måndag 9 augusti 2010

Unplugged due


När jag målade de här tavlorna hade jag avslutat min gangsterroman Ett korthus av glas, och skrev mest av allt sagor.


Jag gillade att försöka måla ljusmattor, i synnerhet solnedgångar.




Men nu antar jag att jag borde börja tänka på pengar och ära, inte vet jag.

10 kommentarer:

  1. en odödlig... skuggorna... groteska djur... hehe...

    SvaraRadera
  2. - jag tycker den övre målningen är ganska talande på något sätt - ett uttryck för hur konstnären kände det just då i det ögonblicket... (sen skulle man kanske - rent grafologiskt - kunna tolka den nedre bilden oxå...)(jag antar att den handstilen inte är den du har idag?)

    SvaraRadera
  3. Marianne J: ja, dramatiska känslor, jag hade väldigt tvära känslokast i den åldern och det är ju mycket pubertet över dem (ett uttryck jag för övrigt inte godtog). Svarta berg som stänger inne, och så en sol som nästan ser ut att söka med strålkastarljus från den andra sidan. Min handstil idag är ganska så annorlunda.

    SvaraRadera
  4. ja från det ena till det andra - jag har på min blogg någonstans ett utlåtande från grafolog hans scheike om min handstil sådan den var våren 1975 - jag har fortfarande kvar hans korrespondenskurs i grafologi - men jag är ingen expert på området - men det är ganska intressant hur en personlighet kan uttrycka sig även i en handstil - och hur en handstil under livet kan utveckla sig - vilket då skulle vara ett tecken på att oxå människan själv utvecklas...

    SvaraRadera
  5. Hans Sheike? Han med upprumpning och stjärtklyvning? Jag visste inte att han var grafolog.
    Att människan "utvecklas" - jag tror det finns en risk att använda det uttrycket eftersom det kan leda tankarna till vetenskaplig eller teknisk utveckling, och bli en positivistisk och instrumentell människosyn.
    Ska skriva mer om bildningsbegreppet sen, Gadamer skriver bra om det. Bildning tycker jag är ett intressantare begrepp och ideal än utveckling.

    SvaraRadera
  6. Man vågar knappt fråga - men vad i herrans namn är "stjärtklyvning"?
    För övrigt ser jag att Mr G is back on the bloglist. Det gläder mig.

    SvaraRadera
  7. Lars: hörrudu det vågar man ju inte ens tänka på, det värsta är att begreppet måste ha uppstått av sig självt, Scheike höll på med "stjärtöppning" vet jag och upprumpning har väl mer eller mindre accepterats i SAOL nu. Men det där "sk" vete tusan alltså.
    Jo, L-Gurra blev ostracismifierad ett tag, det får vara någon måtta. Men det är en hyfsat intressant blogg, och man måste uppmuntra intellektuella att ge sig ut i den här nya knastrande bloggvärlden.

    SvaraRadera
  8. Du har säkert rätt – det är bara en tidsfråga innan vi har ”upprumpning” i SAOL. Även ”stjärtklyvning”, tycker jag, har en otvetydig slagkraft och potential. Men innan Akademien kan ta det till sig måste det förstås få en mer exakt betydelse. Och så ska det förankras i folkdjupen först. Sånt tar, som man vet, sin tid – och innan det har hänt sitter man förmodligen på äldreboendet och undrar varför maten kallnat och vart livet tog vägen…
    Jag håller med dig om att Gurra har en ”hyfsat intressant” blogg. Mer är det inte. Den verkar innehålla mest sånt han publicerar i Expressen (och annorstädes) och till skillnad från dig tycks han måttligt intresserad av att kommunicera med sina läsare. Till hans försvar får man ändå säga att kommentatorerna som dras dit – i motsats till den här bloggen, förstås! – inte sällan verkar rätt egendomliga (för att använda ett av hans favorituttryck). Men det är i alla roligt att då och då få läsa en ny dikt av honom. Han är ju en jävla bra poet!

    SvaraRadera
  9. Det är väl mer en reservplats än en blogg, så kan det också vara, men ibland får man läsa långa saker som kanske kan komma att bli böcker så småningom, utkast till idéer osv. Med tanke på hur mycket avund och sneglande och norpande det finns inom kultursfären så är det generöst. Men kommentatorerna han har - hahahahahaha..... ojojojojoj.... hjälphjälphjälp....

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)