fredag 16 augusti 2013

Nim leka Nim ha banan banan banan

Dokumentären Projekt Nim , om att lära en schimpans teckenspråk - oj vad fascinerande, och vad mycket 70-tal över filmen. Nim slets ur sin gallskrikande moders armar för att placeras i en familj där han skulle bli behandlad som vilket barn som helst. Senare tyckte forskaren som höll i projektet (en kylig typ men antagligen inte alltigenom omänsklig) att det inte funkade (fostermamman var en hippiemamma och Nim fick göra som han ville, bland annat röka marijuana) och då slets Nim ur hennes armar och fick bo på en herrgård där han blev kungligt behandlad och hela tiden var omgiven av lärare. Han lärde sig mängder av tecken och ett hittade han på själv: en gest med betydelsen "leka". (Säg mig vilka ord du hittar på själv, och jag ska säga dig vem du är). Men när han började växa till sig och blev farlig och bitsk flyttades han vidare till ett ställe där han bland annat fick elstötar och så småningom hamnade han på ett medicinskt labb som försöksapa. Jag tänker inte avslöja hur det slutade - jo, ganska lyckligt faktiskt, mest tack vare Bob. Vilket öde. Spännande, gripande, osv.

10 kommentarer:

  1. Jag grät genom hela filmen. När han slets från mamman, när han drogades och las upp på operationsbord, när han fick elstötar, jag bara grät och grät.

    Calamity Jane

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev tvungen att stänga av TV:n... Skönt att höra att det slutade "ganska lyckligt".
      ):

      Radera
    2. Det var väldigt mycket i den där filmen - jag tycker att det var bra att alla ställde upp på intervju, och tycktes uppriktiga.
      Och en stackars katt också, hehe. Ja, katten blev förstås inte intervjuad, men...

      Radera
  2. Jag vet inte var jag ska skriva min kommentar så jag gör det här. Jag uppskattade ditt sätt att bemöta Chang Frick. Jag sympatiserar själv inte med sd men har ofta undrat vad personangreppen och tävlingen om att avsky sd mest av alla ska leda till och kanske framförallt menar jag att det är odemokratiskt. Att du blev deprimerad efter Utöya tror jag bara de med hjärtan av sten inte begriper. Det finns en grundläggande öppenhet här som inbegriper både att bjuda in Chang Frick och att vara... oomkullrunkelig :-) Och ja, ställningskrig är om inte annat tråkigt.

    Bengt-Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå oomkullrunkelig - trots Googles storebrorsrykte har alla inte skaffat kryptering för sökord, och jag tror att de flesta bloggare tycker att det är ganska kul att se vilka googlingar som kan leda till bloggen. OBS detta är inte avsett att skapa noja, det är bara ett infall av bloggocentrism... En av de vanligare för den här bloggen är: "Varifrån kommer uttrycket vad skådar mitt norra öga?" Men idag så googlade någon "norska porrtanter" och hamnade i inlägget "oomkullrunkelig". Kanske blev besviken. ;-)

      Radera
    2. Bengt-Ulla: jag såg någon undersökning om vilka som blir mest mordhotade på nätet och det var inte vänsterkvinnor utan sd-män, om jag minns rätt nu (jag kan minnas fel). Det är bra att försöka vara lite saklig, sen kan jag själv ha kort stubin när det handlar om saker som ligger mig varmt om hjärtat, men det där har vi redan diskuterat och självklart, efter Utöyatraumat var det sorg, depression, högerextremismens frammarsch i Europa skrämmer mig fortfarande men det gäller att hitta ett annat sätt att diskutera.
      I all hast nu

      Radera
  3. Out of topic: Idag säger jag stort Grattis till Marianne Lindberg De Geer och hoppas på spännande teater i Stockholm framöver. Tror även att pjäsen "Johnny Boy" blir bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Undrar om jag skulle kunna kontakta henne framöver. Eventuellt.

      Radera
  4. Fast hur sökordet "norska porrtanter", hur lattjo det än är, kan leda till "Oomkullrunkelig" fattar jag inte - jag provgooglade (bryr mig inte om storebror Google) och det blev några stycken träffar men inte min blogg. Jaja)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skratt... Jo, när jag googlar kommer Oomkullrunkelig upp bland de första träffarna... Hoppas ingen haft besvär av det...
      Nej jag struntar faktiskt också i Googles registrering.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)