Efter min amalgamsanering kommer jag att fira så här:
Tack, Pompe.
Sedan 2009 är det förbjudet med amalgam. Vissa undantag kan göras för vuxna men PÅ BARN OCH UNGDOMAR ÄR DET TOTALFÖRBJUDET. Jag har inte haft ett hål på fyrtio år och jag tvivlar på att mina hål som barn var särskilt stora (sötsaker var strängt begränsade till lördagar, vi hade inte kaffebröd heller i min familj annat än på helgerna, det var fluorsköljning i skolan osv). Jag tror inte att de ganska stora amalgamfyllningar jag fick i småskolan var motiverade. För en vecka sedan tänkte jag inte mycket på amalgamet i min käft mer än att det är fult och utgått ifrån att det varit okynnesfyllningar, en tandläkare som brann för mycket för sitt yrke, en som snedtänt på yrket kanske man kan säga. FRÅN OCH MED I SÖNDAGS ÄGNAR JAG AMALGAMET EN BETYDLIGT ALLVARLIGARE TANKE OCH HÖGST PÅ MIN ÖNSKELISTA STÅR NU EN AMALGAMSANERING.
Nu slutar jag innan jag börjar svära.
Trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar