Lacanianism kan väl inte vara medfödd?

Prokrastrinerade ihop ett tillägg till min rec. av Zizek, resonemangen i min recension är ju rätt hårt nerkokade men de stämmer. Det är inte bara kvantfysik han använder på ett dumt sätt utan lacanianism också, och allmänt slö vetenskapsskepsis - att helt avfärda vetenskapliga framsteg t.ex att vetenskapliga upptäckter kan lindra mänskligt lidande, det gör han med hjälp av ett skräckexempel på en medicin som ska ha orsakat folkhälsokatastrof i USA pga aggressiv marknadsföring och överförskrivningar, oxycontin eller nåt, som får stå som typexempel på vetenskapliga landvinningar som sådana 

(men vem kan på allvar säga att de inte vill att läkevetenskapen tar fram mediciner mot alla möjliga sjukdomar? stoppar överförskrivningar av antibiotika? osv)

Det här "krossa framsteget!" är då lite typiskt för en viss typ av slentrianmässig vetenskapskritik som funnits inom vänstern, den postmoderna vänstern, "det finns ingenting utanför upplevelsen alltså är rädsla för det ena eller det andra lika mycket värd som experternas utlåtanden"

Zizek hoppar från nazister till överförskrivningar till Zyriza till Brics (som han klämmer in där ovisst varför) och vidare till: "den teknokratiska drömmen om att vetenskapliga landvinningar ska lindra mänskligt lidande skapar den idealiska kapitalistiska varan: verksam, beroendeframkallande och bieffektsalstrande".

Han hoppar över den aggressiva marknadsföringen av oxycontin, tonar ner överförskrivningarna och nämner knappt att det är en drog, en opidoid som inte borde kunna stå som symbol för alla läkemedel.

Men

”den teknokratiska drömmen om att vetenskapliga landvinningar ska lindra mänskligt lidande skapar den idealiska kapitalistiska varan”

kan appellera till en lite slött framstegskritisk vänster/höger,
det hade ju kunnat vara konsekvent om han började förespråka naturläkemedel, böner eller homeopati mot sjukdomar men så sker inte.

Om man krossar framsteget, lägger man krokben för åtgärder mot allt, inklusive mot överförskrivningar av antibiotika, eller nya mediciner mot cancer, alzheimers sjukdom, covid och vad du vill, och vem i den postmoderna högervänstern vill det, på allvar?

Han använder det också mot alla åtgärder mot klimatförändringar, små och stora, och landar i att det är dags att njuta av katastrofen.

 - ja, det här prokrastrinerade jag ihop, med inte mindre än två definitioner av postmodernism - en kort och en lång -

för

den där motsägelsefullheten som ChatGPT hyllade när jag bad den skriva en positiv artikel om Slavoj Žižek -

flerfaldig syn på världen
paradox och möjligheter
provokativ och komplex
utmanar det etablerade tänkandet
och rör sig bortom enkla dikotomier

är ju liksom ett typexempel på

poststrukturalism som gjort sig av med det svåra och ideologikritiska och spårat ur i mainstream massmedia där den blivit urlakad modevänster, föraktfull modehöger, pajkastning mellan varumärken, perfekt för click bait -

och så vidare. Så satt jag där och prokrastrinerade. Sen tänkte jag, Zizek är en pajas, nu skiter jag i det här.
Men jag älskar att recensera, håller tummarna för att jag kan hålla kvar en tå på GP kultur, det är fjärde kultursidan jag recenserat på i denna kulturskymningens vargtimma.

(Det där var en oxymoron)

Verso un eventuale giorno dopo

 

Giuseppe Misso och Luigi Giuliano satt i fängelse första gången som trettonåringar.

                                                       * * *

Kan väl ta en mystisk boogie woogie

Mary-Lou Williams And Her Girl Stars.

 

Mary Osborne (elgitarr), Margie Hyams (vibrafon), June Rotenberg (bas), Rose Gottesman (trummor), Mary-Lou Williams (piano)

Deprimerande tider. Det har varit hemska tider förr, det gör inte saken bättre.

Tjockhudade och cyniker, blaserade och världsföraktande påverkas inte av världshändelserna, men många gör det.
Jag såg någon i sociala medier som frågade, hur håller ni humöret uppe? Det finns knep. Musik är ett av dem. 

Av månsken växer ingenting

Recension


Det är svårt att beskriva varför en skönlitterär text är bra. Det blir futtigt att ta till med oförglömlig, osv. Det låter ju bara som hajp. Riktigt bra grejer rymmer något som det inte går att sätta ord på.

Av månsken växer ingenting kan vara ännu bättre i originalet från 1947. Jag har inte läst originalet. Men jag såg en uppgift nånstans att det norska förlaget Aschehoug moderniserade språket när de gav ut den igen 2025. Och gissar att den svenska översättningen utgår ifrån den moderniserade versionen.


Tillägg:

Mindre heldig er derimot Aschehaugs valg om å modernisere språket. Ved å låne fra protestantenes ønske om en evig forenklet bibeltekst viskes det historiske språket ut for å appellere til et ungt publikum. Det er en markedsføringsbeslutning som burde vært tydeligere kommunisert på omslaget. Beslutninger av denne typen kan få den uønskede effekten – om de blir mange nok – at de bidrar til at unge vokser opp uten språkbevissthet og i stedet med et språklig brudd som skiller dem fra fortidens tekster. Det er ikke et gammelt språk som gjør at de unge ikke leser, og vi bør holde fast ved at følsomhet overfor fortidens språk er en viktig del av leseopplevelsen. I en tid hvor vi sårt trenger historisk bevissthet, gjør vi folk en bjørnetjeneste ved å ikke være tro mot forfatterens språk.

Rana Issa i Vinduet 

https://www.vinduet.no/kritikk/hvilken-kjaerlighet-i-fattigdommen-rana-issa-anmelder-torborg-nedreaas 

obs att jag inte lyckats ta reda på vilken version den svenska översättningen utgått ifrån - och att romanen är stark nog som den är. Hur det än ligger till - originalet från 1947 finns ju kvar.

Slavoj Žižek om Greta Thunberg - och en definition av postmodernism

Att Žižek skriver att Greta Thunberg har rätt i att vi ska lyssna på vetenskapen, mitt i soppan, trots att han avfärdar alla åtgärder, kan ju verka förbryllande. Men det beror på att han vill ha kvar apokalypsen. Apokalyps är Jouissance.

"Lyssna på vetenskapen" strider mot Žižeks framstegskritik 

(att krossa framsteget betyder ju även att säga nej till vetenskaplig utveckling och till idén att det överhuvudtaget går att komma fram till något mer sant eller korrekt) 

och krockar med att han långtifrån ger stöd till aktivism eller ekologiska projekt, stora som små, han dissar allt - men det går att slänga in en sån grej för att behålla katastroflarmen. Det går att göra kollage av vad som helst. Negativ syn på vetenskap och framsteg rakt av utan jobbig analys, alltså ett enkelt förkastande, öppnar ju upp för det.  

Det här är postmodernism. 

Jag skriver lite om det här trots att jag fått ett slags varning - tillägger att jag kommer samla många av mina bloggtexter och ge ut som bokjävel en dag. Nåt som är vanskligt med att blogga är att det dyker upp svärmar av botar, hundratals åt gången, har skrivit om det där förr, de kan mata AI med foton av mina kissar och stjäla allt möjligt utan att det märks, och så vidare. 

Det är läskigt.

Men det hände en lustig grej, en kommentator påpekade att nån gjort en ChatGPT-version av min recension av Krossa framsteget i GP och lagt ut på Flashback.

https://www.flashback.org/t3712324

Det gör ju inget. Det avslöjades och kritiserades direkt, det var faktiskt roligt att se. Gå gärna ut och jämför, versionen blev kanske mer lättsmält, om någon tyckte min recension var jobbig.  

Det är helt harmlöst, inget att bli upprörd över. Den som gjorde det hade inget att vinna på det utan tyckte väl mest att det var en kul grej. Men det fäster uppmärksamheten vid hur lätt det är att plagiera idag eller låta AI göra en ombearbetning av en artikel.

Jag har aldrig varit lockad av AI. Tvärtom, med undantag för att jag skojat lite med klantiga Cleverbot här i bloggen, det kan hittas under rubriken A.I. 

Men jag lät nu ChatGPT skriva en positiv artikel om Žižek och det vällde fram saker som:

flerfaldig syn på världen
paradox och möjligheter
provokativ och komplex
utmanar det etablerade tänkandet 

och rör sig bortom enkla dikotomier
ett försök att förstå verkligheten genom metaforer och icke-linjära resonemang
gestaltar en idé om hur samhället och individen fungerar i en postmodern, kaotisk värld där traditionella förklaringsmodeller inte längre räcker till
relevant i en värld som inte fungerar enligt enkla, systematiska regler

Det är väl ungefär så där det brukar låta. 

Så, vid sidan av algoritmer och ChatGPT och annan AI är kanske det största hotet mot människans kreativa potential (ironisk formulering, jag skulle aldrig skriva nåt som kreativ potential) den slöa sanningsrelativism som kanske uppstod efter halvsmälta kurser i poststrukturalism

("det finns ingen sanning, bara perspektiv",
"allt är berättelser",
"det finns bara subjektspositioner",
"bästa narrativet vinner", eller
"just nu finns det ingen anledning att byta ut en sanning mot en annan", som en skribent skrev nyligen.)

                                                      *** 

Den här rubriken är ju sökoptimerad. 

Jag har sökoptimerat den för att ämnet är viktigt. 

Norpa inte, norpa inte, forska. 

I hast och ha en bra lördag. 

Det var inget jag ens ville berätta

 och kommer inte meddela frånfället av en älskad kisse i sociala medier, det är inget för hjärtan och gråt-emojis, men kort före jul fick hon svårt att andas. Jag fick hjälp av en snäll granne som skjutsade oss till djurakuten. Där sa de att prognosen inte var så god, hon var gammal och hade behövt läggas in flera dagar, då de skulle ta en massa prover, sticka i henne och ha sig, och det hade inte varit roligt för henne. Så jag fattade det svåra beslutet att låta henne somna in.  

 

Atossa 2009 - 2025

                                                    

                                                  Mattes älskling. 

Atossa blev nästan sjutton år.

En gång var de två. Och det är som två jag tänker på dem nu. 

Nu har jag sågat Žižek

Här kan recensionen läsas.  

På GP kultur. 

Apropå "postmodern filosofi" -
slarvigt begrepp, en rad filosofer och strömningar brukar buntas ihop och avfärdas med det tillmälet.

Mest från höger, ibland från vänster. 

Men det funkar om Slavoj Žižek!

Ska inte dra någon definition av postmodernism här. Men kan väl säga att den inte ska förväxlas rakt av med svårsvår fransk filosofi (poststrukturalism och dekonstruktion). 

"Krossa framsteget" är inte någon "uppgörelse med framstegsmyten" som den presenterats som. Uppgörelser med idén om framsteg har pågått länge och är en attityd som är lätt att apa efter och göra klichéer av. Och det gör Žižek, blandar med snårig lacanianism och landar i cyniska resonemang om "biomassa". Därför är den post, efter, nada. Ingenting finns och anything goes.