lördag 19 december 2009

Fröken Atossas känsla för snö

... har gått från eufori till "uss, för kallt!" Xerxes är inte heller särskilt benägen att gå ut längre. Och deras matte tycker inte att deras pälsar är tillräckligt tjocka för den här kylan, så nu får de bara busa inomhus.

13 kommentarer:

  1. Mörkret vänder åter. Ljuset skall varda. Äh inte fan vet jag. Kallt är det här med. Kinderna hettar efter promenaden.

    Ena katten har slutat löpa. Den andra agerar självständigt nu.

    Nästa vinter är nog X och A mer rustade för snö med riktig vinterpäls.

    Jag tycker det är en stor dag då ljuset börjar återkomma. Det är mäktigt, som att doppas i Hades och återuppstå typ.

    /Charlie

    SvaraRadera
  2. Kanske därför man har dopp i grytan. *funderar*

    /Ch

    SvaraRadera
  3. De var faktiskt ute en stund idag, det är lite varmare i Stockholm nu.
    "Agerar självständigt nu", jag vill inte höra, haha. Jag kommer ihåg avgrundsvrålen som brukade komma från vår katt Sara när hon löpte, hur hon hasade sig mot golvet, rullade med ögonen, och hur hon lyckades pressa sig ut genom badrumsfönstret till slut och hoppa från andra våningen till herrarna därute. Ojojoj.

    SvaraRadera
  4. Man undrar vad det är för fel på katthanar som känner sig manade att uppsöka kattdamen och reagera sexuellt på vrålandet? Och det allmäna beteende som vi kanska ska prata tyst om. Jösses ja.

    Tack och lov låter inte människohonor så där, tänk hur det skulle låta på krogarna vid stängningsdags. Man vill inte tänka på det.

    Och än värre blir det eftersom då skulle ingen kvinna få nåt och då skulle praktiskt taget ALLA kvinnor vråla, ideligen och oupphörligen.


    /Charlotte

    SvaraRadera
  5. Våra små kommer in genom kattluckan och ställer sig på rad sen berättar dom med ett speciellt ljud att de vill bli avtorkade. Bortklemade, men vad gör man inte för sina små ullbollar. mvh "kurre"

    SvaraRadera
  6. Jaja, jo... Man undrar vad det är för fel på dessa katthanar... som leker kuragöma...

    SvaraRadera
  7. Jag minns en gång när jag var kattvakt och kattskrället löpte. Jag råkade då säga inför flera stycken "stackars katt man vet ju precis hur hon känner sig"
    De oförstående chockade blickarna minns jag än, ho ho.

    SvaraRadera
  8. Anonym 19:11: Är det möjligen en situation som passar in på uttrycket "Förklara inte, det blir bara värre..." :-)?

    SvaraRadera
  9. Min kattfröken löpte tyst... Min snälla kompis sa "nä hon löper INTE! Hon är ju alldeles tyst, släpp ut henne du om hon vill gå ut....De e INGEN fara"

    Och hem kom katten först efter flera timmars rumlande med en karl i hasorna. Hade varit ute och letat i timmar.

    Det bidde några små varav "sjyssta" kompisen fick 2.

    SvaraRadera
  10. Anonym 19:11, hohoho... så det kan bli

    SvaraRadera
  11. IAMB. Alldeles rätt, jag rodnade nog lite och började prata om annat :-)
    Ulrika. Ja, just det pinsamma gör ju att man minns det.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)