torsdag 1 april 2010

Xerxes och tavelmysteriet

Jag har en hybris-reglerare. Det märks kanske inte alltid. Men det är en liten asket iklädd tagelskjorta som sitter på min ena axel och säger: Nej du, Maja. Nähädu. Nänänänä.
Eftersom en högmodsuppviglare hoppar jämfota på min andra axel tjoar och skjuter vilt i luften med pickadoll så är det inte så dumt att ha den där barska gråa typen som säger ett manande ord ibland.
Det här är i och för sig ganska allmänmänskligt. Inte bara för en förf är det bra att ha de där båda.
Nu har jag börjat ösa goda råd, lästips och annat över unga författaraspiranter igen. Skrivandets stränga konst och smala osäkra bana kräver att man tänker långsiktigt. Men förhoppningsvis ska de också få knep och knåp för att ta sig ur eventuell prestationsångest.
Xerxes och Atossa får vara ute hur länge de vill nu, även över natten. De är ofta för stökiga att ha inomhus, jag får helt enkelt inte sova. Xerxes har tagit för vana att försöka riva ner tavlor. Särskilt några som är upphängda ovanför ett bokbord, varifrån han lätt kan nå dem. Han tycker uppenbarligen att de är fascinerande. Dels för att glaset blänker tror jag, men också för att han ser djupet i tavlorna. Det börjar med att han stirrar in i en tavla, sedan sticker han in tassen bakom den och "lyfter" den från väggen och försöker kika in bakom. För det mesta dunsar de tillbaks i väggen när han drar tillbaks tassen, men ibland trillar de ner. Det här är något som han mest gör nattetid, med intill förvissning gränsande sannolikhet för att han vet att han inte får, och jag orkar inte flyga upp hela tiden och säga ifrån. Därför släpper jag ut honom och i mån av intresse även Atossa.
En annan förtjusande grej som båda gör: de tycker att det är roligt när jag spolar i toaletten. Men de har inte listat ut hur man gör. De tror att om de ställer sig och krafsar på toalettringen, alltså på samma sätt som de krafsar i sandlådan, så ska det spola automatiskt. Atossa brukar också testa att ställa sig och krafsa i luften ovanför klosetten.
Påsken gillar jag.
Och detaljdiskussionerna om Mäktig tussilago under inläggen nedan gillar jag förstås också. Sedan är det till syvende og sidst en fråga mellan tussilagon och varje läsare, som en kommentator skrev, och allt kan man inte orda så mycket om.
Ank-Käthe håller iallafall på och fnular ihop några förslag till tävling. Dels tycker hon att man kunde ha en avdelning: gissa vilken replik som är autentisk. Man skulle då ha en rad repliker ur boken, varav alla påhittade av mig utom en. Dels att det kan vara en idé att lägga fram några psykologiska gåtor och be om förslag till förklaringar. Det finns en del att klura på.
Vi får se, förslag är välkomna.
Men var är påskkärringarna? Är det inte på Skärtorsdagen som utklädda barn brukar knacka på och vilja ha godis, eller har den seden fraktats över till Allhelgonahelgen?

37 kommentarer:

Bitten sa...

Katt-tips.. Om tavelmarodören befinner sig i någorlunda samma rum när han får spel på tavlorna och du vill sova, så rekommenderar jag en fylld sprayflaska med vatten!! Du vet sån där som man kan ha till blommor eller när man stryker!! En dusch är ett osvikligt uppfostringsvapen vad gäller katter!! Efter ett tag räcker det med att du lyfter upp flaskan för att få avsedd effekt och nästa steg är att du bara behöver sträcka dig efter den.. :-) Katter har gott om självbevarelsedrift.. dessutom behöver du inte ens kliva ur sängen för att uppfostra!! OM ni nu befinner er i sama område alltså!! Vattensprutan har alltid varit min bästa kompis under tider när man vill få pli på dom små liven.. dessutom fullständigt ofarlig och icke-djurplågig!!!

Bitten sa...

...sama område..?? Kanske borde stå SAMMA.. :-)

Bitten sa...

...förresten.. din hybris-reglerare måtte göra ett bra mycket bättre jobb än högmodsuppviglaren, för hybris är nog inget jag skulle förknippa med dig ö.h.t. :-)

maja lundgren sa...

Jodå. Min hybris är strängt hållen men den finns där. Rent kosmisk hybris.
Jag har kört vattensprutan några gånger, problemet här är att jag inte vill blöta ner böckerna. Men om jag blir riktigt träffsäker så zoomar jag in bara Xerxes.

lenas viktigheter och oviktigheter sa...

ja, herregud, vet inte hur jag säga detta utan att det missförstås.
Men, Maja, i går 1 april fick jag i din nya bok i gåva. Den låg där i brevlådan och såg uppkäftig ut.
Någon vill att jag ska läsa den och så får det bli.
Gena;)

maja lundgren sa...

Gena: nejmen det är ju bara roligt. Där finns en del att klura på, hoppas du gillar den.
Igår fick jag in en total fullträff på Xerxes med vattensprutan, inget hamnade på böckerna. Huj, benen gick som hjul, och så var han ute i köket.

Bitten sa...

http://www.simonscat.com/catmando.html

Anonym 19:11 sa...

"Ank-Käthe håller iallafall på och fnular ihop några förslag till tävling. Dels tycker hon att man kunde ha en avdelning: gissa vilken replik som är autentisk"

Det där tycker jag låter hur kul som helst!
Ett förslag är att skilja på autentiska repliker du bara hört, och dito som man också kan läsa i tidningar, böcker eller på bloggar.
De senare skulle man ju ev. kunna googla fram. Om man nu är lagd på det viset att man inte kan vänta på lösningen. Eller vill fuska.

Anonym 19:11 sa...

Att vattenspruta katter funkar ju om man är vaken. Men som uppfostran vet jag inte riktigt. Klart de låter bli till slut när de ser vattensprutan. Men katter kan vara jäkligt förslagna. De passar bara på när man inte är där istället eller när man sover.
Jag är kattvakt i två veckor nu och min lägenhet ser ut på ett sätt när jag lägger mig och ett helt, helt annat när jag vaknar. Jag känner knappt igen mig.
Den här årstiden verkar ge katter dubbel energi. Det naturliga för dem är nog att vara ute och härja och upptäcka våren, annars får de göra av med energin på annat sätt. Sätt som inte riktigt uppskattas av matte/husse.

Jag gillar också påsken. Man får lov att pynta och äta god mat och vara ledig i flera dar. Och det utan alla de där kraven man har på sig vid Jul. Påsken har allt mer blivit min favorithelg. Man kan bjuda hem släkt och vänner, skicka påskkort och ha påskris och kycklingar överallt. Men man måste inte. Man kan bara ignorera helgen också.

valens sa...

Apropå autencititet...

Kan, till exempel:
Mäktig Tussilago en iscensättning av patriarkatets fall – och det i ett sammanhang där kvinnorna förkastar jämlikheten och hungrigt tar chansen att trycka ner.
vara Majas autentiska tankegång eller bara en tidnings skvaller?

Förresten... Glad Påsk!

maja lundgren sa...

Anonym 19.11: exaktamente. Alltså, när det gäller en del repliker på bjudningen, så är det ju så med tomma fraser och klichéer att man kan hitta dem lite varstans. "Gissa vilken replik som är autentisk" är ju en självemotsägelse där. Så det handlar om något annat (ska se om fnulandet kan bli klart i påsk).
Xerxes har nästan genomgått en personlighetsförändring, han är nästan aldrig inne och när han är det så är han på ruffigt humör, inte alls lika kelig (jag har nästan tyckt att han varit för klängig ett tag så det är bara bra). Han får rasa av sig utomhus, helt enkelt.
Valens: till viss del, men som helhet är det en lite för snäv tolkning. Jag har hittat en till recension som jag tycker om och som lyckas läsa boken på flera plan (för Mäktig tussilago har många nivåer). Jag ska nog länka till den.

maja lundgren sa...

Alltså, jag håller inte med om allt men den lyfter fram några andra aspekter

http://ltz.se/kultur/recensioner/1.1922467-vem-ar-galen-vem-ar-klok-maja-lundgren-utmanar-igen

maja lundgren sa...

Var hittade du det där förresten, Valens?

valens sa...

I min älskade stads lokaltidning, Smålandsposten...

Maja Lundgren: Mäktig Tussilago, Böcker 2010-03-16

maja lundgren sa...

Jo den recensionen gillade jag mycket. Hon ser till hela boken, form och innehåll, symbolplan och realistisk nivå. Och ja, den aspekt du lyfte fram ur rec. finns med i romanen.

valens sa...

Jag med, verkligen...

Vem är galen och vem är normal? Finns det någon sanning eller bara perspektiv? Hur och vad får man egentligen skriva?
Frågorna bubblade hetsigt när Maja Lundgren utan omsvep jämförde sina upplevelser av kultursverige med den neapolitanska camorran i boken Myggor och tigrar (2007).


eller

Mäktig Tussilago skiljer sig så väl estetiskt som tematiskt från den skandalomsusade rapporten Myggor och tigrar och den augustnominerade romanen Pompeji (2001) som hänförande blåste liv i en svunnen tid. Men det finns också likheter: en stilistiskt särpräglad röst, samt en o-rädsla att skaka om det auktoritära och dra fram det undanskuffade i ljuset.

maja lundgren sa...

Och Gena, jag menar Lena: jag kollade din profil och såg att du inte gillar snömos. Då kan du nog ha roligt med tussilagoboken. Det är rätt mycket musik i den också, och du har ju en fenomenal sångröst.
http://www.youtube.com/watch?v=tZ1nJ5yt5wU

Vasaplatsen sa...

Glad påsk Maja och andra!

Bitten sa...

Det låter som om Xerxes kastrering inte riktigt funkat? Jag har hört att man kan få göra om det om katten kanske var för ung(?) eller om veterinären inte lyckats fullt ut..

maja lundgren sa...

Glad Påsk!

maja lundgren sa...

Bitten: jag lutar åt det också. Han har i och för sig inte kommit i målbrottet, som hankatter gör, men det är en rätt markant skillnad annars.

maja lundgren sa...

Alltså hur mot han var förr. Och sen tyckte jag ett tag att "klängigheten" var lite besvärande - nästan à la hundar som gnider sig mot benet. Inte rktigt, men nästan.

Marianne Johansson sa...

jag tycker det är lustigt att vi båda heter marianne elisabet - det var bara det jag ville säga...

Marianne Johansson sa...

apropå *snömos* - som du nämner här ovan - så hörde jag dig säga detta ord i folkets hus i gbg en tidig vår år 2007 - jag hörde oxå smällen i dörren då du lämnade salongen ifråga... (PS jag vet att du ligger bra till hos han brülde - du fick högsta betyg - en femma! av honom - någon gång förra året tror jag det var - not bad!

Systerdyster sa...

Blomsprutan är ett utmärkt vapen i var kattägares hand. Mina är rädda för allt som pyser, inklusive läskiga ångstrykjärn. Det räcker f.ö. att jag blomsprutan lite hotfullt för att de små liven ska fly undan.

Vi får hoppas att Xerxes är en hankatt och att kastreringen lyckades fullt ut. Jag blev lite bekymrad när jag läste att de (testiklarna) verkade hålla på att växa ut igen.

Med lite tur och tjurighet kanske du kan få katterna att gå på toa istället för låda. Om de någonsin lär sig att spola vet jag inte, där skulle en riktigt gammal toalett med behållaren på vägen komma till nytta. Vilken lycka att hoppa upp och hänga tag i handtaget.

http://www.systerdyster.com/2010/02/pottraning-av-katter.html

Hursomhelst. De är knappast tonåringar längre, snarare unga vuxna. Hur lockande måste det inte vara att ränna ute på nätterna. Och vem vet, snart kansk du presenteras ett första byte, i bästa fall en liten mus! Hoppas du slipper paddor!

Glad Påsk!

lenas viktigheter och oviktigheter sa...

Maja
Tack och roligt att du gillar min profil.
Vad tyckte du om vår jakt på Mäktig tussilago?

Och min hund/katt/kyckling, Ja den lilla gullejunet har allt.

Ha en Glad påsk med mycket sol och pussar.

Bitten sa...

Här kan man snacka om en väldigt konstig recension!!!

http://www.aftonbladet.se/kultur/article6879008.ab

jag fattar inte ett skvatt av vad människan vill ha sagt..

maja lundgren sa...

Marianne Johansson: hej och välkommen. Och ja, tidig vår 2008 tror jag att det var. När jag smällt igen dörren tänkte jag: publiken kanske tycker att jag är en diva, eller att detta bekräftar bilden av mig som galen. Jag borde ha förstått iförväg hur det skulle bli, och att jag borde ha tackat nej. Litteraturvetaren och filosofen i panelen körde sin totala postmoderna sanningsrelativism, och det var inte hederligt gjort av dem. En av dem har översatt Gadamer, en av mina favoritfilosofer, och borde ha vetat bättre kan man tycka. Jag fick stöd av båda de andra författarna i sällskapet efteråt, det var ju inte dem jag var arg på. Lika lite som jag var arg på publiken.
Marianne Elisabet, fina namn eller hur? *s* Jag ser att du kört spårvagn i Göteborg i många år. Jag är väldigt förtjust i Göteborg överhuvudtaget.
Systerdyster: jag tror att de har hittat en snäll person som matar dem, eller så är de ena baddare till jägare, för de verkar inte särskilt utsvultna när de kommer in igen efter ett halvt dygn eller mer.
Lena: jakten på Mäktig tussilago låter spännande, står det om den i din blogg? Massor med kramar.
Bitten: nej, jag förstår faktiskt inte heller vad recensenten menar, han har något slags moraliska invändningar men talar aldrig klarspråk riktigt. Jag vet inte riktigt för vem man skriver en sån recension, det verkar inte vara riktat till läsarna egentligen utan mest något slags positionering.

Bitten sa...

Maja.. Precis.. man fattade inte vartåt han riktade sig!! Boken är ju för det första jättegammal, och filmen som bygger på den är ju en av dom bästa NÅNSIN.. Men det verkar inte som att det är översättningen han inte gillar heller..?? Man får bara en allmän känsla av gnälligt missnöje över Gud vet vad.. Skumt!!

maja lundgren sa...

Jag har en liten teori. Kultursidorna känner sig allmänt hotade, de får antagligen höra att de måste bli bredare, rikta sig till "folket". Little big man är ju en storfilm; att recensera den bok filmen bygger på kan ju betraktas som folkligt på något vis. Likadant att skriva om Pelle Svanslös, som blir sågad på samma kultursida (medan recensenten berättar att hans barn är stormförtjusta). Nåväl. Samtidigt har kritikerna mycket annat att ta hänsyn till, exempelvis så kallad politisk korrekthet, intellektuellt anseende och så vidare. Så sitter de och muttrar över böcker de inte gillar, med kravet på sig att vara folkliga samtidigt som de vill hålla på sin värdighet. Då blir det sådär.
Men det är bara en teori.

Bitten sa...

Du har säkert rätt i din teori där.. men det blev ju rätt konstigt när han försöker plocka in dagens tänk i en så pass gammal bok, och dessutom bara viftar lite lätt med att det var en film också..( speciellt med tanke på hur STOR den filmen var.. faktiskt en av mina all time favourites!! :-) Liksom Dustin Hoffman är..)

Av Thomas Berger har jag bara "Grannar" i bokhyllan.. och det är ju en minst sagt bisarr historia!! :-)

...och nu när jag kollade i den så upptäcker jag att översättaren är densamme!! HA!! :-) Hade jag ingen aning om!!

Den där Little Big Man-recensionen snubblade jag in på av en ren slump, från ett helt annat håll idag..

Clam sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marianne Johansson sa...

maja! tack! (det var år 2008 - helt rätt!) - jag har inte läst 'mäktig tussilago' - men kommer att göra det! (att du vad jag förstår går in på det här med 'galenskap' är ganska intressant - vad man nu menar med det ordet... jag lyssnade på intervjun som malou 'efter tio' hade med dej - och naturligtvis då du var med i *babel* - dessutom hörde jag vad ingrid elam sa i *kulturnyheterna* - jag återkommer nog här hos dej om jag dristar mej (du sa iaf 'hej och välkommen!') - jag kan bli *för mycket* - jag blev det i höstas på newsmill - ngn kallade mej för marianne 'niagara' johansson i en kommentar - träffande... (ps igår dristade jag mej att kommentera det daniel sjölin undervisat om beträffande kärlekspoesi - på babels blogg - han daniel sjölin är kul - han har en underbar humor!)

maja lundgren sa...

Clam: Det låter som om "den långa händelselösa vardagen" är det enda som finns, allt annat är en skröna. Och som sagt, att författaren borde ha skrivit en helt annan bok.
Det är väldigt nattståndet. En sorts hat mot fantasin som fanns på sjuttiotalet. Dessutom ger det en mycket snäv bild av realism - att det ska vara långtråkigt och inte hända något. Diskbänksrealism? De blickar aldrig framåt, alltid bakåt. Kontakten med verkligheten är bristfällig.
Marianne Johansson: Niagara! Yes! *S* Om mig har det sagts att jag skriver som en präriebrand. Daniel Sjölin är toppen. Ingrid Elam var rolig när hon kom av sig, där ser man vad det outsägliga kan ställa till med. Återkom gärna, Niagara!

maja lundgren sa...

Bör nog tillägga att jag inte sett filmen Little big man. Jag tror att man måste se recensentens kritik i förhållande till lanseringen. Alltså, uttalanden som att John Bergers "inlevelse i epoken har kallats övernaturlig", och liknande. Att författaren uppår "en medvetandenivå som överskrider bägge sidors" (indianers och vitas).
Eftersom boken har ett förord pepprat med sådana där uttalanden så är det rätt svårt för en kritiker att bortse från det, kanske.
Jag vet inte vad Lemmy skulle säga, haha. Jag ska ta en funderare på det.

maja lundgren sa...

Och indianvardag är ju inte detsamma som så kallad diskbänksrealism.
Nå. Alltihop tål att tänka på både en och två gånger.

Clam sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.