lördag 5 april 2014

Utan titel

Ansvar - värdigt - irreparabelt.
Hjärtlösa människor kräver hjärtlösa monument. Varför är artonhundratalet så seglivat?
Vördnad för den stora konsten, och här i kombination med något slags modernistisk negativ uppbygglighet: ju fulare och brutalare desto bättre. Ju fler ekorrar som stryker med, desto bättre. Gnälliga anhöriga och öbor måste talas tillrätta, för nu ska det bli ett pampigt nationalmonument som kan invigas av Siv Jensen.





2 kommentarer:

Anonym sa...

Gamla Adam and the Ants! Riktigt bra postpunk. Eller senpunk kanske...
Zigge

maja lundgren sa...

Nåt sånt, ja! Jag blev glad att upptäcka att jag tycker de är lika bra idag.