onsdag 15 april 2020
Lästips
Upplyftande artikel om serien Unorthodox och svenska konservativas angrepp på individualismen. Kollektivet kan vara ett fängelse utan murar, Jesper Ahlin Marceta, Aftonbladet Kultur.
Jag tror man bör komma ihåg en sak: individer som bryter mot normer kan vara mer altruistiska och solidariska, än personer som håller sig lojala med sitt givna kollektiv och följer dess lagar.
Jag skriver kan vara - inte att de nödvändigtvis är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nej, nu måste jag ha en bloggpaus. Försöker fixa till layouten men det känns bara svårläst och ointressant.
Lägger ut en pausbild eller pauslåt eller nåt.
På riktigt gott humör - som ruttnar så fort jag går ut i sociala medier.
Ja, även bloggen. Bloggen brukar annars vara ett ställe där jag kan andas ut.
Men med jämna mellanrum är det inte så. Då känns den främmande på ett... ja, ickeutentiskt sätt. Inte särskilt ärlig eller direkt. Och inte heller spontant skojfrisk eller allvarlig. Utan mest lite tillkämpat självupptagen.
Det kan ha med coronapandemin att göra.
Dags att pausa.
Apropå serien Unorthodox, vet ju ingenting om chassider men så tydligt hur olika serien uppfattas: jag tyckte t.ex att de hippa ungdomarna på musikhögskolan var rätt odrägliga, konforma i sin antikonformism, och tolkade det alltså inte som att det beskrevs som "friheten", att kvinnan hittade "friheten" efter tvånget. För det andra, Yanky, ganska gripande, och tillsammans med den cyniske kusinen ett slags arketypiskt manspar, ok stereotyper men har inte många unga kvinnor varit ihop med en Yanky som står handfallen inför kvinnokroppen? För det tredje, den fantastiskt komiska sexualupplyserskan som kittlade en nalle och sa att mannen måste få känna sig som en kung i sängen, hennes skälmska blick, filmens höjdpunkt. Jag vet inte om nånting av det där handlar om chassider, men eftersom en specifik grupp pekas ut är det viktigt att det inte finns spektakulära detaljer som är påhittade eller förvrängda. Jag tänker specifikt på när kusinen kommer med en pistol och uppmanar henne att begå självmord. Det är ok att ha en sådan scen - om och endast om det är ett minne, alltså om och endast om det har hänt. Just eftersom det handlar om en utpekad, speciell minoritet och eftersom serien lanseras som kopplad till en självbiografi. (Det är likadant med "Ferrante", blåtiror efter bröllopsresa osv).
För det tredje eller fjärde: har sett att män blivit mycket upprörda över skildringen, förbannade på chassider, upprörda å kvinnors vägnar, jättearga på Yanky, medan kvinnor försvarar Yanky och till och med menar att hon borde ha givit honom en chans, alltså återvänt till honom.
Bara inom parentes sagt, lite intressant, hur olika man kan - etc etc.
Skicka en kommentar