måndag 17 oktober 2016

Säg nej till den negativa uppbyggligheten




Det kom en bok av ett par danskar för några år sedan, som handlade om att det rebelliska har blivit mode. Det betyder absolut ingenting som helst längre. Alla vill vara subversiva.
Det skulle vara en mardröm att se Dylan på Nobelfesten. Kusligt intill spyfärdighetsgränsen.

13 kommentarer:

  1. Fast Dylan fick Nobelpriset för sin poesis skull, inte för att han är rebell. Jag tycker om att läsa Bob Dylan, texterna går fram bättre då. De som protesterar mot att han fick priset är fåntrattar tycker jag :-)
    Mariannesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det tycker jag också, även om de gör sin konservativa plikt. Det kan hända att protesterna egentligen handlar om något annat än att dikterna blev framsjungna från början. Även om det är lite förvånande, så krävs det konservatism för att inte alltihop ska bli "negativ uppbygglighet".
      Däremot blir det svårt att BÅDE vara emot att han fick priset, OCH att han tiger. Då blir det en annan typ av konservatism, som kräver "gott uppförande" oavsett vad.

      Radera
  2. Ja jag tycker ju bara att det är roligt att Dylan fick Nobelpriset. Är jag konservativ eller rebellisk då?
    Om någon kan förklara varför en del har blivit så upprörda, skulle jag bli tacksam.
    T.S Älgot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att det är ganska roligt. Även om jag gillar att han tiger.
      Jag får ibland lite grann en känsla av att upprördheten handlar om att han är en vit man, fast jag har inga direkta belägg för det. Det verkar inte handla så mycket om texterna i alla fall, kritikerna brukar inte nämna dem.

      Radera
  3. Jag gissar att Joni Mitchells texter är bättre, om man studerar dem lite noga. Men det är bara en gissning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hon har ju också fått Polarpriset ...

      Radera
  4. "det rebelliska har blivit mode. Det betyder absolut ingenting som helst längre."

    Började nog redan med punken för 40 år sedan. Fanns mycket
    att kapitalisera på där ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Egentligen syftade inte danskarna på kommersialisering, åtminstone inte i första hand. Kritik av den negativa uppbyggligheten hette boken. Konstig pamflett på vissa sätt, men de hade mängder av exempel på att uttryck som respektlös, gränslös, normbrytande, osv används positivt av etablissemanget. Här en intressant artikel av Therese Bohman
      http://www.aftonbladet.se/kultur/article10926242.ab

      Egentligen började det nog redan med romantiken, sturm und drang

      Radera
    2. Kulten av Snowden och Assange - samtidigt med ointresset och kylan inför Chelsea Mannings öde.

      Det tycker jag är ett praktexempel på negativ uppbygglighet. Men det handlar om andra saker, det finns en massa bra HC Andersensagor om det.

      Radera
  5. Pire que le voir chanter pour le Pape? :)

    http://temi.repubblica.it/repubblicabologna-trentanni-di-repubblica-bologna/2010/10/09/dylan-canta-per-wojtyla/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste gå och lyfta skrot, kollar sen.

      Obs om min kommentar ovan, apropå dyrka Snowden/Assange glömma Manning osv, att den inte handlade om att Dylan gör så. Det är bara en sak som slagit mig, bland dem som har Wikileakstyperna som idoler så brukar det vara rätt lite prat om Chelsea Manning.

      kollar länken sen, ska svinga lite kettlebells

      Radera
  6. "Det skulle vara en mardröm att se Dylan på Nobelfesten".
    Alltid anat att du tittar på Nobelfesten i smyg.
    :D
    Zigge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Nej, det gör jag ju inte. Jag tycker att den är genuint motbjudande. Dessutom bjuder festen högerpopulismen på massor med hyckleripoänger.
      Dylan kan sitta bredvid drottning Silvia i frack utan skjorta.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)