Zigge

maja lundgren sa...

Jo det måste ju vara en medveten lögn.

Anonym sa...

Om de ringde från DN kultur och bad dig uttala dig om Norén, kan det vara så att de ville sopa igen spåren efter "kulturdrevet" mot dig?
Kulturgrubblare

maja lundgren sa...

Ingen som helst aning.

Anonym sa...

Ja jag vet inte, jag tycker det känns som ett internt kulturbråk. Norén hoppar på Schottenius och Schottenius hoppar på Norén. Jaha, nåt att bli förvånad över?
:-)
Calamity Jane

maja lundgren sa...

Nej, inget att bli förvånad över.
Men om hon ändå ville sluta låtsas vara feminist!

Anonym sa...

Jag tycker det är sunt.

Bra Maja.

Leroy

maja lundgren sa...

Tack Leroy. Vad som är sunt eller osunt är väl svårt att säga - men man ska väl inte plötsligt dra till med en feministisk innantilläxa som något slags tillhygge? Schottenius har ganska så konsekvent drivit en helt annan linje, och då inte bara i samband med Myggor och tigrar utan även när det handlade om Unni Drougges bok, boken om Geijeraffären, och några andra "affärer" också som jag inte minns för tillfället. Så vad är nu det här plötsligt?

Anonym sa...

Det som är sunt är att du inte går med på villkoren.

Mariannesson sa...

Stackars Schottenius. Kanske. Eller inte.

maja lundgren sa...

Anonym 20.49: javisst. Eftersom tiden är som den är behövs det vrede.
Mariannesson: det är tänkbart att det är synd om henne. Men det är inte synd om skribenten, mediepersonen Schottenius.

maja lundgren sa...

Jo rubriksättning... "Till exempel" är ju inte någon lysande rubrik direkt. Lite dammigt nyenkel tänkte jag.

Anonym sa...

Jag ville nog bara undvika att det blev för mycket Bill och Bull. För att skilja mellan sak och person: jag tycker också att M Schottenius skriverier känns fanatiskt falska.
M:sson

Anonym sa...

Kul med personangrepp? Hat är ett billigt knep för att få uppmärksamhet.
Läs gärna Björn Wimans jämförelse mellan Lars Noréns pennalism och Lundsbergs. Sakliga diskussioner är en sak, men hat är aldrig konstruktivt.

MagnusJ sa...

Det finns säkert ett "kryperi" för auktoriteter bland kulturjournalister, men när Wiman på slutet skriver som om Lars Norén vore institutionen/smädaren och kritikerna/journalisterna på landets största kulturredaktioner de drabbade eleverna, känns det lite övermaga.

maja lundgren sa...

Visst finns det kryperi. Jag tyckte t.ex SvD:s hyllning av första delen av En dramatikers dagbok var riktigt klibbig. Inte läst Wimans artikel.
Jag har en hel del kritik mot tvåan också, nu när jag smält den har fler invändningar infunnit sig. Problemet är mest, när det handlar om en sån lunta, att man inte kan läsa om någon större mängd - och då finns risken att man börjar projicera. Återkommer

Anonym sa...

Och dn gick kanske längre än de flesta i sitt devota lanserande av knausgård.
Maja

maja lundgren sa...

Kulturjournalistik går ibland/ofta ut på att satsa på hästar. Då spelas författare ut mot varandra. Det fattas redaktionella beslut om att backa upp en författare och jaga en annan. Självklart kommer andra författare då också i skymundan, det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången. Och så - ja, sen handlar det mycket om att spåra upp "trender".
Klart slut. Nu vill inte jag tänka på det här mer.

Anonym sa...

"då finns risken att man börjar projicera" - men herregud. Tar du inte lite för allvarligt på litteraturkritik? Klart det handlar om projektioner. Eller är du en sån som tror på objektiv sanning, objektiv kvalitet o.s.v?

:-)

Anonym sa...

Jag har faktiskt aldrig läst Norén men han är ju större än kulturjournalisterna. På så sätt är det att sparka neråt. CJ

maja lundgren sa...

Det var slarvigt uttryckt. Jag är lite trött efter att ha kånkat runt på en äldre mans depression och skaparvåndor ett tag, så jag formulerar mig kanske inte så pointillistiskt som jag brukar.

(hm, kanske nåt att lägga på minnet - pointillistisk stilistik?)

Anonym sa...

"det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången"
Fem? Så många? För tillfället har väl recensenter och litteraturdebattörer excellerat i att jämföra två med varandra. Norén och Knausgård. De resonerar som om självbiografiskt författande uppfanns för några år sedan. Maken till historielöshet får man leta efter.
Hästminne

maja lundgren sa...

Jag försökte vara generös.