Politikerna har helt enkelt sålt Sverige. Man talar nu om vikten av att återupprätta Sverigebilden utomlands, som om Koranbränningarna var en orsak och inte ett symptom. Ville man få tillbaks Sveriges goda anseende utomlands blev det nödvändigt att backa tillbaks till åtminstone före Afghanistankriget, och det successiva närmandet till NATO som skett till stor del i smyg - av gammal vana eftersom det kalla kriget innebar hemliga överenskommelser med NATO om Sovjetunionen skulle angripa, men besynnerligt nog, efter Sovjetunionens upplösning, begagnade Sverige inte tillfället att göra sig mer självständigt. Utan successivt lämpades neutraliteten över bord och därmed även det anseende som kunnat funka som ett varumärke i omvärlden, men som också skyddat Sverige mot krig och riktigt stora terrordåd. De hade aldrig ägt rum om Sverige inte deltagit i Afghanistankriget som USA:s vänstra och högst impopulära hand, och för det andra om det inte funnits lika mycket aggressiv upplysnings-retorik - islamofobi, puerila pruttljud, isande ledartexter. Det Expressenkvinnorna menar med att Sverige ska bli ett normalt land, är att det ska bli ännu mer ett krigförande land och dela på Europas terrorbörda. Borgerligheten har länge drömt om att avskaffa den svenska skenheligheten - men inte på så vis att man t.ex ser över och minskar vapenexport till diktaturer, utan att man sparkar undan varumärket det fredliga Sverige till förmån för den taggiga skit vi fastnat i nu.
Nu föreslås snabbt ytterligare skärpning av diverse lagar, deltagande i terrornätverk ska kriminaliseras, som om det inte bara förvärrar saken. Sverige kan bli en repressiv militärdemokratur där rysshatet och turkhatet flödar och skribenter lägger ner all sin energi på att försvara koranbränningar, medierna skär av stora delar av världens rapportering till förmån för en liten ö av amerikansk/östeuropeisk/svensk järnnäve i vädret. S är värst, moderater och liberaler har alltid velat ha det så här, hatat Palme för att han hade mage att kritisera Vietnamkriget, de borgerliga menar att USA borde ha vunnit Vietnamkriget på samma sätt som de borde ha vunnit Afghanistankriget, och när Sverige blir hatat utomlands blir de helt perplexa och förstår ingenting: va, vi är ju äntligen inget mer än USA:s vänstra hand, Sveriges vän är ingens vän men USA:s fiender är Sveriges fiender, det är ju precis så vi vill ha det. Och högersossarna? De är värre, och när de tar makten igen eftersom de får borgerliga röster, då blir det ännu värre i Sverige. Vissa av dem föreställer sig att de har ett uns moral, det har aldrig borgarna inbillat sig. Men i framtiden - kanske inte på kort sikt men längre fram - kommer civil olydnad, aktivism och aktioner ta över, när den parlamentariska demokratin visat sig vara ett skalbolag för militärteknokrater. Jag hurrar inte för koranbränningar, men för väldigt mycket annat.
Tyvärr har DN stängt sitt kommentarfält, jag säger tyvärr trots att det var hisnande, ungefär samma tongångar som under bombningarna av Jugoslavien, om någon trott att åratal av mjuka fredsideal i Sverige satt sig ordentligt i folksjälen så skulle vederbörande bli ordentligt botad av att läsa vad män skriver om arvfiender och vikten av att krossa Ryssland. Om det nu inte är svenska pseudonymer för östeuropéer, men jag fick intrycket att det var "skjut en serb!"-gänget, kanske inte Svenne Banan utan snarare akademiker, 95 % män (eller fler).
Jo jag tycker att Västs attityd är dubiös, enligt vissa konspirationsteorier vill man dra ut på kriget så länge det bara går för att försvaga Ryssland, det skulle vara därför man använder sig av "öppna-och-stänga-kranen"-politik: man sänder vapen men inte tillräckligt för att Ukraina skulle kunna driva tillbaks Ryssland. Man uppmanar Ukraina att återta Krim, men hur går man inte in på så noga.
Att krig är vidrigt vet man och att medveten bombning av civila mål betraktas som krigsbrott, men krigets lagar säger också att militär bör undvika att utsätta civila för risker, och att ett civilt mål under vissa omständigheter kan bli legitimt mål. Det här som står lite nertonat i Expressens reportage från Kramatorsk:
"Samtidigt är många ukrainska militärer stationerade i staden, ofta utspridda på hotell, i hyreshus eller på andra ställen."
Jag har inte varit där och är inte krigsreporter, och kan inte avgöra om ukrainsk militär använder sig av civila sköldar medvetet.
Njae, man ska inte gratulera, men visst har tanken slagit mig att mitt namn kommer att förbli ett ungt namn de närmaste decennierna. Det var liksom lite halvgammaldags när jag döptes till det. Det är min mammas namn som toppar listan idag, på andra plats kommer jag. Och där fryser de listan?
Det här är eskalering. Ryssland säger att Tyskland utgör ett hot i och med leveransen av stridsvagnar. När några missiler slog ner i Polen i höstas trodde de flesta att de var ryska och en del tänkte att ok, nu är det kört. jag satt på T-banan när jag hörde talas om det där, två killar varav den ena (som såg nyheten på sin smartphone) sa: jävlar. Nu smäller det, nu har det börjat. De var ganska lugna, sa "det är bara att gilla läget", men den ena diskuterade att lämna Sverige. Jag tänkte "hoppas att de undersöker det noga först, om det var misstag". Det gjorde de och det visade sig att det var misstag och ukrainska missiler. Tyskland hade som princip fram till nyligen (som Sverige) att inte skicka vapen in i ett krig, för ju mer man skickar desto mer eskalerar det. Det är en bra regel om man vill undvika världskrig men om man gör undantag från den, bör man själv gå in med egna trupper. Antingen eller: Ryssland ser det som Västs ombudskrig, ju mer vapen Väst skickar, desto mer hämnas Ryssland. Sedan tvekar Väst - som USA, som tvekar att skicka stridsflygplan. Efter ett tag bestämmer sig Pentagon för att leverera. Ryssland slår till igen, ukrainsk militär kanske (man måste åtminstone kunna ställa frågan om det är så) placerar sig i bostadshus för världsopinionens skull, fler civila dör, Ukraina vill ha mer vapen, Ryssland hotar, Väst tvekar, Väst ger klartecken till återerövring av Krim (som Ukraina har folkrättslig rätt att återerövra bara det att det lär vara väldigt svårt och kosta många människoliv och alla på Krim vill inte bli befriade, i nuläget kanske inte majoriteten). Men NATO har ryggen fri och kan känna sig välvilligt som hjälper Ukraina, som måste stå med mössan i hand och tigga, och vara tacksamma - Biden härsknade till och tyckte de var för krävande för en tid sedan, eftersom kriget är dyrt för USA och hittills har väl Ukraina fått miljarderna till skänks, inte till låns (om jag fattat det rätt).
Hot mot tjänsteman är redan ett brott, men nu vill de alltså göra förolämpning av tjänsteman till ett brott. Det är kanske en baggis, men nästa steg kan tänkas bli förbud mot ifrågasättande av myndighetsbeslut.
Det är så jävla snålt att ukrainska flyktingar inte får ordentlig hjälp. Jag tycker det sätter ett grällt ljus på vad svulstigt, krasst och egotrippat Sveriges krigande i Ukraina är. Det har ingenting med medkänsla att göra. Sverige är ett rikt land som räknar med att tjäna pengar på "utvidgningen" och ökad vapenexport. Dessutom får många män slå sig för bröstet, tala om arvfienden och om att krossa ryssen för alltid, det är bara att kolla kommentarfält och sociala medier.
Vad innebär det att Zelenskyj (enligt DN) uppmanar ukrainarna till ökad kampvilja? Säger han åt dem att de måste offra sig för Europas och Sveriges skull? Om ukrainare önskade sig fredsförhandlingar, skulle politiker i Väst gå med på det?
Det finns formella kriterier för när ett land anses vara krigförande part, frågan ställs i SvD idag om och när den passeras (betalvägg). Mélenchon sa i början av kriget att han inte tyckte att Frankrike skulle vara "medkrigare" i Ukraina, cobelligérent, jag vet inte om han har den ståndpunkten fortfarande, rent formellt ses det alltså inte så och inte heller som proxykrig, såvitt jag förstår. Stridsflyg skulle kunna vara en passerad gräns. Upptrappningen har ju skett successivt, till en början var det långtifrån säkert att Väst skulle gå så långt i sitt stöd till Ukraina, jag tror inte att man fattade ett gemensamt beslut om att stödja Ukraina militärt så länge kriget pågår men enskilda statsmän har uttalat det löftet. Tvekan om stridsflygen lär alltså bero på att det ev. kan beskrivas som krig mellan Ryssland och NATO (man kan tycka att det har varit det länge, men som sagt det finns kriterier för det där).
För mig låter det tveksamt, som Vilda Västern, att USA tänker ge beslagtagna ryska pengar till Ukraina, särskilt om de fortfarande vill hävda att det inte är ett krig mellan USA och Ryssland. För övrigt: om Vietnamkriget hade ägt rum idag, hade Sverige varit med på USA:s sida. Oavsett om det varit Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som statsminister. Inom S hade det blivit protester, men de hade kvästs. Miljöpartiet hade varit långt i ansiktet men inte mer än svajat lite bekymrat. Det här inte en nidbild av den taggiga skit vi hamnat i, det är hur detta land har blivit.
Det här är intressant, även om det är rätt spekulativt och svepande:
"Det är inte heller osökt att tänka sig att Putins Ryssland också göder och stöder de Natomotståndare i radikala vänsterkretsar som säger sig kämpa för fred och alliansfrihet men som i på sina webbsajter beskriver president Zelenskyj som en amerikansk marionett och lägger skulden för kriget på Ukraina. Mellan vad som måste få vara en legitim kritik av svenskt Natomedlemskap och vad som de facto kan visa sig vara resultatet av ryska påverkansoperationer öppnar sig en gråzon av oklara motiv och drivkrafter."
Det borde inte kunna röra sig om radikala vänsterkretsar eftersom Putin betraktas som nyfascist inom vänstern. DN och Expressen har några gånger efter invasionen upprepat sin kritik mot vänsterns förmenta Putinvänlighet, som de menat äntligen tystnat. De syftar väl mest på Åsa Linderborgs artiklar, jag tror inte att hon var Putinvänlig eller styrd av Kreml, jag uppfattar henne som en mediepajas och har låga tankar om hennes intellektuella hederlighet, men tror inte att hon stöddes av Putins Ryssland.
Det som är mest mentalitetshistoriskt intressant, eller hur man ska uttrycka det, är att Göran Rosenberg nog är rätt representativ för 68-vänstern, och jag tror att större delen av majrevoltörerna idag har sällat sig till dem som menar att USA:s förehavanden är försumbara, man kan stryka ett streck över dem och ingå i samma pakt, samt att Turkiets förehavanden egentligen inte är något problem det heller, det är en stötesten för ett fåtal som sympatiserar med kurderna, men varken vapenexport eller säkerhetspolitiskt samarbete är något som stöter ett gammalt 68-samvete. Beror det på konkret rädsla för Ryssland, eller är det ideologiskt grundat?
Idén om att NATO:s expansion och vapenleveransen är en del av problemet är lite vanligare i andra länder än Sverige, här är det rätt lätt att framstå som extrem. Jag tror att det har med geografisk närhet att göra, men även med historia och det är tydligen, vilket förvånade mig väldigt till en början, många svenskar som förvaltat idén om rysk arvfiendskap. Man kan protestera lite grann mot USA:s krig men känner sig ändå som en del av Väst till den grad att man inte uppfattar närvaron av amerikansk militär i Sverige som motbjudande. Länder förändras ibland snabbt och drastiskt och Sverige har förändrats många gånger under årens lopp, och kommer förändras många gånger under de år som följer, och kommer förändras många gånger till oigenkännlighet under nästföljande år, och om jag hade fått bestämma hade klockan skruvats tillbaks till allra minst före Afghanistankriget, som Sverige inte borde ha deltagit i, och vidare till förra året då man borde ha stått emot den segerrusiga NATO-lobbyn, och sagt att man skriver inte om partiprogram och ändrar lagar och tar jättestora kliv med vapenleverans, och kallar folk man nyss stödde för terrorister. Intervjun med SAAB-chefen för bortåt ett år sedan var för övrigt rätt talande, för dem som tror att det handlar om medlidande med Ukraina. Det är roande att bli kallad naiv, men det är just vad man inte är.
Men jo, jag tror att det finns, eller fanns, en del auktoritär vänster lite grann i Jan Myrdal-stil, som stödjer Assad i Syrien och därmed även Ryssland. Myrdal började för övrigt skriva i Nya Tider på ålderns höst.
Men att en gammal 68:a kan bli en auktoritär gubbstrutt som bluddrar över verkliga sakfrågor för att han sätter NATO-medlemskap högst av allt, är väl en sak, men hur är det med minnet? Vilka oskrivna regler för yttrandefriheten respekterades under kårhusockupationen, almstriden, med mera med mera?
"jag tror att lättheten för enstaka grupper och individer att med en yttrandemanifestation eller två obstruera Sveriges Natoansökan, ytterst beror på att de till stor del oskrivna villkoren för yttrandefriheten inte längre gäller."
Apropå trotten "Egyptson": man kan väl komma ihåg religionshatet inom kommunismen, det har ju funnits en vilja att avskaffa - eller förbjuda - både kyrkor, synagogor och moskéer, ibland på grund av egna minnen av religionens förtryck, och ibland på grund av ideologi. Allt religiöst tänkande är lögn och människor måste omskolas eller omprogrammeras. Eller bör religionen åtminstone begränsas så mycket det bara går.
Herman Lindqvist lär ha sagt i någon intervju i radio att han tror att kriget i Ukraina kommer att bli ett världskrig till sist, och att det kanske redan är det som pågår. Tysklands Scholz har sagt att överenskommelsen med Ukraina är att vapnen från Tyskland inte får riktas mot ryskt territorium. Men han verkar inte ha avrått från återerövring av Krim. Man hade annars kunnat tänka sig att Väst rådde Ukraina att försvara de delar som Ryssland invaderade i februari och som Ukraina drev tillbaka, men avvakta med de så kallade utbrytarrepublikerna och i synnerhet Krim. Under en tid var det väl så Biden och andra statschefer uttalade sig - det var gränserna före februari 2022 som Ukraina skulle få militärt stöd att försvara. Men sedan dess har man gått längre och om jag inte missförstått något även givit klartecken till återtagande av Krim. Det verkar som rent vanvett. Jag tror inte att Ryssland kommer att förklara krig mot NATO, och knappast heller NATO mot Ryssland, det borde de ha gjort för snart ett år sedan i så fall. Om kriget sprider sig utanför Ukraina tror jag att det handlar om Balkan och Baltikum, någon form av inbördeskrig, om några år. Det går inte att veta. Även Sverige levererar pansarvagnar till Ukraina. Ju mer vapen Sverige levererar desto viktigare blir det väl för oss att Ryssland inte vinner. Jag talade med en östeuropeisk intellektuell som sa att det inte kan sluta annat än illa. Han trodde att det skulle utmynna i världskrig. Ryssland vill inte förlora ansiktet, och Ukraina vill inte ge upp en enda bit land i östra Ukraina. Och Väst uppmanar Ukraina till återerövring av Krim, trots att det är ganska osannolikt att någon majoritet av befolkningen där vill det.
”Själva brottet handlar om att man bildar eller deltar i en sammanslutning som i sin karaktär i alla fall kan utvecklas till ett otillåtet maktmedel liknande militärtrupp eller polisstyrka”
I alla fall kan utvecklas till. Mycket intressant.
En förkrossande majoritet av svenskarna skulle i dagsläget inte bara blunda för Turkiets bombningar - de skulle stödja motsvarigheten till ett Vietnamkrig, övertygade om att det var rätt och nödvändigt. På samma sätt som svenska politikers tongångar mot Turkiet mildrats (för att använda en eufemism) efter NATO-ansökan, och attackerna i norra Syrien inte längre fördöms, kommer kritiken mot USA:s och andra västmakters krig tystna när det "svenska världssamvetet" får läpparna ihopsydda med grova stygn. Tystnar det inte helt blir det väl ett litet fåtal som väcker löje när de inte förstår att naiv världsförbättring tillhör det förgångna - numera är "vi alla" bombliberaler, som PM Nilsson jublade när stora delar av vänstern hoppade på "bomba-Libyen-tåget". Vad som kanske kommer att fortsätta, är nostalgi över forntida fredsmatronor och fokus på yttrandefrihetsfrihetseten - som den bisarra artikeln häromdan i Aftonbladet, "Jag vill inte bo i ett land där man inte får bränna Koraner". Oj då, tänk att det är så viktigt att bränna Koraner, ska vi samtidigt försöka intala omvärlden att islamofobi INTE är lika nedärvd i Sverige som antisemitismen och arvfiendskapen med Ryssland? Vad sägs om att inte vilja bo i ett skalbolag?
"Ryssen mullrar", ett inlägg jag skrev 2012, om förhandskrank blekhet när den är som bästa tårtgrädden - den drar lite trafik nu och när sånt sker händer det att jag läser om för att se efter.
En sak tror jag faktiskt att Trump har rätt i - om han hade varit president hade Putin inte invaderat Ukraina. Han hade slagit en signal, kittlat Putin under fötterna och sagt, nej men vi är kompisar, Ukraina ska inte med i NATO, vi kan snacka om det här i stället. Så ja, pragmatisk och realpolitisk som man är ibland, firade man inte när Biden blev president, på samma sätt som man inte hoppades att Hillary Clinton skulle bli det för det stolta världspoliseriet kan ställa till med saker.
"They still don't get it, do they" - av någon anledning infinner sig tanken på engelska, ställd framför några debattfenomen - några som skriver ett upprop om att det måste vara tillåtet att bränna Koraner, jaha, alla har givetvis tvättäkta fiskpinnenamn, och alla verkar tro att den tunga frågan, framtidens ödesfråga, gäller just rätten att bränna Koraner, som om det vore likvärdigt med att måla en kuk på Stockholms slott. Vilket jag för övrigt gissar är förbjudet. Och någon annan som inte förstår att det handlar om människoliv i olika vågskålar, för att sympatisera med de ena måste man blunda för bomber av de andra. Det är ingen baggis, provokationsindustrin - den så kallade negativa uppbyggligheten som några danskar skrev en bok om för några år sedan, rebellmodet, trötta fuck off-tecken, viktigare än människoliv. "I reserve the right to be ignorant. It's the western way of life"
Det är i alla fall väldigt tydligt att ingen är rädd att kriget ska komma till Sverige. Var man än tittar, debatter i sociala medier, medier, eller vad folk pratar om. Det är väldigt, väldigt avlägset och frågan om det är mer riskabelt för Sverige att gå med i NATO än om vi stannar utanför, frågan om vapenexport till Turkiet och vapenleverans till Ukraina och vad bådadera kan tänkas innebära, är icke-frågor. I stället diskuteras Koranbränning som om det var en jätteviktig frihetssymbol, nepo babies, hur det känns att vara kändis, och om man får prata på bio eller inte.
Men Maja det fattar du väl att debatten om man får prata på bio är jätteviktig. Det får man inte nämligen. :-) En sak jag undrat: varför är det nästan bara Paasikivi som uttalar sig som expert på det militära? Tackar de andra nej? Finns det lika många åsikter om hur kriget kommer att gå som det finns militärer? Har inget emot honom, bara en undran jag har. Finns det NATO-motståndare inom Försvaret tror du?
C-Jane som tänker på annat (men tror det är tryggare för Sverige att gå med än stanna utanför)
Hej C-Jane, kul att du tittar in Det är lite som det brukar med debatterna, men jag tycker den om Koranbränning är mest inbilsk, för tillfället, de har ingen känsla för proportioner och vad som är viktigt. Och så kräver de att allt ska vara lagligt, vilket i sig är lite paradoxalteftersom provokationer aktioner av motstånd nästan per definition måste vara olagliga för att ha mening. Jag tror inte det är många emot en NATO-anslutning inom försvarsmakten nej, en gissning är att det finns en lättnad att försvar av närområdet fått lite högre prioritet än sådana här långt borta-insatser, gissar att det kan kännas som ett slags upprättelse att alla liberaler plötsligt är för ett starkt territoriellt försvar, men kan tänka mig att en del hade föredragit samarbete inom norra Europa + partnerskap med NATO snarare än regelrätt medlemskap, därför att med tanke på vilka politiker vi har går det inte att lita på vad de lovar andra NATO-länder i en framtida större konflikt, och ju mer musketörparagraf desto större risk för lika lättsinniga ivägskickningar som Afghanistankriget. Snabba ogenomtänkta beslut som i Libyenkriget, det finns inget stadigt över svensk försvarspolitik alls. Den kränger som en kalesch som styrs av några som känner sig odödliga och ätit och druckit lite för mycket till middag och tänker att vafan. Hur det går i kriget vet ingen men jag tycker de militära experter som uttalat sig varit ok, de är såklart inte neutrala utan på Ukrainas sida men de uttalar sig mestadels rätt realistiskt (tror jag i alla fall). Det är inte som löpsedlarna, det sitter barnsliga gubbar på redaktionerna. Pang du är död, känns verkligen som att de lekt ett bra tag. Tegnell väljs kanske för att han ser tapper och lite lidande ut, ikonisk framtoning så att säga, här är en man som håller inne med sina bekymmer och sätter andra främst. Han kanske har givit ett lite önsketänkande intryck, men inte som löpsedlarna givetvis.
Det är ingen som vet hur det kommer att gå, pressen har till stor del ägnat sig åt magiskt tänkande respektive skadeglädje (vad säger ni nu då, anti-NATO-töntar!)
"Har du förståelse för att människor tar illa vid sig när man eldar koraner? Finns det inget bättre sätt att visa sitt missnöje mot en svensk Natoansökan?
– Jag förstår verkligen att människor blir upprörda och vi har ingen önskan att förolämpa muslimer, egentligen.
– Men vi är emot ett Nato-medlemskap och speciellt det horribla beslutet att frångå 250 års alliansfrihet utan en folkomröstning. Då president Erdogan sitter på nyckeln till att stoppa Sveriges Nato-ansökan och han sagt att han inte skulle godkänna den så länge man fick ”bränna hans heliga bok” i Sverige så ville vi få tillstånd att göra det."
Jag stödjer i grund och botten alla aktioner om de de verkligen kan stoppa ett NATO-inträde, eller få till stånd en folkomröstning (jag har för tillfället väldigt låg skattning av svenskars tankeverksamhet inte minst beträffande NATO-anslutning, och tror att majoriteten är oreflekterat proamerikansk och sentimental, inte tänker alls vad det innebär att USA är så angeläget att knuffa in Sverige, och NATO-packet har väldigt mycket mer pengar - men åtminstone en folkomröstning, som ett minsta minimum, innan Sverige pyser ihop och blir ett teknokratiskt ingenting som verkställer "utvidgningen" och ökar vapenexporten.
Däremot är jag emot demonstrationer som "visar missnöje", intervjuaren verkar tycka att man kan "visa missnöje" på bättre sätt, men "visa missnöje" är ett spel för gallerierna som bara får Expressenkvinnorna att sätta sig mer bekvämt till rätta i chefsknäna.
Det är verkligen horribelt. Skönt att några fattar hur horribelt det är. Utöver sakfrågan, det som har med försvarspolitik att göra, är det en attack mot idén om demokrati som sådan. Det finns inte en enda människa som med tillstymmelsen till hederlighet kan påstå att det var så bråttom att skicka in ansökan. Enligt min bestämda mening har en svensk NATO-anslutning lika lite med Sveriges säkerhet att göra som Afghanistankriget.
Apropå "äntligen blir Sverige ett normalt land", och "blågul försvarsnostalgi", man måste sätta det i samband med borgerlighetens samtidiga krigslängtan och avsky för Sverige, och reservationslösa stöd till Vietnamkrig och Irakkrig. I'm not kidding: det här är inte bra människor.
Tycker det låter halvt om halvt osannolikt att det var USA som låg bakom sprängningen av NordStream, men inte riktigt lika osannolikt som att det vore Ryssland. Hur som, roande tanke om USA självt skulle sätta krokben för Sveriges efterlängtade NATO-anslutning.
Jag uppfattar ju Ukraina som lite lurade, men trots att det är fullt begripligt att Zelenskyj hävdar att Ukraina slåss för hela Europa, så är det ju inte så. Det här kriget och Västs lite senkomna och utspridda militära stöd handlar om många saker, men inte om att Ryssland kommer att gå vidare in i Polen, Baltikum, Frankrike, Tyskland, Finland, Sverige, Norge, Danmark om Ryssland tar tillbaks utbrytarrepublikerna eller behåller Krim. Det är inte motsvarigheten till Hitlertyskland.
Men nog skulle Ryssland för länge sedan tagit över de baltiska staterna om dessa inte hade varit så påhittiga att de sökte sig till såväl EU som NATO när chansen plötsligt dök upp bara sådär ...
Jag vet inte, kanske, kanske inte. Du menar att Ryssland skulle ha invaderat Baltikum någon gång mellan sovjetunionens upplösning och idag om de inte gått med i NATO. Kan inte bedöma det. Putin lär också ha velat gå med i NATO, men om jag fattat det rätt ville han inte underordna sig utan att NATO skulle bjuda in och truga Ryssland med pompa och ståt. Troligen hade de inte beviljats medlemskap ändå, för mycket korruption och inte tillräckligt demokratiskt (det var väl därför Ukraina nekades inträde också en gång i tiden). Det verkar ju osäkert i Moldavien nu, om NATO och USA inte förtar sig i Ukraina kan det väl vara läge att - nånting. Koncentrera sig på försvar av Baltikum och Polen? Och det är det de vill ha in Sverige för, bl.a eftersom USA vill kunna koncentrera sig på Kina, och eftersom väldigt många miljarder och vapenleveranser gått åt i Ukraina.
Den ideologiska delen - betoningen av arvfiendskapen på en S-tidnings ledarsida; avdammandet av Karl XII för att ersätta de präktiga svenska fredsmatronorna, osv - är på plats, det militära likaså, men det politiska (de demokratiska processerna och procedurerna) är sekundära och går numera ut på att en krigförande hybridregim ska få känna sig mäktig. Om Turkiet godtar Sverige som medlem eller inte är egentligen oviktigt, det man oroar sig för är att Ryssland och Turkiet ska komma närmare varandra.
Nu tror jag visserligen inte att det var USA som sprängde Nord Stream, även om det är snäppet mer sannolikt än att det var Ryssland, men vad man kan vara förvissad om är att det inte skulle spela någon roll vid det här laget. Det militärindustriella komplexet gillar när det smäller.
Här och var i media antyds att det kommer att bli ofrånkomligt att byta ut kronan mot euron, vilket fäster fokus på detta med folkomröstningar, det var ju en helt fantastisk känsla när folkviljan (nej, någon folkvilja finns givetvis inte, det är en mystifikation i samma kategori som folksjäl, men ändå - ibland kan man ta sig rätten att romantisera) stod emot de antidemokratiska teknokraterna som redan försett Sverige med streckkod och blev förgrymmade när de inte fick höra det lilla blippet. Svenskarna ville inte ha streckkoden, mer precist: majoriteten av svenskar ville inte ha den trots domedagstonerna om vad som skulle hända om valutan med kungen inte byttes ut mot den anonyma euron.
Det som återstår av den svenska "pacifistiska självbilden" - jag har skrivit mycket om det där i några av mina böcker - är kanske Alex Schulmans klyschiga antimilitarism, det är lättköpt att raljera över militärer, men om Schulman nu menar att Sverige ska med i NATO, försvaret ska upprustas och kriget i Ukraina är vårt krig, så måste han godta att det är militärer som tar smällarna först. Deras uppgift är inte att teckna målande bilder som kan få skrivbordskrigare att känna att dom är med. Det är propagandistens uppgift, liksom Lisa Bjurwalds då hon hyllar kvinnorna, syftet är att knyta starka känsloband. Som konsumism eller av politiska skäl eller både och. På samma sätt som den vackra melodischlagervinnaren har som syfte att väcka känslor. En militär bedömare ska analysera kriget och hur det eventuellt kan utvecklas. Och om nu Sverige kommer vara med i ett krig som en del menar kommer att bli ett storkrig till slut, är det inte läge för frosseri.
Men det är intressant - både nationalismens återkomst (i ett land som snudd på varit programmatiskt anti-nationalistiskt) och bejakandet av våld (i ett land vars ideologi gått ut på ett slags antimilitarism, om än underminerad pga stor vapenexport) tar alltså vägen via Rysslands invasion i Ukraina, man kan säga att det tar en omväg genom EU och NATO.
Det är pastisch - Alex Schulmans karikatyrer alltså. Det handlar inte om någon politisk analys eller ärlig hållning. Det är subjektivt, han vill känna. Han vill känna att han är där.
Både kräva att Sverige har ett försvar - OCH klaga på att militärer inte är tillräckligt suggestiva och karismatiska. Men är Schulman säker på att han vill ha en suggestiv karismatisk militär i TV som får honom att känna?
Det gick snabbt för Sverige att bli medkrigare i Ukraina, så gott som över en natt. Magdalena Anderssons tal - jag vet att det finns vissa av er som är oroliga och tror att det minskar sveriges säkerhet men jag har tänkt igenom det här och kommit fram till att det ökar Sveriges säkerhet - talet löd så gott som ordagrant så, Sverige går i en auktoritär riktning öht så svenskar kunde suggereras att tro att det var ett enväldigt beslut fattat av en stark kvinna. S hade en fenomenal tur (eller skicklighet) att de hade flera kvinnor i toppen. Annars hade protesterna blivit större, både mot NATO-ansökan och vapenleveransen. Om man stör sig på att det är många militärer i TV har man inte fattat att Sverige är en krigförande nation.
Fullt medveten om att det formellt antagligen inte ses som att Sverige är medkrigare, cobelligérente, för att vi levererar vapen och tränar soldater, och en del menar att vi inte ens bör kalla det ombudskrig. Jag menar givetvis att det är ruskigt cyniskt, både att det är en falsk bild (demokratin i Europa står och faller inte med hur det går i Ukraina) och en som utnyttjar ukrainare, man ska inte förleda någon att tro att de ska dö för andra. Om svenskar får ut bitterljuv njutning eller avreagering av aggressioner och gammalt rysshat i och med kriget i Ukraina så är det en känslomässig historia som kan likna engagemang i andra krigs- och katastrofhärdar, men känslorna är också infogade i ett stort propagandamaskineri. Idag insåg jag f.ö plötsligt varför en del på högerkanten tror att Putin är kommunist, han är inte mer kommunistisk än Trump, men det är ju för att de vill fortsätta se kommunismen som ett stort hot, det vore inte lika intressant om det var är ett krig mellan två kapitalistiska system, eller ett krig mellan nyfascism och nyliberalism. DET måste vara kommunismen. Det helt enkelt bara måste det för att man ska kunna bejaka pax americana fullt ut med allt vad det innebär, inklusive mängder av döda utomeuropéer.
haha vad är det här nu då? "I utrikesdeklarationen berättade Billström att regeringen kommer att lägga fram en Natopropositionen i mars. Efter det kan riksdagen fatta beslutet om att Sverige ska ansluta sig till försvarsalliansen". SvD idag. Ska de ha en ny votering i Riksdagen?
Sen kan man väl notera att alla idag är för svensk vapenleverans till Ukraina. Även Greider, såvitt jag förstår. Och att så gott som ingen vill kritisera USA, och vad det innebär på sikt att Sverige knyter sig hårdare till USA. Men det är rätt viktigt att folk med avvikande åsikt är försiktiga, att säga sin mening är meningslöst men kan leda till repressalier längre fram. Jo har sagt det förr - det är ovanligt kompakt konsensus i Sverige, och man får trösta sig med att ljuset kommer att komma söderifrån. Det kommer att ta tid, och Sverige kommer att delta i fler krig än Ukrainakriget innan det inträffar.
De som vill att Sverige lämnar neutralitet och alliansfrihet bakom sig, måste rimligen veta att det inte kommer att leda till stabilitet eller varaktig fred, och att Sverige inte kommer att kunna hålla sig utanför krig i längden. Män brukar vara mer intresserade av krig än kvinnor (finns undantag givetvis) och det är rätt tydligt att män har mer nedärvt rysshat än kvinnor, de är väldigt dominerande på twitter tex. De är inte sluga nog att tona ner det för att det inte ska kunna användas av rysk propaganda, som ett exempel på russofobi och hot mot Rysslands existens, utan skriver med självklarhet (som militären på SvD:s ledarsida häromdan) att Ukraina inte kan vinna om inte Ryssland krossas. Det har sedan länge lämnat stadiet då Ryssland skulle förmås att lämna Ukraina, för att man sedan skulle försöka sig på det som kallas att "vinna freden". Så länge Putin sitter kvar kan det inte bli fred i Ukraina och så länge Putins efterträdare sitter kvar kan det inte bli fred i Ukraina - Ryssland måste försvagas för alltid och besegras på samma sätt som Nazityskland besegrades. Men utan att NATO blir direkt inblandat. Vilket framstår som orealistiskt, helt bortsett från att analogin med Hitlertyskland haltar på fler sätt än ett. När nu NATO inte vill offra något själv återstår utöver sanktioner och militärt stöd till Ukraina stöd till olika rörelser i Ryssland och attentat av olika slag - lustigt nog hade SvT en intervju med ryska anarkokommunister, som gör attentat inne i Ryssland för att störta regimen; är det ok med kommunistiska attentat i Ryssland kan det inte rimligen anses fel att panga lite doror och sabotera lite här och där i Sverige också. Ett minimum av konsekvens bör man kunna förvänta sig även under en krigsvinter.
Jag hade faktiskt missat att Riksdagen ska rösta igen om NATO eller inte NATO. En förutsättning för att Sverige högst eventuellt ska kunna kalla sig en demokrati igen, är att riksdagsledamöter börjar rösta efter sitt eget samvete och inte partilinjen. Det här är en för allvarlig fråga för att överlåta den åt räddhågsen lydnad.
Här är ialf en insändare i DN som säger några självklarheter.
På franska finns begreppet "crise de conscience", det används på lite olika sätt, en engelsk översättning brukar vara crisis of mind, det handlar om stora mentalitetsförändringar som ställer mycket på huvudet. I Sverige får man erinra sig att en del trodde att det skulle utbryta inbördeskrig efter mordet på Palme, så blev det nu inte. Men man måste sätta det i samband med Expressens "Äntligen!", triumf, som en utlöpare av hatet mot Sverige som konfliktlösare i stället för medkrigare.
Nåja. Här kommer lugnande besked. De bilaterala avtal vi har redan nu gör att Nato aldrig skulle acceptera en invasion av Finland eller Sverige. Som det var när vi var alliansfria, med andra ord ;) Worst case scenario? Finland går med i NATO och Sverige stannar utanför - om några år, om Ryssland bygger sig starka igen, kan de då vilja utmana Sverige.
"– Då kan det finnas ett intresse från ryskt håll att testa att flyga nära svenskt luftrum eller även inom svenskt luftrum. Men här och nu har Ryssland fokus på annat håll.
Det handlar alltså fortfarande inte om att invadera Sverige, utan om att testa att flyga nära svenskt luftrum. Förstår du hur trygga vi redan är, helt utan musketörparagrafen? Det du skriver om är andra saker. Till exempel Afghanistankriget, och andra amerikanska krig. Men de är oberoende av om vi är med i NATO eller inte. Om en svensk regering vill bistå USA i "out of area operations", kommer man att göra det på eget bevåg. Precis som i Afghanistankriget. Jag är personligen inte intresserad av något NATO-medlemskap utan tror att det finns smidigare lösningar - om det nu är en försvarsallians man vill gå med i och det inte handlar om en prestigesak. Framförallt tycker jag inte att Sverige ska göra några eftergifter för Turkiet. Och värnpliktiga bör stanna i Sverige. Och svenska grundlagar bör förbli som de är.
jo precis, testa att flyga nära svenskt luftrum eller en bit in i svenskt luftrum. Ingen har nånsin trott att Ryssland haft för avsikt att invadera Sverige, men kriget i Ukraina har utnyttjats maximalt, till att stressa fram en Natoansökan, aktivera "arvfiendskap" och rysshat, och lite av varje. Så när Ann Linde påstod att vi måste exportera vapen till Turkiet för att inte bli invaderade av Ryssland, eftersom Turkiet inte skulle sända soldater till Sverige om Ryssland invaderar, antingen ljög hon eller talade i nattmössan. Det gäller givetvis alla andra politiker som ägnat sig åt att slå blå dunster i ögonen på svenskar.
"Det för Sveriges framtid så avgörande beslutet togs utan vare sig extrakongress eller folkomröstning. Utrikesdeklarationen gjordes om. Nato blev inte ens en valfråga, S-ledningen lyckades med sin plan att få bort den ur valdebatten."
En ofrånkomlig konsekvens är att politikerföraktet växer, och det växer med rätta, men man kan vara rätt övertygad om att det tomögda högersosseriet kommer fortsätta mekaniskt upprepa "en stark röst för fred och våld i världen", skenheligheten kommer att bestå. Att de byter nationell självbild så fort tillfälle ges och tilltalar svenskar som om de var ett ovidkommande humankapital utan egen tankeförmåga, Magdalena Andersson som den värsta statsminister Sverige haft sen Göran Persson, ja värre än denne Kristersson på grund av falskheten, och gör det på ett sätt som är tänkt att inte märkas, även om de skickade fram några stycken som fick låtsas väga frågan av och an och vara tveksamma för att det skulle se genomtänkt och nyanserat ut. Flawed democracy, ingen jävel ska påstå att Sverige är en demokrati.
Möjligen kommer Nordstreamsprängningen visa sig vara ett sånt där litet fjärilsvingslag som - osv. Bidens sätt att morra - intrycket att det lika mycket var en påtryckning på Tyskland som ett hot mot Ryssland
Nej, inte kommer jag gå med i NATO inte. Nu är det visserligen de som föds ungefär idag som kommer att bära konsekvenserna på allvar, för det har bara börjat. Vapenexporten till Turkiet är en detalj i det hela men en detalj som avslöjar mycket om Sveriges krackelerande ansikte. Många av de nu levande har inte ens satt sig in i hur stor förändringen är. Både inrikespolitiskt, i och med hur odemokratiskt processen gick till och socialdemokraternas identitetsbyte, och utrikes/säkerhetspolitiskt.
Det är bra att tala med östeuropeiska intellektuella. Och med förlov sagt - det finns inga svenska Rysslandsexperter. Vill man ha en analys ska man inte tala med svenska rysslandsexperter som förvånansvärt ofta är barn till militärer, eller barn till forna dissidenter från öst, dvs de har inga egna erfarenheter men övertagen ideologi, ett ärvt bakgrundsbrus av ressentiment, revanschism, styvsinthet, en maskerad på samma sätt som Karl XII:s uppdykande i Sverige igen är en maskerad, men vill man höra röster som vet något ska man tala med äldre intellektuella i öst- och centraleuropa, med minnen och erfarenheter. Jag pratar inte om medhåll, jag pratar om verkliga kunskaper.
Ukrainsk ultranationalism kan i vissa fall vara mer gångbar i Sverige (Oksana Zabujzkos kosackromantik och reaktionära syn på rysk litteratur) än i östeuropa.
Påtagligt ryskt militärt hot mot Sverige. Handlar inte bara om att "testa att flyga nära svenskt luftrum" som experten i artikeln ni talade om hävdade.
Ryssland och Kina har även militärövningar tillsammans med Sydafrika, Japan rustar upp kraftigt och köper långdistansrobotar av USA som ska nå mål i Kina (fast japansk nationalism har varit ganska lågmäld länge men är det inte nästan osannolikt att den inte blossar upp igen?), Polen rustar till tänderna, och förr eller senare exploderar Balkan. Det låter på retoriken som att Sverige väljer att kriga för freden, och det verkar som om många håller med om att det handlar om detta. Andra menar att Sverige har dragits med i krigsyran och att svensk vapenindustri tjänar enormt på eskaleringen. Och så är det ju. Balkan kommer explodera igen också. Jag har svårt att förstå dem som går i takt med detta, d.v.s hela mediefältet och troligen majoriteten av åtminstone svenskarna. Men jag skulle tro att det är ganska skönt, d.v.s känslan är den av att vara på rätt sida om historien och slåss mot motsvarigheten till Hitlertyskland. NATO-inträdet är en del av detta, eftersom ingen tror att det kommer att gå att undvika världskrig till slut. Göran Rosenberg jämför Zelenskyj med Churchill, och förutsätter ju då att övriga europeiska länder (och USA) kommer att ge sig in i kriget snarare än låta Ukraina förlora eller kompromissa. Churchill sa ju inte åt ett annat folk att offra sig utan att låta det egna folket spilla en enda droppe blod. Jag menar alltså att analogin haltar, men det är en enda åsikt som gäller mycket bokstavligen eftersom Sverige i praktiken ligger i krig med Ryssland. För övrigt träffade jag ju rätt där om Schulmans pastischartade antimilitarism. Nu skriver han sentimentalt som han brukar om att det känns som att bli av med en god vän att Finland kanske går före in i NATO. Så länge svenska journalister använder "surrealistisk" som synonym till allt ifrån katastrofal till absurd, är offentligheten stabilt stabil.
Det här är ju lite mer analytiskt och lite mindre ideologiskt,
"Under det kalla kriget hade vi världens fjärde största flygvapen ett tag, för att 2004 ta beslut att överge all nationell försvarsplanering till att nu vilja satsa igen. Där är vi nog världsunika i vår pendling. Jag hoppas att man tar det lite lugnare nu och satsar på mer beständiga, långa linjer."
Konspirationsteorierna säger väl att Sverige rustade ner för att tvingas gå med i NATO (och det är ju lätt att få för sig att den spekulationen stämmer när man läser Expressens ledarsida, t.ex - för övrigt läste jag just Malte Persson som även han menar att ledarsidorna borde läggas ner, jag menar ju att det är ett demokratiproblem att tidningarnas ledarskribenter ofta resonerar som om de har självklar rätt att styra politiken och ofta uttalat över huvudet på medborgarna, Expressens är bland de allra värsta. Konspirationsteorier om att det var NATO-lobbyn (eller "Stay Behind") som mördade Olof Palme finns ju också, väldigt löst motiverat i Den osannolika mördaren med att Stay Behinds kontor fanns i samma hus där den här Stig Engström jobbade (Den osannolika mördaren gav på mig samma intryck av pastisch och t.o.m buskis som Alex Schulmans karikatyrer). Jag tror inte på det spåret. Men jag tycker att det i sig är kusligt, otäckt, att två mord på socialdemokratiska ministrar föregick att socialdemokratin övergav sin utrikespolitik för att låta den sammansmälta med borgarnas. Sånt kan göra vem som helst till en konspirationsteoretiker - låt vara att det är främmande för mitt väsen. Nåväl, låt oss säga att nedrustningen aldrig genomförts utan att Sverige haft världens fjärde största flygvapen, och dessutom avstått från out of area operations med USA, då hade givetvis den delen av S som är emot NATO-medlemskap kunnat ha en starkare röst. Att S inte ville att NATO skulle bli en valfråga berodde ju på att de bara kunde nicka och papegoja när Alliansenpolitiker talade. Hade de bestämt sig för att hålla emot hade de utan tvivel fått väldigt många väljare med sig, men det hade krävts övertygelse, inte läpparnas bekännelse. Det hade väl krävts att försvarspolitiken inte varit så ryckig med sossarnas goda minne och bifall. Det började ganska bra, man talade om vikten av långsiktig och förutsägbar politik och så vidare.
"Jag hoppas att man tar det lite lugnare nu och satsar på mer beständiga, långa linjer" är dock oförenligt med ett NATO-medlemskap. Det kommer att bli allt annat än lugnt.
Jag tror att många inte förstår hur provocerande eller komiskt det framstår när Biden säger "the world" och menar västvärlden: den världsbild som slagit igenom i Sverige idag är ju att Väst är ett upplysningens ljus i en annars barbarisk värld. Väst är le monde och resten är le milieu, för att dra en parallell till en sociokulturellekonomisk indelning. Bidens uttalande när han var på blixtvisit i Kiev, ett quicktalktillfälle för vackra ord, att världen står med er, kan ju lätt uppfattas som ett eko av kolonialismen, arrogant amerikanism och så är det inte riktigt med statistiken överensstämmande heller.
Men hur orkar folk med att skriva hobbypsykologiskt intimiserande? Att andra halkar in på att läsa det är i samklang med skräp-TV, hur har det här sentimentala "vi"et, som inte ens är navelskådande, tagits fram som paketlösning av alla fadda kultursidor? Övertygad om att när Alex Schulman skriver vi övertygar han ett mindre antal äldre kvinnor, men inte kan det vara speciellt många som låter svärmorsdrömfittan leda tankeverksamheten? Förr i världen har jag för mig att man använde ordet "småborgerligt" för att kategorisera den här typen av kväljande personlighetsmarknad.
Det finns en spökfilm som inte var riktigt lika bra som jag hoppades, dessutom har jag glömt intrigen haha, men det hela utspelar sig i ett hus - är det inte så att om spöken är utomhus är de zombies, medan spöken i ordets traditionellt igenkännliga bemärkelse alltid håller på med inomhuslekar? - filmen utspelade sig i ett stort hus som tillhörde någon form av vapenfabrikant, och alla som dödats av fabrikantens vapen spökade där. I synnerhet de civila. Än har Sverige inte straffats, men ju mer pengar den präktigt svenska vapenindustri tjänar desto fler oskyldiga offer - aha, ni tror att svenska vapen är precisionsvapen... ok, ni tror att de bara dödar skurkar... Har ni fått lära er det i skolan?
Att Kina skulle gå över till Ukrainas sida är osannolikt med tanke på att Japan har köpt långdistansmissiler från USA, vilka kan nå mål inne i Kina. jag ska säga så här, vilket är en upprepning av saker jag sagt ungefär så länge den här bloggen har existerat, att Sverige har valt fel tillfälle i världshistorien att knyta tätare band med USA. Men jag ska också säga att svensk historia har präglats av vindflöljande, vid ett flertal tillfällen har Sverige lyckats be on the side that's winning och sedan när vindarna vänt sällat sig till motsatt sida.
Han började som en elak jävel, i den vevan blev han Schottenii knähund, och därefter satsat på det affekterade - vet inte vem som är värst, Schulman eller Beckman. Kanske Beckman, eftersom man i Schulmans fall känner att det åtminstone finns en nerv någonstans.
Om ledarsidor och kompani slutade "göda narrativet", d.v.s om de avhöll sig från att basunera ut att Ryssland måste förintas en gång för alla, och inte bara förmås att lämna Ukraina, skulle det vara lite svårare tota ihop ett tal om att Väst är ute efter att förinta Ryssland. Detta gäller alltså högern och högerliberaler. Och vänsterliberaler gamla 68:or en del av dem som ganska ofattbart har börjat uppfatta USA som snällt - alltså jag fattar faktiskt inte. Vad betydde alla de här protesterna mot diverse krig? Ingenting? Kändes det som att man var god då, bara? Eller var vissa gamla 68:or egentligen CIA-agenter? Är sossarna totalinfiltrerade av CIA? Var det USA som lyckades få Sverige att rusta ner, från världens tredje största flygvapen et cetera? Ja alliansfriheten och neutraliteten stödde sig mot en pragmatisk smygöverenskommelse med NATO och det var inte så mycket att skryta med egentligen, framförallt har vapenexporten satt en blodig flottfläck länge på Sveriges sidenkravatt, den tysta överenskommelsen tycker jag inte är en jätteskandal däremot stora delar av vapenexporten, men skrotandet av det töntiga blågula försvaret? Som Expressen hatar så.
Och apropå att väst sägs ha som gemensam nämnare liberal demokrati, är det rätt påfallande att Expressens järndonnor nu yrkar på behovet av att göra Sverige till ett övervakningssamhälle.
Gå inte i språkets ledband, och fall inte tillbaks i ett artificiellt "vi" som inte medför trygghet utan tvärtom, gör att fler fiender blir fallet än färre.
Hoppet står till dem som står helt främmande inför idealisering av krigarkungen, för att de helt enkelt inte tycker att svensk stormaktstid är något att vara speciellt stolt över.
Det är svårt eller omöjligt att veta hur det ska gå, men i det fall kriget drar ut på tiden i många år, och med tanke på att det redan kostat USA många miljarder, får man, helt rått, hoppas på att USA och NATO inte förtar sig i Ukraina, så att det sedan kommer en president som tycker det här är Europas problem, eller USA prioriterar att skicka vapen och ekonomiskt stöd till Taiwan eller något annat land, och så har Europas länder bränt en massa pengar och vapen på Ukrainas försvar och står plötsligt utan USA i ryggen. Så, som baksäteschaufför för freden, vad skulle man säga - bortsett från att Sverige under inga omständigheter får exportera vapen till Turkiet, eller gå med i NATO, så är jag för ett starkt försvar och samarbete främst med de andra nordiska länderna. Fast det är också en sån där grej som jag har sagt ungefär sedan den här bloggens början, så det är inte direkt någon aha-upplevelse till åsikt
Och så tycker jag att det vore smart om man i den svenska offentliga diskursen avhöll sig från prat om arvfiendskap och KarlXii samt Ryssland måste krossas, även om det är lite intressant att se - grubblar lite över hur det kommer sig att det dyker upp och varför jag står helt främmande inför allt det snacket
Och det här är givetvis en bra artikel, som tar upp frågor Nato-länderna och Sverige borde ha ställt sig för ungefär ett år sedan: bland annat de här svävande beskeden om Krim, det är fullständigt galet att man mellan raderna eller uttalat givit klartecken till återerövrande av Krim samtidigt som Nato själv inte vill bidra med det som i så fall skulle krävas. Men också själva vapenleveransen, det är ett väldigt lättsinne i det och det verkar som att man inte bryr sig om hur många som dör eller hur lång tid kriget tar.
99 kommentarer:
"Hey hey hey LBJ how many kids ..." är en gammal slogan med en retorisk fråga som jag
kom att tänka på när det nu blir frågan om mängdlära närapå ...
Svårt att se att den som legat i skyttegravar och avfyrat vapen kan ha
någon riktig koll på vilka man har träffat.
Prins Harry har nu inte legat i några skyttegravar, men i övrigt är påpekandet relevant.
Politikerna har helt enkelt sålt Sverige. Man talar nu om vikten av att återupprätta Sverigebilden utomlands, som om Koranbränningarna var en orsak och inte ett symptom.
Ville man få tillbaks Sveriges goda anseende utomlands blev det nödvändigt att backa tillbaks till åtminstone före Afghanistankriget, och det successiva närmandet till NATO som skett till stor del i smyg - av gammal vana eftersom det kalla kriget innebar hemliga överenskommelser med NATO om Sovjetunionen skulle angripa, men besynnerligt nog, efter Sovjetunionens upplösning, begagnade Sverige inte tillfället att göra sig mer självständigt. Utan successivt lämpades neutraliteten över bord och därmed även det anseende som kunnat funka som ett varumärke i omvärlden, men som också skyddat Sverige mot krig och riktigt stora terrordåd. De hade aldrig ägt rum om Sverige inte deltagit i Afghanistankriget som USA:s vänstra och högst impopulära hand, och för det andra om det inte funnits lika mycket aggressiv upplysnings-retorik - islamofobi, puerila pruttljud, isande ledartexter.
Det Expressenkvinnorna menar med att Sverige ska bli ett normalt land, är att det ska bli ännu mer ett krigförande land och dela på Europas terrorbörda. Borgerligheten har länge drömt om att avskaffa den svenska skenheligheten - men inte på så vis att man t.ex ser över och minskar vapenexport till diktaturer, utan att man sparkar undan varumärket det fredliga Sverige till förmån för den taggiga skit vi fastnat i nu.
Nu föreslås snabbt ytterligare skärpning av diverse lagar, deltagande i terrornätverk ska kriminaliseras, som om det inte bara förvärrar saken. Sverige kan bli en repressiv militärdemokratur där rysshatet och turkhatet flödar och skribenter lägger ner all sin energi på att försvara koranbränningar, medierna skär av stora delar av världens rapportering till förmån för en liten ö av amerikansk/östeuropeisk/svensk järnnäve i vädret. S är värst, moderater och liberaler har alltid velat ha det så här, hatat Palme för att han hade mage att kritisera Vietnamkriget, de borgerliga menar att USA borde ha vunnit Vietnamkriget på samma sätt som de borde ha vunnit Afghanistankriget, och när Sverige blir hatat utomlands blir de helt perplexa och förstår ingenting: va, vi är ju äntligen inget mer än USA:s vänstra hand, Sveriges vän är ingens vän men USA:s fiender är Sveriges fiender, det är ju precis så vi vill ha det.
Och högersossarna? De är värre, och när de tar makten igen eftersom de får borgerliga röster, då blir det ännu värre i Sverige. Vissa av dem föreställer sig att de har ett uns moral, det har aldrig borgarna inbillat sig.
Men i framtiden - kanske inte på kort sikt men längre fram - kommer civil olydnad, aktivism och aktioner ta över, när den parlamentariska demokratin visat sig vara ett skalbolag för militärteknokrater.
Jag hurrar inte för koranbränningar, men för väldigt mycket annat.
Tyvärr har DN stängt sitt kommentarfält, jag säger tyvärr trots att det var hisnande, ungefär samma tongångar som under bombningarna av Jugoslavien, om någon trott att åratal av mjuka fredsideal i Sverige satt sig ordentligt i folksjälen så skulle vederbörande bli ordentligt botad av att läsa vad män skriver om arvfiender och vikten av att krossa Ryssland. Om det nu inte är svenska pseudonymer för östeuropéer, men jag fick intrycket att det var "skjut en serb!"-gänget, kanske inte Svenne Banan utan snarare akademiker, 95 % män (eller fler).
Apropå ingenting, skall man gratulera till att ditt förnamn nästan toppade
listan häromdagen ? Sista listan i sitt slag, dessutom ...
https://www.scb.se/pressmeddelande/astrid-petar-alice-i-namntoppen--nils-ny-pa-topp-tio-listan/
Jo jag tycker att Västs attityd är dubiös, enligt vissa konspirationsteorier vill man dra ut på kriget så länge det bara går för att försvaga Ryssland, det skulle vara därför man använder sig av "öppna-och-stänga-kranen"-politik: man sänder vapen men inte tillräckligt för att Ukraina skulle kunna driva tillbaks Ryssland. Man uppmanar Ukraina att återta Krim, men hur går man inte in på så noga.
Att krig är vidrigt vet man och att medveten bombning av civila mål betraktas som krigsbrott, men krigets lagar säger också att militär bör undvika att utsätta civila för risker, och att ett civilt mål under vissa omständigheter kan bli legitimt mål.
Det här som står lite nertonat i Expressens reportage från Kramatorsk:
"Samtidigt är många ukrainska militärer stationerade i staden, ofta utspridda på hotell, i hyreshus eller på andra ställen."
Jag har inte varit där och är inte krigsreporter, och kan inte avgöra om ukrainsk militär använder sig av civila sköldar medvetet.
Njae, man ska inte gratulera, men visst har tanken slagit mig att mitt namn kommer att förbli ett ungt namn de närmaste decennierna. Det var liksom lite halvgammaldags när jag döptes till det. Det är min mammas namn som toppar listan idag, på andra plats kommer jag. Och där fryser de listan?
Det här är eskalering. Ryssland säger att Tyskland utgör ett hot i och med leveransen av stridsvagnar.
När några missiler slog ner i Polen i höstas trodde de flesta att de var ryska och en del tänkte att ok, nu är det kört. jag satt på T-banan när jag hörde talas om det där, två killar varav den ena (som såg nyheten på sin smartphone) sa: jävlar. Nu smäller det, nu har det börjat. De var ganska lugna, sa "det är bara att gilla läget", men den ena diskuterade att lämna Sverige. Jag tänkte "hoppas att de undersöker det noga först, om det var misstag". Det gjorde de och det visade sig att det var misstag och ukrainska missiler.
Tyskland hade som princip fram till nyligen (som Sverige) att inte skicka vapen in i ett krig, för ju mer man skickar desto mer eskalerar det. Det är en bra regel om man vill undvika världskrig men om man gör undantag från den, bör man själv gå in med egna trupper. Antingen eller: Ryssland ser det som Västs ombudskrig, ju mer vapen Väst skickar, desto mer hämnas Ryssland. Sedan tvekar Väst - som USA, som tvekar att skicka stridsflygplan. Efter ett tag bestämmer sig Pentagon för att leverera. Ryssland slår till igen, ukrainsk militär kanske (man måste åtminstone kunna ställa frågan om det är så) placerar sig i bostadshus för världsopinionens skull, fler civila dör, Ukraina vill ha mer vapen, Ryssland hotar, Väst tvekar, Väst ger klartecken till återerövring av Krim (som Ukraina har folkrättslig rätt att återerövra bara det att det lär vara väldigt svårt och kosta många människoliv och alla på Krim vill inte bli befriade, i nuläget kanske inte majoriteten).
Men NATO har ryggen fri och kan känna sig välvilligt som hjälper Ukraina, som måste stå med mössan i hand och tigga, och vara tacksamma - Biden härsknade till och tyckte de var för krävande för en tid sedan, eftersom kriget är dyrt för USA och hittills har väl Ukraina fått miljarderna till skänks, inte till låns (om jag fattat det rätt).
"Och där fryser de listan?"
Fr o m nu, pga ekonomiska skäl som jag förstod saken. Om du inte toppat den
listan tidigare så är det alltså försent nu ...
Hot mot tjänsteman är redan ett brott, men nu vill de alltså göra förolämpning av tjänsteman till ett brott. Det är kanske en baggis, men nästa steg kan tänkas bli förbud mot ifrågasättande av myndighetsbeslut.
Det är så jävla snålt att ukrainska flyktingar inte får ordentlig hjälp. Jag tycker det sätter ett grällt ljus på vad svulstigt, krasst och egotrippat Sveriges krigande i Ukraina är. Det har ingenting med medkänsla att göra. Sverige är ett rikt land som räknar med att tjäna pengar på "utvidgningen" och ökad vapenexport. Dessutom får många män slå sig för bröstet, tala om arvfienden och om att krossa ryssen för alltid, det är bara att kolla kommentarfält och sociala medier.
Vad innebär det att Zelenskyj (enligt DN) uppmanar ukrainarna till ökad kampvilja? Säger han åt dem att de måste offra sig för Europas och Sveriges skull? Om ukrainare önskade sig fredsförhandlingar, skulle politiker i Väst gå med på det?
Det finns formella kriterier för när ett land anses vara krigförande part, frågan ställs i SvD idag om och när den passeras (betalvägg). Mélenchon sa i början av kriget att han inte tyckte att Frankrike skulle vara "medkrigare" i Ukraina, cobelligérent, jag vet inte om han har den ståndpunkten fortfarande, rent formellt ses det alltså inte så och inte heller som proxykrig, såvitt jag förstår. Stridsflyg skulle kunna vara en passerad gräns. Upptrappningen har ju skett successivt, till en början var det långtifrån säkert att Väst skulle gå så långt i sitt stöd till Ukraina, jag tror inte att man fattade ett gemensamt beslut om att stödja Ukraina militärt så länge kriget pågår men enskilda statsmän har uttalat det löftet.
Tvekan om stridsflygen lär alltså bero på att det ev. kan beskrivas som krig mellan Ryssland och NATO (man kan tycka att det har varit det länge, men som sagt det finns kriterier för det där).
För mig låter det tveksamt, som Vilda Västern, att USA tänker ge beslagtagna ryska pengar till Ukraina, särskilt om de fortfarande vill hävda att det inte är ett krig mellan USA och Ryssland.
För övrigt: om Vietnamkriget hade ägt rum idag, hade Sverige varit med på USA:s sida.
Oavsett om det varit Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som statsminister. Inom S hade det blivit protester, men de hade kvästs. Miljöpartiet hade varit långt i ansiktet men inte mer än svajat lite bekymrat. Det här inte en nidbild av den taggiga skit vi hamnat i, det är hur detta land har blivit.
Det här är intressant, även om det är rätt spekulativt och svepande:
"Det är inte heller osökt att tänka sig att Putins Ryssland också göder och stöder de Natomotståndare i radikala vänsterkretsar som säger sig kämpa för fred och alliansfrihet men som i på sina webbsajter beskriver president Zelenskyj som en amerikansk marionett och lägger skulden för kriget på Ukraina.
Mellan vad som måste få vara en legitim kritik av svenskt Natomedlemskap och vad som de facto kan visa sig vara resultatet av ryska påverkansoperationer öppnar sig en gråzon av oklara motiv och drivkrafter."
Det borde inte kunna röra sig om radikala vänsterkretsar eftersom Putin betraktas som nyfascist inom vänstern. DN och Expressen har några gånger efter invasionen upprepat sin kritik mot vänsterns förmenta Putinvänlighet, som de menat äntligen tystnat. De syftar väl mest på Åsa Linderborgs artiklar, jag tror inte att hon var Putinvänlig eller styrd av Kreml, jag uppfattar henne som en mediepajas och har låga tankar om hennes intellektuella hederlighet, men tror inte att hon stöddes av Putins Ryssland.
Det som är mest mentalitetshistoriskt intressant, eller hur man ska uttrycka det, är att Göran Rosenberg nog är rätt representativ för 68-vänstern, och jag tror att större delen av majrevoltörerna idag har sällat sig till dem som menar att USA:s förehavanden är försumbara, man kan stryka ett streck över dem och ingå i samma pakt, samt att Turkiets förehavanden egentligen inte är något problem det heller, det är en stötesten för ett fåtal som sympatiserar med kurderna, men varken vapenexport eller säkerhetspolitiskt samarbete är något som stöter ett gammalt 68-samvete.
Beror det på konkret rädsla för Ryssland, eller är det ideologiskt grundat?
Idén om att NATO:s expansion och vapenleveransen är en del av problemet är lite vanligare i andra länder än Sverige, här är det rätt lätt att framstå som extrem. Jag tror att det har med geografisk närhet att göra, men även med historia och det är tydligen, vilket förvånade mig väldigt till en början, många svenskar som förvaltat idén om rysk arvfiendskap. Man kan protestera lite grann mot USA:s krig men känner sig ändå som en del av Väst till den grad att man inte uppfattar närvaron av amerikansk militär i Sverige som motbjudande.
Länder förändras ibland snabbt och drastiskt och Sverige har förändrats många gånger under årens lopp, och kommer förändras många gånger under de år som följer, och kommer förändras många gånger till oigenkännlighet under nästföljande år, och om jag hade fått bestämma hade klockan skruvats tillbaks till allra minst före Afghanistankriget, som Sverige inte borde ha deltagit i, och vidare till förra året då man borde ha stått emot den segerrusiga NATO-lobbyn, och sagt att man skriver inte om partiprogram och ändrar lagar och tar jättestora kliv med vapenleverans, och kallar folk man nyss stödde för terrorister. Intervjun med SAAB-chefen för bortåt ett år sedan var för övrigt rätt talande, för dem som tror att det handlar om medlidande med Ukraina. Det är roande att bli kallad naiv, men det är just vad man inte är.
Men jo, jag tror att det finns, eller fanns, en del auktoritär vänster lite grann i Jan Myrdal-stil, som stödjer Assad i Syrien och därmed även Ryssland. Myrdal började för övrigt skriva i Nya Tider på ålderns höst.
Ganska övertygad om att Jules Vernes Tsarens kurir har ett visst inflytande på fransk ambivalens.
Men att en gammal 68:a kan bli en auktoritär gubbstrutt som bluddrar över verkliga sakfrågor för att han sätter NATO-medlemskap högst av allt, är väl en sak, men hur är det med minnet?
Vilka oskrivna regler för yttrandefriheten respekterades under kårhusockupationen, almstriden, med mera med mera?
"jag tror att lättheten för enstaka grupper och individer att med en yttrandemanifestation eller två obstruera Sveriges Natoansökan, ytterst beror på att de till stor del oskrivna villkoren för yttrandefriheten inte längre gäller."
När yttrandefriheten begränsas yrkar en del på mer självcensur.
Apropå trotten "Egyptson": man kan väl komma ihåg religionshatet inom kommunismen, det har ju funnits en vilja att avskaffa - eller förbjuda - både kyrkor, synagogor och moskéer, ibland på grund av egna minnen av religionens förtryck, och ibland på grund av ideologi. Allt religiöst tänkande är lögn och människor måste omskolas eller omprogrammeras. Eller bör religionen åtminstone begränsas så mycket det bara går.
Herman Lindqvist lär ha sagt i någon intervju i radio att han tror att kriget i Ukraina kommer att bli ett världskrig till sist, och att det kanske redan är det som pågår.
Tysklands Scholz har sagt att överenskommelsen med Ukraina är att vapnen från Tyskland inte får riktas mot ryskt territorium. Men han verkar inte ha avrått från återerövring av Krim. Man hade annars kunnat tänka sig att Väst rådde Ukraina att försvara de delar som Ryssland invaderade i februari och som Ukraina drev tillbaka, men avvakta med de så kallade utbrytarrepublikerna och i synnerhet Krim. Under en tid var det väl så Biden och andra statschefer uttalade sig - det var gränserna före februari 2022 som Ukraina skulle få militärt stöd att försvara. Men sedan dess har man gått längre och om jag inte missförstått något även givit klartecken till återtagande av Krim. Det verkar som rent vanvett.
Jag tror inte att Ryssland kommer att förklara krig mot NATO, och knappast heller NATO mot Ryssland, det borde de ha gjort för snart ett år sedan i så fall. Om kriget sprider sig utanför Ukraina tror jag att det handlar om Balkan och Baltikum, någon form av inbördeskrig, om några år. Det går inte att veta. Även Sverige levererar pansarvagnar till Ukraina. Ju mer vapen Sverige levererar desto viktigare blir det väl för oss att Ryssland inte vinner. Jag talade med en östeuropeisk intellektuell som sa att det inte kan sluta annat än illa. Han trodde att det skulle utmynna i världskrig. Ryssland vill inte förlora ansiktet, och Ukraina vill inte ge upp en enda bit land i östra Ukraina. Och Väst uppmanar Ukraina till återerövring av Krim, trots att det är ganska osannolikt att någon majoritet av befolkningen där vill det.
"Olovlig kårverksamhet":
”Själva brottet handlar om att man bildar eller deltar i en sammanslutning som i sin karaktär i alla fall kan utvecklas till ett otillåtet maktmedel liknande militärtrupp eller polisstyrka”
I alla fall kan utvecklas till. Mycket intressant.
En förkrossande majoritet av svenskarna skulle i dagsläget inte bara blunda för Turkiets bombningar - de skulle stödja motsvarigheten till ett Vietnamkrig, övertygade om att det var rätt och nödvändigt. På samma sätt som svenska politikers tongångar mot Turkiet mildrats (för att använda en eufemism) efter NATO-ansökan, och attackerna i norra Syrien inte längre fördöms, kommer kritiken mot USA:s och andra västmakters krig tystna när det "svenska världssamvetet" får läpparna ihopsydda med grova stygn. Tystnar det inte helt blir det väl ett litet fåtal som väcker löje när de inte förstår att naiv världsförbättring tillhör det förgångna - numera är "vi alla" bombliberaler, som PM Nilsson jublade när stora delar av vänstern hoppade på "bomba-Libyen-tåget".
Vad som kanske kommer att fortsätta, är nostalgi över forntida fredsmatronor och fokus på yttrandefrihetsfrihetseten - som den bisarra artikeln häromdan i Aftonbladet, "Jag vill inte bo i ett land där man inte får bränna Koraner".
Oj då, tänk att det är så viktigt att bränna Koraner, ska vi samtidigt försöka intala omvärlden att islamofobi INTE är lika nedärvd i Sverige som antisemitismen och arvfiendskapen med Ryssland?
Vad sägs om att inte vilja bo i ett skalbolag?
"Ryssen mullrar", ett inlägg jag skrev 2012, om förhandskrank blekhet när den är som bästa tårtgrädden - den drar lite trafik nu och när sånt sker händer det att jag läser om för att se efter.
https://lundgrenmaja.blogspot.com/2012/06/ryssen-mullrar.html
En sak tror jag faktiskt att Trump har rätt i - om han hade varit president hade Putin inte invaderat Ukraina. Han hade slagit en signal, kittlat Putin under fötterna och sagt, nej men vi är kompisar, Ukraina ska inte med i NATO, vi kan snacka om det här i stället. Så ja, pragmatisk och realpolitisk som man är ibland, firade man inte när Biden blev president, på samma sätt som man inte hoppades att Hillary Clinton skulle bli det för det stolta världspoliseriet kan ställa till med saker.
Historien biter sig i svansen, det är inget nytt. Opinionen svajar, det är inget nytt.
"They still don't get it, do they" - av någon anledning infinner sig tanken på engelska, ställd framför några debattfenomen - några som skriver ett upprop om att det måste vara tillåtet att bränna Koraner, jaha, alla har givetvis tvättäkta fiskpinnenamn, och alla verkar tro att den tunga frågan, framtidens ödesfråga, gäller just rätten att bränna Koraner, som om det vore likvärdigt med att måla en kuk på Stockholms slott. Vilket jag för övrigt gissar är förbjudet. Och någon annan som inte förstår att det handlar om människoliv i olika vågskålar, för att sympatisera med de ena måste man blunda för bomber av de andra. Det är ingen baggis, provokationsindustrin - den så kallade negativa uppbyggligheten som några danskar skrev en bok om för några år sedan, rebellmodet, trötta fuck off-tecken, viktigare än människoliv. "I reserve the right to be ignorant. It's the western way of life"
Det är i alla fall väldigt tydligt att ingen är rädd att kriget ska komma till Sverige. Var man än tittar, debatter i sociala medier, medier, eller vad folk pratar om. Det är väldigt, väldigt avlägset och frågan om det är mer riskabelt för Sverige att gå med i NATO än om vi stannar utanför, frågan om vapenexport till Turkiet och vapenleverans till Ukraina och vad bådadera kan tänkas innebära, är icke-frågor. I stället diskuteras Koranbränning som om det var en jätteviktig frihetssymbol, nepo babies, hur det känns att vara kändis, och om man får prata på bio eller inte.
Men Maja det fattar du väl att debatten om man får prata på bio är jätteviktig.
Det får man inte nämligen. :-)
En sak jag undrat: varför är det nästan bara Paasikivi som uttalar sig som expert på det militära? Tackar de andra nej? Finns det lika många åsikter om hur kriget kommer att gå som det finns militärer? Har inget emot honom, bara en undran jag har. Finns det NATO-motståndare inom Försvaret tror du?
C-Jane som tänker på annat (men tror det är tryggare för Sverige att gå med än stanna utanför)
Hej C-Jane, kul att du tittar in
Det är lite som det brukar med debatterna, men jag tycker den om Koranbränning är mest inbilsk, för tillfället, de har ingen känsla för proportioner och vad som är viktigt. Och så kräver de att allt ska vara lagligt, vilket i sig är lite paradoxalteftersom provokationer aktioner av motstånd nästan per definition måste vara olagliga för att ha mening.
Jag tror inte det är många emot en NATO-anslutning inom försvarsmakten nej, en gissning är att det finns en lättnad att försvar av närområdet fått lite högre prioritet än sådana här långt borta-insatser, gissar att det kan kännas som ett slags upprättelse att alla liberaler plötsligt är för ett starkt territoriellt försvar, men kan tänka mig att en del hade föredragit samarbete inom norra Europa + partnerskap med NATO snarare än regelrätt medlemskap, därför att med tanke på vilka politiker vi har går det inte att lita på vad de lovar andra NATO-länder i en framtida större konflikt, och ju mer musketörparagraf desto större risk för lika lättsinniga ivägskickningar som Afghanistankriget. Snabba ogenomtänkta beslut som i Libyenkriget, det finns inget stadigt över svensk försvarspolitik alls. Den kränger som en kalesch som styrs av några som känner sig odödliga och ätit och druckit lite för mycket till middag och tänker att vafan.
Hur det går i kriget vet ingen men jag tycker de militära experter som uttalat sig varit ok, de är såklart inte neutrala utan på Ukrainas sida men de uttalar sig mestadels rätt realistiskt (tror jag i alla fall). Det är inte som löpsedlarna, det sitter barnsliga gubbar på redaktionerna. Pang du är död, känns verkligen som att de lekt ett bra tag.
Tegnell väljs kanske för att han ser tapper och lite lidande ut, ikonisk framtoning så att säga, här är en man som håller inne med sina bekymmer och sätter andra främst. Han kanske har givit ett lite önsketänkande intryck, men inte som löpsedlarna givetvis.
Det är ingen som vet hur det kommer att gå, pressen har till stor del ägnat sig åt magiskt tänkande respektive skadeglädje (vad säger ni nu då, anti-NATO-töntar!)
Men det här är ju intressant.
"Har du förståelse för att människor tar illa vid sig när man eldar koraner? Finns det inget bättre sätt att visa sitt missnöje mot en svensk Natoansökan?
– Jag förstår verkligen att människor blir upprörda och vi har ingen önskan att förolämpa muslimer, egentligen.
– Men vi är emot ett Nato-medlemskap och speciellt det horribla beslutet att frångå 250 års alliansfrihet utan en folkomröstning.
Då president Erdogan sitter på nyckeln till att stoppa Sveriges Nato-ansökan och han sagt att han inte skulle godkänna den så länge man fick ”bränna hans heliga bok” i Sverige så ville vi få tillstånd att göra det."
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-nekades-tillstand-att-branna-koranen-utanfor-ambassaden-ville-stoppa-nato-ansokan
Jag stödjer i grund och botten alla aktioner om de de verkligen kan stoppa ett NATO-inträde, eller få till stånd en folkomröstning (jag har för tillfället väldigt låg skattning av svenskars tankeverksamhet inte minst beträffande NATO-anslutning, och tror att majoriteten är oreflekterat proamerikansk och sentimental, inte tänker alls vad det innebär att USA är så angeläget att knuffa in Sverige, och NATO-packet har väldigt mycket mer pengar - men åtminstone en folkomröstning, som ett minsta minimum, innan Sverige pyser ihop och blir ett teknokratiskt ingenting som verkställer "utvidgningen" och ökar vapenexporten.
Däremot är jag emot demonstrationer som "visar missnöje", intervjuaren verkar tycka att man kan "visa missnöje" på bättre sätt, men "visa missnöje" är ett spel för gallerierna som bara får Expressenkvinnorna att sätta sig mer bekvämt till rätta i chefsknäna.
Jag skrev Tegnell i stället för Paasikivi där ovan, haha, de har spelat lite liknande roller
Det är verkligen horribelt. Skönt att några fattar hur horribelt det är. Utöver sakfrågan, det som har med försvarspolitik att göra, är det en attack mot idén om demokrati som sådan.
Det finns inte en enda människa som med tillstymmelsen till hederlighet kan påstå att det var så bråttom att skicka in ansökan. Enligt min bestämda mening har en svensk NATO-anslutning lika lite med Sveriges säkerhet att göra som Afghanistankriget.
Apropå "äntligen blir Sverige ett normalt land", och "blågul försvarsnostalgi", man måste sätta det i samband med borgerlighetens samtidiga krigslängtan och avsky för Sverige, och reservationslösa stöd till Vietnamkrig och Irakkrig.
I'm not kidding: det här är inte bra människor.
Sverige ska inte gå med i NATO. Det är fel. Det är historiskt fel och fel i futurum.
Övertygad om att det finns språk som böjer substantiv efter tempus. Historiskt fel och fel i futurum.
Tycker det låter halvt om halvt osannolikt att det var USA som låg bakom sprängningen av NordStream, men inte riktigt lika osannolikt som att det vore Ryssland. Hur som, roande tanke om USA självt skulle sätta krokben för Sveriges efterlängtade NATO-anslutning.
Jag uppfattar ju Ukraina som lite lurade, men trots att det är fullt begripligt att Zelenskyj hävdar att Ukraina slåss för hela Europa, så är det ju inte så. Det här kriget och Västs lite senkomna och utspridda militära stöd handlar om många saker, men inte om att Ryssland kommer att gå vidare in i Polen, Baltikum, Frankrike, Tyskland, Finland, Sverige, Norge, Danmark om Ryssland tar tillbaks utbrytarrepublikerna eller behåller Krim. Det är inte motsvarigheten till Hitlertyskland.
Men nog skulle Ryssland för länge sedan tagit över de baltiska staterna om dessa
inte hade varit så påhittiga att de sökte sig till såväl EU som NATO när chansen
plötsligt dök upp bara sådär ...
Jag vet inte, kanske, kanske inte. Du menar att Ryssland skulle ha invaderat Baltikum någon gång mellan sovjetunionens upplösning och idag om de inte gått med i NATO. Kan inte bedöma det. Putin lär också ha velat gå med i NATO, men om jag fattat det rätt ville han inte underordna sig utan att NATO skulle bjuda in och truga Ryssland med pompa och ståt. Troligen hade de inte beviljats medlemskap ändå, för mycket korruption och inte tillräckligt demokratiskt (det var väl därför Ukraina nekades inträde också en gång i tiden).
Det verkar ju osäkert i Moldavien nu, om NATO och USA inte förtar sig i Ukraina kan det väl vara läge att - nånting. Koncentrera sig på försvar av Baltikum och Polen?
Och det är det de vill ha in Sverige för, bl.a eftersom USA vill kunna koncentrera sig på Kina, och eftersom väldigt många miljarder och vapenleveranser gått åt i Ukraina.
Militärt är Sverige redan med i NATO - dock inte politiskt pga Turkiet. Se artikel i DN idag.
Den ideologiska delen - betoningen av arvfiendskapen på en S-tidnings ledarsida; avdammandet av Karl XII för att ersätta de präktiga svenska fredsmatronorna, osv - är på plats, det militära likaså, men det politiska (de demokratiska processerna och procedurerna) är sekundära och går numera ut på att en krigförande hybridregim ska få känna sig mäktig. Om Turkiet godtar Sverige som medlem eller inte är egentligen oviktigt, det man oroar sig för är att Ryssland och Turkiet ska komma närmare varandra.
Nu tror jag visserligen inte att det var USA som sprängde Nord Stream, även om det är snäppet mer sannolikt än att det var Ryssland, men vad man kan vara förvissad om är att det inte skulle spela någon roll vid det här laget. Det militärindustriella komplexet gillar när det smäller.
Här och var i media antyds att det kommer att bli ofrånkomligt att byta ut kronan mot euron, vilket fäster fokus på detta med folkomröstningar, det var ju en helt fantastisk känsla när folkviljan (nej, någon folkvilja finns givetvis inte, det är en mystifikation i samma kategori som folksjäl, men ändå - ibland kan man ta sig rätten att romantisera) stod emot de antidemokratiska teknokraterna som redan försett Sverige med streckkod och blev förgrymmade när de inte fick höra det lilla blippet. Svenskarna ville inte ha streckkoden, mer precist: majoriteten av svenskar ville inte ha den trots domedagstonerna om vad som skulle hända om valutan med kungen inte byttes ut mot den anonyma euron.
Det som återstår av den svenska "pacifistiska självbilden" - jag har skrivit mycket om det där i några av mina böcker - är kanske Alex Schulmans klyschiga antimilitarism, det är lättköpt att raljera över militärer, men om Schulman nu menar att Sverige ska med i NATO, försvaret ska upprustas och kriget i Ukraina är vårt krig, så måste han godta att det är militärer som tar smällarna först. Deras uppgift är inte att teckna målande bilder som kan få skrivbordskrigare att känna att dom är med. Det är propagandistens uppgift, liksom Lisa Bjurwalds då hon hyllar kvinnorna, syftet är att knyta starka känsloband. Som konsumism eller av politiska skäl eller både och. På samma sätt som den vackra melodischlagervinnaren har som syfte att väcka känslor. En militär bedömare ska analysera kriget och hur det eventuellt kan utvecklas. Och om nu Sverige kommer vara med i ett krig som en del menar kommer att bli ett storkrig till slut, är det inte läge för frosseri.
Men det är intressant - både nationalismens återkomst (i ett land som snudd på varit programmatiskt anti-nationalistiskt) och bejakandet av våld (i ett land vars ideologi gått ut på ett slags antimilitarism, om än underminerad pga stor vapenexport) tar alltså vägen via Rysslands invasion i Ukraina, man kan säga att det tar en omväg genom EU och NATO.
Det är pastisch - Alex Schulmans karikatyrer alltså. Det handlar inte om någon politisk analys eller ärlig hållning. Det är subjektivt, han vill känna. Han vill känna att han är där.
Socialdemokratin drogs med i krigsyran 1914 också, så det finns inget särskilt oväntat med det nuvarande ledargarnityrets glädjetjut.
Både kräva att Sverige har ett försvar - OCH klaga på att militärer inte är tillräckligt suggestiva och karismatiska.
Men är Schulman säker på att han vill ha en suggestiv karismatisk militär i TV som får honom att känna?
Det gick snabbt för Sverige att bli medkrigare i Ukraina, så gott som över en natt. Magdalena Anderssons tal - jag vet att det finns vissa av er som är oroliga och tror att det minskar sveriges säkerhet men jag har tänkt igenom det här och kommit fram till att det ökar Sveriges säkerhet - talet löd så gott som ordagrant så, Sverige går i en auktoritär riktning öht så svenskar kunde suggereras att tro att det var ett enväldigt beslut fattat av en stark kvinna.
S hade en fenomenal tur (eller skicklighet) att de hade flera kvinnor i toppen. Annars hade protesterna blivit större, både mot NATO-ansökan och vapenleveransen.
Om man stör sig på att det är många militärer i TV har man inte fattat att Sverige är en krigförande nation.
Fullt medveten om att det formellt antagligen inte ses som att Sverige är medkrigare, cobelligérente, för att vi levererar vapen och tränar soldater, och en del menar att vi inte ens bör kalla det ombudskrig. Jag menar givetvis att det är ruskigt cyniskt, både att det är en falsk bild (demokratin i Europa står och faller inte med hur det går i Ukraina) och en som utnyttjar ukrainare, man ska inte förleda någon att tro att de ska dö för andra.
Om svenskar får ut bitterljuv njutning eller avreagering av aggressioner och gammalt rysshat i och med kriget i Ukraina så är det en känslomässig historia som kan likna engagemang i andra krigs- och katastrofhärdar, men känslorna är också infogade i ett stort propagandamaskineri.
Idag insåg jag f.ö plötsligt varför en del på högerkanten tror att Putin är kommunist, han är inte mer kommunistisk än Trump, men det är ju för att de vill fortsätta se kommunismen som ett stort hot, det vore inte lika intressant om det var är ett krig mellan två kapitalistiska system, eller ett krig mellan nyfascism och nyliberalism.
DET måste vara kommunismen. Det helt enkelt bara måste det för att man ska kunna bejaka pax americana fullt ut med allt vad det innebär, inklusive mängder av döda utomeuropéer.
haha vad är det här nu då?
"I utrikesdeklarationen berättade Billström att regeringen kommer att lägga fram en Natopropositionen i mars. Efter det kan riksdagen fatta beslutet om att Sverige ska ansluta sig till försvarsalliansen".
SvD idag. Ska de ha en ny votering i Riksdagen?
Sen kan man väl notera att alla idag är för svensk vapenleverans till Ukraina. Även Greider, såvitt jag förstår. Och att så gott som ingen vill kritisera USA, och vad det innebär på sikt att Sverige knyter sig hårdare till USA. Men det är rätt viktigt att folk med avvikande åsikt är försiktiga, att säga sin mening är meningslöst men kan leda till repressalier längre fram. Jo har sagt det förr - det är ovanligt kompakt konsensus i Sverige, och man får trösta sig med att ljuset kommer att komma söderifrån. Det kommer att ta tid, och Sverige kommer att delta i fler krig än Ukrainakriget innan det inträffar.
De som vill att Sverige lämnar neutralitet och alliansfrihet bakom sig, måste rimligen veta att det inte kommer att leda till stabilitet eller varaktig fred, och att Sverige inte kommer att kunna hålla sig utanför krig i längden. Män brukar vara mer intresserade av krig än kvinnor (finns undantag givetvis) och det är rätt tydligt att män har mer nedärvt rysshat än kvinnor, de är väldigt dominerande på twitter tex. De är inte sluga nog att tona ner det för att det inte ska kunna användas av rysk propaganda, som ett exempel på russofobi och hot mot Rysslands existens, utan skriver med självklarhet (som militären på SvD:s ledarsida häromdan) att Ukraina inte kan vinna om inte Ryssland krossas. Det har sedan länge lämnat stadiet då Ryssland skulle förmås att lämna Ukraina, för att man sedan skulle försöka sig på det som kallas att "vinna freden". Så länge Putin sitter kvar kan det inte bli fred i Ukraina och så länge Putins efterträdare sitter kvar kan det inte bli fred i Ukraina - Ryssland måste försvagas för alltid och besegras på samma sätt som Nazityskland besegrades.
Men utan att NATO blir direkt inblandat. Vilket framstår som orealistiskt, helt bortsett från att analogin med Hitlertyskland haltar på fler sätt än ett. När nu NATO inte vill offra något själv återstår utöver sanktioner och militärt stöd till Ukraina stöd till olika rörelser i Ryssland och attentat av olika slag - lustigt nog hade SvT en intervju med ryska anarkokommunister, som gör attentat inne i Ryssland för att störta regimen; är det ok med kommunistiska attentat i Ryssland kan det inte rimligen anses fel att panga lite doror och sabotera lite här och där i Sverige också. Ett minimum av konsekvens bör man kunna förvänta sig även under en krigsvinter.
Den hittills underbaraste och mest raffinerade aktionen var "Leta inte bland bergen..."
Jag hade faktiskt missat att Riksdagen ska rösta igen om NATO eller inte NATO.
En förutsättning för att Sverige högst eventuellt ska kunna kalla sig en demokrati igen, är att riksdagsledamöter börjar rösta efter sitt eget samvete och inte partilinjen. Det här är en för allvarlig fråga för att överlåta den åt räddhågsen lydnad.
Här är ialf en insändare i DN som säger några självklarheter.
https://www.dn.se/insandare/svar-karnvapenhot-gor-att-var-natoansokan-bor-dras-tillbaka/
På franska finns begreppet "crise de conscience", det används på lite olika sätt, en engelsk översättning brukar vara crisis of mind, det handlar om stora mentalitetsförändringar som ställer mycket på huvudet. I Sverige får man erinra sig att en del trodde att det skulle utbryta inbördeskrig efter mordet på Palme, så blev det nu inte. Men man måste sätta det i samband med Expressens "Äntligen!", triumf, som en utlöpare av hatet mot Sverige som konfliktlösare i stället för medkrigare.
Svenskar borde ha protesterat mer högljutt mot Afghanistankriget (det var ingen insats eller specialoperation, det var ett krig).
Nåja. Här kommer lugnande besked. De bilaterala avtal vi har redan nu gör att Nato aldrig skulle acceptera en invasion av Finland eller Sverige. Som det var när vi var alliansfria, med andra ord ;) Worst case scenario? Finland går med i NATO och Sverige stannar utanför - om några år, om Ryssland bygger sig starka igen, kan de då vilja utmana Sverige.
"– Då kan det finnas ett intresse från ryskt håll att testa att flyga nära svenskt luftrum eller även inom svenskt luftrum. Men här och nu har Ryssland fokus på annat håll.
https://www.svd.se/a/Q79O4Q/nato-vad-hander-om-finland-gar-in-utan-sverige"
Det handlar alltså fortfarande inte om att invadera Sverige, utan om att testa att flyga nära svenskt luftrum. Förstår du hur trygga vi redan är, helt utan musketörparagrafen?
Det du skriver om är andra saker. Till exempel Afghanistankriget, och andra amerikanska krig. Men de är oberoende av om vi är med i NATO eller inte. Om en svensk regering vill bistå USA i "out of area operations", kommer man att göra det på eget bevåg. Precis som i Afghanistankriget.
Jag är personligen inte intresserad av något NATO-medlemskap utan tror att det finns smidigare lösningar - om det nu är en försvarsallians man vill gå med i och det inte handlar om en prestigesak. Framförallt tycker jag inte att Sverige ska göra några eftergifter för Turkiet. Och värnpliktiga bör stanna i Sverige. Och svenska grundlagar bör förbli som de är.
Simma lugnt!
T.S Älgot
jo precis, testa att flyga nära svenskt luftrum eller en bit in i svenskt luftrum. Ingen har nånsin trott att Ryssland haft för avsikt att invadera Sverige, men kriget i Ukraina har utnyttjats maximalt, till att stressa fram en Natoansökan, aktivera "arvfiendskap" och rysshat, och lite av varje. Så när Ann Linde påstod att vi måste exportera vapen till Turkiet för att inte bli invaderade av Ryssland, eftersom Turkiet inte skulle sända soldater till Sverige om Ryssland invaderar, antingen ljög hon eller talade i nattmössan. Det gäller givetvis alla andra politiker som ägnat sig åt att slå blå dunster i ögonen på svenskar.
Nu vill vi givetvis veta vem som sabbade Nord Stream, eftersom det är bra att veta.
Godnatt.
https://www.dn.se/sverige/tomas-ramberg-har-socialdemokraterna-en-utrikespolitik/
"Det för Sveriges framtid så avgörande beslutet togs utan vare sig extrakongress eller folkomröstning. Utrikesdeklarationen gjordes om. Nato blev inte ens en valfråga, S-ledningen lyckades med sin plan att få bort den ur valdebatten."
En ofrånkomlig konsekvens är att politikerföraktet växer, och det växer med rätta, men man kan vara rätt övertygad om att det tomögda högersosseriet kommer fortsätta mekaniskt upprepa "en stark röst för fred och våld i världen", skenheligheten kommer att bestå. Att de byter nationell självbild så fort tillfälle ges och tilltalar svenskar som om de var ett ovidkommande humankapital utan egen tankeförmåga, Magdalena Andersson som den värsta statsminister Sverige haft sen Göran Persson, ja värre än denne Kristersson på grund av falskheten, och gör det på ett sätt som är tänkt att inte märkas, även om de skickade fram några stycken som fick låtsas väga frågan av och an och vara tveksamma för att det skulle se genomtänkt och nyanserat ut. Flawed democracy, ingen jävel ska påstå att Sverige är en demokrati.
Ett militärteknokratiskt ingenting, och värnpliktiga har redan lovats bort till NATO.
Renodlade maktmänniskor. Ingenting annat.
Möjligen kommer Nordstreamsprängningen visa sig vara ett sånt där litet fjärilsvingslag som - osv.
Bidens sätt att morra - intrycket att det lika mycket var en påtryckning på Tyskland som ett hot mot Ryssland
Nej, inte kommer jag gå med i NATO inte. Nu är det visserligen de som föds ungefär idag som kommer att bära konsekvenserna på allvar, för det har bara börjat. Vapenexporten till Turkiet är en detalj i det hela men en detalj som avslöjar mycket om Sveriges krackelerande ansikte. Många av de nu levande har inte ens satt sig in i hur stor förändringen är. Både inrikespolitiskt, i och med hur odemokratiskt processen gick till och socialdemokraternas identitetsbyte, och utrikes/säkerhetspolitiskt.
Det är bra att tala med östeuropeiska intellektuella. Och med förlov sagt - det finns inga svenska Rysslandsexperter. Vill man ha en analys ska man inte tala med svenska rysslandsexperter som förvånansvärt ofta är barn till militärer, eller barn till forna dissidenter från öst, dvs de har inga egna erfarenheter men övertagen ideologi, ett ärvt bakgrundsbrus av ressentiment, revanschism, styvsinthet, en maskerad på samma sätt som Karl XII:s uppdykande i Sverige igen är en maskerad, men vill man höra röster som vet något ska man tala med äldre intellektuella i öst- och centraleuropa, med minnen och erfarenheter. Jag pratar inte om medhåll, jag pratar om verkliga kunskaper.
Ukrainsk ultranationalism kan i vissa fall vara mer gångbar i Sverige (Oksana Zabujzkos kosackromantik och reaktionära syn på rysk litteratur) än i östeuropa.
Det är tveksamt om en svensk rysslandsexpert ens vore möjlig.
Påtagligt ryskt militärt hot mot Sverige. Handlar inte bara om att "testa att flyga nära svenskt luftrum" som experten i artikeln ni talade om hävdade.
https://www.svd.se/a/q1mjgO/must-patagligt-ryskt-militart-hot-mot-sverige
Ryssland och Kina har även militärövningar tillsammans med Sydafrika, Japan rustar upp kraftigt och köper långdistansrobotar av USA som ska nå mål i Kina (fast japansk nationalism har varit ganska lågmäld länge men är det inte nästan osannolikt att den inte blossar upp igen?), Polen rustar till tänderna, och förr eller senare exploderar Balkan. Det låter på retoriken som att Sverige väljer att kriga för freden, och det verkar som om många håller med om att det handlar om detta. Andra menar att Sverige har dragits med i krigsyran och att svensk vapenindustri tjänar enormt på eskaleringen. Och så är det ju.
Balkan kommer explodera igen också.
Jag har svårt att förstå dem som går i takt med detta, d.v.s hela mediefältet och troligen majoriteten av åtminstone svenskarna. Men jag skulle tro att det är ganska skönt, d.v.s känslan är den av att vara på rätt sida om historien och slåss mot motsvarigheten till Hitlertyskland. NATO-inträdet är en del av detta, eftersom ingen tror att det kommer att gå att undvika världskrig till slut. Göran Rosenberg jämför Zelenskyj med Churchill, och förutsätter ju då att övriga europeiska länder (och USA) kommer att ge sig in i kriget snarare än låta Ukraina förlora eller kompromissa. Churchill sa ju inte åt ett annat folk att offra sig utan att låta det egna folket spilla en enda droppe blod. Jag menar alltså att analogin haltar, men det är en enda åsikt som gäller mycket bokstavligen eftersom Sverige i praktiken ligger i krig med Ryssland.
För övrigt träffade jag ju rätt där om Schulmans pastischartade antimilitarism. Nu skriver han sentimentalt som han brukar om att det känns som att bli av med en god vän att Finland kanske går före in i NATO.
Så länge svenska journalister använder "surrealistisk" som synonym till allt ifrån katastrofal till absurd, är offentligheten stabilt stabil.
Det här är ju lite mer analytiskt och lite mindre ideologiskt,
"Under det kalla kriget hade vi världens fjärde största flygvapen ett tag, för att 2004 ta beslut att överge all nationell försvarsplanering till att nu vilja satsa igen. Där är vi nog världsunika i vår pendling. Jag hoppas att man tar det lite lugnare nu och satsar på mer beständiga, långa linjer."
https://www.svd.se/a/ab3lQa/oscar-jonsson-ryssland-har-blivit-argare-men-svagare
Konspirationsteorierna säger väl att Sverige rustade ner för att tvingas gå med i NATO (och det är ju lätt att få för sig att den spekulationen stämmer när man läser Expressens ledarsida, t.ex - för övrigt läste jag just Malte Persson som även han menar att ledarsidorna borde läggas ner, jag menar ju att det är ett demokratiproblem att tidningarnas ledarskribenter ofta resonerar som om de har självklar rätt att styra politiken och ofta uttalat över huvudet på medborgarna, Expressens är bland de allra värsta.
Konspirationsteorier om att det var NATO-lobbyn (eller "Stay Behind") som mördade Olof Palme finns ju också, väldigt löst motiverat i Den osannolika mördaren med att Stay Behinds kontor fanns i samma hus där den här Stig Engström jobbade (Den osannolika mördaren gav på mig samma intryck av pastisch och t.o.m buskis som Alex Schulmans karikatyrer). Jag tror inte på det spåret. Men jag tycker att det i sig är kusligt, otäckt, att två mord på socialdemokratiska ministrar föregick att socialdemokratin övergav sin utrikespolitik för att låta den sammansmälta med borgarnas. Sånt kan göra vem som helst till en konspirationsteoretiker - låt vara att det är främmande för mitt väsen.
Nåväl, låt oss säga att nedrustningen aldrig genomförts utan att Sverige haft världens fjärde största flygvapen, och dessutom avstått från out of area operations med USA, då hade givetvis den delen av S som är emot NATO-medlemskap kunnat ha en starkare röst. Att S inte ville att NATO skulle bli en valfråga berodde ju på att de bara kunde nicka och papegoja när Alliansenpolitiker talade. Hade de bestämt sig för att hålla emot hade de utan tvivel fått väldigt många väljare med sig, men det hade krävts övertygelse, inte läpparnas bekännelse. Det hade väl krävts att försvarspolitiken inte varit så ryckig med sossarnas goda minne och bifall. Det började ganska bra, man talade om vikten av långsiktig och förutsägbar politik och så vidare.
"Jag hoppas att man tar det lite lugnare nu och satsar på mer beständiga, långa linjer" är dock oförenligt med ett NATO-medlemskap. Det kommer att bli allt annat än lugnt.
Jag tror att många inte förstår hur provocerande eller komiskt det framstår när Biden säger "the world" och menar västvärlden: den världsbild som slagit igenom i Sverige idag är ju att Väst är ett upplysningens ljus i en annars barbarisk värld. Väst är le monde och resten är le milieu, för att dra en parallell till en sociokulturellekonomisk indelning. Bidens uttalande när han var på blixtvisit i Kiev, ett quicktalktillfälle för vackra ord, att världen står med er, kan ju lätt uppfattas som ett eko av kolonialismen, arrogant amerikanism och så är det inte riktigt med statistiken överensstämmande heller.
Men hur orkar folk med att skriva hobbypsykologiskt intimiserande? Att andra halkar in på att läsa det är i samklang med skräp-TV, hur har det här sentimentala "vi"et, som inte ens är navelskådande, tagits fram som paketlösning av alla fadda kultursidor? Övertygad om att när Alex Schulman skriver vi övertygar han ett mindre antal äldre kvinnor, men inte kan det vara speciellt många som låter svärmorsdrömfittan leda tankeverksamheten? Förr i världen har jag för mig att man använde ordet "småborgerligt" för att kategorisera den här typen av kväljande personlighetsmarknad.
Kan någon ta till sig hur mycket pengar Sverige tjänar på kriget i Ukraina, och sätta det i samband med Expressens Äntligen!
Det finns en spökfilm som inte var riktigt lika bra som jag hoppades, dessutom har jag glömt intrigen haha, men det hela utspelar sig i ett hus - är det inte så att om spöken är utomhus är de zombies, medan spöken i ordets traditionellt igenkännliga bemärkelse alltid håller på med inomhuslekar? - filmen utspelade sig i ett stort hus som tillhörde någon form av vapenfabrikant, och alla som dödats av fabrikantens vapen spökade där. I synnerhet de civila.
Än har Sverige inte straffats, men ju mer pengar den präktigt svenska vapenindustri tjänar desto fler oskyldiga offer - aha, ni tror att svenska vapen är precisionsvapen... ok, ni tror att de bara dödar skurkar... Har ni fått lära er det i skolan?
Spöken utomhus har kanske en tendens att vara zombies numera, men nu talar jag inte om de haitiska, utan om halloweenvarianten.
Att Kina skulle gå över till Ukrainas sida är osannolikt med tanke på att Japan har köpt långdistansmissiler från USA, vilka kan nå mål inne i Kina.
jag ska säga så här, vilket är en upprepning av saker jag sagt ungefär så länge den här bloggen har existerat, att Sverige har valt fel tillfälle i världshistorien att knyta tätare band med USA. Men jag ska också säga att svensk historia har präglats av vindflöljande, vid ett flertal tillfällen har Sverige lyckats be on the side that's winning och sedan när vindarna vänt sällat sig till motsatt sida.
Måtte vi få vara med om den trygghetsnarkomana sentimentalitetens dödsryckningar, vad som än händer.
Han började som en elak jävel, i den vevan blev han Schottenii knähund, och därefter satsat på det affekterade - vet inte vem som är värst, Schulman eller Beckman. Kanske Beckman, eftersom man i Schulmans fall känner att det åtminstone finns en nerv någonstans.
Om ledarsidor och kompani slutade "göda narrativet", d.v.s om de avhöll sig från att basunera ut att Ryssland måste förintas en gång för alla, och inte bara förmås att lämna Ukraina, skulle det vara lite svårare tota ihop ett tal om att Väst är ute efter att förinta Ryssland.
Detta gäller alltså högern och högerliberaler. Och vänsterliberaler gamla 68:or en del av dem som ganska ofattbart har börjat uppfatta USA som snällt - alltså jag fattar faktiskt inte. Vad betydde alla de här protesterna mot diverse krig? Ingenting? Kändes det som att man var god då, bara? Eller var vissa gamla 68:or egentligen CIA-agenter? Är sossarna totalinfiltrerade av CIA? Var det USA som lyckades få Sverige att rusta ner, från världens tredje största flygvapen et cetera? Ja alliansfriheten och neutraliteten stödde sig mot en pragmatisk smygöverenskommelse med NATO och det var inte så mycket att skryta med egentligen, framförallt har vapenexporten satt en blodig flottfläck länge på Sveriges sidenkravatt, den tysta överenskommelsen tycker jag inte är en jätteskandal däremot stora delar av vapenexporten, men skrotandet av det töntiga blågula försvaret? Som Expressen hatar så.
Jätteintressant om begreppet "Väst".
Jag har hört folk som tidigare varit sådär lite vänster säga, apropå NATO-anslutning, jo men jag tillhör Väst.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/KnW2yG/linus-hagstrom-om-det-kollektiva-vast
Och apropå att väst sägs ha som gemensam nämnare liberal demokrati, är det rätt påfallande att Expressens järndonnor nu yrkar på behovet av att göra Sverige till ett övervakningssamhälle.
Gå inte i språkets ledband, och fall inte tillbaks i ett artificiellt "vi" som inte medför trygghet utan tvärtom, gör att fler fiender blir fallet än färre.
Fler fiender blir fallet än färre.
Det var faktiskt en ganska kul mening.
En novitet.
Karl Xii Karl Xii. Ja, här kommer en mer genomförd återupprättelse av Karl Xii:
https://www.dn.se/kultur/magnus-linnarsson-redan-karl-xii-kampade-for-ukrainas-sjalvstandighet/
Sverige har inte rört sig ur fläcken sedan 1910.
Tänk att den förbittrade borgerliga nationalromantiken har fått en sån ofantlig revansch.
Hoppet står till dem som står helt främmande inför idealisering av krigarkungen, för att de helt enkelt inte tycker att svensk stormaktstid är något att vara speciellt stolt över.
Eller inte tycker att svenska stormaktsdrömmar är det klyftigaste svaret på ryska stormaktströmmar.
Här kommer något storvulet: framtidens ungdomar kommer i alla fall inte kunna lasta mig.
Det är svårt eller omöjligt att veta hur det ska gå, men i det fall kriget drar ut på tiden i många år, och med tanke på att det redan kostat USA många miljarder, får man, helt rått, hoppas på att USA och NATO inte förtar sig i Ukraina, så att det sedan kommer en president som tycker det här är Europas problem, eller USA prioriterar att skicka vapen och ekonomiskt stöd till Taiwan eller något annat land, och så har Europas länder bränt en massa pengar och vapen på Ukrainas försvar och står plötsligt utan USA i ryggen. Så, som baksäteschaufför för freden, vad skulle man säga - bortsett från att Sverige under inga omständigheter får exportera vapen till Turkiet, eller gå med i NATO, så är jag för ett starkt försvar och samarbete främst med de andra nordiska länderna. Fast det är också en sån där grej som jag har sagt ungefär sedan den här bloggens början, så det är inte direkt någon aha-upplevelse till åsikt
Trist.
Och så tycker jag att det vore smart om man i den svenska offentliga diskursen avhöll sig från prat om arvfiendskap och KarlXii samt Ryssland måste krossas, även om det är lite intressant att se - grubblar lite över hur det kommer sig att det dyker upp och varför jag står helt främmande inför allt det snacket
Och det här är givetvis en bra artikel, som tar upp frågor Nato-länderna och Sverige borde ha ställt sig för ungefär ett år sedan: bland annat de här svävande beskeden om Krim, det är fullständigt galet att man mellan raderna eller uttalat givit klartecken till återerövrande av Krim samtidigt som Nato själv inte vill bidra med det som i så fall skulle krävas. Men också själva vapenleveransen, det är ett väldigt lättsinne i det och det verkar som att man inte bryr sig om hur många som dör eller hur lång tid kriget tar.
https://www.expressen.se/kronikorer/magnus-falkehed/hog-tid-att-inse-sa--har-kan-vi-aldrig-vinna--/?purchase=new_user
Fler konsekvenser av mediedrev.
https://www.svd.se/a/q1QAyL/mats-lofving-hittad-dod-i-sitt-hem
Lite extra brutalt eftersom kritiken rörde ett kärleksförhållande och eftersom media spelat ut kvinnokortet, att hon var ett offer mer än han.
Om Ryssland ville utplåna Ukrainas folk, hade det varit väldigt många fler civila dödsoffer.
Skicka en kommentar