tisdag 25 juli 2017

Ny bok av Giuseppe Misso

Il Chiarificatore (ungefärlig översättning: klargöraren), uppföljare till Lejon av marmor, kom i november i fjol. I en intervju i Corriere del Mezzogiorno säger Misso att han inte vill estetisera brottsligheten. Il Chiarificatore är en samhällsskildring. Han tillbakavisar också de ständiga påståendena om att han skulle vara speciellt gåtfull.
"Sanningen är alltid komplicerad, gåtfull, och ofta blir den till en våldshandling. Céline sa att världen inte skulle överleva två månader av sanning, sanningen är ett lidande som aldrig tar slut, den här världens sanning är döden. Dostojevskij sa mer eller mindre samma sak. Tro mig: jag har alltid varit en enkel person, det har aldrig funnits något gåtfullt med mig". 
Misso satt i fängelse första gången som fjortonåring och på frågan vad han skulle göra om han fick börja om sitt liv från fjortonårsåldern svarar han att han skulle studera.
-Jag ville bli författare.

Som bot för Neapel förespråkar han bland annat kultur. Brottslingar ska studera litteratur, historia, filosofi. Och framförallt undvika droger.

Den nya boken kallas "romanzo-verità".

Hela intervjun finns att läsa här, för den som kan italienska.


* * *


Det är svårt att förändra Neapel. Betydligt enklare att avskaffa maffiaromantiken.


17 kommentarer:

  1. Inte särskilt klargörande… Vad är syftet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara en notis, snabbskriven. Är det något speciellt du undrar över?

      Radera
    2. Han har dödat många, men Obama har dödad oändligt många fler oskyldiga.

      Radera
  2. Lite OT - jag måste någon gång - trots att det antagligen kommer att uppfattas som oförskämt, vem vet avundsjukt - berätta varför jag slutade läsa Elena Ferrante. Lila kommer hem från bröllopsresan med solglasögon, hon har blivit misshandlad. Det enda som skulle kunna motivera en sådan skildring är om det var sant och skrivet av någon från ett folkligt kvarter. Annars blir det som om någon skrev typ en stiliserad skildring av Rinkeby. Jag anade lite ugglor i mossen redan i början eftersom skurken i kvarteret kallas Don Achille, för jag har bara stött på präster som tituleras don i Neapel. Det är tänkbart att jag har missat att även "bossar" kan tituleras don. Det kan förstås också ha varit så på 50-talet. Annars antar jag att Elena Ferrante tagit det från Mario Puzos Gudfadernböcker. Hur som kändes det inte trovärdigt. Och när den sedan framgick att Elena Ferrante inte är uppvuxen i Neapel, hon är dotter till en domare (övre medelklass) och flyttade från Neapel i treårsåldern, då funkar det inte för mig att läsa vidare. Det är alltså inte sannare än Liza Marklunds Gömda eller Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Bara läsarna fattar det, och inte tror att det är en Neapelskildring och en klassresa, eller att det handlar om hur kvinnorna har det i Neapel osv, så är det ok. Men för mig känns det fortfarande inte ok.

    SvaraRadera
  3. Det finns f.ö mer intressanta partier i intervjun, jag har en tendens att lyfta fram det som har med litteratur att göra. Ungdomsbrottsligheten (baby criminali) har brett ut sig i Neapel, Misso hävdar att de är kontrollerade av camorran och inte "vanligt bus"

    SvaraRadera
  4. Lite märkligt det här med fixeringen vid laktosfri mjölk. Tydligen ägnar UG ett program åt att testa laktosallergiker - flera av dem visar sig vara fejkallergiker!
    OK, det är kanske ett allvarligt samhällsproblem att folk går omkring och tror att de är laktosallergiker, när de inte är det. Men samtidigt så har mjölk blivit ett slags symbol inom alt.rightrörelserna. En trollfabrik har spridit ut ryktet att antirasister hävdar att det är rasistiskt att dricka mjölk med laktos. Det har alltså skapats fejkkonton med "antirasister" som kräver att alla dricker laktosfri mjölk. Allt för att förlöjliga motstånd mot rasism, givetvis.
    Vad folk håller på, så att säga.
    Godnatt.

    SvaraRadera
  5. Vet inte om det där med rasister och antirasister, de begreppen är så urvattnade -som skummjölk. Men det jag skulle säga egentligen är att allergi mot laktos är mycket sällsynt utan det rör sig om den stora ökningen av människor som inte kan bryta ner laktos på grund av bristen på ett enzym i tunntarmen. Alltså intolerans ser ut att ha ökat, inbillning eller ej. Det kan man säkert spinna ihop med rasister och antiraster men det är inte mitt fält, bord eller cup of tea utan mjölk.

    SvaraRadera
  6. Min primära fråga som ledde mig hit: har Missos första bok översatts till svenska? Kan inte hitta den på nätet.
    Pompej verkar vara slutsåld, grattis, finns det några planer på nytryck?

    SvaraRadera
  7. Hej Gloria, nej jag tror inte det - jag har försökt att kontakta både förlaget och Misso själv utan någon överdriven framgång. Den är väl värd att översättas, men hur mycket Beppe M än förnekar att det skulle vara något särskilt mystiskt eller gåtfullt med honom, är mitt intryck tills vidare raka motsatsen. Du får nöja dig med Myggor och tigrar, där jag citerar en del ur Lejon av marmor. Jag är i Neapel just nu. Angående Pompeji - har du försökt beställa den via nätet? Jag hoppas att den fortfarande finns i lager men har inte koll på det.

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Jag håller på och läser just nu Myggor och tigrar, mycket bra. Har gjort en massa kommentarer och frågor i marginalen. Mycket intressant och tankeväckande bok och Du skriver så bra! Jag har kollat på nätet men Pompej finns endast som e-bok, gillar inte att läsa på skärmen. Jag har endast varit i Milano men blev mycket intresserad av att besöka de sydligare delarna av landet. Jag kommer säkert att återkomma med frågor angående Myggor och tigrar. Hälsningar, Gloria

    SvaraRadera
  9. Gör gärna det. Jag trodde Pompeji fanns som pocket fortfarande, håller med om att det känns bättre att läsa bok än att läsa på skärmen.

    SvaraRadera
  10. "Kings of crime" heter Roberto Savianos TV-program (titeln känns kanske lite effektsökeri) där han intervjuar bossar eller exbossar, bl.a Paolo di Lauro från Secondigliano. Tydligen skulle Misso ha blivit intervjuad, efter övertalning av Saviano. Det stoppades av staten.

    SvaraRadera
  11. Straffåldern sänks till 14 år - för grövre brott och under en testperiod på fem år, såvitt jag förstår. Jag säger varken ja eller nej till det, det beror på vad fjortonåringarna får göra under fängelsetiden. Giuseppe Misso satt i fängelse första gången som fjortonåring. I den här intervjun rekommenderar han att brottslingar
    studerar litteratur, historia och filosofi.
    Jag är personligen inte förtjust i Céline. Men det finns jättemycket bra och spännande saker som ungdomarna kan få läsa, som varken är mainstream underhållningslitteratur eller tillrättalagt och uppbyggligt.


    SvaraRadera
  12. S-förslaget om att göra hela söder om söder till visitationszon tror jag är en usel idé - verkningslös och potentiellt provocerande.
    Men att bura in minderåriga behöver inte vara så tokigt, om det finns ett utarbetat program för dem, och inte bara blir ett sätt att lära känna äldre grövre brottslingar. Men då måste det vara bra uttänkt och varken skötas av naiva stjärnögda eller folk som bara är hårda, bara hårdhet är lika oklokt som naivitet. Fjorton år är inte mycket och hur en person utvecklas (om han inte dör) efter den åldern är fortfarande rätt öppet.
    Jag tror inte de riskerar att användas som kanonmat i kommande krig, för jag tror Försvarsmakten är rädda för

    SvaraRadera
  13. Fjortonåringarna ska helt enkelt buras in på Kumla, tydligen.
    "Kumla har börjat förbereda för att ta emot sjundeklassare. Det sker samtidigt som Kriminalvården tampas med extrem platsbrist."

    Ska inte låtsas som om jag trodde att det fanns en genomtänkt idé bakom det här.
    Dumheten kommer regera och fascismen triumfera.

    SvaraRadera