"Musikinstrument är kroppar bortom tid och rum", sade fadern. De befann sig under kupolen i Salle Lizst. Orkestern var halvvägs igenom femte Brandenburg-konserten.
"Som Gud?" sade Amelia.
"Nej, inte som Gud, de är långt vackrare och fanns till innan Gud blev påhittad. De är som koner och sfärer och trianglar och rektanglar. De har alltid funnits där, de är inte någons påhitt, de upptäcktes. De är som stjärnor och planeter."
"Abbedissan säger: Hedra din fader och din moder. Hur ska jag kunna lyda henne när du berättar sådana otäcka lögner?"
"Du har börjat bli lite pryd av dig."
"Jag tänker skrika, far."
"Så skrik då."
Tystnad.
"Du vet ju att jag inte får bli upprörd, det säger doktorn. Jag drömde att jag såg mamma i himlen i natt. Är mamma i himlen?
"Det skulle jag inte tro."
"Är hon i helvetet?"
"Varken eller. Hon är antagligen en multiplikationstabell i rymden eller en ny sorts fiol som ännu inte har upptäckts, eller en ring runt en ny planet."
"Ibland tror jag att du är en djävul, far."
"Säger du det? Jag är väldigt glad att du inte tar mig för en ängel."
lördag 7 december 2019
Gissa citatet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Pryd KAN vara en felöversättning. För mig är pryd förknippat med sexualitet. Bigott har en vidare användning.
Det finns trista underströmningar till debatten om Kulturprofilen - det här gamla kravet på kvinnor att de inte ska sjåpa sig. Inte vara några blyga violer, höhöhö. Tiderna förändras, när jag var ung kunde en tjej bli anklagad för att vara fjompig och pryd om hon inte ville bli tafsad på, t.ex. Det finns också ett slags... ska vi kalla det, sexualnietzche. Eller har funnits. Det jag varit inne på tidigare, åsikten att sadomasochismen är den egentliga sanningen om förhållandet mellan könen och den egentliga sanningen om att hela livet är ett krig, och det gäller att vara en övermänniska i det sexkriget.
Och ja, förakt för svaghet eller mjukhet. Misogyni som yttrar sig i idealet extremfalliska kvinnor.
Det är influensalördag!
Varsågoda och gissa vem som skrivit stycket ovan!
Föreslår översättningen "Du har börjat bli lite bigott av dig", annars blir det svårbegripligt
Första pris är sju miljoners miljarders billioner triljoner.
Musikinstrumenten upptäcktes inte och har inte funnits där alltid.
Konstig grej att påstå nåt sånt.
Inga gissningar alls? :-)
Ledtråd: författaren är inte Nobelpristagare.
Virginia Woolf?
Rätt land, men föddes 35 år senare
Mer gissningar! Det kan inte bli mer än fel!
Gissaaaaaa gissssaaaaaa
jag har influensa och är uttråkad och hade hoppads på att bli unerhållen med felgissningar.
En ledtråd till: "fadern" kan vara ett slags kodord för Max Ernst.
Sen struntar jag i det
OK är fusk tillåtet? kollade upp Max Ernst på Wikipedia. Leonora Carrington?
Zigge
Applåd.
Jo det kanske inte är alltför långsökt att se Max Ernst som Leonora Carringtons Mefistofeles, enl. synsättet att stor konst och kunskaper kräver pakt med djävulen, stycket är också en påminnelse om en närliggande tid då religionen spelade stor roll. Det kan finnas en antydan om våldtäkt också, eller något åt det hållet.
Fint av Olga Tokarczuk.
"I dag är det 110 år sedan den första kvinnan fick litteraturpriset, Selma Lagerlöf. Jag bugar mig djupt för henne genom tid och rum, och gör samma sak för alla kvinnor som brutit mot normer och berättat sina historier. Jag känner hur de står bakom mig just nu. Tillsammans vann vi nobelpriset."
Tänkbart att jag odlar ett slags pedanteri, väga guldstoft, men har ju intrycket att det finns en mindre nogräknad tro på "ordets makt", där det viktiga inte är vad som sägs utan vilken sida den som säger det står på, så: Selma Lagerlöf är inte alla kvinnor som brutit mot normer och berättat sina historier. Jag gissar att hon hade varit kritisk till metoo.
Den här typen av statements är smygbacklash. Inte förrän kvinnor erkänns individualitet och komplexitet i exakt samma utsträckning som män kan man tala om jämställdhet.
Jag har brutit mot normer och tabun men jag tar inte emot Nobelpriset tillsammans med Olga T eftersom jag är emot Nobelpriset.
I Matilda Gustavssons bok Klubben, som är mycket bra och förhoppningsvis blir mycket spridd och läst av kvinnor och män, säger någon av de vittnande att artikeln i DN inte var en lättnad, tvärtom var det betungande att se att hon inte ens var unik med sin historia. Det boken gör är att släppa fram nyanser, ambivalenser, variationer, och den är skönt nog helt befriad från bilder. Inte ens på omslaget.
(Jag kunde ju inte gilla DN:s artikelserie men allt jag hade emot den är frånvarande i boken).
Men kvinnorna som vittnar tar ju inte emot Nobelpriset tillsammans med Olga T, då blir det som något slags meme i sociala medier. En hashtag. En bit av en opinionsbildning. Då försvinner deras individualitet i allt sitt skröpliga och magnifika elände, och en kvinna blir alla kvinnor och se, där försvann deras unika värdighet tillsammans med mer tvivelaktiga vittnesmål och Selma Lagerlöf blir representant för något hon kanske hade sett mycket barskt på. Åtminstone helt otänkbart att tänka sig Lagerlöf som hashtagaktivist.
Srebrenicas mödrar får inte heller Nobelpriset tillsammans med Olga Tokarczuk, ingen får upprättelse genom ett Nobelpris annat än möjligen Olga T själv.
Skicka en kommentar