torsdag 20 december 2012

Movere

Jag tänker nog försöka fortsätta skriva i tidningen och ändå vara klanlös och planlös. Och icke ingå i något stall eller påverkas av några lojaliteter. Men jag måste säga att jag tycker att det är ett utslag av en auktoritär vänstertradition (med betoningen på auktoritär) när man som Åsa Linderborg hävdar att Karin Olsson på Expressen "placerar sig bland järnrör och nynazister" i den här artikeln. Det är ju en väldigt föga nazistisk artikel.
Inte heller särskilt övertygad om att Aftonbladets nu kavlar vi upp skjortärmarna och granskar skiten och röker ut dom jävlarna är en fungerande attityd. Jag tog avstånd från nazistuthängningen en gång i tiden. Har inte intrycket att den typen av metoder, som i viss mån härmar högerextremisternas egna tongångar och svartlistningar, är en framkomlig väg. Kan meddela att många inom vänstern var emot uthängningarna (men vad hade vänstern för det? Inte mycket).

* * *

Jag har svårt för linderborgsk retorik. Det brukar vara nåt som goofar, en känslosam ton som skorrar, en gnisslande agenda och inkonsekvens eller tvärsäkerhet vars eko studsar mot väggarna. Det skrivna kan ge ett för flyhänt och skickligt intryck: det kan verka vara ett knäck helt enkelt, ett jobb. Ibland handlar det om att väsentlig info utelämnas eller stuvas undan. Ibland rör det sig om en tradition som vi kan kalla antiliberal, den som slår näven i bordet och säger håll käft, punkt så här är det.
Ju mer hennes artiklar präglas av movere , det retoriska modus som syftar till att röra sina läsare, få dem att känna och handla därefter, desto mindre övertygad blir jag. När hon är mer saklig kan artiklarna vara helt ok.
Men det är väl ändå hårresande kyligt att skriva detta nu, när inte bara hon utan även hennes barn har blivit hotade. Hade jag varit polis, eller säkerhetsexpert på Aftonbladet, hade jag avrått henne från att skriva om sitt barn alls i det här sammanhanget.
Det är lika synd om Åsa Linderborg som om alla andra som blir utsatta för hotelser och det är självklart att ingen borde behöva ha det så här: Förföljd av hatet.
Men hur oempatiskt det än kan låta att påpeka det just nu: megafonjournalistik är inte bra.
Apropå movere: musiken ädla känslor föder, är det sagt. Jag kan inte komma på någon bra låt som passar till det här inlägget, förslag mottages tacksamt (det kan vara musik off topic också).

* * *
Tack tomtemor.




16 kommentarer:

  1. Men vad ska man göra då, Maja?
    Det är ju förfärligt det Linderborg blir utsatt för. Jag kan inte låta bli att läsa in ett "skylla sig själv" i det du skriver. Eller läser jag fel nu?
    Det är väl inte så konstigt om hon är känslosam när hon är utsatt för så mycket hat?
    Om Aftonbladetkampanjen fungerar eller inte är trots allt en annan fråga. Jag minns också nazistuthängningarna och inte ens med den största välvilja går det att säga att de fungerade. Men vad ska man göra då?

    SvaraRadera
  2. Hänger inte med här riktigt och har inte orkat gå ut via länkarna... Men kvällstidningsjournalistik handlar ju mycket om att väcka känslor.
    Ska kolla länkarna först innan jag säger nåt. Men klart det är skitläskigt med hot, det är alltid fel. Man måste få säga sin mening utan att vara rädd.
    Trött Calamity Jane

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att just den här typen av megafonkampanjer funkar. Granska och avslöja ja, men inte så här. Men jag ska formulera det bättre vid tillfälle.

      Radera
  3. Ja, här är jag helt enig med dig Maja. Nu har jag också oerhört svårt för Lindeborgs retorik, och för min del är det mer än så, jag formligen mår illa av den ibland.

    Visst är det hemskt med alla mail hon fått och ingen ska ta emot hotelser opåtalt. Ändå... Lindeborgs artikel lämnar mig tyvärr kall och oberörd. Hon måste ju vara högst medveten om att hon bidragit till klimatet själv. Hon använder en oförsonlig, hätsk och hetsande retorik hon också. Hon pratar i artikeln om "svansen" som man inte vet vad den tar sig till, väl medveten om att hon själv har en svans som inte låter ett dugg bättre. Senast såg jag på twitter att man tyckte det var en bra idé om man skickade bajs i brev till Martin Melin. Han hade skrivit en krönika man ogillade. Att man borde skjuta den och den, och gasa ihjäl andra är vardagsmat från båda sidor, eller alla sidor kanske man kan säga. Jag vet inte vilka jag tycker är värst. Inom den egna gruppen uppviglar man varandra att gå över alla gränser. Det finns inga spärrar alls längre och en vacker dag har man gått för långt och det händer något allvarligt.

    Jag menar inte att Lindeborg deltar i just det, men oförsonligheten som eskalerat i ett par år nu har hon en del av. Det är förstås inte detsamma som att tycka att hon får skylla sig själv.

    Jag läste ett intressant inlägg från i våras om lägren som ryggdunkar och triggar varandra. Det var flera som hakade på och skrev intressanta saker om frågan.

    http://schipperke97.wordpress.com/2012/04/16/twittermobb-och-flashbackpobel/

    Jag får be om ursäkt i förväg att det i det länkade inlägget länkas till en högerextrem blogg, dock en ytterst städad sådan som också var riktigt intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte en tår i ögat för min del heller - och jag är dessutom kycklingmammig å andras vägnar. Har svårt för när folk har med sig barnvagn i demonstrationståg mot fascismen, till exempel. Den här sonen är lite större, men borde det inte vara den första och mest spontana impulsen att till varje pris lämna sitt barn utanför, inte använda honom i spalterna?
      Själv har jag framförallt svårt för massmedialt regisserade kampanjer av den typ aftonbladet nu dragit igång. Under nazistuthängningen - det var väl 98 - var det helt fruktansvärt, Göran Greider skrev väldigt bra artiklar då som var emot, ur en humanistisk vänstersynvinkel, och han blev sinnesjukförklarad direkt av Aftonbladet.
      Linderborg är falsk, känns lite fel att skriva det när hon blivit hotad, men jag tycker så.

      Radera
    2. Jo, det där sättet som hon drar in sonen får mig att reagera väldigt. Det blir för mycket, och när hon skriver att hon pratat med sonen om vikten av att våga vara radikal trots hot, så känns det mest som en del av hennes egen kampanj. Jag vet inte hur gammal hennes son är. Om han är i en ålder där han kan förstå vad hon menar så är det naturligtvis helt ok att prata så med honom. Men jag tycker inte att det är ok att dra in det i hennes egen mediakampanj.

      Jag reagerade väldigt för ett år sen när en högerextrem grupp demonstrerade i Stockholm vid samma tid som Nobelprisutdelningen och jag kunde se motdemonstranterna skriva saker som 'jag såg en pojke som är i nioårs-åldern delta i tåget mot nazisterna och det är så fint så jag blir helt gråtig'. Det enda jag tänkte var att hur i helsicke är de föräldrar funtade som tar med sig barn i en demonstration där man vet att brandfacklor och stenar kommer att yra (vilket var vad som hände också).

      Radera
  4. Undrar just om det för min personliga del skulle hjälpa om jag for till Sundbyberg, klättrade högst upp i höghuset och sjöng Hej tomtegubbar slå i glasen...
    Tror inte det tyvärr.
    Annat som måste till.
    Ingen har gjort sig förtjänt av det som ÅL råkat ut för. Inte jag heller förresten. Hat är alltid sjukt och kan inte tillåtas blomma.
    Hon var väl inte överdrivet förtjust i min bok heller...
    http://www.aftonbladet.se/kultur/article11616225.ab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men vilket "annat" är det som måste till? Alltså, lagens kvarnar ska faktikt mala långsamt och det ska damma kring dem en del - och framförallt, ska lagarna ändras så ska det absolut inte vara Aftonbladet som lobbar fram detta med hjälp av... snyftartiklar (för trots att det är hemskt trist att Linderborg har det på det här sättet, så är själva artikeln inte övertygande, inte som jag ser det, det är för mycket om "bräckliga käril" och annat som jag inte tror ett skvatt på).
      Det där aftonbladska "nu jävlar röker vi ut dom jävlarna" funkar inte. Nazistuthängingarna var fel, de satte också känslorna i svall och många människor kände sig oerhört rättfärdiga och goda, det pirrar med skampålar eftersom det är en primitiv metod. En naiv metod också. Och den funkade inte då.
      Tidningar ska ha en granskande och kritisk funktion men inte försöka lägga sig i lagstiftning o.dyl på det här sättet.
      Linderborg skrev dock rätt bra om din bok vill jag minnas, har inte läst om recensionen nu - men hon har en poäng i att det är ett karaktärsmord, snudd på ett lustmord. Ingen går för övrigt fri från hat, det är riskabelt att tro att man själv aldrig hyser eller uttrycker sådana känslor.

      Radera
    2. För övrigt, det du ska göra är att ignorera. Inte skriva inlägg om den du vill ska lämna dig ifred. Jag skulle kunna rekommendera en gammal kines, Lao-Tsu, eller den rådgivande "spådomsboken" I Ching.
      Det bästa är inte alltid att sätta hårt mot hårt.

      Radera
  5. Jag tyckte att Karin Olssons artikel var riktigt bra och satte fingret på något väsentligt, hur lätt det glids över till rent totalitära tankegångar. Den glidningen ser man då och då. Det var roligt att hålla med Karin Olsson för en gångs skull, det är inte ofta det heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör lätt det. Att bli som det man bekämpar. Nazistuthängningarna, då alla fyra tidningar gick ihop och hängde ut ett antal med foton på löpsedlarna, var ett tydligt exempel. Riktigt ruskigt var det.

      Radera
  6. Fan vad jag uppskattar kvinnor som både är cerebrala och empatiska. Kanske därför jag gillar Doris Lessing (inte alltid för den litterära kvalitén dock).
    Det kan ju också bero på att jag som man berömmer mig för samma egenskaper:-)

    SvaraRadera
  7. Vill bara önskar alla små nissar och nissor en god jul så här danföredanföredan. Varför inte tonsätta inlägget med Leonard Cohens Halleljuha http://www.youtube.com/watch?v=a3Fkuq5Lf0Q.

    Tomtemor

    Psst..kul att se dig igen 19.11, massor med kramar till dig

    SvaraRadera
  8. Massor av kramar tillbaka Tomtemor! :)

    Jag saknar dig och det är jag säkert inte ensam om.

    SvaraRadera
  9. Tack 19.11, jag minns hur kul vi hade förr om åren och blir så nostalgisk så här års och måste därför hälsa på. Borde göra det lite oftare.

    Men du förstår jag har så mycket att stå i. Tomtefar tycks bli allt latare med åren och di små nissarna och nissorna jag avlat fram med TF ja dom ser man liksom inte röken av nuförtiden bortsett från alla små och stora spår dom lämnar efter sig och som jag förväntas ta hand om.

    Men äh jag ska inte klaga. Har det rätt bra ändå. Simulerade föresten en armskada för att frigöra lite egen tid så nu slipper jag i vart fall det värsta julstöket. Kan sitta här och hitta på roliga julklappsrim istället för att knäskura golven. Det är inte omöjligt att jag tittar in igen.

    Tänkte bli frisk lagom till julafton för man behöver ju helst två armar för att öppna alla fina klappar jag förväntar mig att få :-))

    Tomtemor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst hade vi trevligt! Du borde hälsa på mycket oftare. Beklagar armskadan förresten. Eller inte. *osäker*

      För att inte ta upp för mycket utrymme för internt snack under ett allvarligt inlägg, så vill jag bara säga att du kan gott masa dig iväg till mig nån gång också :)

      Där kan vi sitta och småsnacka om jullov och sommarlov man minns som tomtemor, och liknande seriösa ämnen ;-)

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)