I Turkiet växer nu kritiken mot president Erdogans ja till Sveriges Natoansökan. I det turkiska parlamentet har flera ledamöter kritiserat Erdogans besked och hotar att rösta nej till Sverige.
https://sverigesradio.se/artikel/turkiska-ledamoter-hotar-att-rosta-nej-till-sverige-i-nato
Nu säger många att de är förvånade, eller chockade. De hade alltså utgått ifrån att Erdogan är en diktator. Säger Erdogan ja röstar parlamentet som han vill i oktober.
Vad säger det om svenska opinionsbildare, journalister, politiker, att de hurrar för att en diktator bestämmer enväldigt och blir besvikna när det visar sig finnas någon form av demokrati i Turkiet? Att de inte gjort lite research i förväg (den som läser franska tidningar blev inte förvånad), och att de omedelbart börjar diskutera oviktiga frågor, som klädsel, hur handslaget såg ut, medan de missar eller förtiger allt väsentligt?
"NATO-processen" är en kollaps både för demokratin i Sverige och för de journalistiska principerna. Jag drar dem här, de finns på wikipedia.
- Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
- Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
- Journalistens disciplin är verifiering.
- Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
- Journalisten måste agera självständig bevakare av makten.
- Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
- Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
- Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
- Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.
9 kommentarer:
"en galen dag" anspelar på le mondes karakteristik av dagen som föregick toppmötet i Vilnius, då Erdogan helt fick diktera villkoren för det diplomatiska tempot.
Det som gläder mig lite är att bloggen har så många besökare från andra länder, främst i Europa, medan den svenska passiviteten - jo jag tar mig nog rätten att kalla svenskar passiva i den här frågan, även om det förekommer protester verkar det som om många inte har fattat att ett svenskt natointräde är något väldigt annorlunda från ett finskt, med större och annorlunda konsekvenser, bland annat en legitimeringsprocess med sikte på att ändra en mentalitet och förbereda svenskar på krig - låter det alarmistiskt, med tanke på puttriga tv-program, matlagningsfokus, klädfokus, hur ska vi prata med våra barn-fokus, så är det för att folk inte orkar eller lyckas genomskåda den här kampanjen. Lite förlamade, eller så tror de faktiskt att Ryssland avser och har förmågan att invadera Sverige, vilket betyder att de har gått på propagandan.
Hur som helst, Europa finns, det är ingen konsensusmaskin, jag är jätteglad åt besöken oavsett vad besökarna tycker. Det går bra att kommentera också.
Det flåsiga reportaget om "azovkillarna" borde anmälas till granskningsnämnden. Ingen bakgrund eller "problematisering", inget om azovbataljonens historia, inget om frågetecknen runt "avpolitiseringen" (en del internationellt kunniga i högerextremism hävdar att de fortfarande är nynazister), bara "modiga killar". Det var alltså krigspropaganda, inte journalistik. Det beror på att Sverige över en natt knöt väldigt täta militära band mellan Sverige och Ukraina och sedan dess är jobbiga frågor och fördjupning satta på undantag.
Jag håller fast vid att det var fel av Sverige att leverera vapen och träna ukrainska soldater.
En större krängning än så kan ett land knappast göra - från att ha haft fred som ideal till att träna nazistiska soldater. Sända vapen som kommer att avfyra amerikansk klusterammunition, vilket Sverige skrivit under emot.
Nu får man se upp med försöken att skyla över vad det handlar om och rädda den svenska självbilden. "Skapa legitimitet för rollvalet". För det har dykt upp nya klyschor, som "växa in i rollen som röst för fred i NATO".
Jag säger nazistiska rakt ut eftersom ingen kan påvisa att de likt sverige bytt ideologi över en natt.
tar tillbaks det där om kläderna - det här är ju fantastiskt.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/jl1BLn/var-birgitta-eds-klanning-en-tyst-protest-mot-nato?fbclid=IwAR1qNLr6vBjc1hXTS048r4pUOivDcR1E_N2EXduRVbFRyH5JZR4nzKX2E1M
Jag är ju emot kampanjjournalistik och opinionsbildning är en styggelse men om S och Aftonbladet bestämde sig för att backa tillbaks till Hultqvistdoktrinen dvs ta tillbaks natoansökan - säga nej till kärnvapen - säga nej till att träna sexiga azovkillar - ta avstånd från amerikansk klusterammunition till Ukraina - säga att det var fel att lova svenska värnpliktiga till andra länder, dit jag räknar Baltikum bland annat för att det finns rätt mycket nazism där med, och för att sverige i nato ökar spänningarna mellan den ryska minoriteten och majoriteten - ja, då blir det Pommac allra minst, kanske champagne.
Det går att göra personliga reportage, litterära eller film, de har rätt att både vara våldsromantiska och melankoliska och vad de vill, partiska, ju mer de redovisar den egna utgångspunkten desto bättre, men nyheterna i SvT har ett annat uppdrag. Det blir bara pinsamt när det märks att reportern blir kåt och uppför sig som en krigsturist.
Skicka en kommentar