En gång i tiden var det jag som var en ond, girig, galen lögnerska och samhällsfara. Häxa och hora, osv osv.
Sedermera har bland annat Jean-Claude Arnault, och i viss mån Katarina Frostenson fått äran att vara kulturens parior eller personae non gratae som det heter i plural.
DN:s grej var oförlåtlig, så där får inte tidningar hålla på. Tidningar/journalister bör t.ex inte uppmana folk att polisanmäla eventuella brott, kanske särskilt inte flera år gamla gränsfallsbrott.
Det är fel, det är inte kulturjournalistikens uppgift. Det är också fel att demonisera och uppmana till "många mot en". Precis samma mekanismer som DN drog igång mot mig 2007, drog de igång mot Jean-Claude tio år senare. Nu råkar det vara så här, att förträffliga, rättfärdiga människor som ylar i flock inte bara är outhärdligt långtråkiga, de är per automatik förljugna också. Och de slår sig tillrätta med en antihumanistisk människosyn. Plus att en del dumskallar tror att den självgode Wiman är en god och rekorderlig människa.
Jaja, skampålejournalistiskens konsekvenser är extrem fördumning. Jag gillade Jean-Claude, tyckte att han var en pillemarisk och spirituell, ibland jobbig, originell fransos.
Nu vill jag göra mig av med eventuella beundrarinnor som tycker att DN gjorde rätt. Alla de här som gillar att sitta med sin stickning vid giljotinen.
Och framförallt - jag kräver att få bli betraktad som ond igen. "Kan du verkligen visa dig ute på stan...?" Såna frågor kunde jag få, under den tid då många på allvar gick och räknade dagarna tills jag skulle ta livet av mig. Medias makt är stor, och det finns en enorm blodtörst bland de rättfärdiga.
Jag kommer gudskelov alltid att befinna mig bland skurkar och syndare, skandalskrifvare med solkig bh, diaboliskt skrattande tricksters.
Jag förstår inte omsvängningen... Om det är en omsvängning...? Jag tyckte om ditt inlägg "Det ska kosta att bryta med en värld". Och jag älskade Myggor och tigrar. Men det här ger mig ont i magen Är det just för att det var DN eller för att du uppfattar domen som ett gränsfall? Var de ett gränsfall? Hör allt fler kvinnor som ifrågasätter den domens riktighet. Men varför? Bidrar du inte till backlash då? Förlåt men det här har jag svårt att smälta...
SvaraRaderaDet här kräver ju ett långt svar. Just nu känner jag nästan för att hänvisa till tidigare inlägg inklusive kommentarer, så tror jag att du ser att det inte är en omsvängning.
RaderaDet är inte en omsvängning i förhållande till Myggor och tigrar. Jag blev arg när väninnor försökte få med mig till Forum efter den. Alltihop var i allra högsta grad blodigt allvar för mig, och ändå tycker jag att DN:s grej 2017 var fel. Du kan nog se att den känslan som sitter mkt djupt hos mig inte kolliderar med Myggor och tigrar. Alltså, jag hade själv aldrig kunnat ställa mig i en sån rad i en tidning och anklaga en enda person för en blandning av eventuella brott och annat svinigt beteende, i efterhand och då vederbörande blivit 70 år, alltså jag tycker att det är lite löjligt och dubiöst och är inte övertygad om att den här sortens uthängningar leder till något bra för kvinnor. Men det är en ryggmärgsreflex hos mig, jag har ju också blivit våldtagen men hade verkligen aldrig kunnat ställa upp på en artikel av DN:s typ.
Sen har jag då inte varit på Forum och inte träffat just den specifika kulturprofilen sen ungefär 2001, flickkonsumtionen och dekadensen på Forum krockade med det finkulturellt pretentiösa på ett sätt som jag tyckte väldigt, väldigt illa om.
När det gäller domen, ja det är inte så ovanligt även bland feminister att tycka att den är diskutabel, jag har ingen genomtänkt syn på våldtäktslagstiftningen och tycker i närmaste att det är för svårt, när ord står mot ord och parterna har fortsatt umgås.
RaderaDå är det lättare för mig att ta ställning till uthängningsjournalistiken: i det ögonblick DN publicerade vissa utsagor om kulturprofilen, var han dömd i allmänhetens ögon. Demonstrationerna utanför Akademien, jag frågade en bekant varför mer exakt han demonstrerade - han svarade att någon hade solkat ner vårt fina Nobelpris.
Men det intressanta är framtiden, vad som kommer att hända i framtiden, inte med just det här specifika fallet förstås, utan med hierarkierna och sexualiteten. Har tjatsex försvunnit? Jag läste en krönika av Jenny Strömstedt (tror jag att hon heter), hon skrev att tjatsex var något som förekom före metoo. Det känns naivt
Radera"Där tjatsex har förpassats till den unkna eran som föregick Metoo-rörelsen, är tjatdricka fortfarande ett ritualiserat socialt tvång".
RaderaDet är det ju inte, alltså tjatdricka är inget ritualiserat socialt tvång. Om någon försöker truga en annan att dricka, så är den personen troligtvis en illvillig alkoholist. Det är inget självklart, inget som ingår i vanliga sociala riter.
Det är det ena. Det andra är en märklig indelning av epoker, före och efter Metoo. Jag vet inte, det gör bara unga människor, men som jag förstått saken har inte våldtäkterna minskat drastiskt efter metoo, och dickpicks fortsätter väl att strömma in till unga tjejer. Typ. Skulle jag gissa, var metoo en bubbla.
Förstår delvis men tror att du mest är ute efter att provocera. Eller få uppmärksamhet...
RaderaJaha, ja du får väl försöka väga in alltihop, hela ambivalensen, inklusive undvikandet av Forum. Det är en ryggmärgsreflex hos mig, DN.s grej var fel. Kom för sent och som en del av en trend för att vara seriös, beledsagades av hurrarop och styrkekramar från folk som inte kan ha haft en susning, med mera. Jag tror att den typen av uthängningar är för primitiva för att kunna vara progressiva.
RaderaSen är det ju komiskt att jag fortfarande kan bli förbannad på det, det är ju helt meningslöst liksom. Och jag vill garanterat inte att någon ska få "upprättelse".
RaderaJag sitter som Homer Simpson och tycker en massa saker. En annan sak jag tycker och knappt vågar säga är att Athena Farrokhzads dikt till sin ofödda dotter, Krigerska, är skitläskig och kryptofascistisk.
RaderaJag tycker rent allmänt att det är obehagligt när folk drar in sina barn i politisk retorik, men här gäller det ju att vara försiktig med kritiken - gissar att Athena F är en person som får hatmejl, och som det skulle kunna bli drev emot, hon är "invandrare" och dessutom långt ut på vänsterkanten. Men dikten Krigerska är extremt obehaglig och för mig har det där inget med vänster att göra.
RaderaDet var väl lite grann Lidija P:s underdåniga dyrkan av sin lärarinna också, hur det tog sig uttryck i Biskops Arnötexten, den militanta identitetspolitiken med inslag av kraftig personkult, som jag uppfattade som krypto f-ig.
RaderaSen ska jag givetvis sköta mitt och skita i andra, man behöver inte tycka nånting om allting osv, jag skulle dra mig för att skriva en artikel om detta i en kapitalistisk kvällstidning osv osv. Måste bara få ur mig saker ibland.
Det är narcissism. Även barnafödande kan vara narcissistiskt säger Freud
RaderaMen nu får det fanimej räcka. Nu ska jag inte tycka nånting på länge. Tycka är ointressant.
RaderaDet är svårt att kommentera här man hinner ändra sig sluta vara förbannad osv men jag tycker att din individualism luktar medelklass.
SvaraRaderaja pga spamrobotar måste bloggen ha en spärr, bevisa att du inte är en robot. Annars kommer skumma länkar. Mycket försäljning av viagra t.ex.
RaderaDet beror på vad du menar med individualism. en djupt rotad misstro mot det strömlinjeformade och alltför entydiga, taktfasta och tvärsäkra, behöver inte vara individualism i meningen jagiskhet, egoism, det där som t.ex zenbuddhismen tar avstånd ifrån. Medelklass, ja, helt klart har det präglat mig att vara kulturbarn, det präglas man av på ett sätt eller annat, Alex Schulman har präglats av att vara kulturbarnbarn också och det finns väl kulturbarnbarnsbarn till och med
Det kommer kanske att finnas kulturbarnbarnsbarnbarn.
RaderaJag ska försöka läsa om Farrokhzads Brev till en krigerska som en protest mot biologism, arv, kulturklan, osv, i stället för ett förhärligande av dem. Och bortse ifrån det här som kallas masochistisk svenskhet, det där underliga när extrem respekt för andra kulturer paras med nervöst dissande av svensk kultur.
Enligt Alex Schulman går väl gränsen mellan gott och ont, romantik och förtryck, mellan Olof Lagercrantz och Sven Stolpe. Ja det är bara nåt jag fått för mig utifrån vad jag hört om mormorsboken. Men.... KAN det vara så att Schulman har snajdat till storyn utifrån vad han tror att den kvinnliga publiken vill höra? Eller: hade han hellre varit kulturbarnbarn till Olof Lagercrantz än till Sven Stolpe?
RaderaJa jag vet inte, men ett vet jag: det är ofantligt mycket lättare att uttrycka en åsikt om en bok man aldrig läst, än tvärtom.
Good night, we hope.
Naturbarnbarnsbarn är sällsynta i kulturen.
RaderaMats Parner i tidskriften Fib menar att Alex får med osanning i "Bränn alla mina brev".
Raderahttps://www.fib.se/article/alex-schulman-far-med-osanning-i-nya-boken
RaderaAtt Sven Stolpe skulle ha satt upp lappar med texten "Lisette Schulman är en hora" har jag svårt att tro, det borde ju vara möjligt att ta reda på hur det förhåller sig? eller åtminstone inte helt omöjligt. Men det går givetvis inte om man har inställningen att gränsen mellan sant och falskt ´är oväsentlig, som tyvärr anhängare av så kallat autofiktion brukar hävda.
RaderaUttrycket "sexuellt attentat" är intressant. Jag kan alltså ingenting om den här affären, men om jag skulle gissa spontant vad Sven Stolpe menade, så tolkade han Olof Lagercrantz uppvaktning av hans fru som en kränkning - det är ju inte det minsta konstigt att han uppfattade det som en kränkning, det är rentav normalt. Lite konstigt om A Schulman menar att han skulle tycka att wow vad kul, en kille stöter på min fru.
Men kanske betydde sexuellt attentat att han trodde Lagercrantz i första hand var ute efter att jävlas med Sven Stolpe själv, och bara i andra hand var intresserad av hans fru. Sånt händer ju också i världshistorien.
Jag kan förstå dem som tycker illa om Alex Schulman. Först gjorde han sig ett namn genom att skriva elakt om Svenska kändisar i Aftonbladet och numer skriver han elakt om släktingar. I romanform. 100.000 människor går och köper boken. Man häpnar!
RaderaJag tror inte att jag tycker illa om Alex Schulman rakt av, ibland skriver han ganska kul krönikor. Men tidsandan! han är ett med tidsandan, som jag ärligt talat tycker känns mer korkad än nånsin. Jag har inte sett att det varit den minsta diskussion om sanning, moral, osv, apropå hans böcker och det beror väl på att han har ett par stora tidningar i ryggen. Aftonbladet givetvis, och så DN. Han tilldelar ju Olof Lagercrantz en roll av romantisk älskare.
RaderaJag tror inte många har förstått vilken fundamental roll tidningshusen har för vem man får smutskasta och vem inte. Den som tillhör ett tidningshus kan skriva i princip vad som helst och få uppbackning. En tragikomisk detalj: när Maria Schottenius var ute efter min skalp upphöjde hon samtidigt Alex Schulman till sant rolig.
Hur som helst. Sanning, moral och kvalitet är ju tre olika saker, och när det gäller kvaliteten känns det rätt omedelbart att boken inte är något vidare, den är för enkel. Har också läst någon intervju med Alex S där han sa något i stil med att hans barn var rädda för honom, och att det var därför han började nysta om sin morfar. Men det där är inte psykoanalys, utan något annat.
Har en vag känsla av att Alex S är en självtämjd rabulist.
RaderaHar inte läst Schulmans roman men vad jag förstått skyller han sin egen vrede och elakhet på morfar Stolpe, som genetiskt lämpat över sina karaktärsfel på sin stackars dotterson. Som författare är det väl å andra sidan inte direkt nån nackdel att ha kända och knäppa släktingar att skriva om. I det avseendet tycks Schulman ha begåvats med ett ovanligt rikt material. Undrar när hans bok om mormor Karins pronazistiska och Hitlerbeundrande föräldrar kommer. Och vilket karaktärsfel hos sig själv han ska skylla på dem.
RaderaPompe
Ett sätt att få vara elak och ändå (ursäkta klyschan) politiskt korrekt? Att angripa sina döda släktingar som elakheten skulle vara nedärvd ifrån? Då kan man samtidigt behålla den stora kvinnliga publiken, beredd att förlåta (och kanske lite smygkåt på expansiva osnälla män?)
RaderaOlof Lagercrantz var väl ganska svinelak han med. Påstås det.
Det har verkligen funnits många elakingar i världshistorien.
RaderaMan borde kolla upp ifall det finns good guys/ladies också i hans story
Alex S skriver för Dramaten. Alex S pratar "Min sanning" i SvT.
RaderaNEJ, det är något som luktar illa här. Är Alex kultureliten? Hur hamnade vi här?
Konstigt ja. Men Dramaten har väl fått en chef som varit TV-journalist, det är ju också illavarslande
RaderaDet är konsumismen som gluffar i sig kulturen.
Radera... och kommersialismen ska inte förväxlas med folklighet, givetvis.
RaderaÄr Schulman kompis med DNs kulturredaktion? Han siktade säkert på Lagercrantzen medsin senaste bok:D
RaderaJa det tror jag säkert, det vill säga han siktade på beröm från den borgerliga vänsterliberalism som dominerar det massmediala etablissemanget just nu -och på en bred kvinnlig publik som kunde tänkas vilja konsumera en tillrättalagd historia, jag har läst tillräckligt nu för att veta att det är skit. Känner han DN:s kulturred - tja, kanske Schottenius, har fått en känsla av det
RaderaJa, hur tajta är de egentligen, Schulman och Schottenius? Ska man tro DN hade det nog inte blivit nån Dramatenmonolog av Schottman utan Schulenius:
Radera”Schulman har skrivit texterna till "Tröstrapporten", en föreställning som inspirerats av en DN-krönika där Maria Schottenius beskrev väderleksrapporterna i P1 som en meditation, en slags bön i en sekulär tid.”
Pompe
Väderleksrapporterna som bön i en sekulär tid. Djupsinnigt värre. Jösses alltså...
RaderaJo jag har väl haft det på känn, mest för att Schottenius ilsket skrev Maja Lundgren dålig dålig, men Alex Schulman bra bra
Blufffeminism. Tre f ska det vara.
RaderaSchulman och Schottenius börjar med samma trigram ...
RaderaVet inte hur inne du är på sport (längdskidor) men en gång
Raderai tiden, precis efter hennes stora genombrott i Tour de Ski,
skrev han en krönika där han kallade Charlotta Kalla för
"tandmonster"!
Denna folkkära unga kvinna ...
Moralisk flexibilitet tror jag det kallas - han skrev en pekoralistisk och inställsam hyllning till Kalla några år senare ttps://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/7lBv59/jag-blev-en-urmanniska
RaderaVid den tid då Schottenius hyllade honom och spelade ut mig mot honom, var han dock fortfarande känd för personangrepp.
Tja, sch... Schyman, Schein, Schygulla börjar ju på samma
Ska erkänna att jag avskyr Schottenius, Beckman, Ullgren och jag står för det. Norén har skrivit "råttor på styltor", träffande.
RaderaVar inte Schulman blott en enkel monsterbloggare på den tiden, när Schottan lovsjöng honom?
RaderaPompe
Jag tror hans blogg var knuten till Aftonbladet då. 2007.
RaderaJag har blonderat mig något så alldeles, jag nästan skäms.
RaderaNär Wiman och Schottenius skulle sola sig i glansen av Roberto Saviano var fokus i deras krönikor mycket på att han var en ung kille. Det hade förstås kunnat gå att dra paralleller till en inte riktigt lika ung kvinna som hade erfarenhet av hur camorran jobbar, men då hade de ju inte kunnat framhäva sig själva på samma sätt, och det är det som är grejen med kulturkåsörer - mekaniska näktergalar, falska drakdödare, lånta fjädrar, osv.
RaderaHur som: i de fall en kulturkåsör framstår som obegripligt inkonsekvent (som i fallet Schottan i förhållande till Schulman) så finns det ofta en enkel förklaring: ölande. Alltså, gå ut och ta en öl, luncha, osv, då fastslås att här gäller andra regler. Vi och dom, så att säga. Ska jag gissa, så upplever Schottenius den unge Schulman som charmig.
Raderahttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPd6p1/tors-man-kalla-henne-slemmigt-tandmonster
RaderaDen krönika du refererar till hade jag (märkligt nog)
inte lika full koll på ...
Kalla i början av sin karriär på samma Globengala som
den självmedvetne Zlatan, det var skillnad det ...
Ja det där var ju inget kul alls. Ren mobbing.
RaderaIntressant att ställa den bredvid krönikan några år senare, en fejkad hyllning s.a.s.
Mobbing har faktiskt rätt hög status bland kulturjournalister, bland annat Wiman. Kanske särskilt när han var Expressens kulturchef eldade han under frilansare för att de skulle angripa andra. Aggressivitet var högsta ideal. Det gör det förstås lite extra motbjudande att han låtsas vara moralens väktare.
RaderaAnnars är det echaufferad personkult, sentimental borgerlig vuxenhet och så kallad försoning som är mycket på tapeten just nu, väldigt mycket religiös metaforik, tårar... Ja det är ett klimat alltså. kvalmigt. Den här låten handlar iofs om romantikvägran när det gäller sexuell kärlek, men själva titeln i aint got no heart är skön
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=Sb8mk9feIQk
Kvalmigt, sa Bull.
RaderaJag tillhör en äldre generation än du så jag är väl en gubbe. Men så här i skydd av anonymiteten kan jag säga att Alex Schulman aldrig hade kunnat bli så stor han är idag för låt oss säga fyrtio år sedan. Olof Lagercrantz hade avfärdat hans böcker som piglitteratur. Schulmans personangrepp är poänglösa och bottnar bara i en vilja att mobba. Det förvånar inte det minsta att han är Schottenius knähund.
Algot
Jag vet inte men det verkar som om det finns en amerikansk psykologiskola som uppmanar folk att ta reda på vilka onda släktingar de har, alltså inflytandet från de dåliga släktingarna transplanterar sig på något vis, jag läste om detta någonstans - minns nu inte vad den mest framstående av dessa psykologer heter. Men det kan vara där Alex Schulman fått sin idé. Sånt här tankegods är creepy, alltså det finns undertoner/övertoner som... jag menar herregud. Vilken jävla människosyn, gränsen mellan gott och ont går mellan Olof Lagercrantz och Sven Stolpe, men bäst av alla är Maria Schottenius.
RaderaJag ska försöka strunta i allt som gör mig irriterad, det händer ju väldigt intressanta saker också, ska läsa Liv Strömwvists nya, läste en jätte
...bra recension, hoppas att Therese Bohman fortsätter vara lika fantastisk, allt är faktiskt inte skräp i kulturen.
RaderaVad fin jag är i platinablont hår, det tog ett tag att vänja sig men nu så
RaderaSjälvberöm luktar lavendel
RaderaNote to self: måste undvika sånt här fjompande. Det håller på att blåsa upp till kulturstrid igen och en del uppfattar mig som rasist och klasshatare. Det är alltså fullständigt felaktigt, så fel det kan bli, men jag måste hålla allvaret, inte fjompa, inte framställa mig som den största och mest obotliga narcissisten.
RaderaDen där unkna kulturgubben var väl bara något av en kulturelitens Billy Butt. Tjejer hade ju fördelar av att hänga med honom. Han borde inte få mer uppmärksamhet än han redan fått.
SvaraRaderaMordet på en kvinna med ett barn i famnen i Malmö. Det hade jag gärna sett att du uttryckte en åsikt om. Det finns också andra fall av grova våltäkter som aldrig leder till en fällande dom.
I Neapel har man ställt ut militärer på centrala platser. Jag gissar att Malmö kommer att göra likadant inom några år.
RaderaEn blind tro på förnuftet, kanske. Föreställningen att sexualiteten är en lätthanterlig historia som lätt kan byggas om med hjälp av sexuell ingenjörskonst.
SvaraRaderaDärutöver enskilda onda typer, t.ex en Kulturprofil eller en Sven Stolpe. De fyller flera funktioner, men främst skuldavlastning.
RaderaCissi Wallin åtalas för förtal. Rätt eller fel?
SvaraRaderaVirtanen har Aftonbladet i ryggen och Cissi Wallin kommer inte att få med sig DN.
RaderaAftonbladet lyckades få en norrländsk arg tant fälld i domstol för att hon skickat arga mejl till en av deras journalister, trots att den arga tanten inte tillhörde någon våldsbejakande organisation, och trots att inget tydde på att hon planerade våldsamheter. Det är ett samhällsproblem, det råder de facto inte likhet inför lagen. Jag tror alltså inte att Cissi Wallin hade åtalats om Virtanen inte fått en jävla uppbackning från journalistiskt håll, främst Aftonbladet. Och det är fel. Extra fel eftersom det var Aftonbladet som drev Benny Fredriksson i självmord.
Cissi Wallin borde inte dömas för förtal, och Virtanen har knappast fått sitt liv förstört. Beträffande metoo så bör man hålla ett öga på tidningarnas skampålar, eftersom det är först när det blir löpsedlar och det hela blir offentligt vidimerat så att säga, som det kan få verkliga konsekvenser för en persons liv.
RaderaVirtanen har alltså självaste publicistklubben i ryggen, men det beror bara på att man skyddar sina egna.
Jag gillade inte kvinnliga journalisters upprop Deadline, varför har jag redan rett ut några gånger, bland annat skrev rena karriärister gladeligen under, hemlighetsmakeriet anstår inte vuxna kvinnor, bristen på kritiskt tänkande blev för skev.
Men jag stödjer enskilda kvinnor som berättar om övergrepp, och jag tror att tidningsmiljön är precis lika unken och kvinnoföraktande som förr.
Ett ofantligt hyckleri, Virtanen borde få stå sitt kast tycker jag.
RaderaOch mediehusen har en alldeles för stor makt.
I medierna var metoo ett mode. När det verkligen gäller kommer få att vilja riskera sina karriärer.
RaderaMonique Wadsted har lyckats förr!
SvaraRaderaJa det tror jag säkert, hon är väl en skicklig jurist.
RaderaInom parentes sagt, jag har faktiskt haft lite kontakt med Monique Wadstedt. För cirkus maximus tolv år sedan... Carina Rydberg tyckte att jag skulle stämma DN för att de publicerat mina gamla mejl. Lundell fick rätt mot DN-förlaget, jag hade kanske kunnat få rätt mot DN. Hon satte mig i kontakt med Monique Wadstedt, minns inte exakt hur de kände varandra. Jag ville inte stämma DN, tyckte det kändes fjösigt, Myggor och tigrar är och bör vara giftskåpslitteratur och då får man stå ut med lumpna trick i gengäld. Men jag pratade lite med MW i alla fall, och hon var ju lite allmänt snäll och stödjande mitt under stormen men höll med om att det var bättre att inte stämma DN för förtal. Dan Josefsson som jag minns som ett veritabelt kräk, men som kan ha blivit hederlig sedan sist, hade redan varit uppe på förlaget med mina mejl och hotat att publicera dem om de publicerade Myggor och tigrar. Och ändå är det inte något olagligt jag anklagar honom för.
RaderaHur som: Virtanen vet jag personligen ingenting om, självklart är jag medveten om metoos risker, problemen med rättssäkerheten, problemet med att vissa kan väljas ut för att statuera exempel medan andra klarar sig undan med blotta förskräckelsen, det bisarra i just det här fallet blir väl att Aftonbladet faktiskt kickade honom, samtidigt som Aftonbladet bedrev sin aktion mot Benny Fredriksson (klassisk fokusförskjutning, krigföring för att rentvå sig själv).
Ingenting olagligt, alltså armbågen i bröstet stack inte in tillräckligt djupt och hårt för att det skulle kunna kallas misshandel, den var ingen slump, blicken och den sammanbitna käken vittnade om att det var avsiktligt, men det var inget som hade kunnat åtalas.
Radera... rättare sagt brott mot upphovsrätten, var det väl som var under diskussion.
RaderaStärker det Wallins case att Virtanen fick sparken? Förtal har inget med ev sanningshalt att göra...
SvaraRaderaTror inte att det gör det rent juridiskt, såtillvida det inte finns något som specifikt styrker Wallins anklagelser i internutredningen. Som tydligen är förstörd, tillsammans med det så kallade Dokumentet. Aftonbladet hade många anledningar att angripa Benny Fredriksson.
RaderaMen du anonyma kritiker har i viss mån rätt, det blev en delvis konstig vinkel på det här inlägget. Det får stå givetvis, jag raderar sällan smått diskutabla grejer, och allt går inte på tvärs mot vad jag verkligen menar.
SvaraRaderaTack. Var du full?
RaderaHehe nej tyvärr... Alkohol är inget för mig, jag har bestämt mig för att vara en totalitär hurtbulle kosta vad det kosta må. Nej, men det blev lite grovt tillyxat, och jag har diskuterat den här affären tillräckligt redan. den massmediala dramaturgin runt avslöjandet av saker som de flesta i stockholms kulturormgrop känt till åtminstone sen tidigt 90-tal. Intill leda har jag diskuterat det. Om jag personligen tyckte att JCA var mer rolig än jobbig är egentligen ganska ointressant. Han verkar ha spårat ur ännu mer de senaste åren också, det här med pussy grab är ju värre än tafs.
RaderaFör övrigt är det verkligen pinsamt vitt på Sveriges kultursidor, redaktionerna verkar inte ha fattat att det finns en ny generation. Så, well, även om jag aldrig kommer att ägna mig åt sån här oärlig eller nedlåtande välvilja, utan om jag tycker att en viss typ av antivit jargong låter f-ig så kommer jag att säga det, givetvis. Trots risken att hamna "på samma sida" som Liljestrand och Wiman, t.ex. Så kan jag inte med dikter till ofödda barn, det är en grej jag har - likadant när Åsa Linderborg skrev om/till sin son, "vissa saker måste man våga annars är man bara en liten lort", apropå att hon fått skottsäkra glas i fönstren, men det var innan hon skakade hand med Nya Tider.
RaderaJag menar detta: jag kan inte med att man drar in sina barn i politisk retorik. Det är inte säkert att ens barn vill bli en krigerska. Eller att ens barn bryr sig om att förmödrarna lämnat sina juveler i hemlandet. Jag är nog lite skeptisk gentemot mödraskap överhuvudetaget faktiskt, förväntningar och krav på barn, föräldrars ideal, och tror att det skulle vara bättre om reproduktionen ägde rum utanför kvinnokroppen. Som i Den skenande planeten.
"Det är också fel att demonisera och uppmana till "många mot en"":
SvaraRaderavet inte om Arnaud blev demoniserad, men vittnesmålen i DN var lite väl spretiga. Jag blev inte övertygad om att han var en våldtäktsman.
Men "en mot många" är modigare än "många mot en" ;-)
Det kan ju hända att KF sparkar ut honom till slut. Det är mycket som aldrig sägs i boken K, jag fick lite intrycket av en fasad som skulle kunna rämna närsomhelst.
SvaraRaderaJavisst, sånt här kan utnyttjas, och blir utnyttjat - offer blir besvikna, förövare som inte avslöjats än ler i mjugg och fickrunkar, och nu när misogyna manipulationer, hyckleri och mörkläggning flyttat fram positionerna igen, eftersom allt upprepar sig, så är det ju en provokation som skumbaggar läser med svett i pannan.
SvaraRaderaDet är ju klara överdrifter i artikeln också, det var inte bara devota kulturtanter under stöveln som fick mig att tycka så illa om Forum. Men det var en ny sorts tystnadskultur som inträffade efter DN:s artiklar, så låter inlägget vara kvar
Det blev bättre i boken Klubben sedan. Men medan jag rekapitulerar och har mig, kan jag ta nåt jag tyckte var ett grundläggande fel i själva upplägget: det här är inte riktat mot Matilda Gustavsson utan mot själva strukturen så att säga: det var viktigt att hon kom utifrån, som journalist givetvis men även att hon som kvinna var ren, osolkad, hon var ny på DN och hade inte varit med och föra fram och hylla Kulturprofilen, hon hade inte varit på Forum och blivit ofrivilligt betafsad eller haft en affär med honom, och i kombination med att vittnesmålen DN publicerade inte alltid var så schysst presenterade, i vissa fall kunde de ge upphov till reaktioner som "ja jag skulle minsann aldrig", peka finger, samtidigt som det var helt knäpptyst om kvinnor med en position i kulturella offentligheten som aldrig hade vågat säga att de legat med honom - den tystnaden bröts väl med Johanna Ekströms artikel i The Guardian - så kunde de här som gillar att sitta och virka vid giljotinen trassla in sig i nattståndna diskussioner om vad som egentligen är våldtäkt, på ett sätt som visade att många svenska kvinnor har noll koll på lagstiftningen och är lagda åt "skylla sig själv"-tänkande.
SvaraRadera