Återskapar man verkligen förtroendet för Svenska Akademien genom invalen av Ellen Mattsson, Anne Swärd, Tua Forsström och Jill Mossaed? Jag - vet - inte. Hade nog hellre sett inval av Ann Jäderlund, Maja Lundgren, Nina Björk och Lena Andersson.
Håhå, den var grym. Varför skulle man återskapa förtroendet för Akademien? :-) Mycket fint och smickrande sagt, men jag vill inte sitta på pengar. Dvs jag skulle avsky att ha makten att dela ut stipendier. Och jag skulle inte klara av att läsa ut en massa böcker som inte intresserar mig i grunden, böcker jag helst velat lägga åt sidan efter att ha läst några sidor här och där. Så, jag är högst olämplig. Jag gillar ju nästan inga nya böcker alls. Däremot är det en ekonomisk trygghet som få skulle klara av att tacka nej till i dessa tider. Det är högtidligt, lite gulligt anakronistiskt med kungamiddagar, och skulle säkert kännas pampigt och smickrande. Det är verkligen orostider nu. Slagsmålen kring de få och små köttgrytorna kommer att hårdna. Att i det läget ha makten att strö guld över en del och låta andra vara utan, är inget jag skulle kunna leva med.
Jag är alltså inte alls förtjust i att man ställer upp författare mot varandra på det sättet som Anonym gör; talet om att "återskapa förtroendet" utgår ifrån att förtroendet för Akademien skadats mer än förtroendet för "kulturetablissemanget" i stort, den bilden tycker jag är ganska bisarr; vad gäller raden av förf. så känner jag egentligen bara till Jila Mossaed, vars poesi jag gillar, så vad sjutton skulle det där betyda? Akademien verkar göra en bra grej nu i samband med corona, det är många författare som inte uppbär stipendier och som råkar illa ut då de lever ur hand i mun, på olika frilansuppdrag, och Akademien ska försöka dela ut pengar ur sina fonder nu. (Jag har också levat så men tillhör inte det kulturella prekariatet idag, mig får man inte ge pengar). Skulle jag sitta i Akademien? Hur f-n skulle det se ut? Jag är en marginaliserad dödsmördarfeminist. Däremot tar jag emot översättningsuppdrag, till exempel. På sätt och vis är det lite synd med tanke på att jag kan flera språk, men för att få uppdrag måste man mingla/knulla/öla/smickra/fjäska/göra sig mindre än man är/vara trevlig/eller gifta sig med rätt person osv, och sånt sysslar jag inte med. :D
8 kommentarer:
Återskapar man verkligen förtroendet för Svenska Akademien genom invalen av Ellen Mattsson, Anne Swärd, Tua Forsström och Jill Mossaed? Jag - vet - inte.
Hade nog hellre sett inval av Ann Jäderlund, Maja Lundgren, Nina Björk och Lena Andersson.
Håhå, den var grym.
Varför skulle man återskapa förtroendet för Akademien? :-)
Mycket fint och smickrande sagt, men jag vill inte sitta på pengar. Dvs jag skulle avsky att ha makten att dela ut stipendier. Och jag skulle inte klara av att läsa ut en massa böcker som inte intresserar mig i grunden, böcker jag helst velat lägga åt sidan efter att ha läst några sidor här och där. Så, jag är högst olämplig. Jag gillar ju nästan inga nya böcker alls.
Däremot är det en ekonomisk trygghet som få skulle klara av att tacka nej till i dessa tider. Det är högtidligt, lite gulligt anakronistiskt med kungamiddagar, och skulle säkert kännas pampigt och smickrande. Det är verkligen orostider nu. Slagsmålen kring de få och små köttgrytorna kommer att hårdna. Att i det läget ha makten att strö guld över en del och låta andra vara utan, är inget jag skulle kunna leva med.
En stol står väl tom? Det borde snart vara dags att välja in en ny ledamot. Fast det kanske inte håmls några sammankomster i dessa tider.
Tycker mig ha läst flera intressanta artiklar/intervjuar med A Swärd
senaste veckan ...
Jag är alltså inte alls förtjust i att man ställer upp författare mot varandra på det sättet som Anonym gör; talet om att "återskapa förtroendet" utgår ifrån att förtroendet för Akademien skadats mer än förtroendet för "kulturetablissemanget" i stort, den bilden tycker jag är ganska bisarr; vad gäller raden av förf. så känner jag egentligen bara till Jila Mossaed, vars poesi jag gillar, så vad sjutton skulle det där betyda?
Akademien verkar göra en bra grej nu i samband med corona, det är många författare som inte uppbär stipendier och som råkar illa ut då de lever ur hand i mun, på olika frilansuppdrag, och Akademien ska försöka dela ut pengar ur sina fonder nu. (Jag har också levat så men tillhör inte det kulturella prekariatet idag, mig får man inte ge pengar).
Skulle jag sitta i Akademien? Hur f-n skulle det se ut? Jag är en marginaliserad dödsmördarfeminist. Däremot tar jag emot översättningsuppdrag, till exempel. På sätt och vis är det lite synd med tanke på att jag kan flera språk, men för att få uppdrag måste man mingla/knulla/öla/smickra/fjäska/göra sig mindre än man är/vara trevlig/eller gifta sig med rätt person osv, och sånt sysslar jag inte med. :D
Äsch, det där kan ha låtit bittert. Det är inte meningen, men: det kostar att inte hålla sig till någon gruppering.
Nej det gör det troligen inte.
Ja kacka i eget bo ska man akta sig för är vanskligt.
Skicka en kommentar