tisdag 29 september 2020

"Den anglosaxiska litteraturens dominans i Europa"

 Anekdot! 

När jag turnerade i Frankrike och pratade om Pompeji blev jag inbjuden till litteraturfestivalen i en stad känd för sitt bärnstensfärgade brandywijn. Alla inbjudna författare hade i förväg blivit ombedda att föreslå ett diskussionstema. Jag funderade länge, till sist kom jag på något som kunde vara intressant: den engelspråkiga kulturens dominans i Europa. Frankrike är en nation som är mycket stolt över sin litterära tradition och det här borde ju både arrangörer och publik tycka var en utsökt artighet och ett relevant ämne för debatt. Jag föreslog alltså "Den anglosaxiska litteraturens dominans i Europa", och förberedde ett litet anförande om gräddfilen som görs för engelskspråkig film och litteratur. I festivalens folder utlystes debatten med några ord om översättningar och liknande, och så blev det dags.

Men det visade sig att stadens litterära pris skulle utdelas till en engelsk författare det året och när jag kom till kulturhuset där diskussionen och presentationen av oss författare skulle äga rum hade moderatorn ändrat i programmet och debatten skulle utgå. I stället satt vi bara där på rad och moderatorn presenterade oss med några ord och frågor, och större delen av tiden gick åt till en hyllning av pristagaren. 

Men så reste sig en kvinna i publiken och sa ungefär: vad är det här? Det är ju bara ointressant marknadsföring. Jag kom hit för att delta i en debatt om den anglosaxiska litteraturens dominans i Europa. 

Hon var arg på riktigt. Det visade sig att en grupp från institutionen för slaviska språk hade begivit sig till litteraturfestivalen där de ivrigt väntade på debatten.

Moderatorn blev irriterad och försökte släta över. Han fick medhåll av en fransk författarinna i panelen. Hon talade nedlåtande om felanvändningen av uttrycket "anglosaxisk". Anglosaxiska är ju fornengelska. Det talades fram till elvahundratalet. Man kan idag inte tala om någon anglosaxisk litteratur, det är absurt. 

Jag kände mig inte särskilt marknadsförd eftersom moderatorn uppenbart hade svårt för Pompeji, synnerligen korta och kyliga frågor, jag drog lite ur anförandet jag förberett, ursinnet i en falang av publiken mojnade inte även om den argaste kvinnan sa något om "hon försöker åtminstone".

Det var spännande att det var så explosivt. Den engelska författare som fått pris var småputtrig och gemytlig, det var även fransyskan som underkände uttrycket anglosaxisk. 

Lärdomen jag dragit av detta är att jag numera säger angloamerikansk. 




 



8 kommentarer:

Verutschkow sa...

Författarträffarna är inte döda men numera något mindre
besökta än tidigare ...

Anonym sa...

Blir faktiskt osäker nu, har det blivit inkorrekt att säga anglosaxisk?
Det låter som en turbulent tillställning där man hade kunnat ana sig till mycket av minspråket och tonfallen. ;-) Min franska hade inte räckt till för att hänga med, för jag antar att det hela ägde rum på franska?
Det var kanske översättare från slaviska som hade kommit just för ditt debattämnes skull. Men så blev det inställt pga engelsk pristagare. Ganska fantastiskt.
Den som sett debatten mellan Trump och Biden får intrycket att engelska språket och kulturen är på fallrepet...

T.S Älgot

maja lundgren sa...

Tror faktiskt inte det är fel att säga anglosaxisk, T.S Älgot. :D Invändningen var nog snarast ett slags fokusförskjutning, men jag tyckte mest det var lite komiskt - när jag tänkte ut debattämnet tänkte jag haha det här är nästan för insmickrande, men jag tar det, så kan jag prata om översättningar, och så kallad stapellitteratur, osv.
Men jag visste ju inte att en engelsk författare skulle få stadens litterära pris, och då funkade ju inte debattämnet alls.
Verutschkow: ja läsare kan gärna nöja sig med att läsa böckerna och strunta i evenemangen, även om det förstås kan vara intressanta diskussioner och presentationer också.

Anonym sa...

"hon försöker åtminstone"... :D
Zigge

Verutschkow sa...

Visste inte i vilket inlägg jag skulle skriva och hur
OT du tycker man kan vara i kommentarsfälten numera ...

maja lundgren sa...

Men är faktiskt inte helt säker på att anglosaxisk används på samma sätt på fransk och engelsk som det gör på svenska - det är ju rätt konstigt att kalla engelskspråkig litteratur anglosaxisk. Gruppen från institutionen för slaviska språk förstod i alla fall vad som avsågs :-)
Men det är rimligare att säga engelskspråkig.

Zamenhof vet kanske om anglosaxisk bara används som synonym till engelskspråkig på svenska, eller om det används så även på t.ex franska, italienska, engelska....?

Verutschkow sa...

Nya Nobelpriset kanske är ännu ett exempel på dominansen ?
Men Glyck klingar ju en smula tyskt ...

maja lundgren sa...

Vet inte men jag tror inte att engelskspråkig litteratur favoriseras i Nobelprissammanhang, enligt ryktet ska Akademien snarast tycka illa om amerikansk litteratur. Fast jag gissar att den bilden bottnar i att en del kulturspråkrör vill ha en "bred berättelse" som de kan känna igen sig i samtidigt som de kan berömma sig om att få sina perspektiv vidgade.
Jag tycker att det finns ett försonande drag med Nobelpriset och det är att det ibland går till ganska krångliga och/eller nästan okända författare. Men urvalet begränsas ju av att ledamöterna inte kan hur många språk som helst. Jag skulle gärna se att priset går till någon som skriver poesi på ett klickspråk. Det ska vara bra poesi förstås, men det har ett egenvärde att motverka likriktningen.
För övrigt, att jag är emot Nobelpriset betyder inte att jag är emot översättare, inte heller översättare från engelska. :D