Apropå vad ni vill

Kollationering

När sommarvinden andas liv i gräsen
står scenen tom: ett huvud utan tankar.
Teatern tyst: ett hjärta utan flöde.

När höstens skugga, osedd till sitt väsen,
vid ljusa löven snuddar där han vankar
beseglas ren det gröna livets öde.

Ja, själva mörkret blåser eld i pjäsen,
och på teaterns portar någon bankar:
- Låt upp för livet! Lien går bland gräsen!

Se trädets krona: huvud utan tankar.
Den bleka rosen: hjärta utan flöde.
På scenen ren är larm och muntra väsen,

men gräsen samlas sakta till de döde.

Caj Lundgren

LRB

London Review of Books.
När svenska kultursidor trampar ner sig i idioti. Tur att den finns.

Mitt liv som refusenik

(Refusenik är något mycket mer insiktsfullt och rebelliskt än vad jag någonsin kan vara.
Antar att ni vet vad en refusenik är - en Siliconvalleyingenjör som revolterar mot den digitala konformismen på allvar).

Hur som helst alltså.

Jag övergick till dumbphone för något år sedan - skaffade en ihopfällbar lite klumpig och klart osoft låda som tydligen kallas Doro.

Min motvilja mot smartphone handlar bl.a om svepandet och duttndet på skärmen. Jag är inte stel i lederna alls men tydligen är det något med min finmotorik som gör mig sällsynt illa anpassad till skärmduttandet. Jag trycker fel, fanskapet hakar upp sig eller seglar iväg in i outhärdligt dumma återvändsgränd. För att inte tala om alla appar och krav på att uppdatera och installera nya versioner osv. "Din webbläsare stöder inte vår version av det här, uppdatera och logga in och EU:s lagar kräver att besökare från EU får information om cookies, med vårt nyhetsbrev missar du inget därför ska du..".
Internet har blivit dyrare och krångligare, kladdigare och klåfingrigare och efter varje besök känns det som om en spyfluga kravlat sig in bakom ögonlocket.

Det går inte längre att göra nånting på en tom spelplats.
Jämför då med hur skönt det är att klottra i en anteckningsbok. Där är det ingen som säger öh, du måste godkänna att vi är en del av swooosch.

Ok jag har tröttnat, inget att göra stor sak av. Sedan ett par veckor har jag inte Internet hemma heller, kollar mejl mm på biblioteket 1 gång om dagen. Det funkar bra.

Gulligull, av och med det förträffliga Karlstadbandet Knogjärn

Vuxna i rummet

Den mest kväljande klichén just nu.

Varifrån kommer uttrycket "och det och sånt"?

Ur en revy, en film eller en schlager? Nån som har en aning?
Uttalas "ådéåsånt".

Dagens citat

-En planet utan sex och våld måste vara bra stillsam.
-Vi eldar för kråkorna.

Judith Leyster. (Personerna på bilden har inget med det här att göra).

Unconfirmed (and frequently disputed)

När jag researchade inför Den skenande planeten letade jag efter beboeliga planeter utanför vårt eget solsystem. Sedan 90-talet har man upptäckt flera tusen exoplaneter, en del genom direkt och andra genom indirekt observation. Jag fastnade för en som iakttagits indirekt,  Gliese 581g, kallad Zarmina, som ligger i omlopp runt den röda dvärgen Gliese i Vågens stjärnbild.
Ingen kan med hundraprocentig säkerhet säga om det är möjligt att leva på en planet i omloppsbana runt en röd dvärgstjärna - och en planet som dessutom har bunden rotation. Bunden rotation kallas det när en planet alltid vänder samma sida till mot sin moderstjärna (eller när en måne vänder samma sida till mot sin planet), på grund av att den ligger alltför nära den större himlakroppen för att orka rotera runt sin egen axel.
Problemet med bunden rotation runt en stjärna är att det kan bli ett extremt klimat med väldigt kraftiga vindar när planetens ena sida är iskall och den andra glödhet. Det beboeliga bältet kan i värsta fall bli en historia bebodd endast av cykloner och tyfoner.
Eftersom det nu var en utopisk paradisplanet jag ville ha, passade det bra att välja en som var obekräftad och omstridd. Jag ville att planeten skulle vara sagolikt förkrossande underbar till skillnad från jorden efter det fjärde världskriget.
Min roman är inte hård science fiction. Den är en fantasihistoria, en civilisationskritik, en blandning av dystopi och utopi och en lek med ord. Men en del research har jag gjort, och jag ville inte att det skulle vara helt otänkbart att bo på en planet i stil med den jag till slut valde.
Går det eller går det inte att bo på en planet med bunden rotation runt en röd dvärgstjärna? Jag har hittat en massa kanske, en massa det beror på.
Den här pedagogiska videon landar i alla fall - efter en del reservationer och distinktioner - i ett "yeah, sure". Planeter med bunden rotation runt röda dvärgstjärnor kan vara beboeliga för människor.

Även den obekräftade och ofta omstridda Gliese 581g.

Det är intressant att sannolikheten för liv på andra platser i universum har ökat astronomiskt (sorry) sedan jag var liten. Tyvärr tror jag inte att jag hinner få vara med om att man hittar andra livsformer eller kanske rentav lyckas kommunicera med varelser på andra planeter, men kanske om hundra år, ifall jorden får leva och ha hälsan.

                                                        * * *

Här är en annan fantasi om en paradisplanet.
René Laloux, Gandahar, animerad film från 1987.

dödens vitöga

Akademien reagerar på Sveriges mest eklatanta sexmaktmissbruk genom att skärpa lojalitetskraven och tystnadskulturen - sedan gör två gubbar pruttljud mot avhopparna.

Hade Dostojevskij blivit en lika bra författare utan skenavrättningen?

I rymdfärjan på väg till mars, på flykt från den jord som ansågs dödsdömd, började de gräla... på den tiden tog en resa till mars många år. Ledan i sterila farkosten var olidlig, och det var då den kultur som sedan skulle blomstra på Zarmina -  långprat och högtänk - började spira.
Muntlighet - minne - motstånd: raketen avlägsnade sig från tummelplatsen jorden medan människorna splittrades i två falanger: den ena ville radera så mycket som möjligt av den mänskliga erfarenheten för att kunna börja om på nytt. En civilisation utan grums och tjafs skulle grundläggas.
Den andra ville bevara även det bittraste, tarvligaste och mest förryckta ur mänsklighetens historia. Det var den falangen som vann. Därför skanderar de gamle på Zarmina detta om jorden:

minnet av dig vårdar vi trots allt ännu. 

Och har de inte slutat skandera, så...

Det är mer hedrande att vara en skurk än att vara en feminist

Dagens citat

-Är det inte lite larvigt att dimpa ner från universum och bara tjata om sina rötter?

Den skenande planeten

Rachel Ruysch

O mio babbino caro

Brackig vänsterpopulism

Akademien och/eller Nobelstiftelsen tog tydligen in en näringslivskonsult som är gift med moderatledaren som "krishanterare". Hon säger i SvD att det kommer att ta evigheter att "återuppbygga förtroendet". Det här är väldigt lustigt, alltså. Ganska svårtolkat, men en sak är helt säker: det har ingenting med sexuella övergrepp mot kvinnor att göra. Men det märktes på Danius också, hennes uttalanden var märkliga, allt det här pompösa och affekterade om Akademiledamöters hustrur, barn, personal osv osv. Korsningen mellan vänsterpopulism och brackighet har liksom kapat det här med metoo, som nästan från början var ganska tvivelaktigt. Nu är det samma stödmadame som ska ta moderatledaren till valseger som ägnar sig att putsa på Nobelstiftelsens och Akademiens anseende. 
Alltså det här nya hyckleriet som gjort entrée i den kulturella offentligheten... Och samtidigt svassar Danius för Dylans genienzymer, eller vad det hette. 

26 grader kl 8.30

Midsommarkransen i morse. Och enligt en del prognoser ska det bli uppåt 50 grader i södra Europa. 

Är det nåt de inte berättat för oss, typ att jorden väntas brinna upp om två år? 

Dagens citat

"All intelligens är artificiell."

En glimt ur Den skenande planeten.
Coming soon....

Blixtar utan regn

Jag tål värme ganska bra, men... att dö i en eldsvåda måste vara bland det vidrigaste man kan vara med om. Frysa ihjäl under en fimbulvinter - drunkna i en översvämning - plågsamt. Men det värsta måste ändå vara att förgås i lågor.

Men, der elden fattat huset, men’skan
Ej stort frågar efter sång, om äfven
Englar uppå himlaharpor spelte.

Vitalis

Nu varnas för åska och blixtar utan regn. En blixt har slagit ner i ett hus som brann ner... den svalkande vinden känns mer förrädisk än hugsvalande. I höst väntar kanske vattenransonering? För tänk om det kommer en torr och varm höst, efter ett kort strilregn dyker krokus och smörblommor upp i november och dör av törst, och så en vinter utan snö... och på något sätt kommer det givetvis att gå att skylla detta på invandringen och miljöpartiet. Den propagandan är redan igång. Det är mest farbröder med goda inkomster som bedriver den. Jag anstränger mig för att inte känna förakt, men det har blivit allt svårare. Det hänger i viss mån ihop med mitt jobb, långt från bortskämda och gnälliga farbröder.
OK, vi byter ämne ett tag - min fläkt gick precis sönder. Är det inte det ena så är det det det det. Så nu ska jag reparera den.

Synden straffar sig själv

Vi har 134 stridsflygplan av modell JAS 39 Gripen redo att när som helst bomba skiten ur ryssarna, men vi har inte ett enda brandbekämpningsflygplan i beredskap, trots att vi vet att skogsbränder är ett återkommande och allt vanligare fenomen. Istället måste vi låna in brandflyg från utlandet när läget redan är så allvarligt att det nästan är för sent. Och vad kommer miljardsatsningen för att militarisera Gotland med amerikanska patriotmissiler att göra för nytta, när det verkliga hotet mot Gotlands befolkning är grundvattenbristen?

Per Leander, Vi klarar inte en kris

Jag har redan sagt att jag aldrig kommer att förlåta S för att de sålt Sverige till Trump, i samband med alla tiders mest bisarra felbedömning av Krimkrisen (inom Alliansen finns inget att förlåta, de har aldrig hymlat med att deras vagina dentata är ett dollagrin). Jadå, det kan vara klyftigt att hålla isär de här två frågorna - amerikanska patrioter på Gotland och upptrappning mot Ryssland hade varit fel även om Sverige hade haft en god beredskap för torka och bränder.

Personligen är jag trött på ett lyckligt sätt, HERREN SEBAOT kommer att bränna upp oss alla med hjälp av sitt ursinnes helvetiskt träffsäkra jävla förstoringsglas, men under tiden har jag börjat arbeta och älskar det.
Därför en favoritlåt.

Kvalm

Vad det än beror på: det här vädret är kusligt.

Naturen har sista ordet

Jag är långtifrån någon expert på miljö och klimat och sånt, men rent spontant tycker jag att det vore konstigt om människans utsläpp av olika slag INTE påverkade klimatet i negativ riktning. 

Det är ju inte lite "vi" pumpat ut i atmosfären, i haven, i jorden, de senaste tvåhundra åren. 

Så kallade klimatförnekare är ett släkte för sig, "ingen jävel ska komma och säga åt mig hur jag ska leva", typ. Och så det gamla vanliga: att de som försöker leva klimatsmart blir avskydda för sin präktighet, som om de försöker göra sig märkvärdiga eller framställa sig själva som en bättre sorts folk. 

Nåväl. Jag äter inte kött, kör inte bil, sopsorterar, använder tygkasse, flyger rätt sällan - och kräver en storsatsning på tåg och båt. För jag funderar faktiskt på att skippa flyget helt för min del. Varför det - jo det har jag väl redan sagt: det kanske inte är bevisat att flyget är en katastrof för atmosfären, meningarna är tydligen delade. Men det sunda förnuftet säger väl att det borde vara det?
Så i väntan på att någon presenterar bevis för att flygplan är nyttigt för ozonlagret, tänker jag avstå.
Långa resor är roligare med tåg och båt.

(Jag är förkyld och har 38 graders feber, ber om ursäkt på förhand om något är oläsligt, etc etc)

Skriv upp att vi bänkar oss

Jag kommer att kolla på matchen Mexiko-Sverige på onsdag. Såtillvida Mexiko inte kör med fulspel kommer jag att heja på dem. Jag brukar heja på den som spelar roligast fotboll, och de 2 senaste VM har Mexiko gjort det. Eftersom jag fick göra en totalmagisk mexikoresa 2010 har mitt fotbollsintresse fått ett uppsving (jag tillhör dem som tycker att fotboll kan vara kul när man tittar på det men jag kan lika gärna glömma bort att titta).

en präst

Några foton från antropologiska museet i Mexico City. Målningarna kommer från Cacaxtla, huvudstad i Olmeca-Xicalanca. De är från 750-talet e.Kr.

go go go allez 

allez

Cowboy Buckaroo

En gammal goding. Riktigt bra alltså.

Inte snegla och snylta (dagens citat)

"Den som vill uppnå verkan med en sträng konstart
och som har höga mål, han måste först lära
en knapp, disciplinerad enkelhets regler
ej snegla mot de mäktigas palats - inte som snyltare vid rumlarnas kalas tigga,
ej som kumpan till drinkarna med vin skymma
förnuftets sol, ej på teatrarna klappa i hejarklacken

         när aktörerna skrålar.

Nej, om mot honom ler Aten, det vapenbeprydda
eller Tarent, spartankolonin, eller kanske Neapels
bukt, sirenernas hem - de första åren åt dikten
måste han ge, glad stärka sig ur den homeriska källan.
Fylld av sokratisk filosofi snart fri skall han släppa
tyglarna loss, snart svinga med kraft Demosthenessvärdet.

 Ur Petronius Satyricon

Pendeltågstation uppkallad efter Petru Birladeanu

Den rumänske gatumusikant som föll offer för camorran och som jag skrivit om i bloggen hedrades år 2016 med en ceremoni, då stationen där han dog blev uppkallad efter honom. Stationen i Montesanto heter numera Petru Birladeanu.
Vidareläsning: här.
Pendeltåget kallas La cumana eftersom det går till Cuma.

Pop på hjärnan

Jag klagar ju ibland över min oförmåga att gilla ny pop. OK jag är till åren kommen, det är vanligt att man då inte fattar det fina i den nya kråksången. Men mitt intryck är att många av mina vänner och bekanta faktiskt hänger med i popens utveckling. De gilla'rt.
Ja, de gilla'rt.
Mig rinner musiken av.
Det här är ett icke-problem. Det är faktiskt direkt löjligt. Men det har blivit något av en hangup hos mig. Jag kan plötsligt få för mig att jag minsann ska bevisa att popen var bättre förr. Men jag kan också fundera över eventuellt psykologiska orsaker till de konservativa vaxpropparna i mina öron.
Anstränger jag mig för mycket? "NU ska jag lyssna på de senaste hitsen och hitta en ingång till dem."
Det är ju inte så det ska gå till, man ska överraskas av musiken. Plötsligt ska det komma något ur radion eller högtalarna på gymmet (ja jag swingar kettlebells, det kan rekommenderas) som får hela världen att avstanna.

Men nu har jag faktiskt fått en låt på hjärnan. Inte på något irriterande sätt, jag är tvärtom lite glad att något nytt har nästlat sig in i mitt musikaliska förmedvetna.
Det är ledmotivet till en serie som heter The Sinner. Serien är inte så tokig, har något suggestivt över sig. En kvinna begår plötsligt ett obegripligt bestialiskt mord för att hon hör den där låten, när hon är på stranden med sin familj. En poliskommissarie blir besatt av att ta reda på varför hon gjorde det. Minnesfragment lockas fram, bland annat med hypnos (OBS det är ganska orealistiskt, minnet fungerar inte riktigt som det framställs i serien - psykiatern får också påpeka att hypnos kan locka fram riktiga minnen men också fantasier). Minnet av att gå nerför en trappa medan den där låten dånar, skärvor av sex och våld, mänsklighetens grundpelare.
Jag blev tvungen att ta reda på vad det var för en låt, om den var skapad speciellt för serien men den visar sig vara komponerad av en grupp som heter Big Black Delta. Det är väldigt mycket 80-tal över den.




I natt drömde jag om den, till och med. En långfilmslång dröm. Jag gick in på en tråkig fest och stal en tavla med John Bauer-motiv (som jag hade på väggen när jag var liten).
Under festvåningen fanns en lite skummare och coolare fest med musikerna i det här bandet.
De sa:
"It's not playback, it's singback. We really sing, we really do".
I publiken satt en väninna till mig. En av musikerna gick fram och kysste henne. Efteråt hade hon en lång mjölkfläck på kinden.
Jag träffade lillasystern till en lekkamrat som dött och tröstade henne.
Drömmen var mycket lång och detaljrik, den slutade med att man fick följa en seriemördare som alltid mördade samma kvinna - offret återuppstod varje gång men sista gången han mördade henne var det ovisst om hon skulle återuppstå.

Vad mer kan man begära av en låt, än att den drar igång såna drömmar.
Jag har lyssnat på lite mer av Big Black Delta, det mesta kanske är lite nostalgiskt men jag gillar't. 

Nu krossar vi bokstävlarna igen!

Redan uppe i två inlägg 2018.
Jag har en del att ta igen.

När metoo flyttas över till medierna

All kultur bygger på våld, skriver René Girard. Det gäller kanske i synnerhet DN kultur, moralförnuftskulturen. 
När metoo flyttas över till medierna händer något. Det uppstår ett nytt slags kälkborgerligt hyckleri. Det är fasansfullt. Det är nästan obeskrivligt gottköpsbanalt och bigott. Det har inget med de ursprungliga berättelserna att göra. Det är ett maskineri. Det handlar inte om sanningssökande, integritet eller rättvisa. Utan det rör sig om den spasmodiska präktighetskänslan i att få kräva någons avgång. Utan ett huvud på ett fat kan inga jubelfesttal hållas. 

Jag ska troligtvis börja blogga igen. Slarvar iväg några inlägg.