"A dangerous man with some money in my pocket". Så nära mitt mansideal man kan komma.
Snygga kläder, snygg dansstil, snyggt alltihop.
Snubbarna är så fint klädda och dansar fint också.
Jag blir bara glad så fort jag gillar något ur den breda populärmusiken. Jag lyckas inte ta illa upp av det här med rumporna. Kanske för att det känns lite som en parodi.
Det går inte att bädda in den här, så jag länkar i stället.
6 kommentarer:
Usch.
Ojdå.
Skulle inte du avskaffa gangsterromantiken? ;-)
Apropå "det här med rumporna". Att tjejerna är sexobjekt uppvägs a att snubbarna okså
r sexobjekt. Och som du skriver att det känns som parodi.
Tycker faktiskt ocskå att det är en frätt bra låt...
Zigge
Men zigge, siter du på krogen och kmmenterar?
Jag blir glad när jag ser och hör den låten, bortsett från den burkiga rösten i början, inte mer komplicerat än så. Sen går det säkert att teoretisera också och säga t.ex att humor är lustens seger över gangsterverkligheten när den är som jävligast, eller att feminism går mycket väl ihop med munter relativitet och fina kläder på häftiga pojkar som dansar kul.
Omzlagsbojke till Playboy Magazine också.
Block That Metaphor! "Det mest skrämmande med en våldtäkt är alltid offret. Där ligger hon mitt på bordet likt en osäkrad revolver med blödande underliv." Jag kommer inte att kunna låta bli att kritisera den totalt jävla usla kulturjournalistiken/kritiken. Samma dåliga omdöme och braskande smak som fick kritiker att hylla filmen om Martin Schibbye och Johan Persson, trots att de borde ha genomskådat den direkt, leder till ett sånt här uselt språk. Martina Montelius.
Skicka en kommentar