fredag 10 april 2020
Långfredag i karantän
Svårt att inte tolka Horace Engdahls artikel i SvD idag - en mångordig som handlar om mycket men utmynnar i rader om lynchmobben och människans hjälplöshet inför massan - som ett fortsatt korståg mot vittnande kvinnor. Det är att använda kristendomen som ett led i vänskapskorruption och antifeminism.
Snaskjournalistiken kring andra metoo-fall skadade både metoo och rättssäkerheten. När det gäller Kulturprofilen gjorde Matilda Gustavssons bok Klubben det som DN:s upplägg i mitt tycke inte lyckades med: undvek skampåletonfall och tillförde nyanser och ambivalens, vilket inte underminerade vittnesmålen det minsta utan tvärtom gjorde dem desto mer drabbande och övertygande.
Jag återkommer till förhållandet metoo och media när skallen piggnat. Genomlider nu en genuint jämmerlig långfredag i karantän. Fortfarande troliga coronasymptom.
Här är George Harrisons My Sweet Lord, illustrerad av scener delvis så smärtsamma att jag länkar i stället för att ha videon i bloggen. De första skola bliva de sista. Det gäller nog också maktmänniskor som tror att de är underdogs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Trägen vinner :-)
Ingen orkar bråka i längden. Espmark/Engdahl har pallrat sig tillbaks till Akademien, demonstrationer och drev har tystnat. Det är som det är. Ta det lugnt, strunta i de gamla kulturbråken och se till att bli frisk!
TS
Mycket bättre idag tack, nu är det bara att ta det piano nån vecka. Startade träningen lite för tidigt förra gången.
Min långfredag ackompanjerades av den här långa pratsången som lika gärna skulle kunnat heta "Requiem for the American dream" Den dystra stämningen i sången ger extra nerv till den bok av Lars Borgnäs som jag just nu läser: Olof Palmes sista steg - i sällskap med en mördare
https://m.youtube.com/watch?v=CFbjiVhDQN0
Mmmm Dylan är inte min typ av musik, inte heller den låten... Tycker inte om den, pretentiös, uppblåst, smetig.
Palmemordet - lovade de inte att presentera en plausibel lösning före sommaren?
Lite bloggocentrisk självkritik: värst vad bloggen framstår som fixerad vid kulturvärlden/kultursidor ibland. Har tydligen inte lyckats släppa allt det där.
Klockan skruvas tillbaks, konformismen blir högkulturell, religion och konst används i lögnens och hyckleriets tjänst, ruljansen på och ikring Forum satte i spel en liknande gammaldags dubbelhet, superfinfin kulturell fasad, övergrepp i det bristfälligt fördolda. Att folk som hakar på drev inte alltid drivs av ädla motiv och att det finns ett mått av hyckleri och dubbelmoral i att vissa hängs ut medan andra klarar sig utan en skråma, det är en annan historia.
Nu ska jag släppa den där skiten med ett brak. Kulturen är deras.
Presidentmordet i USA och ststsministermordet i Sverige. Sådana sorts mord kommer inte lösas förrän tiden är mogen för det. Det där med "före sommaren" låter osannolikt.
Dag Hammarskjöld, hur lång tid tog det,
Nej, det lät inte så sannolikt, men det kanske kommit fram nya uppgifter? Inte vet jag. Tyckte det såg ut så på något pressmeddelande - nu är mordet på väg att uppklaras.
Jag förstår inte riktigt varför man går ut med en sån sak i förväg, i och för sig. Varför inte vänta tills man har tillräckligt på fötterna, och så ha en presskonferens då. Hoppas att de inte leker med folks förhoppningar, tar för lätt på det hela osv,
Ingen får åberopa sig på auktoriteter - Jesus, Bach, René Girard, hela baletten - av korrupta skäl. Självklart funkar det, kulturvärlden är en spetälsk ormgrop. Men lögn och korruption är lögn och korruption, även i pretentiöst kulturell stass.
https://www.youtube.com/playlist?list=PLp8sncEUV-K5_xjF9DDLxkl_EoBz6SAcT
Dylan på skånska. Lysande ...
Har alltid haft rätt svårt för Wiehe men vem vet, kanske skulle gilla idag. Dylan funkar inte alls, är jag absolut tvungen att välja blir det Wiehe.
Björn Afzelius fick jag plötsligt nåt slags sympati för efter den där filmen vad den nu hette.
Skicka en kommentar