torsdag 27 mars 2014

Burn, tansebissing, burn

Nu när faran förhoppningsvis, peppar peppar, är över kan jag berätta att jag legat ganska risigt till några dagar på grund av att amalgamet i en tand hade gjort en spricka i benet. Ingenting syntes på röntgenplåtarna, tand och tandkött var friska men det gjorde ändå vansinnigt ont och svullnade upp i ena kinden, på utsidan av halsen och en bit ner på bröstet. Först när amalgamet i den tand som det onda kom ifrån hade avlägsnats upptäcktes sprickan och det var ju tur - jag fick massor med antibiotika, annars hade det kunnat gå illa, för finns det en spricka i tandbenet så kan bakterierna gå rakt ut i blodet.
När jag kom hem efter att ha fått tanden avlägsnad (har ändå aldrig gillat den där tanden, bland annat på grund av att det är så mycket amalgam i den - när jag var liten var nämligen skoltandläkarna övernitiska, ett litet hål borrades gärna större och sen öste man på med metall), nå, tanden stretade emot en hel del men ändå måste jag säga att det var en process under vilken jag var oerhört ståndaktig, jag begrep på tandläkaren och sköterskan att det hela var allvarligt men det gjorde inte så värst ont och jag var angelägen om att bli av med tanden, så jag härdade ut. När jag kom hem funderade jag lite på varför jag inte brydde mig om att man hade ryckt ut en tand på mig. Jag borde ju vara ledsen. Min första tand som måste ryckas.
Men näe. Jag undrar om jag kanske inte är så rädd för döden.
Hur som helst så somnade jag. Det tyckte jag att jag var värd. När jag gick på återbesök nästa dag var tandläkaren och sköterskan oroliga - de hade ringt flera gånger eftersom de glömt att varna mig, om jag fick feber måste jag åka till akuten på stört. Men jag hade sovit och för övrigt svarar jag aldrig om jag inte känner igen telefonnumret.
Det syns inte riktigt på bilden från i förrgår hur uppsvullen jag var, förresten så är jag inte riktigt återställd ännu men det känns som om penicillinet är på väg att vinna striden.
Rubriken anspelar på Burn, motherfucker, burn, det är väl inte direkt heavy metal men...

I bakgrunden skymtar Tischbeins teckning av Goethe när han hänger i ett fönster i Rom.


Tillägg: ett sammanträffande: jag kommer aldrig att haka på den "autofiktiva trenden", jag räknar inte M&T till den eftersom den inte hör dit. Men det händer ibland att jag sneglar vad jag skrivit i gamla dagböcker samma datum och av en slump valde jag året 1978, då jag den 27 mars skrev att jag inte var rädd för döden.
Så, nu ska jag inte skriva något förrän språket återvänt.

10 kommentarer:

  1. Sista raden är en provokation.
    Det är inte medelklassen som vissa är ute efter att nita, utan det är bildning. Det gäller bara att ta reda på varför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan va snygg jag är. Lite feberblank men ändå. Stilig.

      Radera
  2. åhhhh! - stackare! - det var bra att du skrev detta - öppet för alla att ta del av - jag har nu tagit del av detta ditt lidande... men vad hjälper det... - meedliidande... - " jag känner med dej i din sorjj..." - så tror jag jag skrev som en liten obetydlig kommentar när du berättade om att din mor 'gått bort'... - jag känner med dej - tror jag - även nu - i ditt liidande - som - kannsche - nu hör till förfluten tid... - lättnad när liidandet upphör kannsche kan vaara Något... (f'låt min staavning!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne! Det värmer. Nu måste jag säga att jag inte led eller lider så där väldigt egentligen, även om det kanske ser lite grann så ut på bilden, hehe... Jag tog det rätt lugnt. Det hade kunnat sluta illa, sånt där kan gå rätt fort. Det är konstigt med amalgam, vad det kan ställa till med. Jag var hos tandläkarn för ett halvår sedan och allt var lugnt. När jag åkte till akuten i söndags med ont upptäckte de ingenting på röntgen. Men sen - tjoff, t.o.m bröstbenet var svullet. Läskigt. Men nu tror jag faran är över, har några stycken hårda bulor som ömmar men tror penicillinet fixar det snart.
      Ja halledudanedej.
      Tack för medlidandet Marianne, det värmer jättemycket.

      Radera
  3. Goethe hänger ju inte och dinglar i fönstret. Han står och hänger vid fönstret, borde det kanske heta.

    Delar av Goethe hänger ut genom fönstret.
    Skumt.

    SvaraRadera
  4. Under en tid såg det ut som om en amputering av huvudet skulle komma att bli nödvändig.

    SvaraRadera
  5. Krya på dig! Skönt att amputation inte blev aktuell. Ett huvud kan vara bra att ha. Inte minst om man vill göra så här: http://www.youtube.com/watch?v=C0vf3o0vOi4

    Pompe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pompe; Jaaaaaa! Heavy! Underbart. Jag ska också göra så sen. Men inte förrän jag har gjort en amalgamsanering.

      Radera
    2. Allt skrot ska ut ur munnen. Ja fick för många fyllningar som barn. Det var bara godis på lördagar på den tiden, det var fluorsköljning, svårt att tro att jag hade särskilt stora hål, kan slå vad om att skoltandläkarn la in amalgam "i förebyggande syfte" på något sätt. Nu ska det ut.

      Radera
    3. Inte haft ett hål på fyrtio år, så det är gammal heavy metal.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)