Jag har redan hunnit fram till säsong 8 och närmar mig det där vad det nu var, som fick så många att skriva under protestlistor och kräva att den sista säsongen gjordes om i våras.
Fel.
Jag närmar mig det där som i våras - vad det nu var - fick många att kräva...
Vad var det egentligen, det där som fick så många att skriva under protestlistor i våras och kräva...?
Sålunda! Jag närmar mig den traumatiska besvikelsen.
Igår kväll tittade jag på avsnitt tre av säsong åtta (The Long Night) och älskade det, magnifikt och läskigt, gripande, jag har nog en särskild fäbless för Tyrion Lannister och Sansa Stark och bara rös när de satt där i kryptan och väntade på zombiedöden.
(Som inte drabbade dem, den här gången iallafall).
För att inte tala om allt annat som var mäktigt och kusligt.
Theon Greyjoy är en av de mest gripande karaktärerna.
Så, avsnitt 3 av säsong 8, fick mig faktiskt att gråta.
Även pianomusiken - välvald. Fram till ungefär mitten av det här grät jag.
Så var det med det och nu är jag beredd på att bli besviken, nu kommer de att schabbla bort det.
10 kommentarer:
Bara ett avsnitt kvar och helt överens om att Daenerys Targaryen bör löpa amok, det är fullständigt logiskt utifrån hennes historia, men det går lite för snabbt. Skådespelarna fyller inte ut kläderna riktigt där mot slutet, det känns som om vissa episoder saknas. Det hade t.ex varit mer logiskt om Jon Snow dragit sig undan mer och man fått följa hans växande rädsla och kanske äckel när det framgår att Daenarys är nära släkting, att hon blir tokig är inget konstigt hon såldes som fjortonåring, har sen dess gjort en blixtkarriär som breaker of chains och mother of dragons och det har stigit henne åt huvudet, hon blir sen kär i Jon Snow och när hon får veta att han är tronens rättmätiga arvtagare och hennes brorson slår det slint. Hon ska väl fortfarande vara tonåring också. Tonåring med tillgång till två drakar.
Men det går lite för snabbt, man får inte heller känna Tyrion Lannisters ökande rädsla, som gör att han förråder Verus. Det kunde hellre ha varit Jorah Mormont som dödade Daenarys, att Jon Snow går så snabbt från dyrkan till mord känns också framhastat. Jorah kunde ha överlevt kriget mot the white walkers, försökt stoppa massmorden och senare tagit drottningen av daga. Det finns flera saker som går för snabbt. Men att Daenarys bränner ner Kings Landing är följdenligt. Game of Thrones är en kommentar till vår tid också.
Ett avsnitt kvar, som sagt. Får se hur det blir. Ser ut som att The Night King dyker upp igen.
En drake, menar jag. Där på slutet.
Det var inte ett avsnitt, nr 7 var dokumentär om säsong 8. Så det är schlutt, jag har tittat klart. Fler än jag trodde överlevde ända till slutet. Sansa såg oroväckande nöjd ut när hon intog tronen i Winterfell. Grey Worm oroväckande bitter och hämndlysten när han klev på skeppet mot Naath.
Finns det nåt väster om Västerås, eller?
Just det, en drake var fortfarande lös.
Brienne of Tarth, fin karaktär, gillade när hon skrev heroiserande om Jaimie Lannister, förskönade hans levnadsbana
... gillade det ironiska antiklimaxet : efter en lång storslagen kamp mot Döden (måste ha varit seriens längsta scen, fängslande varje sekund) kan de inte komma på något bättre än att supa och tjafsa
Innan jag kroknar: game of thrones var klart sevärd.
Men det är lite... hur ska jag säga. Lite trist att se önskemål om omgörningar vilka baseras på idealet "epic battles" och heroism, att de goda och onda ska delas upp prydligt i två lag, att Daenarys ska visa sig vara självförglömmande och gå med på att knäböja för Cersei för det allmänna bästas skull - och att The Night King ska besegras EFTER kriget om Kings Landing. I beg yuur pardon, det var minsann högst konventionella önskemål. Jag tycker det var pangbra att den fantastiska striden mot The Night King följdes av antiklimax och irrationellt våld. Men det hade kunnat göras mer övertygande, och än mer förvirrande för tittare som är inkörda på det vanliga stuket. Lite tråkigt att inga av de visserligen starka kvinnliga rollerna har någon större analytisk förmåga. det är män - föga patriarkala män, det här är tydligt med GoT, idealet är män som frivilligt eller ej kliver av det auktoritära, medan kvinnorna som tar över patriarkalet är falliskt onda (utom Brienne de Tarth men hon har ingen makt utan är en knekt) eller så tar de helt enkelt del av våldsmonopolet, men någon riktigt stor analytisk förmåga kan jag inte se att någon av dem har. Sansa hade kunnat utvecklas mer åt det hållet.
Game of T gick i 8 år, jag såg serien på cirka två månader.
Det är ingen kapptävling. Men jag funderar på hur det ska ha varit att levat med serien i många år, så att säga.
Skicka en kommentar