onsdag 6 april 2011

Rebel Waltz

USA drog tillbaks sina stridsflyg från Libyen under måndagen, skriver Le Monde, och ska hädanefter bara delta med övervakningsflyg och avions ravitailleurs (jag tror att det handlar om flyg som transporterar bränsle till andra flygplan, flygkunniga får gärna reda ut begreppen).
Gaddafi sände ett meddelande direkt till Obama under onsdagen, i anledning av det som Libyenregimens officiella organ Jana beskriver som "USA:s reträtt från det aggressiva kolonialistiska korståget mot Libyen". Innehållet i meddelandet är okänt.
USA säger sig fortfarande överväga att erkänna rebellernas övergångsregering, vilket Frankrike, Italien och Quatar redan har gjort, och har sänt ett sändebud till Benghazii östra Libyen, skriver Le Monde.
Sveriges roll i det hela tonas ner något alldeles i svenska medier. Man vågar fortfarande knappt ta i frågan. Den första svenska stridsinsatsen med flyg på 48 år borde ju göra löpsedlar. Oavsett vad man anser. Det är väl där svenska journalister hugger i sten. De vet inte vad de ska tycka. De orkar inte, det är så jobbigt det där med krig. De tror att bara man tonar ner något, så behöver man inte sätta sig in i komplikationerna. Det gäller alltså att rapportera så omärkligt som möjligt.
"Maybe there's something in it for us": den attityden måste ha varit dominerande när Riksdagen klubbade igenom beslutet.
Om FN och Nato menar allvar med att skydda civilbefolkningen, så kommer det antagligen att bli nödvändigt att ta ställning för rebellerna. Deras avtal med Quatar går (såvitt jag begripit) ut på att de ska få medicin och förnödenheter i utväxling mot olja, men framförallt vill de ha vapen. Regimen har ett enormt militärt övertag.
Motiven för att gå in i ett annat land är avgörande för utvecklingen.

Den här illustrationen är kuriös. Det är The Clashs Rebel Waltz, och en rödklädd maoistisk dansös och lite annat. De libyska rebellerna är inte maoister, det är tänkbart att de helt enkelt vill ha demokrati.

18 kommentarer:

  1. Jag tolkar det svenska deltagandet som i stort sett nödvändigt, Sverige hade ju under stora delar av efterkrigstiden ambitionen att faktiskt kunna försvara sig självt. Palme var helt på den linjen, kärnvapen diskuterades men skrotades. När den ryska u-båten gick på grund i skärgården på 80-talet var Fälldins kommentar "Håll gränsen."
    Budgeten var skyhög och det är ingen slump att vi har kvar en rejäl vapenindustri.

    Nu har inte Sverige något försvar att tala om, ingen allmän värnplikt, en jädra massa nedlagda regementen, civilförsvaret som vi väl alla deltagit i någon övning med en dag är vad jag fattar i stort sett borta.
    Kan vi inte försvara oss själva så måste vi ingå i en allians. Om inte i teorin så åtminstone i praktiken.

    Konstigare än så tror jag inte att det är. Det är den vanliga svenska linjen, den som med snälla ord kan beskrivas som "pragmatisk".

    SvaraRadera
  2. Ja, men jag tror att säkerhetsbilden, eller osäkerhetsbilden, ser ut på ett annat sätt idag. Det kalla kriget är slut. Det föreligger inga planer på att invadera Sverige, jag tror att man kan säga ganska bestämt att Sverige absolut inte behöver alliera sig med någon militärpakt i det läge som är idag. Nu menar jag inte att det skulle kunna uppstå en sådan situation i framtiden. Men idag är det snarast terrorism som kan utgöra en fara. Och den faran minskar inte med ett Nato-inträde.

    SvaraRadera
  3. Det är du nog i och för sig inte ensam om, även om terrorism inte heller är särskilt - kul.

    Men det är ju liksom att "lämna öppet mål" om man varken har det ena eller det andra (försvar eller allians) och det tror inte jag att man (som politiker) kan tillåta sig.

    Själv ser jag hur Sverige i ALLT, inte bara försvarspolitiken, är fullkomligt beroende av omvärlden, så jag tror inte att ditt resonemang funkar. Det är ursvårt att ändra politik som styrs av internationella överenskommelser som vi skrivit under. Inte för att jag tror att du är någon större påhejare av en minskad invandring, men det är också ett exempel på kvoter och överenskommelser som man liksom inte kan dra sig ur. EU-bestämmelser i mångt och mycket samma sak. Sverige sitter som sagt ihop med resten av världen på ett sätt som gör att inte den här frågan heller kan lämnas utanför. Och det verkar finnas en rätt stor eftersläpning eller vad man nu ska kalla det för, en lucka mellan beslutsfattare (som signerat alla papprena) och vanliga väljare. Bromsar mest gör ju SD, so far. Och liknande partier finns ju OCKSÅ precis överallt.

    Well, den som lever får se. Hörs,

    SvaraRadera
  4. Det är så det brukar framställas - att ett Nato-inträde är ofrånkomligt, bara inte riktigt tillräckligt förankrat bland svenskarna ännu. Ja, vi får se hur det går med förankringen, det hela kommer nog att luddas till och uttryckas mycket mumligt.

    SvaraRadera
  5. Men för att lämna Sverige/Nato-frågan ett tag: Frankrike hade ju sin de Gaulle-linje (ej medlem i Nato, egna kärnvapen) och är ju fortfarande lite antiamerikanska och egensinniga. Man ska inte idealisera Frankrikes motiv heller givetvis, bara konstatera att de har tagit ställning för rebellsidan och den provisoriska nya regeringen.

    SvaraRadera
  6. Här mer om Gaddafis brev till Obama: han hävdar bl.a att rebellerna är medlemmar av al Quaida:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gaddafi-har-skickat-brev-till-obama_6070211.svd

    SvaraRadera
  7. "Sveriges roll i det hela tonas ner något alldeles i svenska medier." Kolla dn, nyhetssidorna.

    SvaraRadera
  8. Anonym: ja det har du rätt i. Idag uttalar sig fp:s Allan Widman mycket negativt:
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/gripens-bomber--kan-skada-civila

    Det kan ju tyckas underligt att han inte påpekade det någorlunda högt före Riksdagens votering så det är tänkbart att det handlar om något slags fatalism (vi är tvungna, Nato kallar, vi gjorde bort oss under andra världskriget) och inrikespolitiskt bråk, få över ansvaret på sossarna.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. clam: vet du att de är det? Alltså, jag vet inte alls vilka rebellerna är.
    Vet Frankrike/Italien/Quatar vilken "övergångsregering" de har erkänt?

    SvaraRadera
  11. Det kan ju vara lite generande om de erkänt en regering med AlQuaida-koppling, och möjligen försämra relationerna med USA.

    SvaraRadera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Clam: tack för tipset! Det är en mycket intressant artikel. Samtidigt så uppfattar jag den som aningen tendentiös - det skulle bli ett större scoop om det gick att säga: "USA bombar fram AlQuida!"
    Tittar man lite noggrannare så är det ju inte riktigt så:

    "Om man får tro de bristfälliga rapporter som kommit från Libyen tycks majoriteten av de stridande rebellerna bestå av avhoppade militärer och av så kallade shabab – unga killar utan direkta kopplingar till den radikala islamismen. Men det finns också"

    Jag ska läsa mer noga först, men det verkar inte som om artikeln tar med i beräkningen att det arabiska upproret måste ha inslag av Väst-kritik, det är ju inte ett dugg konstigt att hånglet med Saudiarabien väckt motstånd.

    Hittills får jag känslan "vi är goda naiva västerlänningar, dom är onda arabiska terrorister hela högen" av att läsa artikeln.
    Men som sagt, ska lusläsa den först.

    SvaraRadera
  14. Och rubriken är sensationslysten. Uppfattar det hela som dumsvennigt. Men som sagt, ska läsa mer noga först.

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  16. Jo, det låter förstås rimligt - att rebellerna är välorganiserade verkar ju klart. Det är tänkbart att det handlar om en blandning, det verkar ju så (avhoppade Gaddafimilitärer, män utan känd koppling till någon organisation, och så dem som Gaddafi visar upp när han fångat in dem, med AlQuaidakoppling.
    Jag har försökt ta reda på lite mer om Quatar, har sett det beskrivas som ett något mer liberalt land när det gäller klädlagar och sådant än Saudiarabien, ett rikt oljeland med många gästarbetare och kraftigt överskott på män.
    När det gäller de libyska rebellerna har jag sett en del kvinnor uttala sig, dels den historia som skulle kunna misstänka vara en propagandabluff - kvinnan som kom in på presscentret och sade sig ha blivit våldtagen av 16 Gaddafisoldater, och sedan fördes bort av polisen - men det kan förstås också ha varit sant.
    Jag undrar om Nato verkligen tänkt igenom det här innan de gav sig in i det, rebellerna förefaller (vilka de än är och vad de tänkt sig för sorts regim i Libyen) väldigt stolta, det låter inte som att det är beredda att bli en lydregim. Det här ser ut att kunna utvecklas till vadsomhelst: om rebellerna känner sig svikna av Nato, vad får det för konsekvenser?
    Jag tycker i alla händelser absolut att Sverige skulle ha avvaktat och allt tal om ofrånkomlighet, nödvändighet, vi var tvungna, som brukar uppstå när det blir krig, det ska man inte tro på. Sverige är ett land som inte har varit med om civila dödsoffer på mycket länge, så krig är något abstrakt. OM Sverige gör bort sig tillsammans med Nato, och det väcker harm i Mellanösternregionen, så ökar risken för terrordåd här. Det inte kopplat till invandring, utan till svensk utrikespolitik.

    SvaraRadera
  17. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)