Il Postino, med Massimo Troisi i rollen som brevbärare och Philippe Noiret i rollen som Neruda. Ligger på Play fram till 23/6.
Il Postino, med Massimo Troisi i rollen som brevbärare och Philippe Noiret i rollen som Neruda. Ligger på Play fram till 23/6.
23 kommentarer:
Fantastisk film!
Ja, den är underbar.
Lite väl mycket socker för min smak.
Lite väl mycket socker för min smak.
Eller underbar är egentligen fel ord
Jag förstår vad du menar, det är egentligen för mycket socker för min smak med - och framförallt är problemet lite att Beatrice försvinner med vinden, hon är ingenting.
ja nu plockar vi isär den! :-)
Min favoritfilm är Elephant av Gus van Sant.
Pleasure var bra också.
Ninja Tyberg.
Il Postino hade blivit bättre om Neruda inte återvänt, utan det visat sig att han faktiskt inte brytt sig om brevbärarn - om Beatrice vägrat döpa sonen till Pablito - m.m.
Hehe.
Problemet är inte att Beatrice visar sig vara ingenting (Neruda tar med sig allt vackert från ön när han reser säger mario, övertydligt där med inspelningen - "när du bad mig beskriva det vackraste på ön kom jag inte på någonting" - ah, men han nämnde ju henne vid namn. Det var det som var poängen i den romantiska berättelsen, och det var uppvaktningen som var poesins funktion, nu ersätts det med vågskvalp andra inspelade ljud och en dikt till Neruda - och politiskt engagemang), det här är förstås jättejättepatriarkalt, men det förblir ju en sentimental film, hade kunnat få vara lite mer kalldusch.
Sisådärja
Pablitos hjärta, osv.
Neruda återvänder för att Mario blivit dödad under en demonstration då han framfört en dikt till Neruda, det är först då han får sin betydelse, och det blir av vikt att intyga respekt.
Sorry, glömde visst signera gårkvällens kommentar: "Lite väl mycket socker för min smak." Har lite svårt för de där superanonyma kommentarerna, då man inte kan skilja den ena anonyma från den andra.
Bästa hälsningar
Pompe
Hej Pompe!
Ja, jag vill helst att man skriver under med ett nick, och håller sig till samma. Det är lite knepigt att diskutera med superanonyma.
Kan vara lite sådär att det känns som om någon har en "agenda" ibland, jag vet inte.
Men i alla fall, välkommet att diskutera och helst med signatur.
Kul att du tittar in förresten Pompe.
Det är viktigt för anden i kalasbyxor att sluta läsa kultursidor när cynismen där blir ohöljd
Det är massmedialt riggat så att det ska se ut som att det har med klass att göra - vilket är bluff, men det är samma trick som när man vände mot dem som protesterade mot rivningarna av gamla hus att det var professorer och andra dammigt nattståndna elitister som ändå skulle avskaffas, alltså kulturhatets jahr null, icke att förväxla med dadaismens protest mot europeisk storvulenhet i den där sammanhang eller med marxismens utan det här är det Olle Sahlström skrev om i den röde patriarken och don emilios badkar: det handlar inte om någon rättmätig vrede mot lärdomshögfärd och inte om friska vindar, det är kommersialismen. Det är bara den.
"Har lite svårt för de där superanonyma kommentarerna, då man inte kan skilja den ena anonyma från den andra.
Bästa hälsningar
Pompe"
Bättre vore om alla anonyma samlades, rent fysiskt, någonstans och gjorde upp om
vem som skall ha vilket nummer var.
Tror faktiskt att det var på förslag någon gång, för längesen, men mest på skoj.
Nej, men det är en praktisk fråga - det kan vara svårt att veta om superanonyma är samma, knepigt att diskutera.
Men det kan bli stor komik också, särskilt när superanonyma börjar bråka sinsemellan. Vanligare förr när bloggen var något av ett slagfält.
Som här:
Anonym sa...
Vad är ditt problem 22.19?
22 juli 2010 kl. 22:37
Anonym sa...
Vad är ditt problem 22.37?
Glad midsommar och sådär !
Tänkte inte på att anonyma kan klassificeras efter sina "starttider". Men det kan ju
bli rätt många till slut ...
Jo, det är ju så det brukar gå till att svara anonym utan nick (tidpunkten för kommentaren får vara kännetecken). Och när de ryker ihop sinsemellan blir det sådär, men det är ju inte så ofta det händer numera.
Glad midsommar!
Skicka en kommentar