Det är suspekt att polisen gav tillstånd till koranbränning utanför Iraks ambassad i Stockholm, med tanke på att de långtifrån ger tillstånd till vilka aktioner som helst på vilken plats som helst. Det låter ibland på debatten om yttrandefrihet som om polisen bara följer svensk lag, men så är det verkligen inte. Det här är överkurs.
Kammarrätten slog visserligen fast att polismyndigheten inte hade rätt att neka tillstånd till sammankomst, och enligt svensk yttrandefrihetslag är det tillåtet att bränna skrifter som människor håller för heliga.
Men det var fullt möjligt för polisen att kräva att manifestationen flyttades till en annan tid och plats. Så gör de ofta. Det hade även SÄPO kunnat kräva med hänvisning till de kraftiga reaktioner som tidigare koranbränningar givit upphov till.
Att bränna en koran utanför just Iraks ambassad är en extra stor provokation sett till Sveriges Natoansökan, som för många runtom i världen sätter
likhetstecken mellan Sverige och USA.
Det är som att slänga bränsle på inbördeskriget som blev följden av USA:s olagliga invasion i Irak.
Det här borde både polisen och SÄPO ha insett. De måste också ha vetat att någon lagändring inte krävs, för att man ska flytta en demonstration. Polisen hade kunnat säga: ok bränn på men inte där och då.
Med tanke på de frekventa varningarna för ryska påverkansoperationer med syftet att splittra och orsaka kaos, är det här en inkonsekvens, en paradox, som är lite för iögonenfallande för att bara vara svensk klantighet. Jag menar att man måste undersöka om det finns ett högerextremt inflytande inom polisen och SÄPO som ville testa om det här kunde leda till ökad polarisering. Orsaka kaos. Ge dem ökade befogenheter. Mer avlyssning, fler tillslag, fler utvisningar efter oroligheter eller kravaller.
Men visst kan det vara idioti, samma som får MSB att påstå att det inte finns islamofobi i Sverige.
Det kan handla om en blind fläck, självtillräcklighet och en känsla av att vara lika universell som osårbar.
Tragiskt och inkonsekvent nog har SÄPO inlett ett nära samarbete med islams självpåtagna försvarare Erdogan (unikt för Europa, om jag förstått saken rätt har inget annat land ett så tätt "säkerhetspolitiskt" samarbete med Turkiet som Sverige) vilket går ut på att övervaka, neka uppehållstillstånd till och utvisa kurder, ett symtom på det som brukar kallas realpolitik men som sannolikt mest är något slags krass naivitet, okunskap, vinningslystnad utan konsekvenstänk.
I omvärldens ögon är det obegripligt att man samtidigt med stort polisuppbåd ger stöd till en uppviglare som vänder halva världen mot Sverige och - för att anlägga ett mer småttigt ekonomiskt perspektiv - "riskerar natoprocessen".
Kanske handlar det om en attityd som en jurist gav uttryck för i en tidning för ett tag sen, att det är bra med provokationer för om det blir våldsamma reaktioner kan man sedan "röka ut odemokratiska krafter". Röka ut, hur då? Det är så högerextrema brukar resonera, dra igång kaos för att kunna ropa på hårda tag.
Ändra inga lagar för NATO:s, Erdogans eller militanta islamisters skull. Men framhåll inte heller bokbål som symbol för yttrandefriheten.
Koranbränningen utanför Iraks ambassad sätter kanske fokus på Sveriges cynism och naivitet, men det fanns inget självklart i den, det var inget som svenska lagar leder till per automatik.
