...är inte att det cirkulerade ett upprop före mässan, som det var fullt möjligt för författare och andra kulturarbetare att signera för att sedan ta konsekvenserna och avstå från att åka dit och lansera sina böcker - i stället för att först åka till mässan och därefter underteckna ett annat upprop om bojkott av nästa års bokmässa - utan det är att det inte ställs några som helst krav på att undertecknarna ska ha läst den tidning det gäller, eller på annat vis satt sig in i vad det handlar om, både konkreta sakfrågor och principfrågor.
Det här gäller många upprop, kanske de flesta. Därför är jag emot upprop, i synnerhet dem som startas på Facebook.
Författare och intellektuella bör inte gå med på att åsidosätta kritiskt tänkande, noggrannhet och principer för att skriva under något "på känn".
Jag kände knappt till vare sig Nya Tider eller Vavra Suk. Det klingade lite vagt bekant bara. När jag försökte läsa på fann jag att Nya Tider har presstöd och att det (enligt uppgift) inte förekommer så mycket nazism i den. Ingen hets mot folkgrupp heller, så vitt jag förstår. Jag har bara läst lite ur den på nätet och inte hittat några konstigheter men det är tänkbart att det finns grövre saker bakom betalväggen. Det sägs att där förekommer förintelseförnekelse, som jag tycker är bland det obehagligaste som finns men jag tror inte att det tjänar någonting till att förbjuda det.
Vidare har jag funnit en uppgift om att Vavra Suk blivit överfallen av en grupp på 20 stycken AFA-aktivister och fick föras till sjukhus med skallskador.
"Håll rent mot rasism" är en formulering jag aldrig skulle kunna skriva under på.
Jag tror inte heller på bilden att journalister och författare är så hotade av högerextremismen, att demokratin är i fara.
Bokmässan lär ha puttrat på i godan ro i år, och påståendena om allvarliga hot och trakasserier har inte blivit belagda. Påståendena i uppropet är för lösa i kanten.
Det tjänar ingenting till att överdriva. Less is more bör gälla även i den politiska retoriken.
Det här är inte några helt nya åsikter för min del. Släpp megafonerna, ett inlägg från 2010, uttrycker på ett ungefär vad jag anser än idag.
Det här är Ank-Käthe, ingen annan. |
Antirasismens metaforer har bleknat så mycket att till och med Cecilia Hagen talar om att utrota råttor.
Åsa Linderborg har däremot slutat tala om råttor, vilket jag tycker bådar gott. Men det är onödigt av henne att påpeka att hon har skottsäkert glas i fönstren. Det finns det många andra som inte har, och de kan bli avundsjuka.
För övrigt tycker jag att det är så jobbigt att hålla med någon jag inte brukar instämma med: Ann Heberlein. Välj en bättre väg än att skrika censur.
Men visst. Världen är krånglig och det skulle bara vara dumt att intala sig att den inte är det.