Prins Harry skryter inte med hur många han dödat

Luxemburgstort!

 "Förstår du då inte att den allmänna bankrutten är alltför stor för att man skulle stöna över den. Detta fullständiga uppgående i dagens jämmer är mig överhuvud taget obegripligt och outhärdligt. Se till exempel hur Goethe med kyligt jämnmod stod ovanför tingen. Men betänk vad han måste uppleva: den stora franska revolutionen, som dock sedd på nära håll tog sig ut som en blodig och fullkomligt meningslös fars, och sedan från 1789 till 1815 en oavbruten kedja av krig, där världen återigen såg ut som ett lössläppt dårhus. Och hur lugnt, med vilken andlig jämvikt bedrev han inte samtidigt sina studier över växternas metamorfoser, över färgläran, över tusen ting. Jag fordrar inte, att du ska dikta som Goethe, men hans livsuppfattning - intressenas universalism, den inre harmonien - kan envar skaffa sig eller åtminstone sträva efter. Och när du säger: men Goethe var ingen politisk stridsman, så menar jag: en stridsman måste först söka stå helt över tingen, annars sjunker han med näsan ner i all smörja. Självfallet är det en stridsman i den stora stilen jag här tänker på."

Rosa Luxemburg nån gång 1917, när hon satt i fängelse, citerad i artikeln Revolutionären Rosa Luxemburg av Olof Lagercrantz, återgiven i samlingen Vårt sekel är reserverat åt lögnen, Karneval förlag

Den här glada stoltheten och nyfikenhetsandan, talet om intressenas universalism och den inre harmonien, påminner om den napoletanske revolutionären Emmanuele de Deo som jag skriver om i Myggor och tigrar,
"Emmanuele de Deo, tjugotvååringen som givit namn åt den gata där en malavitoso nu blivit mördad, var en revolutionär, jakobin och anti-Bourbon, franskinspirerad, en själsfrände till Eleonora Fonseca och han blev torterad och avrättad på Piazza Municipio 1794. Jag har på nätet hittat ett brev Emmanuele skrev till sin bror före avrättningen.
Käre bror, varför kallar du mig olycklig? Varför ge mig det epitetet? /Jag skulle avundas andra mitt öde om jag upptäckte det hos dem; detta borde räcka för att få er att inse mitt sinneslugn när jag tar emot påbudet från den högre rättvisan och från min och din Suverän. Döden väcker skräck hos den som inte har vetat att leva väl"
och så vidare, resonemangen om Emmanuele de Deo, den mördade Antonio Cardillo, upplysning och fascism osv.

Rosa Luxemburgcitatet under DET FÖRSTA världskriget kontrasterar mot dadaismens kollapskonstaterande, under och efter samma världskrig. Samt flera berömda uttalanden om att det är omöjligt att göra poesi, efter det andra världskriget och nazismens gestaltning av den europeiska chauvinismens perversa groteskeri.

Det gamla skamliga kappvändarsverige

Nya svenska antiterrorlagar väntas träda i kraft i sommar. Det handlar om inskränkning av yttrandefriheten och demonstrationsfriheten för att tillmötesgå Erdogan. Forna vänner etiketteras om till fiender. Politikers uttalanden putsas till igenkännlig slirighet av medietränare och coacher. 

I väntan på att de snabbt hopkomna lagarna ska träda i kraft, tar NATO-processen en paus. Vapenexporten som dödar kurdiska kvinnor och barn (detta är inte någon braskande retorisk figur, det handlar om blod, om död, Sveriges mycket konkreta ansvar för andra människors död, människor som tidigare varit Sveriges vänner) dvs avskaffandet av vapenembargot, tuffar på i tysthet, i väntan på att protesterna blir förbjudna. 

Trevligt att processen "tar en paus", men strypsnaran dras under tiden hårdare åt.  Alla demokratiskt sinnade bör använda pausen till att fundera inte bara över yttrandefriheten, som i värsta fall bara handlar om munväder, och munväder kan avskaffas utan att det spelar någon roll alls, tomt skramlande tunnor får gärna placeras i en stor spegelsal någonstans där de kan skramla för varandra och se sig själva ur många synvinklar, utan på hur många människoliv Sverige är berett att offra för att få vara med i en militärpakt som långtifrån bara är en försvarsallians. 

Värt att betänka även varför människoliv värderas så olika. 

Oaktsam försvars- och säkerhetspolitik

 När Ryssland inte varit inne här och läst på några dagar blir jag nervös, som om det vore ett tecken på att de repressalier som ännu inte ägt rum mot Sverige är på väg (jag räknar inte spioneri som repressalier, Öst spionerar på Väst och Väst spionerar på Öst och allt annat vore tjänstefel. Jag räknar inte heller sabotaget mot NordStream eftersom man inte vet - eller fått veta - vem som låg bakom, och jag för min del lutar åt att det var något pådrivande land i Östeuropa snarare än Ryssland, om det nu ens var "statsterrorism" och inte något mer privat initiativ).

Jag tycker att Sverige har betett sig korkat, och det beror inte på att jag inte tycker synd om ukrainare, utan det beror på att jag tycker att Sverige har betett sig korkat. Varken Sverige eller Ukraina är med i NATO och att ett icke-NATO-land engagerar sig så hårt i ett annat icke-NATO-land i ett över huvud taget skakigt skede i världshistorien gissar jag beror på att Sverige är vad som brukar kallas "proppmätt", eller "fredsskadat", nyckfullt i sin försvarspolitik, och givetvis med en gränslös tillit till och beundran för pappa USA. Hultqvist såg ut att våndas men på Magdalena Andersson och Ann Linde kunde man nästan tro att Sverige var osårbart. Jag vet att några av er oroat er men jag har tänkt över det här och kommit fram till att det är det säkraste för Sverige. Landsmoder? Enväldig? Försvarsminister Pål Jonsson säger nu att det vore katastrof för Sverige om Ryssland vann i Ukraina, vilket är ett uttalande som måste tolkas, det låter lika illavarslande för Sverige som för Ukraina. Och så kommer små tips och knep och knåp i medierna om hur man gör om det blir kärnvapenkrig, man går så långt bort från fönstret som möjligt.
Jag tror att katastrofen om kriget kör fast i Ukraina eller Ryssland vinner i första hand inte är rysk invasion, utan att Sverige plötsligt bleve tvunget att fjäska lika mycket för Ryssland som för Erdogan. Eller mer. Skammen, ekonomiska investeringar som går åt pipan, om Sverige tvingas in på diplomatins väg i stället för att försöka hålla jämna steg med NATO med vapenleveranser under ett krig som kan pågå i många år, katastrofen att ha lämpat neutralitet och alliansfrihet över bord och engagerat sig i ett krig som likt Afghanistankriget inte går riktigt enligt planerna, man kan se det ur fågelperspektiv, kyligt, och då är det prestigeförlust, och säkerhetspolitisk felsatsning. Svansen mellan benen. Lite Kalle dussin i repris.
Jag är inte rädd, men jag tycker Sverige är pinsamt.

Protest mot protesten

 Jag la föregående års inlägg i karantän. De kändes meningslösa. Men jag lägger ut dem igen, varför låtsats att förra årets tankar om kriget och NATO aldrig funnits. 

Och finns, och förblir ungefär desamma, och i några fall växer sig stadigare. 

Det här är en rätt liten blogg, det är inga influencernivåer på besöksantalen även om den geografiska spridningen på läsarna är stor. Jag började känna mig inbilsk. Jag tyckte mitt språk tog skada. I förhållande till den pågående slakten kan det verka som ett idiotbekymmer. Men jag började tänka, det här är inte mitt språk, det är tillkämpat och förvrängt (ungefär som den där märkliga figuren som bär mitt namn och som figurerat i medierna och intagit onaturliga poser). Ja, vissa tonfall kan ge intryck av uppvisning. 

Språket är inte som kläder man tar på eller av, det är inte en elfenbenstornfråga. Ord och symboler är inte bara ord och symboler. 

"Men vi tänkte, vi, på själviakttagelsens underliga ande, som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på honom med isögonen och de långa, krokiga fingrarna, han, som sitter där inne i själens mörkaste vrå och plockar sönder vår varelse, såsom gamla kvinnor plocka sönder lappar av siden och ylle. 

Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna plockat, tills vårt hela jag låg där som en hög trasor, och så hade våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar, allt, vad vi hade gjort och sagt, undersökts, genomforskats, sönderplockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa munnen hade hånlett och viskat: 

– Se, det är trasor, bara trasor."

Selma Lagerlöf. 

Isanden har slutat hånle, de hårda fingrarna har slutat plocka. Det hände ungefär samtidigt som den offentliga diskussionen för tusende och åter tusende gången svämmade över av upprörd konsensus om en liten komplicerad fråga som gjordes överdimensionerat stor och enkel. 

Att de aldrig lär sig. De känner sig bolda. De vet inte mycket om våld. 

Om de med sin fixering vid en symbol lyckas stoppa vapenexporten och NATO-inträdet, vilket var provokationens syfte, i stället för att göra det till en meningslös fetisch för yttrandefriheten, är de värda beröm, både var och en för sig och allihop tillsammans. Men nog är det så, att alla dessa tävlingar i att reta en despot för att visa sig tillhöra den upplysta världen, handlar mer om narcissism än om att ta en verklig fråga på verkligt allvar.

Jag stödjer de kurdiska protesterna, på allvar och inte som en tom yttring av yttrandefriheten. Men jag kan inte tycka att det är en stor skandal att en statsminister som vill att svensk vapenhandel och NATO-inträde fortgår, lika angelägen som de flesta andra politiker och opinionsbildare, protesterar mot protesten. Att Sverige lovat Baltikum marksoldater. Bland det vidrigaste man kan vara i ett krig. Det hade gärna fått leda till en proteststorm, men än så länge har ingen sagt ett pip om detta.  

Det är inte det svenska folkets krig mot en arvfiende

De som mässar kriget måste vinnas, kriget måste vinnas, Ukraina måste vinna kriget åt Sverige, de betalar med sitt blod för oss, åberopar sig på Karl XII och Sagan om ringen, de ägnar sig åt pastisch, kitsch, nationalkonservatismen som maskerad. Det är omedvetet, grunt och aningslöst, som Magdalena Anderssons skälmska: -Du tycker kanske att jag är en krigshetsare.... 

Zombiekaroliner

Jag tycker inte att man ska spela ut psykiskohälsokortet mot folk man ogillar, men de här vapenskramlande männen verkar klart ur balans.

Helt apropå

 Jo, i fallet Ferrante spelar det roll att böckerna inte kan vara skrivna av en kvinna ur folket, de är stereotypa och språket är banalt, författade av någon eller några som tittar ner på det napoletanska folket. För att inte tala om att en sådan klassresa knappast var möjlig i Neapel på den tiden och kanske inte heller idag, jag tror inte att det finns ett enda exempel på det. Spelar detta ingen som helst roll för läsarna, så gör det det bara ännu mer för mig.

Skicka över era barn

 

Sverige behöver inte NATO, NATO behöver Sverige.

Schackrandet med värnpliktiga gör det uppenbart.

 

Ropa för att överrösta ekot

 

Det blir inte fred snabbare i Ukraina för att svenska värnpliktiga åker till Baltikum. 

 

"En definitionsfråga" när Sverige blir ett normalt land

Det föreligger långt framskridna planer på att skicka svenska värnpliktiga utomlands. Det kommer att krävas en lagändring, även om Pål Jonsson är osäker på var Sveriges gränser går, han kallar det en definitionsfråga var Sverige börjar. 

"– Lagen säger att värnpliktiga ska användas vid försvar av Sverige, det är ju en definitionsfråga var det börjar. Vi har tillsatt en utredning som ska återkomma i höst som tittar på lagstiftningen för att använda värnpliktiga utanför Sverige, säger Pål Jonson."

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-vill-att-fler-gor-lumpen-kan-bli-10-000-varnpliktiga-om-aret

De 10 000 värnpliktiga om året kommer alltså inte att användas för att försvara Sverige. Det kan förefalla underligt. Det som kritiserats är att Sverige rustat ner sitt försvar, däribland skalat ner värnplikten. Men när Sverige ska bygga upp sitt försvar igen är den första åtgärden en centrifugal manöver för att göra det enklare att använda värnpliktiga i andra länder. 

Jonsson får den lama frågan (journalister verkar vara rädda om jobbet idag) om föräldrar bör vara oroliga att sonen eller dottern kommer att skickas utomlands. Men nej - ingen anledning till oro. Trots att de politiska bombasmerna länge har gått ut på att det är Sverige som ligger i krig, det är en krigsvinter, Sverige är hotat, blod spills för vår skull - så ska föräldrar inte oroa sig. Det kommer att vara frivilligt och kräva personlig motivation för att skickas till andra länder. För några år sedan sades Sverige försvara sin säkerhet bäst i Afghanistan. Det var frivilligt att åka till Afghanistan. Det kommer att vara frivilligt även nu. 

Motivation: det är här tidningarnas ledarsidor kommer in. Från "Blågul försvarsnostalgi" i Expressen för några år sedan, vilken gick ut på att territoriellt försvar var mossigt, förlegat, till "Äntligen blir Sverige ett normalt land" med hurra för NATO och kärnvapen, och efterlysningar efter en talare som med hjälp av eldig retorik skapar en vi-känsla och ger ungdomar lust att ta värvning. Motivation kan leda till frivillighet, är tanken. 

Lagar och grundlagar ändras, yttrandefriheten är under reella hot på flera sätt, och i stället för ett artificiellt vi som konstruerats av militär, politiker och massmedier, behövs kritiskt tänkande, fler perspektiv, motstånd, att folk på goda grunder gör sig av med det där som svenskar förknippats med tidigare - tillit. I ett normalt land litar inte folk på överheten.

Nu ställs frågor som "är du beredd att spilla ditt blod för Sverige?"  Det handlar inte om att försvara Sveriges gränser, men det är en tung retorik som det krävs ett starkt psykologiskt försvar för att värja sig mot. 

Det kommer att bli förbjudet att värja sig mot den. Psykologiskt försvar är hädanefter rättning i ledet.

Ann Linde underströk i sitt medhåll med SwedishPM att medlemskapet i NATO måste ske i nationell enighet. Hon vet givetvis att det inte råder någon sådan enighet. Det hon säger är att det inte kommer att vara tillåtet att vara NATO-motståndare i Sverige. 

I Sverige, av alla länder? 

Journalisters möjligheter att rapportera om krigsbrott och oegentligheter som begås av allierade har kringskurits, och detsamma gäller soldater som vill vittna, däribland värnpliktiga, då grundlagsändringen gör det tillåtet för Staten att efterforska källor.

Varför skulle svenska föräldrar inte oroa sig? 

Slutligen: ett förslag om en ny underrättelseverksamhet för att övervaka och motarbeta "partiintressen och debattörer med starkt avvikande agenda eller ren desinformation"  https://www.dn.se/debatt/vara-varningar-om-putin-ignorerades-i-over-20-ar/

Partiintressen kan syfta på den spillra i Riksdagen som törs vara emot kärnvapen, eller t.o.m emot NATO. "Starkt avvikande agenda och ren desinformation" mer eller mindre förväxlas i den här artikeln, vilket är kännetecknande för ett totalitär synsätt. 

Åsiktsregistrering är förbjudet enligt svensk grundlag, men grundlagar kan som bekant ändras för att gå andra länder till mötes. 

 

Scheisse

Why I Love Jazz