Vad säger NATO officials mellan skål och vägg?

Mångordigt, för att få det ur mig: 

Det har ju länge ifrågasatts att Ryssland upplever - eller upplevde - Nato:s expansion som ett hot. 

Det är bra. Man bör ifrågasätta allting och saker man vill tro på ska man tvivla på extra mycket, enligt alla experter på confirmation bias. 

Att "vilja förstå Ryssland" (t.ex att Natos expansion var ett svek mot någon form av överenskommelse en gång i tiden) kan handla om självbedrägeri. Det har kallats "postsovjetiska fantomsmärtor": ett symptom hos strödda skallar bland de generationer svenskar som växte upp i en helt annan värld, där terrorbalans och försiktighet var en självklarhet även för den borgerliga sidan. 

Som delförklaring till Rysslands storskaliga invasion i Ukraina kunde en sådan synpunkt - Ryssland känner sig hotat av Nato - helt enkelt bli ett urskuldande, i värsta fall ett försvar. I alla händelser medförde invasionen att nästan allt Nato-motstånd i Sverige tystnade, en del blev nertystat (det här får historiker ta itu med sen, min uppfattning är att det klubbades ner) och annat blev självcensurerat.

 Att Natos expansion helt enkelt handlade om att flera länder ville ha försvar mot Ryssland låter ju väldigt rimligt och sannolikt för dem som inte ser Nato som en militärpakt utan som en försvarsallians som det går att lita på - jag vill vara övertydlig nu igen och säga att det gör inte jag. 

Nato har varit inblandat i för många out of area operations och destruktiva krig för att "försvarsallians" skulle kunna framstå som en korrekt etikett. Sveriges deltagande i Afghanistankriget handlade om att visa sig på styva linan för Nato, Nordmakedoniens inträde gick rätt mycket ut på att de skulle delta i operationer i Irak och Afghanistan, det hade alltså ingenting med försvar av Europa att göra. Afghanistan och Irak borde inte ha varit Europas krig. 

För att uttrycka mig lite mer blaffigt - men det är faktiskt sant - tackar jag nej till beskydd från USA. Jag skulle vara beredd på en hel del uppoffringar och rentav krig, men jag har aldrig velat ha amerikanska soldater här. Inte bara för att jag inte litar på USA (vilket verkar ha varit en rätt klyftig misstänksamhet) utan för att jag avskyr USA:s krigföring runtom i världen. Obamas drönare, Guantanamobasen, brott mot folkrätten, Irakkriget som skapade IS. Man behöver alltså inte backa tillbaks till Vietnamkriget för att hitta skäl att misstro bilden av USA som spridare av demokrati och goda värdegrunder. Jodå, jag demonstrerade utanför Rysslands ambassad under bombningarna i Syrien. Det verkar ha funkat bättre än demonstrationen mot Irakkriget. 

Just nu - kanske inte med en annan amerikansk president om några år, men utvecklingen tycks ändå gå åt det hållet - är det ovisst vad Nato är för något. Kan det kallas Nato utan USA? Att USA inte är demokrati och god värdegrund med Trump som president tycker nog de flesta svenskar idag. Kålsuparteorin verkar göra come back.  

Europa kommer förstås rusta upp, kanske blir det ekonomiskt lönsamt för svensk vapenindustri, hur det blir med DCA-avtalet är väl rejält ovisst, men alla sådana här avtal - även Nato-avtalet - misstänker jag är rätt intrasslade i vapenaffärer, det baserar jag bl.a på SAAB-chefens ohöljda glädje över att få testa vapensystem i Ukraina. 

Jag gissar att mellan skål och vägg finns det nato officials som undrar varför USA betalade miljarder för att få in Ukraina i Nato - och om det möjligen hade varit rimligare att spara pengarna för att försvara Natogränserna, lilla Nordmakedonien som deltog i operationer långt bort och bytte namn till och med för att få vara med. Det här låter rått och cyniskt, de flesta hoppas väl på att USA kommer fortsätta betala till Ukraina, men det kan finnas kyliga analytiker som ställer frågan om USA inte brände pengar på ett land som inte var med, för att sedan svika länder som var med.  

Just nu verkar det inte finnas någon som helst täckning för påståendet att Ryssland känner sig narcissistiskt kränkt, ekonomiskt hotat och uppjagat av Natos expansion. 

Om man hade gått efter tongångar i vissa natoländer - då och då ledarsidor i t.ex Sverige - hade rädslan för Väst kunnat framstå som befogad, eftersom där vecklats ut värdegrunder som sträckt sig långt utöver att försvara natoländerna inklusive adepten Ukraina: krossa arvfienden Ryssland, svälta ut landet, stödja statskupper av olika slag, eller göra landet till ett nordkorea. Vilket skulle göra Ryssland till ett ännu farligare land, kärnvapen på glid mellan diverse wagnergrupper och liknande. Så jag har för min del aldrig förstått hur skrivbordskrigarna inklusive inbäddade reportrar på väg i på ryskt territorium tänkt.

Färre kurskoffensiver i framtiden:

"Ukrainarna får enligt personen fortfarande underrättelser som möjliggör attacker mot ryska styrkor i Ukraina, men inte sådana som gör attacker mot platser inne i Ryssland möjliga."

SvT nyheter idag.

Det ser ut som att backa tillbaks till NATO:s och USA:s tidigare linje - nej till attacker på ryskt territorium.

Det borde inte ha kommit som en överraskning

Bloggens fulaste, mest infama rubrik, en underton av "vad var det jag sa" som det inte ens finns täckning för - det gör det aldrig. 

 Snabbspolar något jag undrat över i slow motion: 

 NATO:s successivt framflyttade röda linje (från beslutet att bidra till att återställa och försvara gränserna februari 2022 men stanna där - till klartecken för motoffensiv mot Donbass och Krim, och så småningom angrepp in på ryskt territorium - vilket som jag fattat det var ett absolut no no no för Nato och USA i början)

Samtidiga amerikanska varningstecken: Bidens morrande mot Zelensky om att han krävde för mycket (Trump säger samma sak men gör slag i saken), de gamla vanliga kissingergissningarna, den osammanhängande blandningen av "skaffa sig ett bra förhandlingsläge", "amerikanska intressen" och "kriget måste vinnas på slagfältet". 

Jag tycker inte att det kommer som en överraskning. Trump är brutalare, mer auktoritär och Putinvänligare, men på just den här punkten - stödet till Ukraina - är han inte väsensskild från Biden. Det är öppna och stänga kranens politik. 

Besserwisser, Kassandrakomplex, nej, originell, nej. Bryter bloggpausen med koketta reservationer för att jag nyss gjorde ett besök i en "bubbla" - män på vänsterkanten med en fantastisk detaljkunskap om USA:s historia, mångordiga men på det hela taget inte särskilt tvärsäkra, snarare tvärtom. 

Däremot fanns en underton av "vi måste hålla ihop vänstern" - medan högern har sin trumpism eller inte trumpism att ta itu med, gäller det för socialister att ta lika mycket avstånd från Ryssland som från Israel, om jag förstod saken rätt. 

 Jag gjorde ett avsteg från mitt nästan helt genomförda projekt att aldrig kommentera i sociala medier - vill jag säga något gör jag det här, för det där öronbedövande ekot från noll lajks och noll svar kan fortsätta runga inombords en lång stund och det gillar jag inte. 

Hövliga kommentarer, lite grann från sidan kanske, men jag är ju ingen Sokrates för en sådan hade väl aldrig velat diskutera Kurskoffensiven. 

 Måste få ur mig surheten. Man ska inte försöka styra vad andra engagerar sig i - det var i alla fall en kommentar jag gav en socialist som var förgrymmad på att "delar av vänstern" (enligt hans uppfattning) inte ställde upp lika mycket i demonstrationer mot Ryssland som mot Israel. 

 Jag tror sånt - att man inte kan eller bör försöka styra vad andra engagerar sig i - kallas liberalt, hur som helst sticker det av totalt mot idealet "inte splittra vänstern", "inte splittra högern" - som om konflikter och uttalade eller outtalade övertygelser var ointressanta och måste viftas undan för att kunna möta hoten från alla håll, kanske även varandra, i samlad tropp. 

Rungande tystnad betyder ingenting. Jag vet att jag tyckte Kurskoffensiven var en destruktiv idé, ännu sämre var att Expressen deltog i den, för medier bör inte bidra till något som kan vara en eskalering, men ingen behöver ta ställning till det eller diskutera det i sociala medier. 

Alla som dör i skyttegravarna, ryssar och ukrainare, gör mig lika förtvivlad. 

 Punkt. 

Hur går det nu, när Israel inte skrivit under FN-resolutionen som fördömer Rysslands invasion? Ryssland, USA och Israel på samma sida. 

Rimligen kommer det gå flyttlass av värderingar mellan vänster- och högerblocken. Vad det än är som bara har börjat, har det bara börjat. 

Jag testar med den här. Många är uppvuxna med den - anhängare av Nato tillika angelägna om vidareförande av traditionen av arvfiendskap med Ryssland måste ha hatat att sjunga den i skolan, andra kan ha älskat den, en del bara sjungit med. Jag tar en okreddig version, ingen sjunger så här längre. Väldigt oinsmickrande.