söndag 11 augusti 2013

Brummelibrum

Apropå ingenting, tror jag, så lägger jag ut min gamla förvrängning av Mors lilla Olle igen. Den har ett förfärligt sorgligt slut. Jag fick inte plats med hela på samma ställe utan den är uppdelad i två:
Mors lilla Olle-förvrängning by majalu


och avslutningen - som är refräng eller omkväde - kommer här:

Hör du, jag tror att du tycker om Olle by majalu


Jag strävade alltså efter att få den att låta som en riktigt kuslig och tragisk medeltida ballad. Så jag behöll den glada sorglösa ursprungsmelodin men la till några melodislingor som jag tycker låter medeltida. Jag valde kyrkorgel och harpa till ackompanjemanget, inget av dem är väl medeltida instrument* men de är ganska ovanliga och på något vis "andliga", spökiga eller änglalika, men till melodin valde jag horn.

Nalle han bet uti Olles ben
Aj aj ont har mors lilla...
Blodet det flöt över stock och sten
Hör du jag tror att du tycker om Olle.

Nalle han bet uti Olles kind
Aj aj ont har mors lilla...
Blodet det flöt under grönan lind
Hör du jag tror att du tycker om Olle.

Det är många fler versar men det får räcka med dem just nu. Jag kom väl att tänka på den apropå att debatten kan vara rå och blodig ibland.


Uppdatering 12/8: först nu upptäcker jag att det går att bädda in noterna.


* Jo det är de visst (19/8)

50 kommentarer:

  1. Apropå musik! Är det inte mycket manlig pop och rock på landets kvälls-kultursidor just nu? Beror det på att de riktiga kulturredaktörerna och kulturjournalisterna är på semester eller är det ett faktiskt trendbrott?

    Fredagen 2 augusti publicerar GT en stor delvis politisk artikel om Ulf Lundell.
    Tisdagen 6 augusti publicerar Aftonbladet en stor politiskt laddad artikel skriven av Mikael Wiehe där han förklarar varför han inte vill att "En sång till modet" spelas på minnesceremonin till Anna Lindh
    Onsdagen 7 augusti publicerar Expressen en stor delvis politiskt laddad artikel om Per Gessle och hans medelklasspublik.

    http://www.expressen.se/gt/kultur/skilsmassa-fran-en-tidsepok-i-goteborg/

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article172490

    http://www.expressen.se/kultur/leva-livet/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konsten är lång och politiken är lång.
      Jag vet faktiskt inte, Magnus J. Pop-och-rock har väl alltid varit mansdominerade. Jag kan inte riktigt se att det skulle vara ett trendbrott :- )
      Jag tyckte Mikael Wiehes artikel var intressant, eftersom - ja, om de döda inget annat än gott, men jag har aldrig begripit mig på helgonförklaringen av Anna Lindh. Det där har jag ju redan skrivit om på flera håll, i böcker och i bloggen, det dök upp en del tongångar som jag uppfattade som något slags echaufferad kvinnochauvinism snarare än feminism. Å andra sidan finns det väl på sina håll en palmekult också som är lite väl devot för min smak.
      Från det ena till det andra - inte läst alla dina länkar än men det är intressant, tack.

      Radera
    2. Det (eventuellt) nya var inte att män skriver om rockande och poppande män, utan att det skrivs på kultursidan.

      Radera
    3. Ok. Ja, kanske det... Jag är inte direkt emot att man skriver om pop och rock på kultursidorna, eller analyserar sångtexter. Det beror helt på hur det görs. Inte hunnit läsa dina länkar ordentligt ännu så jag vet inte riktigt vad du far efter :-)

      Radera
    4. Magnus J menar väl att det har blivit oväntat mycket rockgubbs på kultursidorna? Eller? Alla feminister på redaktionerna är väl på semester ;-)
      Zigge

      Radera
    5. Jag tror att Magnus J är Ulf Lundell! Om man får gissa nicks identitet här! Han skriver nästan alltid om Lundell vad ämnet än är.
      :D
      Calamity Jane

      Radera
    6. Det hade ju varit kul. Men nja, jag tycker inte man ska gissa nicks identitet. Här råder anonymitetsrätten. Så du får en varning. :-)

      Radera
    7. Zigge är hittills närmast i sitt antagande. Rockgubbs på kultursidan innebär att rocken går samma öde till mötes som jazzen en gång gjorde. Jazz blev FINT och helt ointressant som kulturform bland den breda allmänheten. Ungefär så.

      Radera
    8. Det jag inte fattade var alltså "trendbrott", men det kanske var ironiskt menat? Jag tycker att det varit pop och rock i kultursidorna länge.

      Radera
    9. Då förstår jag. Jag har inte läst artikeln om Gyllene tider än men den om Lundell var ju inte kul.
      Ja, jazz blev fint - frågan är om det är därför jazzen blev tråkig också. Har det kommit något som svänger efter be-bop? Jag tycker att hip-hop och rap är tråkigt idag också, hörde Rappers Delight när jag var 14 och tyckte det var fruktansvärt cooltMen hip-hoppen är fin idag, det skrivs om den på kultursidor, hip-hopartister pryder kulturbilagornas förstasidor och jag tycker att den musiken verkar stå absolut still, jättetråkgit.

      Radera
    10. Blev jazzen tråkig för att den blev fin? Nej. Ett hugskott till teori är att konstnären (ung) alltid ligger en bra bit före kulturkritikern (gammal). När jazzen blev tråkig (alla konstformer tenderar med tiden att stelna) hade kritikerna på kultursidorna äntligen lyckats uttolka och skriva om jazzen.

      Apropå sångtexter: Håkan Hellström ombads av jämnårige Jens Liljestrand på expressens kultursida att berätta sanningen (vad nu ett begrepp som sanning har med sångtexter att göra). "Så berätta sanningen nu. Ge mig en enda refräng om hur det är att köpa fyrarummare och sommarställe, hur det är att stå där och tanka sin pappakombi och vara medelålders familjeförsörjare."

      http://www.expressen.se/kultur/kom-igen-hakan-det-ar-over-for-oss-nu/

      Radera
    11. Hm. För mig låter resonemanget i Liljestrands artikel som "klipp dig och skaffa ett jobb", eller kanske snarare: låtsas inte som om du är en rebell. Nu kan inte jag Håkan Hellström riktigt, men Det kommer aldrig va över för mig har jag hört och tycker att det är en bra låt. Om man köper en fyrarummare och är en medelålders familjeförsörjare, så bör man alltså bara skriva låtar om fyrarummare och sommarställen. Jag uppfattar det som ett slags längtan efter att göra skillnad mellan folk och folk - ska man göra rock, då ska man tamigfan mer eller mindre vara uteliggare. Jag gillar det inte alls, ska erkänna att jag tycker att resonemangen klingar falskt. Lite snipigt, som en del av Therese Bohmans artiklar, t.ex den om Odd Molly-koftor.

      "Jag vet inte vad jag försöker säga, så bara lyssna på stråkarna, sjunger han, men jag vet ju precis vad han försöker säga, jag köper det bara inte, inte längre."

      Jag vet inte vad Håkan Hellström försöker säga eller vad det är för budskap man inte skulle köpa - har aldrig uppfattat Hellström som speciellt politisk, kanske inte ens som en underdog (nu behöver man inte nödvändigtvis själv vara en underdog för att framföra samhällskritik, om det nu är det Hellström gör).

      Radera
    12. Men såna artiklar ger snurr, frågan är lite grann vad det beror på - kan det möjligen handla om den så kallade Jantelagen, avund, eller kan det vara något helt annat?

      Radera
    13. "Alla vill se honom dala" står det - är det så?

      Radera
    14. Liljestrand vill väl komma åt begreppet äkthet men förväxlar äkthet med sanning. Äkthet och autenticitet. Hellström sjunger inte om sitt nuvarande liv och är därmed inte äkta eller trovärdig i Liljestrands öron.
      Jämför med litteraturen och en författare som Céline. Louis Ferdinand Céline ÄR sin litteratur. Andra författare är inte alls sin litteratur på samma vis utan producerar tredimensionella framställningar av det verkliga, men där vi inte anar författaren. I rockens värld anses det finast att vara sin musik.
      Men rock är en slags iscensättning. Tänk Ziggy Stardust så blir det väldigt tydligt och vad som är äkta handlar om skickligheten i hantverket snarare än sanningshalt.

      Radera
    15. Ja, det finns en mediadramaturgi i att lyfta och sänka artister.

      Radera
    16. Bingo. Klargörande.
      Det är klart att rock är iscensättning - samtidigt som jag tror att publiken menar att Bowie mer eller mindre ÄR (eller var) Ziggy Stardust, en mer ironisk och maskerad människotyp.
      Äkthet och autenticitet har ibland nästan setts som en motsats till hantverk - som i punken, fast bra punk är ju musikaliskt skicklig den med.

      Radera
    17. Mediedramaturgin i att lyfta och sänka artister: ja, flipp eller flopp, inne eller ute. Den snällaste kritiken idag tycker jag verkar vara teaterkritiken.

      Radera
  2. Jag är kluven till Mikael Wiehes utspel. Å ena sidan: ja det är hans låt, han bestämmer över den. Vill han inte att den spelas vid minnesceremonin är det självklart att den inte ska göra det. Å andra sidan har väl Wiehe själv tagit ställning för diverse diktaturer, bland annat Kuba. Jag har inte mycket till övers för Mikael Wiehe överhuvudtaget ska jag erkänna.... Dessutom hade han kunnat tacka nej på ett mer diskret sätt. Det är så brutalt att skriva en anklagande artikel nu, så nära inpå att det är tio år sedan Anna Lindh blev mördad. Han borde ha avböjt medverkan utan att trumpetera ut det.
    Vad jag tycker om Anna Lindhs politik vet jag egentligen inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du formulerar det mycket bra Mariannesson. Håller med.

      Radera
  3. vem är du, vem är jag - levande charader?
    den som vill veta mer om valfri kommentator kan googla "Namn N"+newsmill, eller varför inte "Namn N"+axess, då dyker en del matnyttigt upp, bland annan förgylldes min kväll av en gammel blogg kopplad till användarnamnet där invandrarkritiken och föraktet mot den smala litteraturen flödade. (underskatta aldrig internet archive!) ja jag vet inte jag, nu förtjänar jag väl en varning eller två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen jag tror jag vet vad du menar, man är ju inte tappad bakom en vagn. Jag vet vem Fansfarbror på Flashback är också, men det håller jag för mig själv. :-)

      Radera
    2. Ledtråd för dem som hängt med ett tag i bloggen:
      Jeanne d'Arc.

      Radera
    3. En ledtråd till. Fansfarbror har tidigare haft en blogg med ett långt inlägg med rubriken: "Vad är det för fel på Maja Lundgren?"

      Radera
    4. Jag tänker inte gissa nick, jag tycker det är alldeles för otäckt och påminner om en annan blogg inte så långt härifrån. Hu...! Jag vill emellertid tacka för tipset om internet archive. Det var MYCKET intressant kan jag säga och hade gått mig helt förbi. Även om man raderar sin blogg finns det alltså smakprov sparade i arkivet. Bäst att tänka på vad man skriver med andra ord.

      Kalender

      Radera
    5. "Way back machine" - intressant, tio stickprov från den här bloggen ska ligga där också.
      Gissa nick är en ganska vanlig verksamhet på nätet. Ofta handlar det om att gissa att ett nick även är ett annat nick. Ganska oskyldigt även om det brukar kunna köra fast. Ibland handlar det om att gissa vem som döljer sig bakom ett nick, det brukar också kunna bli fel och obehagligt.
      "Bäst att tänka på vad man skriver" - tja, eller bara tuta och köra, undvika nervositet och istället, om det skulle uppstå några frågor, förklara vad man menade då och vad man eventuellt menar nu.

      Radera
    6. Haha... jämfört med en del andra bloggar var väl det där inte mer än en västanfläkt. Det är skillnad på att antyda att ett nick är ett annat nick och att hänga ut någon med sitt riktiga namn eller komma med påståenden att man har nära kontakter med ryska maffian. Det kanske är en gradskillnad när det gäller bloggkulturer men rätt stor gradskillnad....
      Jag har också haft en blogg, man kunde bli rätt stissig av kommentarerna, några bytte nick hela tiden antagligen för att de ville verka som många. Jag la av när jag hade en hel lista med IP-nummer och fattade att bloggen hade börjat gå mig på nerverna rejält.
      :-)
      Filofax

      Radera
    7. Aha. Det var som fanken!! :O
      Jag tänkte på en oanonym först. Jaha ja, figures. Akta bara så inte hela flocken kommer hit igen Maja. Herreminje vilket elände det skulle bli en gång till.

      Eva-Bernt

      Radera
    8. Filofax: det tycker jag också men jag är ju partisk.
      Bernt-Eva: Det är en högst kvalificerad gissning, jag tillåter mig den eftersom något riktigt namn aldrig har figurerat såvitt jag vet, och eftersom bloggangreppet handlade om grova insinuationer och högljudda krav på att jag inte borde låta en del skriva i bloggen. Jovisst, när antifeminister jagade "feminazister" (obs det senare är ironi) här... Men det SKA vara högt i tak, man behöver inte eftersträva konsensus, och anonymitetsrätten är helig, helig, halleluja.

      Radera
    9. Det var som fanken, det säger jag med. Jo, men det makes sense. Jösses.
      Zigge

      Radera
  4. ja, denna internetanonymitet... jag skriver ju själv anonymt men gör det av rädlsa för internets oändliga minne. men skulle inte ha något emot att avslöja min identitet för blogginnehaverskan.

    jag tycker att det är ett gott tecken att invandrarfientliga kommentarsfältskungar trivs på denna blogg. det är tyder på ett öppet klimat som varje debatt mår bra av.

    kanske skulle också flashbacks debatter bli mer mänskliga om förbudet mot outning inte gav skribenterna där en sådan säkerhet.

    kanske inte.

    jag är ändå fascinerad av vad man kan få reda på om människor genom lite pseudonymefterforskningar. att teratologen är en av flashbacks läskigaste antisemiter är en sanning som inte får yppas på flashback på grund av den där regeln, men det förvånar mig att detta inte diskuteras i andra sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag är som sagt för anonymitetsrätten, det konstiga med flashback är kanske att det står i reglerna att man inte får ägna sig åt hets mot folkgrupp och personangrepp. Eh...? Jaså?
      Att det hänger en hel del författare och andra intellektuella där är alldeles uppenbart, och då inte bara i trådar som handlar om kultur. Hm det här med Teratologen - det du kommer med är ju ett anonymt tips som får något slags halvvarning från mig, jag kan inte kommentera det.

      Men jag kanske kan tala mer generellt: jag vet att det förekommer antisemitism även inom den litterära världen, och nu menar jag inte kritik av Israel eller solidaritet med palestinierna, eller ett ställningstagande för Hamas i kriget, vilket man kan kritisera eller kalla ensidigt eller okonstruktivt, utan jag menar samma gamla irrationella antisemitism, judehat, som Europa fortfarande dras med. En del av det tror jag har en biton av provokation för provokationens egen skull, annat är kopplat till kritik av Bonniers, somt är omedvetet och annat mer medvetet.

      OK klart jag blir lite nyfiken - du kan kanske tipsa om vilka trådar det handlar om, så kanske jag kan gissa mig vidare.
      Jag läser hellre Flashback än nya romaner.

      Radera
    2. halvvarningar eller helvarningar tycker jag kan vara på sin plats när det handlar om att outa folk i allmänhet - men här tycker jag absolut inte att jag gör något fel. med tanke på teratologens ställning på kultursidorna är det absolut viktigt att detta diskuteras.

      det finns inga trådar om detta på flashback, de raderas så fort de dyker upp.

      men titta in i diskussionen om artikeln om teratologen på wikipedia för en sansad bild av saken. eller googla ezzelino teratologen så hittar du en del att fördjupa dig i.

      Radera
    3. OK, det håller jag med om. Jag kollar!

      Radera
    4. Jo det ska vara högt i tak, man ska kunna gå runt en sak och titta på den från olika håll. Låsta positioner är om inte annat väldigt tråkigt.

      Radera
    5. låsta positioner är något jag reagerar närmast allergiskt mot, kanske är jag en för känslig person och borde sluta ta del av offentliga debatter, jag blir så lätt sänkt.

      oräkneliga är de kollegor jag har haft inom kultur och akademi som börjat skrika så fort man sansat har nämnt att andra åsikter än feministiska och postkoloniala också kan ha sin riktighet.

      feg som jag är törs jag inte formulera några vettiga motargument utan drar mig undan, blockerar på facebook och håller mig till den handfull bloggar där jag vet att man kan finna nyanserade resonemang och öppenhet inför avvikande åsikter.

      /fortfarande samma anonym

      Radera
    6. Facebook är inte bara dåligt men består ganska mycket av ställningskrig och kotterier.
      Jobbigt.

      Radera
  5. Du verkar ha missförstått reglerna på flashback. Regeln om grova personangrepp gäller bara andra användare annars hade inte skvallerforat kunna existera. Alla barn till kändisar skulle då aldrig ha veta vem som är deras riktiga pappa och hur fula de är ;-)
    Regeln är tydlig och omöjlig att missuppfatta.
    Vad som uppfattas som grova personangrepp är lite olika från person till person. Vissa tycker all kritik mot vad man skrivit eller gjort är personangrepp som borde förbjudas i lag.

    Hm...det är kul med hämnd för gamla oförrätter har jag hört.

    /U.N.Owen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det stämmer. Jag hade läst Flashbacks regler slarvigt. Det är en ganska komisk regel, om man så vill - en anonym skara som till viss del ägnar sig åt grova personangrepp (till exempel mot kändisars barn) ska själv vara skyddad från personangrepp...
      För tydlighetens skull: jag tycker inte att kritik mot vad man skrivit eller gjort är personangrepp eller att det ska förbjudas i lag.

      Radera
    2. Tänkte precis påpeka det - att förbudet mot personangrepp bara gäller anonyma Flashbackare men "U.N Owen" hann före :D

      Calamity Jane

      Radera
    3. Det har förekommit anonyma personangrepp på kultursidorna också, även om det inte är så vanligt längre, i form av osignerade notiser.
      Närå, jag är positiv till anonymitet, på allvar, även om någon anonym med erfarenhet av bloggande uttryckte det bra - att det ibland kan kännas skumt att diskutera med folk man inte vet vilka de är. Man måste helt enkelt ha is i magen många gånger.

      Radera
  6. Skulle Teratologen vara Ezzelino!! Nu blev jag helt ställd måste jag säga. Jag hoppas du har rätt så inte en helt oskyldig blir utpekad för Ezzelino är inget kul att bli förknippad med. En gång i tiden utpekades Stig Larsson som Teratologen och även Per Svensson var misstänkt en kvart. P.S rescenserade boken och var delvis imponerad. De flesta visste inte vad de skulle tycka riktigt, inte förrän de visste om det var en amatör eller "Känd Författare" som låg bakom. Ganska avslöjande på så sätt. Jag googlade nu och han är tydligen kulturskribent numera. Jaaaa...jag har inga synpunkter på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Per Svensson? Var inte det väldigt osannolikt (-:
      Ja'a jag vet ju inte - inte googlat fram den här Ezzelino än, en antisemitisk nätaktör alltså? Utpekandet måste stå väldigt mycket inom parentes tror jag.

      Radera
    2. Per Svensson var inte så osannolik som det kan verka idag. På tidigt 90-tal var han bara ett namn inom litteraturkritiken och en stor beundrare av Stig Larsson, Dahlström och hela det gänget som förknippas med 80-talet. Mycket postmodern och rent ut sagt kvasiintellektuell imo. Per S flyttade sen över till samhälle och politik men det var några år senare.

      Ezzelino har skrivit mer än 25 000 inlägg på flashback och jo han är mycket obehaglig. Det var länge sen jag såg något av honom men för några år sen ingav han mig obehag i hela kroppen. En bildad antisemit som jag minns honom. Men jag kan minnas fel på det där med antisemit. Det finns några stycken av samma sort. Mycket duktiga skribenter med sjuka övertygelser.

      Radera
    3. När jag skriver att utpekandet måste inom parentes är väl för att det eventuellt är jag som blir fälld för förtal :D

      Radera
    4. Haha, Per Svensson! Det var roligt, men som sagt inte särskilt troligt. Däremot var det Svensson som avslöjade Teratologens identitet i Expressen och satte därmed stopp för spekulationerna om det var Stig Larsson, P O Enquist, LOB (Lars-Olof Bengtsson) eller någon annan känd svensk författare som dolde sig bakom pseudonymen.

      Pompe

      Radera
    5. Det skulle ju kunna vara så - om man får spekulera lite - att Teratologen (om det är han) planerar att ge ut det hela i bokform, under pseudonym eller under eget namn. 25000 inlägg låter väldigt mycket, kanske dyker det upp som en kontroversiell bok där alla försöker gissa vem som ligger bakom? I så fall träder Anonym fram och säger ja det visste jag redan för länge sen.
      Obs alltså att det här bara är ett tankeexperiment.

      Radera
  7. Spotify, alltså...
    "You've been listening to a lot of Jag ringer på fredag by Sven Ingvars lately. Play now?"
    A lot? jag har lyssnat kanske två, på sin höjd tre gånger. Inte för att jag skäms för det, en kul låt, men tycker såna där meddelanden är påträngande.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)