Varning för böcker

När Marcus Aurelius, stoisk kejsare, varnar för böcker låter det som en korsning mellan "sitt inte inne och läs pojkvasker, ut och arbeta" och "protect me from what I want".

          Låt böckerna vara! Låt ej dem göra dig förströdd, det vore illa.

Gör dig fri från bokhungern på det du ej må dö knotande utan frimodigt och av hjärtat tacksam mot gudarna.

Marcus A låg i fält när han skrev sina s.k självbetraktelser, krigade mot en eller annan germanstam i Norditalien (kvader eller markomanner, eller både och). Ville troligtvis hellre sitta med näsan i böckerna.
Det är i alla fall därför jag tror att det är så många varningar för böcker och läsning i Självbetraktelser.


¨¨


Mitt huvud flämtar antilitterärt.

Nytt korsord på g

Innan jag återgår till mer allvarliga spörsmål. (Jag har svårt att lägga hämsko på mina mer barnsliga tendenser och varför skulle jag det? För att inte bli retad, för att inte bli tagen på allvar, osv. Men den lilla hop som vant sig vid min blogg sedan runda tio år behöver inga ursäkter och inga programförklaringar, här finns ett slags gentlemen´s och gentlewomen´s agreement, att humor och allvar inte är varandras motsatser, och att det får bli som det blir).
Jag har inte kommit särskilt långt på det nya krysset, men det ska bli färdigt. Blev riktigt nöjd med det förra.  Särskilt kniv-syskon och bevingad härmapa.
Det här är bara en aptitretare. Det kommer att bli ett stort kryss med många ord. Och jag vill att det ska vara lite klurigt. Mer klurigt än vanliga korsord. Just det här exemplet är mer "normalt".

Lyxkryptiskt. 

Skampålejournalistikens billiga människosyn

En gång i tiden var det jag som var en ond, girig, galen lögnerska och samhällsfara. Häxa och hora, osv osv.
Sedermera har bland annat Jean-Claude Arnault, och i viss mån Katarina Frostenson fått äran att vara kulturens parior eller personae non gratae som det heter i plural.
DN:s grej var oförlåtlig, så där får inte tidningar hålla på. Tidningar/journalister bör t.ex inte uppmana folk att polisanmäla eventuella brott, kanske särskilt inte flera år gamla gränsfallsbrott.
Det är fel, det är inte kulturjournalistikens uppgift. Det är också fel att demonisera och uppmana till "många mot en". Precis samma mekanismer som DN drog igång mot mig 2007, drog de igång mot Jean-Claude tio år senare. Nu råkar det vara så här, att förträffliga, rättfärdiga människor som ylar i flock inte bara är outhärdligt långtråkiga, de är per automatik förljugna också. Och de slår sig tillrätta med en antihumanistisk människosyn. Plus att en del dumskallar tror att den självgode Wiman är en god och rekorderlig människa.
Jaja, skampålejournalistiskens konsekvenser är extrem fördumning. Jag gillade Jean-Claude, tyckte att han var en pillemarisk och spirituell, ibland jobbig, originell fransos.
Nu vill jag göra mig av med eventuella beundrarinnor som tycker att DN gjorde rätt. Alla de här som gillar att sitta med sin stickning vid giljotinen.
Och framförallt - jag kräver att få bli betraktad som ond igen. "Kan du verkligen visa dig ute på stan...?" Såna frågor kunde jag få, under den tid då många på allvar gick och räknade dagarna tills jag skulle ta livet av mig. Medias makt är stor, och det finns en enorm blodtörst bland de rättfärdiga.
Jag kommer gudskelov alltid att befinna mig bland skurkar och syndare, skandalskrifvare med solkig bh, diaboliskt skrattande tricksters.

Det blev ingen värdegrundsrumba

"A dangerous man with some money in my pocket". Så nära mitt mansideal man kan komma.
Snygga kläder, snygg dansstil, snyggt alltihop.
Snubbarna är så fint klädda och dansar fint också.
Jag blir bara glad så fort jag gillar något ur den breda populärmusiken. Jag lyckas inte ta illa upp av det här med rumporna. Kanske för att det känns lite som en parodi.

Det går inte att bädda in den här, så jag länkar i stället.

Tips för ungdomar: Franska hotkvintetten

Jag tänker ibland att unga människor idag kanske inte ens har hört en massa grejer.
Jag träffade en ungdom för ett tag sedan som inte kände till en hel rad ordspråk, bondska, bibliska och andra förmoderna talesätt, som är självklara för alla ur den snäppet äldre generationen - inte köpa grisen i säcken (nä, aldrig hört), högmod går före fall (eh, va?), det ska böjas i tid som krokigt ska bli, binda ris åt egen rygg, själv är bäste dräng, tomma tunnor skramlar mest, morgonstund har guld i mun - osv. Okända.
En hel språkskatt kan vara på väg att gå förlorad tänkte jag. Shit va sorgligt.
Men det var förmätet tänkt, för man måste lita på att yngre människor gräver fram det förgångna i framtiden.

Ni kan betrakta mig som en ande i kalasbyxor

Men jag går inte med på att kallas nyckfull och infantil.
Så är det bara.

Värdegrundsrumba

Jag har inget inlägg till den här rubriken än, men kommer att tänka ut ett.

Självklart

Säkert har du någon gång sett en avskuren hand eller fot eller ett avhugget huvud liggande skilt från den övriga kroppen. 

                              Marcus Aurelius, Självbetraktelser, 8:34


En detalj i Självbetraktelser, en kommentar lite sådär i förbigående om gemensamma erfarenheter för barn och vuxna.