Jag tänkte ju att de skulle få växa till sig för att kunna hävda sig bra på gården, men nu tror jag att det är dags att bromsa; man ska inte banta katter sägs det, men jag är rätt restriktiv med käket just nu. Atossa ser ut som en björn. En stor lufsig nallebjörn. Hon har väl aldrig varit gulligare, och ganska mycket är faktiskt päls (som mattar och hussar sårat brukar säga: "det är faktiskt päls!"), och Xerxes har också lagt på hullet: efter att ha varit en ljusröd smalis har han blivit en ljusröd rundis. Båda är minst lika fina som förr. Men nu närmar sig vintern och då kommer de inte att vara ute och röra på sig lika mycket. Så nu gäller det nog att se upp lite.
Lady Camorra har flyttat... Katterna på gården verkade precis hade kommit överens om en schysst vapenvila (även om Sigge i trettifyran fortfarande är ganska vresig), så det är tråkigt att den stolta damen inte bor här längre. Hennes maffiametoder mot mina när de var små var verkligen uppfinningsrika. Sen att hon blev vekare när de blev större kan man förstås ha moraliska invändningar emot, men naturen är ju inte alltid lika god som det står på Bregottpaketen.
Nu har Xerxes och Atossa fått ärva Lady Camorras kattrappa. Hennes matte frågade om jag ville ta över den eftersom de ska bo omväxlande på landet och i en lägenhet i stan där kissemissen i fråga får finna sig i att vara innekatt. Jag blev förstås jätteglad, och mina rundisar också: de älskar att kunna klättra in genom fönstret. Atossa tycker att kattrappan är så rolig att hon till en början bad att få bli utsläppt bara för att springa runt huset och klättra upp för den igen. Och så till ytterdörren igen, huj ut på gården - och uppför kattrappan. Nu har hon även lärt sig klättra ner för den. Xerxes har tagit emot kattrappan med lite större skepsis, jag tror att han har vissa dubier eftersom det rent teoretiskt skulle kunna hända att Sigge klättrade in, och det kan jag säga att det vill vi inte.
Men man märker att det känns som ett kognitivt och motoriskt framsteg för båda - stimulans för fantasin. Och motion.
När man har klättrat blir man pömsig
2 kommentarer:
Gosesnuttarna! De är verkligen vackra, även om jag är jävig. Jo alltså, sure, gamle Felix har charmat min granntant (80+) och äter upp sig hos henne medan jag försöker köra med smalmat här hemma. Vad ska man göra med en äldre herre vars enda guldkant i tillvaron är mat? Och han är hennes guldkant. Nu väger han ca 6 kg och det är som att lyfta en grävling. Kul med stegen, smart pryl. Bekanta här i Reinfeldtland har en kattdörr med chip och katt som matchar chipet så att bara "rätt" katt kan komma in. Så långt har inte jag kommit så det har hänt att jag fått in objudna katter. Men de blir ganska snart bortfrästa av mitt gäng.
Jag tror ibland att någon annan ger dem lite mat också - men det är tänkbart att de käkar i sig en del möss och fåglar.
Kattdörr med chip, nä usch, lite upprörande faktiskt. Hur mycket kostar en sån pryl?
Skicka en kommentar