Välkomna till Gaggböle

Bloggen heter egentligen inte Gaggböle. Men man kan väl kalla den så ett tag. Den är seriös trots att man får gagga om vad man vill. Under en sommar arbetade jag som kokerska på ett daghem för hiv-positiva barn. Det var ganska betungande eftersom det var innan några verkningsfulla mediciner hade tagits fram. Med betungande menar jag att det var sorgligt, de som var fast anställda fick gå i stödsamtal men eftersom jag var där en såpass kort tid och dessutom jobbade i köket och inte så mycket med barnen egentligen, så fick jag hantera de känslor som vällde upp själv. Däribland en rädsla som jag skämdes för. Ett av barnen, som fäste sig särskilt vid mig, var alltid mycket snorig och hade en ögoninfektion. Det är klart att han fick krama mig ändå. Men jag fick på något vis övervinna en sorts rädsla.
Han och en annan pojke ville gärna vara med när jag lagade mat. En gång när de stod och pratade i köket gick jag fram till dem och sa: "Och vad står ni och gaggar om då?" De exploderade av skratt, och sprang omkring och ropade: gagg gagg! Gagg gagg!
Nåja. Om kvällarna bölade jag en hel del.
Fjärr-empati är däremot inte alltid så lätt. Stora katastrofer långt bort. Jag tittar nästan aldrig på TV heller. Däremot har jag kommit igång med inbetalningarna till Läkare utan gränser igen.
Den här bloggen har en ganska speciell geografi. Kanske man helt enkelt kan kalla den Gaggböle. Vi får se.