Det är så jag tolkar budskapet, till sist. En rullstolsbunden kille som inte alls vill bli kung, en dvärg som inte alls vill vara kungens rådgivare, en intellektuell kille som hellre skulle vilja sitta och läsa - ja och så är det faktiskt en kvinna också, Brienne of Tarth, hon gestaltar det gamla riddaridealet tror jag, total lojalitet, plikttrogenhet och något slags rättrådighet i krigandet, en lite gripande figur. Om jag inte missminner mig är det de som bildar ett slags råd mot slutet. Medan den forna slaven Greyworm har en bitter glans i ögonen när han tar skeppet till sin mördade älskarinnas ö, och hon som intar tronen i Winterfell, och inte vill underordna sig Rådet, Sansa Stark, ser oroväckande triumfatorisk ut när hon kröns till drottning. Kriget kan fortsätta.
Sansa Starks och Greyworms blickar antyder att kriget långtifrån är slut. Medan det lite gemytliga rådet i Kings Landing kucklar och skämtar sinsemellan. Vilket är viktigast, bygga upp bordellerna igen eller bygga en flotta? De bestämmer sig för en flotta.
Tyrion Lannister försvinner ur historieskrivningen, minns inte exakt hur men när Sam berättar om en historiebok han läst - det där är en sak för sig i Game of thrones, de skriver historien också, t.ex romantiserar Brienne of Tarth Jamie Lannisters levnadsbana när hon sätter den på pränt, jag fick aldrig riktigt något grepp om hur och när den historiska krönikan blev skriven och om vem som helst hade rätt att gå in och pränta, typ som i Wikipedia - Sam berättar för rådet i sista avsnittet att han läst en historiebok om det som hänt, Tyrion Lannister frågar något om vad det står om honom, Sam blir generad och mumlar att han inte är nämnd. Tyrion blir putt men han är van. Det finns alltså massor med intressanta detaljer i Game of Thrones som har med makt och hierarkier att göra, ska se om den tror jag.
Tänkte på det när jag läste det här såpass sorgliga ur Olga Tokarczuks Nobelföreläsning. "Något som händer men inte omsätts i ord, upphör att existera och dör."
Game of Thrones är väldigt intressant ur den synvinkeln, alltså fjortisen Daenarys som får tre eldsprutande drakar kan ju inte annat än spåra ur. Sam föreslår allmänna val och blir utskrattad av de andra. Sista säsongen går för snabbt,
Skådesplelarna hinner inte fylla ut kostymerna och tittarna hinner inte riktigt hänga med, Tyrion anger Verus utan att man först får känna Tyrions skräck för Daenarys, osv.
16 kommentarer:
Ingen dum sensmoral!
Det är så jag tolkar budskapet, till sist.
En rullstolsbunden kille som inte alls vill bli kung, en dvärg som inte alls vill vara kungens rådgivare, en intellektuell kille som hellre skulle vilja sitta och läsa - ja och så är det faktiskt en kvinna också, Brienne of Tarth, hon gestaltar det gamla riddaridealet tror jag, total lojalitet, plikttrogenhet och något slags rättrådighet i krigandet, en lite gripande figur. Om jag inte missminner mig är det de som bildar ett slags råd mot slutet.
Medan den forna slaven Greyworm har en bitter glans i ögonen när han tar skeppet till sin mördade älskarinnas ö, och hon som intar tronen i Winterfell, och inte vill underordna sig Rådet, Sansa Stark, ser oroväckande triumfatorisk ut när hon kröns till drottning. Kriget kan fortsätta.
Sansa Starks och Greyworms blickar antyder att kriget långtifrån är slut.
Medan det lite gemytliga rådet i Kings Landing kucklar och skämtar sinsemellan. Vilket är viktigast, bygga upp bordellerna igen eller bygga en flotta? De bestämmer sig för en flotta.
Budskapet i game of thrones är markerat antifascistiskt, men det är inget särskilt hoppfullt slut.
Tyrion Lannister försvinner ur historieskrivningen, minns inte exakt hur men när Sam berättar om en historiebok han läst - det där är en sak för sig i Game of thrones, de skriver historien också, t.ex romantiserar Brienne of Tarth Jamie Lannisters levnadsbana när hon sätter den på pränt, jag fick aldrig riktigt något grepp om hur och när den historiska krönikan blev skriven och om vem som helst hade rätt att gå in och pränta, typ som i Wikipedia - Sam berättar för rådet i sista avsnittet att han läst en historiebok om det som hänt, Tyrion Lannister frågar något om vad det står om honom, Sam blir generad och mumlar att han inte är nämnd. Tyrion blir putt men han är van.
Det finns alltså massor med intressanta detaljer i Game of Thrones som har med makt och hierarkier att göra, ska se om den tror jag.
Tänkte på det när jag läste det här såpass sorgliga ur Olga Tokarczuks Nobelföreläsning. "Något som händer men inte omsätts i ord, upphör att existera och dör."
göra det osynliga synligt
du är konstnär, du måste stå fri
jag vill också se Pasolini som Lucia
God jul
Makt korrumperar förvisso. Men makt deformerar även det mänskliga psyket ...
Game of Thrones är väldigt intressant ur den synvinkeln, alltså fjortisen Daenarys som får tre eldsprutande drakar kan ju inte annat än spåra ur.
Sam föreslår allmänna val och blir utskrattad av de andra.
Sista säsongen går för snabbt,
Skådesplelarna hinner inte fylla ut kostymerna och tittarna hinner inte riktigt hänga med, Tyrion anger Verus utan att man först får känna Tyrions skräck för Daenarys, osv.
Varys heter han.
Ser ikapp Watchmen. Mycket bra.
Pianospelet påminner ibland om pianot under The Long Night i Game of Thrones.
- What do we say to the God of Death? - Not today.
Jag blir fortfarande sällsamt gripen av detta.
https://www.youtube.com/watch?v=PwwGGoF47FE
Ja, först ungefär 4 minuter in kommer pianot igång på allvar.
De som krävde omgörning av sista säsongen ville ha heroism. Men Game of Thrones är antiheroisk.
Precis som den absurdistiska Watchmen
Skicka en kommentar