Kortkort och jättesnabbt bara

Vad säger de till ungdomarna att det är de ska försvara?

Inskränkningarna i yttrandefrihet och demokratisk insyn? (Tydligen vill regeringen hemligstämpla natouppgifter i 150 år - jag kommer att vara emot Nato mycket längre än så, men känns trist att behöva vänta på godbitarna).

En av allt att döma ruttnande stormakt som flänger runt och hotar och utpressar som en mafioso på dekis? Beteendet känns ju igen. Det här är nån som tappat det.

Är det Erdogans rätt att fängsla svenska journalister för att han känner sig förolämpad av dem? Rätten att förfölja kurder?

Förresten, varför är svenska soldater i Arktis idag? För att Sverige kommer att dras in om USA reagerar förryckt igen?

Varför rustar det svenska försvaret upp, när det inte föreligger något militärt hot mot Sverige? De blåser upp kabelgrums och annat alarmistiskt som visar sig inte vara Ryssland, precis som NordStream inte var Ryssland, de talar mycket om sabotage utan att precisera vad det skulle handla om och hotbilder som vispas upp till monumentala luftpastejer - allt för att kunna ösa miljarder på militär upprustning i stället för allt det som pengarna borde läggas på.

Det som behövs är diplomati.

Fick lite förhoppningar när jag hörde en intervju med Margot Wallström nyligen. Carl Bildt verkar faktiskt rätt sansad också. Jag är beredd att förlåta Natopåpuffarna utan att kräva en ursäkt, generös på så vis. Om de bara kunde sluta vara så överraskade. Och om de kunde samarbeta för att få bort Sverige från krigshetsen. Det kan vara för mycket att hoppas på. Men vill helst slippa vänta 150 år på att få veta fler obehagliga sanningar om Nato.


Men som sagt kortkort och jättesnabbt: jag har fått en ny åsikt eller insikt, nog rätt självklart egentligen. De här som ägnar sig åt att stöpa om svenskarnas mentalitet. För det gör de högst medvetet, det är långtifrån paranoia från min sida. Varför de talar om krig i stället för försvar. Bagatelliserar eller förhärligar krig. På ett ofta motsägelsefullt sätt - den här krigsgurun som säger att grannar är viktigare än skyddsrum - javisst, god kontakt med grannar är fantastiskt. Fullt genomförbart när det råder fred. Han säger ju så för att han vet att det inte finns något territoriellt hot mot Sverige. Men blev det krig här skulle samhället kunna slås sönder ganska snabbt. Vad är det för trygghet han försöker skapa, samtidigt som han trummar in att krig är något normalt och något vi inte ska undvika?

Jag var också nyligen med om ett försök till suggestion, det var därför jag länkade till Sex Bomb med Rosgvardia Academic Song and Dance Ensemble. Det var min protest. Det var en svensk arméorkester som spelade slagverksmusik med siréner som suggererade krig, och de spelade samma stycke två gånger, en gång före paus och en gång efter paus.

Att de som ska fixa till svensk mentalitet pratar om krig i stället för försvar beror inte bara på att de vill kunna skicka ungdomar utomlands. Inte bara för att de vill hämnas på fredsskadade svenskar. Det beror på att de inte kan förklara vad det är som ska försvaras. 

Jätteklartfnut för tillfället

SvT, sprängkåt sabotör av vapenvila och fredsuppgörelser

Om nån undrar ifall svenska medier fortsätter krigshetsa.  

Följ med vårt team till en hemlig bunker som agerar bas för en drönare som kallas ”Vampyren”.

För soldaterna på marken är det en ny dimension av helvetet att inte kunna gömma sig någonstans från vad som kan liknas vid tusentals prickskyttar i skyn.

Utvecklingen av drönare går mot autonomi. De ska kunna styra sig själva och hitta mål på egen hand. Den amerikanska tankesmedjan CSIS analys av Ukrainas förmåga till autonom krigföring med hjälp av AI är att man kommit en bit på vägen, även om man inte är där riktigt än. 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ukraina-storsatsar-pa-dronare-vid-fronten-en-game-changer

Billig game changer. Men de här journalisternas fruar, föder de också barn gränsle över en skyttegrav? 

Det är en mycket dålig idé att bomba Jemen

Det kommer bort lite i nyhetstexter och på ledarsidor. Eller kommer det bort mycket, eller helt. 

Fokus är på andra grejer - klantighet, ofrivillig Wikileaks, farhågan att USA börjar behandla Europa som det behandlat länder utanför Europa. 

 Men det viktiga - bombningar i Jemen - betraktas knappt som en nyhet. 

 Det är ju det gamla igenkännliga USA. Det USA som fått högsta beröm av högern i många långa år hur många civila dödsoffer det än blir, hur mycket kaos det än skapar, hur mycket brott mot folkrätten det än är, hur mycket tortyr som än används och t.o.m hur destruktivt det än är för Europas säkerhet. Hur mycket militant islamism som än uppstår i blodspåren. 

Det har fått MVG av högern och successivt på senare tid även av S, ibland tillsammans med pliktskyldiga invändningar, ibland utan. Högern önskar att USA hade vunnit Vietnamkriget. Längs en lite bredare politisk skala kan man återfinna önskemålet att USA hade vunnit Afghanistankriget. Det är väl så även många vänsterliberaler tycker idag? 

Nå, jag säger Yankee go home. Folk måste vara försiktiga med vad de säger idag eftersom de kan få sparken och anklagas för landsförräderi på lösan grund, den som tror att Sverige är väsensskilt från totalitära länder idag sover. Än så länge är det en gradskillnad - rättare sagt, för många en gradskillnad men för andra en väsensskillnad. 

Jag säger Yankee go home. Piggt och kul, alltid skönt när någon har en åsikt. 

 

Lästips

Om hat och försoning

Omistligt. 

* * * 

Låter lästipset ersätta funderingar runtikring huruvida det finns en trumpfalang inom det svenska försvaret (obehaglig tanke runtikring huruvida, i kombination med DCA), och om man bör göra skillnad mellan Krigshögern och Försvarsmakten; om man bör göra skillnad mellan konsultsvenskan och sakleden; om de flesta som söker sig till försvaret verkligen längtar efter krig eller om det är krigslobbyismen som lägger orden i munnen på försvaret ibland. 

Se där, redan nu för långt - 

Sen kan jag inte låta bli att tipsa om den här videon där Russian Army Choir uppför Tom Jones' Sex Bomb. Missa för allt i världen inte gubben vid 2.37. 

Jag skulle vilja tillägga att humor är kungsvägen till fred, men det återstår att bevisa. 

* * *

Precisering: det är Rosgvardia Academic Song and Dance Ensemble som framför Tom Jones' låt. 

  

"Människor mår bra av krig"

Kampanjen fortsätter. Johanne Hildebrandt (gift med en militär och tidigare inbäddad reporter i Afghanistan) skriver i FOKUS: 

 "människor mår bra av krig. Jo, det är faktiskt sant". 

 Det finns ingen anledning till tröttsam defaitism, hävdar hon. Undergångsstämningarna bortser från att krig är välgörande. 

 (Jovisst, det här är fascism. Defaitism är direkt plockat ur en nazistisk vokabulär. Click bait, provokation, flamebait? Nej. Fascism). 

 Påminner om det här inlägget: "Det behöver skapas legitimitet för det rollvalet"

Bra dag idag annars. Jag firar med en låt som kom 1965 men som aldrig passat bättre än 2025, känns det som. Väljer en version från 1995. 

 

Framtiden kommer inte att tacka er

 En hurtig överstelöjtnant intervjuas i Kvartal om hur bra det är med krig:

Krig ökar sammanhållningen människo

r emellan

Självmord och psykisk ohälsa minskar ofta i krig, människans bästa sidor kan tas fram, kriget ger ofta en känsla av betydelse och meningsfullhet som saknas i vardagslivets rutiner, berättar han i intervjun. Han säger också att det är en myt att samhällen faller samman under krig. 

Överstelöjtnanten har redan citerats på Aftonbladets "Ghandi hade givit fredsrörelsen en smäll" - ledarsida - "alla kan lära sig döda" - och framträtt i Svenska Dagbladet där han framfört att våldet har en dragningskraft och att det värsta vi kan göra är att sätta oss på en moralisk piedestal.  Han har just givit ut en bok som heter Vem blir du när kriget kommer? och betonar att det inte är om utan när. Och det är bra att det kommer.

Du sjuka lilla Sverige.  

Vad tycker Finland om det här? Sverige har fått bassning därifrån tidigare, när den svenska krigstörsten gått upp i falsett. 

Vad tycker flyktingar från krigsdrabbade länder? 

Och vad tycker de unga? 

Osvensk - ett credo så gott som något

Jag är "osvensk" - ingen nyhet. Kan ha fötts osvensk. Det känns medfött. Men det är intressant med besöksstatistiken så fort det börjar handla om internationell politik - senaste 24 timmarna ser det ut så här. 

Tyskland
78
Sverige
59
USA
47
Österrike
45
Frankrike
33
Singapore
5
Norge
3
Mexiko
2
Kina
1
Storbritannien
1
Israel
1
Sydkorea
1
Nederländerna
1

Det är inte skryt. Så många besök är det inte. Men det handlar om en tendens som varit övertydlig några år. Just nu är Ryssland och Ukraina inte här men de är båda på topplistan för "all tid". Tidigare kunde mina inlägg om internationell politik dra jättefjösiga svenska siffror men mångdubbelt fler runtom i världen. 

SÄPO borde rimligen ha koll på min blogg och kan nog intyga att det stämmer, det kunde ju annars vara en bluff. 

Jag tänkte egentligen demonstrera idag, mot ett av de folkmord som "Väst" av allt att döma inte bryr sig mycket om, inklusive vänster och vänsterliberaler, även om högern, dit jag räknar S, har ett större ansvar och man inte kan styra vad folk känner för och vad som upprör dem, och framförallt: att hur många som demonstrerar inte är ett säkert mått på engagemang - det finns, ursäkta cynismen, de som gillar att visa upp sig i demonstrationer och som tycker att det räcker med det. Men jag stannade hemma eftersom det uppstod ett trängande behov av att blogga, och för att tiden är lång. 

Så kallad konformism finns i alla länder. Jag tror även att det är ganska vanligt att folk inte säger vad de tycker trots att de inte riskerar tortyr, fängelse, dödsstraff. Det gör man inte i Sverige, men man kan förlora jobbet, bli deplattformerad eller utfryst. Eller ingetdera. De flesta har trots allt fullt upp med sin vardag. Något som kan förvåna i ett land som Sverige är att många visar sig ha litat blint på USA. En infam tolkning är att så länge det bara var utomeuropéer som strök med, kunde man protestera lite lagom men ändå se USA som en garant för den egna säkerheten och mänskliga rättigheter. 

Även en del vänster och vänsterliberaler tycks ibland tro att de har rösträtt i det amerikanska presidentvalet. Bekämpar man Trump behöver man inte kritisera DCA-avtalet. Man kan få lajks (aj, jag hamnar där igen, ända sedan sociala medier blev ett system för omedelbar bekräftelse och ryggdunk och säkra kort och nästan djupsinniga analyser spelar det ingen roll hur mycket silicon valley-ingenjörer varnar för lajk-systemet och annat förrädiskt, det fortsätter rulla på) och det som inte sägs, får också beröm för att man slipper höra det. 

Tyskland och Österrike har det varit mycket av här den sista tiden, Österrike tänker såvitt jag förstår förbli neutralt, och Tyskland - är det inte ganska splittrat? 

En intressant faktor är att Italien i princip aldrig är här. Jag gissar att folkmajoriteten i Italien mer eller mindre samlas runt en helt annan konsensus - kriget i Ukraina är NATO:s och USA:s fel och det är inte vårt krig. Gissar det utifrån strödda kommentarer jag sett i sociala medier, utifrån att Italien inte har någon anledning att hylla arvfiendskap som något att vårda (som t.ex den vedervärdiga Aftonbladets tuppjuckskitar), och utifrån att Italiens hjärta inte är en hårt pumpande vapenindustri, som Sveriges. 

Finns mycket annat dåligt i Italien, givetvis. 

Jag har ibland ambitionen att undvika fula ord. Det får anstå tills vidare.

 

Besserbajswisserkorvar

 

"offentlig frizon för ideologisk formering – politiska ugglor som sitter och tänker på hur samtiden ska formas".  

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/klarar-sig-svt-och--sr-utan-ledarsidor/

 Victor Malm drar en lans för kampanjjournalistik, även kallad agendasättande journalistik.

Ideologisk formering är propaganda, indoktrinering, maktutövning av ett litet klägg som fattar beslut om hur man ska tänka och åt vilket håll samhällsutvecklingen ska gå. Vi har sett för mycket av det redan och insett vilken föraktfull inställning det röjer. Ideologisk formering är motsatsen till kritiskt tänkande, och motsatsen till demokrati. 

Allt detta är självklarheter och det sägs rakt ut i Malms artikel, då han tillhör en mäktig institution som vill slå undan fötterna för de ynka få demokratiska processer som återstår, för att inte tala om de sociala rörelser som gör motstånd mot den påtvingade utvecklingen. 

Jag vet på ett ungefär vad Expressen planerar. 

"En svensk tiger" var rivigare

    

 Försvarets forskningsinstitut har den här sloganen uppe i T-banan nu:

"Vårt nya vapen: du som pendlar i rusningstrafik" 

 Dags att väga ord på guldvåg igen och se vad som står där - 

för det första att alla pendlare i rusningstrafiken, på väg till och från dagis, till äldreboenden, hemtjänst, kontor, inte riktigt är medborgare i egen rätt - de tillhör Staten (den här attityden, att medborgarna tillhör Staten, sägs för övrigt vara något som hänger ihop med protestantismen och dess arvtagare socialdemokratin, men ska inte snöa in mig på det, helt säkert finns liknande idéer i totalitära regimer som bottnar i andra religioner eller ideologier). 

För det andra är det ett exempel på den medvetet framodlade mentalitetsförändringen, som konsulter jobbat intensivt på - det handlar alltså inte om en långsam förvandling av en befolkning vars nationella självbild kan sägas ha varit något i stil med "vi är bra på fred", utan om en mycket medveten omprogrammering då natomedlemskapet för Sverige närmare krig, inte tvärtom. 

Se gärna inlägget om legitimering av rollvalet. 

Vilken stat är det egentligen som medborgarna tillhör  - en stat som sålt närmare tjugo militärbaser till ett USA som många idag vill bojkotta, medan de nyss trodde att det var tryggare att krypa in under dess vingar, varför någon ordentlig demokratisk diskussion inte ansågs nödvändig, och nu vill de bojkotta. 

Vad ska då man göra i rusningstrafiken - jag tycker inte folk ska ha med sig vapen där, verkligen mossig åsikt. Går ut på FOI:s hemsida men hittar inga instruktioner. 

Jag gissar att de manar till uppmärksamhet, en egenskap väl värd att odla. 

Det finns inga döda metaforer - 

 

Gorbatjov om den nya kapprustningen, och fiendens musik

En repris. Jag tror Gorbatjov anses ungefär lika naiv och löjlig eller något värre i både Öst och Väst idag - men jag påminner om vad han skrev i Time 2017 - kanske lika provocerande som nattståndet, det är ju samma "narrativ" igen - att Nato bär en del av skulden (däremot inte Ukraina, vilket den amerikanske presidenten falskeligen försöker påskina: inte heller de ukrainska nationalister som inte var speciellt populära före Rysslands invasion men som av begripliga skäl fick stöd även bland de rysktalande eller Rysslandsvänliga efter invasionen).

En annan utveckling hade varit möjlig efter glasnost och perestrojka, it takes two to tango, man hade önskat sig bättre och mer framsynta omvärldsanalytiker i Sverige så att de här konstigt överraskade reaktionerna inte blivit nödvändiga, nej tack till kärnvapenlobbyn i Sverige, nej tack till franskt kärnvapenparasoll, kräv inte att svenska kvinnor blir mer positiva till att bära vapen, lämna dödandet åt dem som gillar att döda, använd inte idiotuttryck som "ryssen", med mera - inga klockor kan skruvas tillbaka. 

 

Vad säger NATO officials mellan skål och vägg?

Mångordigt, för att få det ur mig: 

Det har ju länge ifrågasatts att Ryssland upplever - eller upplevde - Nato:s expansion som ett hot. 

Det är bra. Man bör ifrågasätta allting och saker man vill tro på ska man tvivla på extra mycket, enligt alla experter på confirmation bias. 

Att "vilja förstå Ryssland" (t.ex att Natos expansion var ett svek mot någon form av överenskommelse en gång i tiden) kan handla om självbedrägeri. Det har kallats "postsovjetiska fantomsmärtor": ett symptom hos strödda skallar bland de generationer svenskar som växte upp i en helt annan värld, där terrorbalans och försiktighet var en självklarhet även för den borgerliga sidan. 

Som delförklaring till Rysslands storskaliga invasion i Ukraina kunde en sådan synpunkt - Ryssland känner sig hotat av Nato - helt enkelt bli ett urskuldande, i värsta fall ett försvar. I alla händelser medförde invasionen att nästan allt Nato-motstånd i Sverige tystnade, en del blev nertystat (det här får historiker ta itu med sen, min uppfattning är att det klubbades ner) och annat blev självcensurerat.

 Att Natos expansion helt enkelt handlade om att flera länder ville ha försvar mot Ryssland låter ju väldigt rimligt och sannolikt för dem som inte ser Nato som en militärpakt utan som en försvarsallians som det går att lita på - jag vill vara övertydlig nu igen och säga att det gör inte jag. 

Nato har varit inblandat i för många out of area operations och destruktiva krig för att "försvarsallians" skulle kunna framstå som en korrekt etikett. Sveriges deltagande i Afghanistankriget handlade om att visa sig på styva linan för Nato, Nordmakedoniens inträde gick rätt mycket ut på att de skulle delta i operationer i Irak och Afghanistan, det hade alltså ingenting med försvar av Europa att göra. Afghanistan och Irak borde inte ha varit Europas krig. 

För att uttrycka mig lite mer blaffigt - men det är faktiskt sant - tackar jag nej till beskydd från USA. Jag skulle vara beredd på en hel del uppoffringar och rentav krig, men jag har aldrig velat ha amerikanska soldater här. Inte bara för att jag inte litar på USA (vilket verkar ha varit en rätt klyftig misstänksamhet) utan för att jag avskyr USA:s krigföring runtom i världen. Obamas drönare, Guantanamobasen, brott mot folkrätten, Irakkriget som skapade IS. Man behöver alltså inte backa tillbaks till Vietnamkriget för att hitta skäl att misstro bilden av USA som spridare av demokrati och goda värdegrunder. Jodå, jag demonstrerade utanför Rysslands ambassad under bombningarna i Syrien. Det verkar ha funkat bättre än demonstrationen mot Irakkriget. 

Just nu - kanske inte med en annan amerikansk president om några år, men utvecklingen tycks ändå gå åt det hållet - är det ovisst vad Nato är för något. Kan det kallas Nato utan USA? Att USA inte är demokrati och god värdegrund med Trump som president tycker nog de flesta svenskar idag. Kålsuparteorin verkar göra come back.  

Europa kommer förstås rusta upp, kanske blir det ekonomiskt lönsamt för svensk vapenindustri, hur det blir med DCA-avtalet är väl rejält ovisst, men alla sådana här avtal - även Nato-avtalet - misstänker jag är rätt intrasslade i vapenaffärer, det baserar jag bl.a på SAAB-chefens ohöljda glädje över att få testa vapensystem i Ukraina. 

Jag gissar att mellan skål och vägg finns det nato officials som undrar varför USA betalade miljarder för att få in Ukraina i Nato - och om det möjligen hade varit rimligare att spara pengarna för att försvara Natogränserna, lilla Nordmakedonien som deltog i operationer långt bort och bytte namn till och med för att få vara med. Det här låter rått och cyniskt, de flesta hoppas väl på att USA kommer fortsätta betala till Ukraina, men det kan finnas kyliga analytiker som ställer frågan om USA inte brände pengar på ett land som inte var med, för att sedan svika länder som var med.  

Just nu verkar det inte finnas någon som helst täckning för påståendet att Ryssland känner sig narcissistiskt kränkt, ekonomiskt hotat och uppjagat av Natos expansion. 

Om man hade gått efter tongångar i vissa natoländer - då och då ledarsidor i t.ex Sverige - hade rädslan för Väst kunnat framstå som befogad, eftersom där vecklats ut värdegrunder som sträckt sig långt utöver att försvara natoländerna inklusive adepten Ukraina: krossa arvfienden Ryssland, svälta ut landet, stödja statskupper av olika slag, eller göra landet till ett nordkorea. Vilket skulle göra Ryssland till ett ännu farligare land, kärnvapen på glid mellan diverse wagnergrupper och liknande. Så jag har för min del aldrig förstått hur skrivbordskrigarna inklusive inbäddade reportrar på väg i på ryskt territorium tänkt.

Färre kurskoffensiver i framtiden:

"Ukrainarna får enligt personen fortfarande underrättelser som möjliggör attacker mot ryska styrkor i Ukraina, men inte sådana som gör attacker mot platser inne i Ryssland möjliga."

SvT nyheter idag.

Det ser ut som att backa tillbaks till NATO:s och USA:s tidigare linje - nej till attacker på ryskt territorium.

Det borde inte ha kommit som en överraskning

Bloggens fulaste, mest infama rubrik, en underton av "vad var det jag sa" som det inte ens finns täckning för - det gör det aldrig. 

 Snabbspolar något jag undrat över i slow motion: 

 NATO:s successivt framflyttade röda linje (från beslutet att bidra till att återställa och försvara gränserna februari 2022 men stanna där - till klartecken för motoffensiv mot Donbass och Krim, och så småningom angrepp in på ryskt territorium - vilket som jag fattat det var ett absolut no no no för Nato och USA i början)

Samtidiga amerikanska varningstecken: Bidens morrande mot Zelensky om att han krävde för mycket (Trump säger samma sak men gör slag i saken), de gamla vanliga kissingergissningarna, den osammanhängande blandningen av "skaffa sig ett bra förhandlingsläge", "amerikanska intressen" och "kriget måste vinnas på slagfältet". 

Jag tycker inte att det kommer som en överraskning. Trump är brutalare, mer auktoritär och Putinvänligare, men på just den här punkten - stödet till Ukraina - är han inte väsensskild från Biden. Det är öppna och stänga kranens politik. 

Besserwisser, Kassandrakomplex, nej, originell, nej. Bryter bloggpausen med koketta reservationer för att jag nyss gjorde ett besök i en "bubbla" - män på vänsterkanten med en fantastisk detaljkunskap om USA:s historia, mångordiga men på det hela taget inte särskilt tvärsäkra, snarare tvärtom. 

Däremot fanns en underton av "vi måste hålla ihop vänstern" - medan högern har sin trumpism eller inte trumpism att ta itu med, gäller det för socialister att ta lika mycket avstånd från Ryssland som från Israel, om jag förstod saken rätt. 

 Jag gjorde ett avsteg från mitt nästan helt genomförda projekt att aldrig kommentera i sociala medier - vill jag säga något gör jag det här, för det där öronbedövande ekot från noll lajks och noll svar kan fortsätta runga inombords en lång stund och det gillar jag inte. 

Hövliga kommentarer, lite grann från sidan kanske, men jag är ju ingen Sokrates för en sådan hade väl aldrig velat diskutera Kurskoffensiven. 

 Måste få ur mig surheten. Man ska inte försöka styra vad andra engagerar sig i - det var i alla fall en kommentar jag gav en socialist som var förgrymmad på att "delar av vänstern" (enligt hans uppfattning) inte ställde upp lika mycket i demonstrationer mot Ryssland som mot Israel. 

 Jag tror sånt - att man inte kan eller bör försöka styra vad andra engagerar sig i - kallas liberalt, hur som helst sticker det av totalt mot idealet "inte splittra vänstern", "inte splittra högern" - som om konflikter och uttalade eller outtalade övertygelser var ointressanta och måste viftas undan för att kunna möta hoten från alla håll, kanske även varandra, i samlad tropp. 

Rungande tystnad betyder ingenting. Jag vet att jag tyckte Kurskoffensiven var en destruktiv idé, ännu sämre var att Expressen deltog i den, för medier bör inte bidra till något som kan vara en eskalering, men ingen behöver ta ställning till det eller diskutera det i sociala medier. 

Alla som dör i skyttegravarna, ryssar och ukrainare, gör mig lika förtvivlad. 

 Punkt. 

Hur går det nu, när Israel inte skrivit under FN-resolutionen som fördömer Rysslands invasion? Ryssland, USA och Israel på samma sida. 

Rimligen kommer det gå flyttlass av värderingar mellan vänster- och högerblocken. Vad det än är som bara har börjat, har det bara börjat. 

Jag testar med den här. Många är uppvuxna med den - anhängare av Nato tillika angelägna om vidareförande av traditionen av arvfiendskap med Ryssland måste ha hatat att sjunga den i skolan, andra kan ha älskat den, en del bara sjungit med. Jag tar en okreddig version, ingen sjunger så här längre. Väldigt oinsmickrande.