söndag 24 januari 2010

Administrativ extas

Den Blinde Argus fäster uppmärksamheten på ett uttalande av Madeleine Grive:

”…det här trendiga gullandet med bloggare är naivt.
Att kritik på nätet skulle vara ett värdefullt komplement eller ersättning för det som tidningsledningen inte har råd att trycka är en villfarelse.”

Ligger det panik bakom sådana uttalanden, eller?
Administrativ extas är ett Dostojevskijuttryck som jag skrivit om lite tidigare: jag ska leta reda på det i original och sätta in det i dess sammanhang.

Tillägg: med benäget bistånd av kommentatorn John Bunyan Esq finns här en länk till passagen i den engelska översättningen av Onda Andar. Administrative ardour heter det där.

Apropå vad då... jo kanske på komplement, så hittade jag den här.

159 kommentarer:

  1. Att prata om bloggar så där i största allmänhet är väl svårt då de ser så olika ut. Men ibland så tycker jag att de är ett komplement till någon aktuell fråga. När någon som har ett specialintresse skriver om något på ett tänkvärt sätt är det ju så.

    Men det finns ju en massa bloggar som inte är annat ett oinsatt tyckande och det kan ju vara intressant att se vad någon tycker ibland även om det inte påverkar en i nån sakfråga.

    Trendigt gullande med bloggar är naivt, vad betyder det? Jag vet inte riktigt vad hon menar där.

    Vem är det som naivt gullar med bloggar menar hon?

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte vem som naivt gullar med bloggar. Hehe. Det verkar lite "ny teknik-panik" tycker jag. Det är väl inte så många bloggare som velat avskaffa tidskrifterna, t.ex.

    SvaraRadera
  3. Maja, begreppet "administrativ extas" låter intressant. I vilken bok skriver Dostojevskij om det?

    SvaraRadera
  4. Det är just det som jag försöker komma ihåg.
    Det kan vara fråga om en klumpig översättning av ett idiomatiskt uttryck på ryska. Ska kolla.

    SvaraRadera
  5. Nej, det ligger inte panik utan det ligger PANIK bakom sådana uttalanden!

    Och paniken redan har nått toppen...
    Det är inte frågan om enbart massmedia. Myndigheter, statliga och privata företag ligger i samma panikväva...
    Svindlande höjder!

    SvaraRadera
  6. Kan man jämföra vad en del i gammelmedia känner för bloggare med vad en del bloggare känner för de som skriver kommentarer?

    SvaraRadera
  7. För dem, Charlie. För dem. Objekt.
    Förlåt, jag fick ett ryck att vara skolfröken.
    Jodå det ligger det nog något i.

    SvaraRadera
  8. dem använder jag väldigt sällan...för dem det berör...

    Äsch, tycker vi ska skrota dem...Många som skriver fel och tror att dem är lika med , eller istället för dom

    Fast det kanske skulle låta konstigt på vissa ställen om dem inte fanns?

    Funderar vidare...

    SvaraRadera
  9. Charlie

    Det kan nog känns hotfullt - det finns ju en hel hoper ur den anonyma massan som är väldigt insatta i saker och ting.

    SvaraRadera
  10. Få gillar att bli bortgjorda - inte Linda Skugge dock - påstår hon. Hehe

    Vilken fadäs på Newsmill, och där håller jag med AHR, vilket hafsverk. Lite borde Skugge skämmas över att hon slarvat, tycker man.

    SvaraRadera
  11. Kan man jämföra vad en del i gammelmedia känner för bloggare med vad en del bloggare känner för dem som skriver kommentarer?

    Låter ju inte navlat. En del bloggare känner något för _de som skriver_.

    dem som skriver.... nää det tror jag inte på.

    SvaraRadera
  12. Varför ville newsmill att skugge skulle skriva nåt överhuvudtaget?

    SvaraRadera
  13. Visst ställer man högre krav på journalister om att allt ska vara korrekt? Men Newsmill kan kanske betraktas som en jätteblogg än så länge som ger utrymme åt inte enbart journalisters rapporterande, utan även glada amatörers.

    OCh eftersom LS fadäs släpptes igenom så kan de ju inte ha sån där jättekoll där på redaktionen.

    Tycker moi - en amatörtyckare.

    SvaraRadera
  14. Charlie

    Blir osäker...jag skulle nog ha skrivit de.

    SvaraRadera
  15. Kan man jämföra vad en del i gammelmedia känner för bloggare med vad en del bloggare känner för de (kommentatörerna) som skriver kommentarer?

    Kan man jämföra vad en del i gammelmedia känner för bloggare med vad en del bloggare känner för dem (kommentatörerna) som skriver kommentarer?

    SvaraRadera
  16. Jag tror att newsmill skulle vinna på att neka vissa att skriva, men de kanske hellre vill vara mycket än exklusiva. Vet inte alls vad de strävar efter. Tycker mest det är kul att läsa kommentarerna faktiskt.

    SvaraRadera
  17. Ja, det där minns jag från svenskan - man ska tänka sig en fortsättning...*S*

    I så fall låter ju det första alternativet rätt.

    SvaraRadera
  18. Jo, kommentarer är roliga att läsa. Det är ju bra att allmänheten kan få möjlighet att "lägga sig i" diskussionerna, och ifrågasätta, eller hylla och hålla med - vilket som passar.

    SvaraRadera
  19. Jag känner inte något för de där människorna, säger man väl? Inte - jag känner inte något för dem där människorna?

    Frööööken!

    SvaraRadera
  20. Nåt jag skriver fel på är honom. Jag skriver "Hon är mycket snällare än honom" men egentligen ska det väl vara "Hon är mycket snällare än han (är).

    Fast jag tror honom kanske är nåt slags stockholmskt.

    Jag skriver och säger ju *Hon är mycket snällare än jag*

    Men honom har jag svårt att vänja mig av med. *s*

    SvaraRadera
  21. Möjligen att man kan säga, jag känner inte något för dom där människorna, men det borde väl heta "de där människorna"?

    Nu maja har du fått mig att fullständigt tappa fattningen. *s*

    SvaraRadera
  22. Ja, fröööken nu vill vi veta, sa Greta...haha

    SvaraRadera
  23. Hon är mycket snällare än honom, är ju rätt om man pekar på vilket han man menar, uteslutande några andra hannar.

    SvaraRadera
  24. Dem kanske är ett undantag som kan stå ensamt?

    SvaraRadera
  25. Aha, är det det? Ja, vad bra då.

    I mina öron låter "hon är snällare än han" fel.

    SvaraRadera
  26. Båda delarna är rätt numera. Dock tror jag att vår generation fick lära oss det första, men nu så är båda rätt.

    Och angående mitt exempel ovan, så var det ju urdumt, så klart att man menar honom när man pekar på honom uteslutande andra hannar, vad skulle man annars mena typ liksom.

    SvaraRadera
  27. De verkligt yrkeskunniga, välinformerade men oberoende, källkritiska och välskrivande journalisterna behövs oberoende av den tekniska utvecklingen. Men de utgör en minoritet i den stora, vida mediavärlden; inklämda bland av pratmakare, skvallrare och så kallade personligheter.

    Bland bloggarna finns en andel seriösa och kunniga journalister, liksom en andel välskrivande specialister och ytterligare en andel goda underhållare - medan huvuddelen består av en väldig massa blajblaj och blingbling. Precis som i media i stort, med andra ord.

    Motsättningen mellan bloggar och tidningar är konstruerad. Den verkliga skiljelinjen går helt enkelt mellan det som är intressant och välgjort å ena sidan, och det som är krystat och förfuskat å den andra.

    (Charlie, så här: Jag känner något för d e där människorna Jag känner alltså något för d e m.)

    SvaraRadera
  28. Jo, Charlie (ursäkta huvudbryt): det korrekta är att skriva: "för dem som skriver", "för dem som går i skolan", trots att det låter lite konstigt. (Jag vet inte om reglerna ändrats på sistone, men jag tror inte det). Därför att prepositionen "för" gör att det blir objektsböjning på dem.
    Sen betraktas det som att "som" är subjektet i "som skriver". "Jag ber för dem som skriver kommentarer".

    Däremot heter det "jag känner inte något för de där människorna". Därför att "de där människorna" är liksom ett paket för sig.

    Hm, det var inte världens bästa utredning kanske. Ett sätt att undvika problemet är använda dom i skrift också.

    SvaraRadera
  29. De där människorna är liksom ett paket för sig var ingen förolämpning åt något håll, utan ett försök till grammatiksortering.

    SvaraRadera
  30. Har Linda Skugge skrivit på Newsmill? Det brukar vara bråttom med de där artiklarna, de ska skrivas snabbt och helst ha en vinkel.

    SvaraRadera
  31. Jag insisterar på att man kan skriva och att det är rätt att man känner något för de där människorna, de som skriver, inte de som läser. Jag känner något för de som skriver. Johoda.

    Jag känner något för dem röda äpplena, vad liknar det? va va va

    SvaraRadera
  32. Nu vet jag hur man kan skriva en sån där debattartikel.

    DET HÄR TYCKER JAG ÄR JÄVLIGT VIKTIGT!

    <

    SvaraRadera
  33. Charlie: nej, man skriver inte
    "jag känner något för dem röda äpplena", seru. Det det gör man inte. "Jag känner något för dem som kör buss i februari" däremot.

    SvaraRadera
  34. Moi: jo fast den du håller med sätter direkt igång och fantisera om Skugges barndom. Det tycker jag är lite konstigt att hon gör.

    SvaraRadera
  35. maja

    Jaha, det har jag missat. Ja, sånt är dumt! Fast inte ovanligt när det gäller henne.

    Det jag höll med om var väl att det var ett hafsverk.

    SvaraRadera
  36. OCh verkligt pinsamt att Skugge inte ens kunde hålla reda vem som...och så vidare

    Hon ska väl föreställa journalist hon i alla fall - Skugge alltså?

    SvaraRadera
  37. Moi: jag tror att hon är krönikör, snarare än journalist (även om krönikörer väl är journalister de med). Hafsverk var det säkert, jag har inte läst det men ställer mig frågande till själva idén - om Stieg Larsson haft en spökskrivare är väl inget som avgörs av tyckande hit och dit.

    SvaraRadera
  38. Maja

    Ja, krönikör är väl vad hon är - kanske inte utbildad journalist, vet inte så noga.

    Ja, va fasen blir ju bara massa spekulationer, tycker jag. Den enda som vet är ju Stieg Larssons sambo och hon förnekar ju att det förhåller sig så. Då får man väl lita på det!

    SvaraRadera
  39. Jo om man känner nåt för dem så känner man ju för dem, men det är inte samma sak som att känna något för de som skriver. Sådetså. Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.Jag tänker aldrig ge mig.


    Jo, kanske i morgon när jag lugnat ner mig lite.

    Alltså att känna något för de som skriver är ju känna någon inför att något görs. Och då heter det de som skriver.

    SvaraRadera
  40. Alltså att känna något för de som skriver är ju känna något inför att något görs. Och då heter det de som skriver.

    Det är ju inte frågan att känna något för någon, utan att känna något för de som skriver.

    SvaraRadera
  41. Man kan ju tänka sig att det var ett samarbete (fortsatt spekulation). Men vad spelar det för roll egentligen? Om sambon inte ville stå som författare, offentligt, så är det väl hennes val, eller deras gemensamma beslut. Stieg Larsson är död - varför ska folk hålla på och rota som gamar?

    Men det är ju det där gamla vanliga "upp som en sol - ner som en pannkakasyndromet"

    Först skall folk hyllas sen ska de tas ner på jorden.

    Ja, jag vet inte - skrivs ju massor om andra gamla döda författare om hur de EGENTLIGEN var.

    Det kanske man får räkna med som offentlig person.

    SvaraRadera
  42. Nej jag har nog fel.Nej jag har nog fel.Nej jag har nog fel.Nej jag har nog fel.Nej jag har nog fel.Nej jag har nog fel.

    För att gå till Skugge vad jobbar hon med nu förtiden egentligen? Skriver hon krönikor bara eller?

    SvaraRadera
  43. En vis heter det på korrekt svenska.. haha

    Jag ser "de som skriver" som en företeelse. Inte att man känner något för dem som skriver.

    SvaraRadera
  44. De röda äpplena, dem känner jag för.

    "Dem" markerar föremålet för en handling (att känna), alltså ett objekt.

    Det heter "de som kör buss", om bussförarna är ensamma om att agera i satsen. Men om någon
    gör något för dem tidigare i satsen, till exempel "känner för" dem, då har vi fått en ny huvudaktör, ett nytt subjekt, och bussförarna blir dennes objekt: Därför heter det "jag känner för dem (som kör buss.)

    SvaraRadera
  45. Själv blev jag besviken när jag läste att Stieg bevittnat en gruppvåldtäkt, utförd av hans kompisar, utan att ingripa när han var 15. Fast å andra sidan vad kunde han gjort i den situationen - stoppa de tre våldtäktsmännen? Påkalla hjälp kanske, men kanske svårt i den där åldern att tjalla.

    Baksi´s syfte med att berätta det var, enligt honom, att förklara Stiegs brinnande engagemang för utsatta kvinnor, eller nåt, samt antagligen dåligt samvete som gnagde honom.

    Fast det vete fanken om jag skulle ha varit glad att ha Baksi som vän. Om han nu var en riktig vän.

    SvaraRadera
  46. Claes: Hur förklarar du att det låter så konstigt om man känner något för dem chaufförerna som kör buss då?

    Jag känner för de chaufförer som kör buss till skillnad från de chaufförer som kör taxi måste man väl i hela mormors kunna säga. Eller ska man säga dem där också?

    SvaraRadera
  47. Och sen är det så att man använder ett icke bestämt objekt, "dem", när man redan känner till syftningen,. När man en gång har pekat ut "de (där) röda äpplena", då kan man övergå till att säga "dem" ( som jag talade om förut, alltså gjorde till objekt).

    Lätt som en galett.

    SvaraRadera
  48. Skitbra - här får man gratis svenskalektioner! *S*

    SvaraRadera
  49. Uppdatering: Det låter konstigt därför att du syftar på samma bussförare två gånger. Du måste välja antingen "chaufförerna" eller "dem". Om du särkilt vill peka ut en grupp chaffisar, då säger du "de (där) chaffisarna, som kör buss".

    SvaraRadera
  50. Eller det ska kanske stavas galette?

    SvaraRadera
  51. Kan man jämföra vad en del i gammelmedia känner för bloggare med vad en del bloggare känner för de som skriver kommentarer?

    Men i den här meningen pekar jag ju ut en grupp människor, de som skriver kommentarer.

    ?

    SvaraRadera
  52. För dem som skriver kommentarer.

    SvaraRadera
  53. En del BLOGGARE KÄNNER (subjekt och handling)för DEM,(föremål för handling) som skriver kommentarer.

    I den sista meningen i din fråga (18.19)pekar du ut en grupp, DE som skriver kommentarer. Från och med nästa mening kan du skriva "dem" istället för "en grupp människor.."etc. ( Du har pratat om dem förut, alltså utsatt dem för en handling, gjort dem till objekt)

    SvaraRadera
  54. Jag är så trög. Ja kanske det börjar klarna litegrann. Å stackars mina föräldrar, har ni tänkt på hur de har haft det. Har de väl fastnat nåt i huvet på mig är det inte lätt å få ut det.

    SvaraRadera
  55. Jag tror att du kan lita på din intuition. Du skriver nog rätt när du inte grubblar på saken. Så är det med mig, jag tänker aldrig på grammatik egentligen, men när andra tänker efter börjar jag också göra det.

    SvaraRadera
  56. Förresten så går det ju, som Maja skrev högre upp, att använda "dom" genomgående, precis som när man talar. Det är inte så ovanligt numera. Det kanske till och med är det dags för en språkreform, DOM-reformen.

    SvaraRadera
  57. Och jag som trodde att De goda människorna, dem känner jag för. är rätt liksom De röda äpplena, de känner jag för.

    Tack Claes.

    SvaraRadera
  58. Valens, jag förstår inte riktigt?

    SvaraRadera
  59. Jag har för mig att jag har läst eller hört en språkhistorisk utläggning som gick ut på att de/dem är en ganska sen skriftspråklig konstruktion. För det mesta hette det "di" och... "dim" kan det ju inte ha hetat. Det hette hur som helst något annat förr.
    Punkt.
    Nej, det blev ett stickspår. Men kanske är det dags för en dom-reform, trots allt.
    I satsen: "jag tänker på dem som skottar tak" är "som" subjekt i satsens andra led. Alltså, det hänvisar till snöskottarna, de som skottar. Men i satsens första led är snöskottarna, dem, objekt för den som tänker.
    "Jag tänker på dem, som skottar tak". Jag tror t.o.m att det var regel förr i tiden på att man skulle ha komma där.

    SvaraRadera
  60. Claes Samson..

    Man skulle kunna tro att du är lärare? :-) Du är väldigt pedagogisk och bra på att förklara begripligt måste jag säga, och det är inte alltid så lätt!! :-)

    SvaraRadera
  61. Maja: Det är lite värre för min del...
    Någon gång fick jag lära mig att personal pronomens objektsform (3:e, plural) tar formen dem endast när det är frågan om personer.
    Jag ser dem.. (Människorna)
    Jag ser de.. (Äpplena)

    Men man lär sig hela livet. :)
    Tack.

    SvaraRadera
  62. Det kanske är nåt dialektalt här uppe att säga de i stället för "dom" i den här typen av meningar.

    Men en dom-reform har vi ju redan haft och det gick ju inget vidare.

    SvaraRadera
  63. Valens, i praktiken är det där överspelat. Hur låter/ser det här ut på en boksida:

    - Ser du äpplena?
    - Ja, jag ser de!

    Jag har ändrat mig om dom-reformen. Det ska förstås vara en di-reform istället. Skådespelarna höll fast vi di i det längsta; det är distinkt och hörs garanterat till högsta raden. Och är lika lätt att använda som dom.

    SvaraRadera
  64. Claes Samson: vet du om det hette "di" även som objekt? Jag har nästan för mig det. "Ja jag ser di!"
    Problemet med dom i skrift är att det är lite fult. Tycker jag, men det är väl en vanesak.
    Valens: ja jag tänkte nästan att du menade så -Alltså dem för föremål och de för personer, oavsett om det det handlar om subjekt eller objekt. Det var en dålig lärare, för så är det inte. Men de och dem ställer till med mycket problem. Antagligen är det det vanligaste grammatiska "felet".

    SvaraRadera
  65. Är det det är ju inte så snyggt heller.
    När jag skriver snabbt kan det bli mycket det det.

    SvaraRadera
  66. Tänk att skådespelarna höll fast vid di i det längsta. Fascinerande.

    SvaraRadera
  67. John Bunyan Esq: ja det stämmer, tror jag.

    SvaraRadera
  68. Det är inte så att du har en sidhänvisning, eller så?
    Latmaja

    SvaraRadera
  69. Nej men tack John Bunyan, om man klickar på Onda andar kommer citatet på engelska. "Administrative ardour". Great!

    SvaraRadera
  70. Oj, det glömde jag att skriva. Att man måste klicka på länken- :)
    Man skall nog egentligen dessutom helst läsa sidorna 55-64 om man skall förstå hela sammanhanget. :)

    SvaraRadera
  71. Fast det beror förstås på hur "lat" man är. ;)

    SvaraRadera
  72. Men va!? Jag har ju Onda andar, och dessutom läst den! Nå, jag var väl inte mottaglig för Administrativ extas då. Men nu jävlar ska det bläddras hela natten, extatiskt!

    SvaraRadera
  73. "de" och "dem", det har vi varit inne på tidigare har jag ett klart minne av. Det var grammatisk extas då.

    Jag är benägen att instämma med Charlie.

    Ostridigt tycks vara här i vart fall följande exempel.

    1. Jag såg på de vackra fröknarna, som matade grodor hela dagarna.

    2. Jag såg dem verkligen!

    3. Jag såg de som cyklade och jag såg på dem som de miljömuppar de var.

    Jag har förresten märkt att vår före detta justitieminister Thomas Bodström inte har koll på denna grammatik. Han skriver ofta "dem" i subjektsform och det helt felaktigt - ett fel som jag har fått för mig att både den yngre generationen och invandrare inte sällan gör.

    SvaraRadera
  74. Jag är inte så lat när det gäller läsning, men det är lite värre ibland att leta igenom boktravar och bokhyllor efter böcker...
    Tusen tack för länken. Första gången jag använde uttrycket administrativ extas här i bloggen var apropå en speciell sorts "troll". Jag är alltså inte så förtjust i uttrycket nättroll, det hade ju inget med klumpiga skogsväsen att göra från början. Då drog jag mig till minnes den där passagen i Dostojevskij (underbar förstås) och använde uttrycket här i ganska vid bemärkelse för folk som lägger ner mycket energi på att krångla och sabotera. Det är inte reserverat för Internet givetvis, till exempel den akademiska världen har sina administrativa extatiker (akademiker som tjafsar på ett ofruktbart sätt).
    Min upplaga av Onda andar är utspridd, jag ska samla ihop den.

    SvaraRadera
  75. Nejmen fan Tristan då. "Jag såg dem som cyklade" heter det.

    SvaraRadera
  76. Maja, kl. 20.56,

    jag ville vilseleda lite där! :-)

    Men jag för mig själv kan acceptera både

    a) "Jag såg dem som cyklade.", och
    b) "Jag såg de som cyklade."

    Att både skulle kunna vara acceptabla har jag motiverat med att valet av pronomenform beror av huruvida jag vill betona huvudsatsen eller relativsatsen.

    SvaraRadera
  77. Nu ska jag sälla mig till dem (!), som ägnar ett par timmar åt att se på film.

    SvaraRadera
  78. Maja,
    som tur är säger di fortfarande di på Gotland, Kanske kan man få ledning av di.

    Det lät väl som idiomatisk gotländska? Så där pratar di nog precis som du tror. Medan Skådespelarnas di bestämt funkade så här:

    -Vad säga DI andre?
    -Det veta vi icke förrän vi hört DEM

    (Med reservation för minnesfel och för att aktörer kan ha lite olika maner som ingen jäkel törs lägga sig i. Jag ska kolla efter gamla inspelningar som jag vet att jag har någonstans))

    Påbjud gärna di på din blogg. Jag fogar mig direkt.

    SvaraRadera
  79. Tristan: det är ju djungelns lag. "Att både skulle kunna vara acceptabla har jag motiverat med att"...
    Ank-Käthe kanske får genomföra en omröstning.
    Apropå det skulle jag vilja höra efter om Ank-Käthe har blivit uppfunnen tidigare. Om hon har ett tidigare liv, med andra ord.

    SvaraRadera
  80. Claes Samson: och jag håller med om att motsättningen mellan tidningar och bloggar är konstruerad.

    SvaraRadera
  81. "Kritik på nätet" - det är väl litteraturkritik Madelene Grive menar. Då är det t.ex Bokhora hon syftar på. Särskilt många bloggar som skriver recensioner finns det väl inte.

    SvaraRadera
  82. Dem och de kan ställa till det med syftningen.Det iofs korrekta "Jag såg dem som cyklade" kan i skrift uppfattas så att betraktaren tyckte att de var
    "cyklade" (egenskap; t.ex. "ni är ju helt cyklade!"), vilket låter otrevligt på något sätt. Ytterligare ett argument för en reform.

    Zigge: kritkerbloggarna är få men i gengäld roligare än Grive.

    SvaraRadera
  83. Zigge: själv är jag förtjust i Bokcirklar. De har gästskribenter (författare, kritiker, förläggare och bibliotekarier) och många "vanliga" men kvalificerade läsare som gör anmälningar och reflekterar om böcker. Men jag tror inte att några internetbaserade boksajter är ute efter att lägga ner tidskrifterna. Att de inte skulle kunna vara "ett värdefullt komplement" begriper jag inte.

    SvaraRadera
  84. Zigge. Det kanske inte finns så många bloggar som enbart skriver recensioner. Men det finns en uppsjö av bok-bloggar som blandar allmänt bokprat med recensioner och ibland små anekdoter om arbetsplatsen i t.ex bokhandel. Jag har provläst en hel del. Kvalitén är mycket skiftande. Men en del är inte alls sämre än tidningskritik. Men man låter ofta annorlunda och mer opretentiösa i bloggarna. Jag tycker tvärtemot Grive att det är ett utmärkt komplement.
    Prova t.ex Calliope books

    SvaraRadera
  85. ..och så har jag kommit på mig med en motsägelse. Först sa jag att skådespelarnas "di" var lika lätt att använda som "dom", och sedan, när jag tänkte/lyssnade efter så sa jag att di använde "dem". Hur ska jag ha det?

    SvaraRadera
  86. Ja, det blev ju inte direkt några glada tillrop över Sten med ett ekstra ben. Jag tyckte den var rolig när jag var liten, men kom ihåg den som "Sven Gren med ett extra ben". Det finns inga ekivoka antydningar i detta. En del blir ju oroade av blandningen av skämt och allvar.
    Apropå uttrycket administrativ extas (administrative ardour) så skrev jag om det i inlägget "det som är troll i dig är troll även i andra". Hos Dostojevskij talar alltså en person om ett speciellt "byråkratiskt" krånglande, till exempel konduktörer eller biljettförsäljare som vill visa sig viktiga genom att vara omständiga och sätta käppar i hjulen (det finns det egentligen rätt lite av i Sverige; i Italien och Frankrike kan man verkligen stöta på sånt). Men man skulle kanske kunna använda det i lite vidare bemärkelse.

    SvaraRadera
  87. Claes Samson: jag undrade lite över det, också. Hette det dem som objekt? I så fall kvarstår ju problemet.
    Hm.

    SvaraRadera
  88. Maja: jag tänkte mig nog ett glatt tillrop. Men sen blev det så mycket Dostojevskij att läsa.
    De-dem är ett otyg.
    Algot

    SvaraRadera
  89. Svenskar är service-minded. För det mesta.
    Avskaffa de-dem.

    SvaraRadera
  90. Men den var mycket roligare i original Maja.
    (Sven Gren med ett extra ben alltså)

    Jag minns TV-framträdandet. Det var väl en engelsman som var känd underhållare i hemlandet som bodde i Sverige ett tag och bl.a gjorde den här. Eller minns du bättre? Jag har för mig att han faktiskt hade ett extra ben när han gjorde den här på TV.

    SvaraRadera
  91. Maja,
    Sanningen är förstås att jag inte vet säkert. Men gotlänningarna, som sagt (Finns det någon gutetalande där ute?)tror jag ändå kör med den praktiska variant vi är ute efter.

    SvaraRadera
  92. Formen "dem" bör användas efter preposition och som objekt: "Han tänker alltid på dem som har det sämre." "Det gäller även för dem som tror sig veta bättre."
    En tumregel för "de/dem" är att objektsformen "dem" ska användas på alla de ställen där man skulle kunna skriva "oss" och inte "vi".

    SvaraRadera
  93. Jag är Sven Gren diddeliddeliddelen, med mitt extra ben...ja just det.

    SvaraRadera
  94. Anonym 19.11: aha, det var Sven Gren alltså. Det var väl det jag trodde. Hm, får försöka leta upp originalet istället. Jag hade också ett minne av att det var roligare.
    Claes Samson: nej och det gör inte jag heller. Att det ställer till med besvär - de och dem - råder det ju inga tvivel om.

    SvaraRadera
  95. Ytterligare en regel, apropå något man ofta ser, inte minst i den här bloggen:
    "Den ofta förekommande (latinska) pluralformen 'media' (av 'medium') är med hänsyn till det svenska böjningssystemet en sämre form än 'medier'. Formen 'media' ska framför allt inte användas i singular [till exempel 'utländsk media' - det heter 'utländska medier']. Som förled i sammansättningar måste 'medie-' användas. Skriv alltså 'radio är ett medium', 'svenska medier', 'uppträda i medierna', 'medieföretag', 'medieutbildning'."
    Svenska skrivregler 7.2.5.

    SvaraRadera
  96. Maja,
    Då det bidde en språktråd av det hele kan jag inte låta bli. ;) Omständligt.
    En liten "anmälan" bara. ;)

    SvaraRadera
  97. John Bunyan Esq: Omständligt, ja. Skrev jag omständigt? Usch. Man ser det ibland, jag gillar det inte.
    Anonym: ja, det är nog helt riktigt. En gissning är att det spontant har uppstått något slags vilja att skilja (mass)medium/er från det ockulta medium/medier. Och att det är därför "media" är så vanligt för press/TV/radio. Vet ej om det är så, men det skulle kunna vara en förklaring.

    SvaraRadera
  98. Men hörrni - hur kommer det sig att en del människor säger Egenkligen. Hur lyckas de klämma in ett k där, när de pratar alltså?

    SvaraRadera
  99. Fast det heter nog hörni...nu är det så många svenksläraret här så nu får man vara noga hehe

    SvaraRadera
  100. ijengklijeng. Säger nog många.
    God natt så länge

    SvaraRadera
  101. hehe ja så kanske det blir ijengklijeng

    SvaraRadera
  102. Anonym 22.26. När jag gick en kortare bibliotekskurs på några månader, så fick jag till min häpnad höra att man omtalade allt som fanns i biblioteket som medier. Dvs. böcker, tidningar, ljudböcker, databaser var medier. "Vi har så och så många medier på det här biblioteket" (Man räknade då antalet böcker, som så och så många medier och inte bokformen som ett medium alltså)
    Jag vet inte om det är en biblioteksterm i allmänt bruk, eller om det var en mode-term vid just den tiden. Många pratade då lyriskt om de nya digitala biblioteken som snart skulle vara här.

    Så blev det inte riktigt. Men ända sen dess kan jag inte förmå mig att kalla det du menar med medier för något annat än media. För att skilja på det.

    SvaraRadera
  103. Maja,
    Ibland kan omständigheterna vara så att man råkar skriva omständiga t ex om det är för omständligt att hitta l-tangenten. ;)
    God nattt!

    SvaraRadera
  104. MO. Egenkligen låter som ett barn som inte har lärt sig att prata rent. Man hör det ofta, alldeles för ofta :)

    SvaraRadera
  105. *skrattar* "God Natt!", skall det förstås vara.

    SvaraRadera
  106. Jag får rodnande erkänna att jag nästan alltid säger omständig. Enligt flera källor är det en "omtvistad variant". Men vänta ni bara! När det har gått tillräckligt lång tid så kommer det att vara en godkänd variant :D
    Det brukar bli så.

    Jag hoppas att detsamma inte händer med egenkligen :(

    SvaraRadera
  107. 19:11

    Nej, det får vi hoppas inte händer med egenkligen...låter tokigt :D

    SvaraRadera
  108. MO. Svenskläraret? Ormet kruper?

    http://www.youtube.com/watch?v=EvZhsouPFS4

    SvaraRadera
  109. Anonym 22.16
    Jag hör till dem som gör sig skyldiga till de oskönheter som du nämner. Det är ett problem man lätt får när man umgås mycket med engelska texter. Formen "media" sätter sig helt enkelt i ryggmärgen. Men du har förstås rätt, de regler du förespråkar får svenskan att låta bättre.

    SvaraRadera
  110. 19:11...

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Rolf_Harris

    Aussie var han!! :-)

    SvaraRadera
  111. Tack Bitten! Jag känner lite igen honom. Jag kan nästan se honom framför mig som ung när han hade sitt extra ben på TV :)
    Visst gick den här låten upp på Svensktoppen efter det där TV-framträdandet?

    SvaraRadera
  112. Anonym 19:11:
    Alla gick och sjöng på den så den låg säkert på svensktoppen. Det är en ganska trallvänlig och glad liten visa. Jag måste ha varit väldigt ung och tänkte på benet som just ett ben.

    Det där benet kanske kan vara något för Charlies enbenta dam. Transplantation?

    SvaraRadera
  113. 19:11

    hehe, ja den ja. Kul när de själva inte kan hålla sig.

    Den här då:

    http://www.youtube.com/watch?v=8DNUw6IetWI&NR=1

    SvaraRadera
  114. Ha ha ha Negativa klubben

    En till: http://www.youtube.com/watch?v=7ChTS8BKQMg&feature=related

    SvaraRadera
  115. Anonym 19.11: jag ska ärkänna att jag säger omständigt. Omständligt vrickar man tungar på. Men det är lyxigt att stava en del ord som de inte uttalas.
    Jag hoppas att Sven Gren läggs ut på YouTube, jag förstår inte riktigt varför den här snubben heter Sten.

    SvaraRadera
  116. Alla måste stava ärkänna här.

    SvaraRadera
  117. Ärkänner att jag skrattade till den här också *s*
    http://www.youtube.com/watch?v=-uZ4_OdD55o&feature=related

    Bra att börja dagen med ett skratt!

    SvaraRadera
  118. Anonym 22.16: jag har funderat lite mer över dina synpunkter. I stort instämmer jag. Samtidigt skulle det kännas alldeles fel att döpa om etiketten "media" här till "medier". Kanske kan media få vara en övergripande term, medan man säger "radio och TV är medier". Alltså, när man räknar enskilda medium så blir det medier i plural, men när man talar om fenomenet i stort kan det heta media. Jag tycker att det känns som en ganska bra lösning. Däremot kommer jag kanske att låta bli den etiketten i framtiden ändå. Det är nämligen så lätt hänt att någon i media (ja, ursäkta) utnämner en godtycklig annan individ till "mediefenomen" eller "mediefixerad".

    John Bunyan: är det ok om jag lägger upp din länk till passagen i Onda andar i inlägget?

    Moi (eller bör man säga Toi?): börja veckan med ett skratt, ja det tycker jag, det ska jag säga. Sanna mina ord det är bra.

    SvaraRadera
  119. Å det är så härligt. En mediebevakare som jag fick sparken från en gång har fått i uppdrag att bevaka min blogg. Det är inget farligt liksom, det är bara så jäkla kul. De skämdes så mycket när de givit mig sparken att de bytte namn. Och ägarna sålde 50 miljoner B-aktier eller hur många det nu var. De är hemskt välkomna hit, men det kan inte vara något lätt uppdrag för en redaktör att göra sammanfattningar av inläggen och diskussionerna.

    SvaraRadera
  120. Jake the peg with his extra leg

    http://www.youtube.com/watch?v=GS-itkO9ia8

    (men Sven Gren var roligare)

    SvaraRadera
  121. Anonym 14.25: ganska kul men Sven Gren var som sagt roligare... Det kanske inte finns inspelat, hur som helst på YouTube hittar jag den inte.

    SvaraRadera
  122. Jag såg att ni diskuterade Linda Skugge tidigt under inlägget. Lite efter som vanligt :), vill jag ändå säga någonting om det.
    Om Linda skugge är journalist eller inte kan man ju alltid diskutera. Hon har väl ingen utbildning till det vad jag vet. Men det är ju många journalister som inte har det. Men hon har trots allt arbetat som journalist. Per Svensson värvade ju henne till kultursidan på Expressen ( helt totalt fiasko enligt min mening , men det är ju jag det !)
    Jag har faktiskt aldrig lyckats förstå denna kult, får man väl säga, kring Skugge.
    Jag minns när Joachim Berner blev utnämnd till ny chefredaktör för Expressen. Då blev det många protester. Jag kommer speciellt ihåg en morgonsoffa på TV där Berner konfronterades med arga kritiker. Två kvinnor där jag är ganska säker på att Maria-Pia Boëthius var en av dem. Det pratades om varför det blev just Joachim Berner, när det fanns så duktiga kvinnor på Expressen som kunde ta över. Som Linda Skugge t.ex!
    Man hade kunnat dra mig baklänges på en liten vagn när jag hörde det.

    Jag anade på något sätt att det låg mer bakom den här kritiken än man som vanlig tittare kunde se. Det var för upprörda känslor kring det här helt enkelt. ( vad var det för interna strider bland media- etablissemanget månntro?)
    Men Linda Skugge? Det kändes enbart löjligt.
    Var det verkligen vad man hade att komma med?
    Det är ju möjligt att hon är en fena på det rent affärsmässiga . Det har hon väl bevisat för övrigt. Hon tjänar duktigt med pengar. Men det här var ju för tio år sen, långt innan hon hade visat sin kapacitet att tjäna pengar.
    Efter vad jag har sett av henne sen dess kan jag inte se henne som något annat än en ren opportunist med noll känsla för journalistik eller något annat för den delen.
    Hon brukar säga att folk som ägnar tid åt att kommentera på bloggar eller i tidningar är idioter. De får ju inte betalt. Själv skulle hon aldrig skriva en enda rad som hon inte får betalt för.

    SvaraRadera
  123. Moi. Ja, bilskolläraren är också bra. Den hade jag faktiskt glömt :)

    SvaraRadera
  124. Maja. Men jag säger faktiskt erkänna och inte ärkänna he, he.

    Nej den här bloggen kan inte vara lätt att bevaka och sammanfatta.

    Jag läste inlägget hos Den Blinde Argus och du är ju nämnd där som ett exempel på att man inte blir mindre intressant i bloggform än i tidningsform :) Jag såg också att du seglat upp som nummer tolv på Bloggtoppen. Grattis!

    SvaraRadera
  125. Anobnym 19.11 Genomskådad! Det var ju därför jag nämnde det!
    Linda Skugge: jag gillade henne i början. Rättare sagt det varinte direkt så att jag läste allt, men jag tyckte ändå att hon hade något speciellt. Men idag tycker jag att hon ofta är arrogant på ett sätt som inte känns "grymt" längre (jag menar som i "fett grymt").

    SvaraRadera
  126. Maja

    På tal om grafisk form och fonetiskt innehåll.

    Fransoserna borde väl vara experterna på området att stava ord på annat sätt än hur orden faktiskt uttalas.

    Men så slår det mig att kineserna och dylika borde tillhöra den yttersta eliten i den klassen, med tanke på att de inte ens använder bokstäver utan bilder?

    Hur bör man se på detta egentligen?

    Relationen mellan grafisk form och fonetiskt innehåll vad gäller ett och samma ord är kanske rent principiellt det samma?

    Hm, jag ser de lingvistiska och språkfilosofiska problemen torna upp upp sig likt en stormvind.

    SvaraRadera
  127. Relationen mellan grafisk form och fonetiskt innehåll vad gäller ett och samma ord är kanske rent principiellt det samma?

    Oavsett språk, menade jag.

    SvaraRadera
  128. Tristan: ja, av de språk jag känner till så är nog italienskan det språk där tal- och skriftspråk stämmer bäst överens, vilket bland annat torde bero på att nationalspråket är en ganska sen konstruktion, utifrån skriftspråket. Men jag tror att även dialekterna har en ganska regelbunden
    stavning, d.v.s att samma fonem skrivs på samma sätt. Det lilla jag hann lära mig napoletanskan tyder på det. Franskan är extrem, men även engelskan är rätt rörig när det gäller stavningen.

    SvaraRadera
  129. Men kinesiskan fungerar väl på ett något annat sätt.

    SvaraRadera
  130. Ja, Maja, fast jag börjar tänka något i stil med följande.

    Oavsett antal morfem så skapar ett eller flera morfem tillsammans ett slags bild som representerar ett särskilt ljud.

    Ett morfem, eller flera, och strukturer av morfem skapar sedan ord.

    I grund och botten utgör orden en grafisk bild som representerar ett ljud (om vi nu bortser från problemen med språk för döva).

    Oavsett "konstiga" stavningar utifrån ett etnocentriskt perspektiv, så handlar det kanske mer om att "knäcka" stavnings- och uttalskoden.

    Så fort vi har lärt oss ljudkoden för ett tecken eller tvärtom, så är det inte längre ett problem?

    SvaraRadera
  131. Maja,
    Självklart är det ok att använda länken till Onda Andar på engelska. Det är ju inte "min" länk, så att säga. ;)
    Hur är det med esperanto förresten vad gäller form och fonem? Jag är ingen språkvetare så jag är inte ens säker på om det räknas som ett språk inom språkvetenskapen. Någon som vet?

    SvaraRadera
  132. John Bunyan Esq

    Huruvida esperanto räknas som språk eller inte borde väl egentligen inte någon betydelse för dess grafiska forms relation till ljudbild, eftersom form och ljudbild faktiskt existerar, om inte som verklighet så åtminstone som fantasi! :-)

    SvaraRadera
  133. Jag har för mig att esperanto är extremt regelbundet, just för att det ska vara lätt att lära sig. Så min gissning är att det är det språk som har den allra mest konsekventa stavningen.

    SvaraRadera
  134. John Bunyan Esq. Vi kan ju hoppas att Zamenhof dyker upp och besvarar det. Han borde ju veta ;-)

    SvaraRadera
  135. Här är nästan hela Onda andar på ryska: Бесы
    Om nu någon vill kolla huruvida "Administrativ extas" är en korrekt översättning. ;)

    SvaraRadera
  136. John B E

    Har du inte något digitalt utdrag av det sammanhang som "administrativt extas" beskrivs eller benämns, på svenska vill säga?! :-)

    (håller på att logga ut mig för ikväll)

    SvaraRadera
  137. Anonym 19:11,
    Säger du det? Talar h*n esperanto?

    SvaraRadera
  138. Tristan: det är min uppgift, bara jag hittat den svenska översättningen. Däremot kan jag inte jämföra med originalet...

    SvaraRadera
  139. 19:11

    "Efter vad jag har sett av henne sen dess kan jag inte se henne som något annat än en ren opportunist med noll känsla för journalistik eller något annat för den delen."

    Ackurat

    Jag tyckte nog också hon var lite kul ibland i början när det kändes som hon lite rebellisk gick på tvärsen. Minns att jag garvade när hon rapporterade från Nobelfesten. Men nu?!?!

    SvaraRadera
  140. John Bunyan Esq. L.L Zamenhof var den som skapade Esperanto
    för 150 år sen.

    http://www.lindqvist.com/ludwik-lazarz-zamenhof-150-ar/

    SvaraRadera
  141. John B. För att förtydliga. Det finns en kommentater på den här bloggen som kallar sig för Zamenhof (jag vet inte hur ofta du läser här, jag kom plötsligt på att du kanske inte visste det)
    H*n dyker upp lite sporadiskt.

    SvaraRadera
  142. Han är mångspråkig, har till och med för mig att han antytt att han kan esperanto också.

    SvaraRadera
  143. Anomym 19:11,
    Jo, jag har sett signaturen Zamenhof några gånger här. Det var denne jag antog att du menade. Cool, om han (Är det en "han", Maja?) kan esperanto! Jag gjorde ett tappert försök en gång i tiden, men tappade intresset ganska snart.
    Den andre räknar jag nog inte med skall dyka upp då jag ännu inte sett till honom bland oss "odödliga". Fast man vet ju aldrig. ;))
    (Narras lite. Hade inte lagt skaparens av esperanto namn på minnet.) ;)

    SvaraRadera
  144. Mandarin (rikskinesiska) är ett tonhöjdsspråk. Om man lider av amusi så får man det svårt med kinesiska.

    SvaraRadera
  145. Charlie. Nu fick du mig att googla igen ;) Intressant. För kinesiska barn måste det väl vara som för hörselskadade här.

    Moi.Ja, Skugge är ett kapitel för sig. Feminist, anti-feminist, moderat (eller modde som hon föredrar att kalla det *fnys*), moderat med beundran för KD och nu senast Pirat. Allt efter vad som ger bäst utdelning.

    SvaraRadera
  146. Jag tycker Skugge är tråkig. Hon var lite speciell och intressant när hon började skriva men sen så förväntar man sig ju att en skribent ska fördjupa sig, djupna som människa. Jag tycker inte hon säger nånting egentligen, annat än det hon just säger men det är så tydligt att det inte betyder nåt.

    Sen har hon ju rätt märklig självbild också. Det är i och för sig inte tråkigt men inte så intressant heller, så mycket bjuder hon inte på sig själv.

    SvaraRadera
  147. I en annan engelsk översättning, som också finns på googlesidan (till vänster på sidan), använder de "administrative enthusiasm" istället. Det låter tämligen svalt i jämförelse med den hetta och passion man kan läsa in i "ardour" och "extas". En mer emotionellt återhållsam översättare törhända.

    SvaraRadera
  148. Moi och Charlie.

    Jag har en lite kul historia om Skugge, som visar en del av hur hon tänker.

    För några år sen var hon inbokad som föreläsare på något slags ”Inspirationsdag” i Malmö. Det hela gick visst ut på att arbetsgivare gav anställda ledigt denna dag , och bokade in olika aktiviteter för dem som belöning och inspiration.

    I alla fall var Skugge bokad som föreläsare vid två tillfällen. Båda gångerna för enbart kvinnor. Hon blev utbuad, efter att hon ställt sig på scenen och börjat live-blogga, och sen kläckt ur sig en rad märkligheter. Som att kvinnor bör försörja sig själva (döh!), och att man ska skaffa många barn tidigt. Om maken inte vill ha fler barn kan man låtsas glömma p-pillret. Där gick emellertid gränsen för många som sen krävde pengarna tillbaka.
    Det blev ingen föreläsning nummer två. Hon fick åka hem i stället. Hon berättade senare på sin blogg att hon tyckte det var jäkligt häftigt att skicka iväg fakturan på 25 000 eller om det var 50 000 för föreläsning två, jag minns inte så noga. Enligt kontraktet hade hon rätt till arvodet eftersom det var beställaren som ställde in och inte hon.
    Hon skrev om händelsen i Expressen och gav som vanligt en väldigt förskönad bild av sig själv.

    http://www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.940063/jag-forsokte-bara-peppa-er

    SvaraRadera
  149. Ja Linda Skugge det är en kaxig brud som kallar sig för journalist, trots de grava problemen hon haft med språket genom åren. Hennes smala lycka var att få anställning som ung tjejprovokatör på Expressen. Men jag tror inte att hon är elak. Orsaken är nog gravare än så. Hon lider säkert av det slags empatistörning som kallas aspergers syndrom. Hon blir upplivad av att såra människor, utan att mena något illa. Själv tar hon inte åt sig av att folk blir arga. Hon är mycket materialistiskt lagd och byter åsikt när hon vädrar kosing. Men visst, det är en begåvad tjej. Ganska amoralisk dock!

    SvaraRadera
  150. Maja..

    Jag vet inte om du kanske redan hittat den, men här sjunger Rolf Harris "Sven Gren" på svenska.. mixat med lite engelska!!

    http://www.youtube.com/watch?v=7Yb8qg2sClU

    SvaraRadera
  151. Ja nu börjar det likna nåt, Bitten! Tack!

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)