måndag 26 augusti 2019

Varning för böcker

När Marcus Aurelius, stoisk kejsare, varnar för böcker låter det som en korsning mellan "sitt inte inne och läs pojkvasker, ut och arbeta" och "protect me from what I want".

          Låt böckerna vara! Låt ej dem göra dig förströdd, det vore illa.
Gör dig fri från bokhungern på det du ej må dö knotande utan frimodigt och av hjärtat tacksam mot gudarna.

Marcus A låg i fält när han skrev sina s.k självbetraktelser, krigade mot en eller annan germanstam i Norditalien (kvader eller markomanner, eller både och). Ville troligtvis hellre sitta med näsan i böckerna.
Det är i alla fall därför jag tror att det är så många varningar för böcker och läsning i Självbetraktelser.


¨¨


Mitt huvud flämtar antilitterärt.




27 kommentarer:

  1. Hur kan det vara lagligt att tvinga någon till elchocker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gissa vad den här handlar om ...

      https://www.youtube.com/watch?v=yELbkzAIfmA
      Scott Walker - The Electrician

      Radera
    2. O den var läskig, törs nästan inte få veta vad den handlar om.

      Radera
  2. Åsa Beckmans recension är förfärlig. Hon tror att romanen borde ha varit något hon kallar "helgjuten". Beckman klagar på att minnesfragmenten är "planlösa", "osorterade" och "för mig som läsare intetsägande". Det är den här beskäftiga småborgerlighet som lyft fram Knausgård, svampiga fiskhjärtan, plidderpladdrigt nedlåtande svadan.
    Såna där pseudomänniskor försvinner inte när man kritiserar dem, tyvärr jäser de ännu mer.

    SvaraRadera
  3. Jag ska läsa Linda Boströms bok.

    SvaraRadera
  4. Det verkar ju vara en ganska klassisk historia - en kvinna interneras och tvångsbehandlas för att en stor man med äganderätt över familjen ska kunna fortsätta sitt segertåg.
    Martina Montelius angriper Norén och Lundell, på vilket sätt de skulle ha någon skuld i Linda Boströms öde är högst oklart men Norén och Lundell är populära angreppsmål för DN-maffian med omnejd, dvs den småborgerliga plidderpladdrigheten som gärna angriper just Norén och Lundell för att just de är småborgerliga - närmare till hands är att fråga sig hur den store Knausgård kunde tillåta påtvingade elchocker på sina offentliga barns mor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad har herrarna Norén och Lundell med Boströms bok att göra?
      Insinuationer!

      Radera
    2. Insinuationer? Jag förstår inte riktigt. Det är väl mest lite typiskt att spela ut författare mot varandra. Ett tjuvnyp om Noréns diarré, eller vad det var. Irrelevant i en recension av Boströms bok.

      Radera
    3. Boströms bok borde väl kunna st på egna ben och inte behöva jämföras med Norén och Lundell. Om man inte vill insinuera att dessa båda herrar drivit sina kvinnor till vansinne.

      Radera
    4. Jag gissar att recensenten anspelar på föreställningen om galna kvinnor respektive genialiska män. Dvs att kvinnor kraschar i högre grad än män, när de närmar sig eller överskrider den egentliga genialitetens gräns. Dels för att de då blir av med männens kärlek, och dels för att de eventuellt har bräckligare psyken. Mer tunnväggiga. Hur som helst verkar det viktigt för recensenten att slå fast att Boströms bok är mer genialisk än de mest upphöjda manliga självbiografiska författarna i samtiden. Jag tror att det är fel infallsvinkel. Det är för fullt tänkbart att Norén och Lundell drivit sina kvinnor till vansinne i överförd bemärkelse.
      Boströms bok behöver inte stå på sina egna ben, den är såvitt jag förstår skriven mellan elchocker. För en militant radikalfeminist som jag betyder det något.

      Radera
    5. "en skör människas verklighetsuppfattning" :-)

      Radera
    6. Lite "pilutta er, ni stora män!" Men det spelar ingen större roll. Det där är en återkommande gliring.
      Ska som sagt läsa boken, alltså har ärligt talat inte läst nånting av Linda BK.

      Radera
    7. Jag har läst Helioskatastrofen och Välkommen till Amerika. Mycket fina. Spröda, flickiga (ja båda handlade om en flicka i elvaårsåldern). Fick mig att tänka på Inger Edelfeldts Kamalas bok, Mare Kandres Bubins unge, och lite grann din Sprickan i ögat också.

      Radera
  5. Kanske ett uttryck för den förfärligt tröttsamma recensentsjukan att spela ut författare mot varandra. Att förvandla litteraturen till en tävling à la Melodifestivalen. Montelius får även med att Boström Knausgård är mer begåvad än sin berömde ex-man och slår därmed tre uppblåsta manliga flugförfattare i en smäll. Vinnare: Linda Boström Knausgård.

    Pompe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag uppfattar det som en pose. Ja, dels det att förvandla litteraturen till en tävling a la Melodifestivalen, dels ett helt irrelevant påstående om grader av begåvning. Hur mäts författarbegåvning? Hur motiveras betygsättning av en talang? I det här fallet motiveras det väl inte alls, det bara sägs, "hon är mer begåvad än han! så det så! haha!" Den sortens spotska utrop låter lätt som ett slags förklätt mindervärdeskomplex, hur som helst så är väl frågan här knappast vem som är mest begåvad - frågor som kan ställas är hur tillförlitlig diagnosen bipolär egentligen är, hur mycket av olycka som kan uppstå av andra orsaker än det förment medfödda, hur det kan vara lagligt att påtvinga någon elchocker, vilken roll omgivningen har - det slog mig att Linda Boström väl var en Forumstamkund, det är en verkligt extrem finkulturell/dekadent miljö, och så det egna familjelivet som en stor allmänhet av någon anledning hyllat hennes make för att han skildrat. M.M.
      Martina Montelius är en beskäftig litteraturkritiker, väldigt populär, jag tycker att hon är dum men då är det värre med Åsa Beckman. Den drygheten och skevheten, pseudofeminismen, är rena andliga fördärvet.

      Radera
    2. Jag påverkas förstås även av DN:s hårdlansering av Knausgård. Alla frågor om etik, sanning och konsekvenser för närstående kastades överbord, Åsa Beckman poserade jämte Knausgård med samma gamla jönsliga flin, sen skrev hon en lagom kokett bok om att curla män, och nu - proppmätt, självbelåten, DN-feministisk - upphöjer hon "sig som läsare" till objektiv smakdomare då hon anklagar en bok skriven mellan elchocker för att inte vara tillräckligt "helgjuten".

      Radera
    3. Men jag ska helt enkelt läsa boken.

      Radera
    4. Ja, hur mäter man begåvning? Och varför?
      Linda Boström i all ära, hon har givit ut fem tunna böcker och blivit världsberömd omedelbart. Välförtjänt, hon skriver mycket bra. Lars Norén har givit ut prosa, poesi, dramatik sedan 60-talet och dagboken är bara en del av verket. En mycket intressant del. Ändå måste Expressens recensent raljera över några detaljer ur dagböckerna.

      För övrigt håller jag med om att det är en underlig invändning från Åsa att skildringen i Oktoberbarn är planlös och inte tillräckligt helgjuten. En konservativ litteratursmak som för henne blind för bokens egenart. Jag har läst den och finner den mycket gripande.

      Radera
    5. Men du borde lägga band på din tunga. Författare som skjuter skarpt på kritiker saboterar bara för sig själva. Polemiken i Myggor och tigrar tjänade sitt syfte men nu tycker jag att du ska knipa käft och skriva skönlitterära böcker.

      Radera
    6. Jag stod utanför Teatro San Carlo i Neapel och rökte och väntade på Tito Beltran, medan en dvärg ur ensemblen läxade upp mig - det var mycket dumt av mig att röka, det var mycket skadligt och jag borde omedelbart sluta med det. Detta var 2005 och vem vet, kanske var det mitt livs lyckligaste ögonblick. För att jag stod där jag stod, väntade på en bisarr och utagerande operasångare (nej, han var inte anklagad för våldtäkt ännu, och det var inget amoröst emellan oss, det var bara grejen med att stå och vänta på hertigen i Rigoletto utanför San Carlo medan en kortväxt som spelade dvärg i Rigoletto tittade upp på mig och grälade, som gjorde att jag då tänkte att det här är nog mitt livs höjdpunkt, jag befinner mig exakt där jag vill vara och gör precis det jag vill i det här ögonblicket, så här ska mitt liv vara). Sedan dess har jag faktiskt slutat röka. Kort sagt: du har rätt Anonym, bra att du grälar, det blir ju även en konstig situation om jag skulle säga att den här kritikern - Ulrika Milles - skrev en riktigt bra recension, så ska det låta. Då spelar jag ju ut kritiker mot varandra, eller hur, och omöjliggör för all framtid att vissa skriver om kommande böcker.

      Radera
    7. Den och den kritikern är fenomenalt dum i huvudet, men den och den är däremot bra - nej så kan en författare inte hålla på, s

      Radera
  6. På Flashback påstås att hon hade ett förhållande med "Kulturprofilen" Arnault. Att han utnyttjade hennes bipolaritet. Har hört du något om det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag vet i princip ingenting om vad som händer i den stockholmska kulturormgropen längre, men jag ska läsa Boströms bok.
      Rent allmänt tycker jag att samtiden gör det för lätt för sig när den sätter litterära etiketter och psykiatriska diagnoser. Oktoberbarn är en titel som antyder att det finns andra perspektiv här.

      Radera
    2. Jag hade återkommande föreläsningar på Södertörn förut, tyvärr har jag inte det längre vet inte riktigt varför, hur som helst så var det en student som berättade att han hade varit på Forum med en tjejkompis, Jean-Claude Arnault hade stött på flickan - och det märkliga var att Linda Boström Knausgård stod bredvid Jean-Claude, det var otroligt konstigt sa han. Har för mig att han och hans väninna gick hem för att stämningen var så obehaglig.

      Radera
    3. Jag kanske blev för kontroversiell för Södertörn till och med.

      Radera
    4. Varför sprida rykten från Flashback? Eller insinuanta påståenden från studenter?

      Radera
    5. Det var inget insinuant i det studenten berättade, han tyckte mest att det var otroligt konstigt. Hon bara stod där. Konstig stämning så att säga.
      Typiskt Forum. Och om man tänker sig en person som inte mådde sådär jättebra och gick på Forum, det borde kunna bli raka vägen in på psykakuten.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)

Hårfagre

Hårfagre
av Vasaplatsen
"-Jag vill inte att Mimmi ska bli en modern kvinna, sa Oscar"
- Serberna gillar jag, sa Lemmy
(Mäktig Tussilago)

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson

Intellektuell vit tiger av Fia Olsson
- Om du känner så där Figge, så är det sossarnas fel.
Ur Mäktig Tussilago

Med boktrave och mygga av Grynna

Med boktrave och mygga av Grynna

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"

"En genmanipulerad tiger med enormt stor hjärna redo att ta över hela planeten"
från Kim