onsdag 12 januari 2011

En systematisk paradox

"Mer än någonting annat är Mäktig Tussilago en iscensättning av patriarkatets fall – och det i ett sammanhang där kvinnorna förkastar jämlikheten och hungrigt tar chansen att trycka ner."
Smålandsposten

När jag höll föredrag vid Örebros universitet frågade en i publiken varför jag inte hade satt ut de riktiga namnen den här gången. Det var apropå att jag hade nämnt i mitt föredrag att några fraser under den ödesdigra middagsbjudning då Oscar Riktelius klappar ihop är autentiska, till exempel Wirdhammars "barn är en emotionell investering i framtiden" (den ekonomiska metaforiken är viktig i Mäktig Tussilago: tillgång och efterfrågan, guldmyntfötter....)
Jag svarade att här hade det varit fel: middagsbjudningen är fiktiv och de spökiga gestalterna likaså. Att inflika ett och annat citat som illustrerar den mentalitet som går på högvarv hemma hos Oscar den kvällen var däremot lämpligt, tycker jag.

För att anknyta till Maria-Pia Boëthius artikel: ja, jag hoppas också på fler självbiografier av kvinnliga författare, och jag menar att de inte på något sätt ska låta sig skrämmas. Den paradox som rubriken syftar på - det gäller en tanke som bara är påbörjad och som jag inte riktigt kan få någon rätsida på. Om jag spekulerar så här: kvinnor som tillskansar sig en position inom de här maktstrukturerna (ett nött ord förvisso...) kan kanske sägas lägga sig till med hyperpatriarkala värderingar, omertà upphöjt till tio, och samtidigt som denna typ av kvinnliga makt ökar så krymper möjligheter för kvinnor att skriva självbiografier.
Det är något mycket underligt med detta. När man tänker på det lite noga, så blir det som om kvinnorna då totalt förlorar sin själ. De blir inte män, de blir apparater.

25 kommentarer:

  1. Kolla Stjärnorna på slottet, del 2, på SVTplay.
    Marie Göranzon säger några kloka ord i ett samtal med Monica Dominique. Det handlar kanske inte om patriarkala strukturer, snarare om manligt/kvinnligt och djupt rotade sociala spelregler. Eller instinkter, vad vet jag.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Systerdyster: det ska jag kolla.
    Clam: ja så kan det vara. Det låter ju rimligt.

    SvaraRadera
  4. En detalj sedan - som jag drar mig för att nämna eftersom det låter fåfängt och futtigt hur jag än gör, men jag tycker ändå att det kan vara på sin plats: jag tycker det verkar som om en del förfar verkligen vill framstå som jätteförföljda när de inte är det. Nej just nu syftar jag inte på Ranelid utan på Maria Sveland: hennes bok blev ju oerhört positivt bemött som jag minns det, inte blev väl hon utsatt för någon klappjakt?
    Jag tror man får se upp lite. Carina Rydberg väckte upprördhet, Unni Drougge blev tagen i örat, men Maria Sveland har väl på sin höjd blivit kritiserad?
    Sorry men jag har lite svårt för såna där falska drakdödare.

    SvaraRadera
  5. Däremot är det underbart att hon ska ha barn igen: varma gratulationer.
    Jag ska inte göra en Englund och säga: "allt som håller henne borta från skrivandet..."

    SvaraRadera
  6. Glöm det senaste: jag kan med varm hand överlämna varje status som förföljd åt Sveland.

    Från det 1:a till det 2:a apropå en artikel av Christian Lenemark om Min Kamp:

    jag minns en debattartikel av Gabriella Håkansson 97 eller 98 då hon kritiserade samtidens tendens till "rousseauansk bekännelsevurm".
    Uttrycket har fastnat, sedan är jag inte säker på att det fanns särskilt mycket rousseauansk bekännelsevurm då (?)
    (jag befinner mig för övrigt mycket långt från rousseauanism)

    På uppmaning av bl.a zigge och mitt pågående arb: ransonering av bloggandet krävs... svårt... det är så kurt att blogga...

    SvaraRadera
  7. kurt? sorry, kul skulle det stå.

    SvaraRadera
  8. Läste du vad Hanne Kjöller skrev bland annat om Sveland?

    http://www.dn.se/ledare/signerat/provokatorerna-feministisk-harskarteknik-stryper-viktig-debatt

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Cuben: jag uppfattar inte artikeln som en unken attack på lämpligheten som mamma. TV-programmet har jag inte sett.
    Clam: Jo. Det är så jag måste göra.

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. Tog du bort det inlägget clam, det var väl kurt? Jag hade annars tänkt medge att jag tittade på Let's Dance igår, Ranelid verkade trött, nästan som att han inte vågade ta ut svängarna
    (det finns ett gammalt Blandar-skämt annars: en teckning av ett dansande par, kvinnan har en stor bak och mannen har sin labb på densamma, och texten är: "Håll mig inte så hårt i rumban", den tycker jag är rolig)
    Men mest tänkte jag på hur främst den manlige konferencieren höll på med förnedring av en ung tävlande som hette Alexander: han ifrågasatte hans manlighet på ett sätt som jag tyckte var rätt grovt, men det är förstås olika vad man uppfattar som kränkande och vad inte).
    Jag tyckte att det var en hel del konstiga saker som pågick överhuvudtaget i det där programmet, måste jag säga. Hm.

    SvaraRadera
  13. Hur som helst, en av de rader som fick utgå ur Myggor och tigrar (Eva Bonnier vred sina händer, bönade och bad, hon berättade att Ranelid var djupt deprimerad) var: "Men jag hade väckt upp en sovande kissbjörn i Ranelid".

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Maja:

    Sa Eva Bonnier så? :O Jisses, då.

    Clam:

    Jo, narcissism och aggressivitet går ofta hand i hand, läs gärna Men jag då? av Sandy Hotchkiss. Det handlar om människor som man helst inte vill ha inpå sig - de suger energi.

    Men din borttagna kommentar var ganska kurt!

    SvaraRadera
  16. Systerdyster: jo det var mycket där ett tag. Jag tror kanske att det var list, Ranelid hade ju kunnat lämna förlaget. Jag tänker inte beklaga mig (det är inte alltid helt lätt att bestämma vem som är narcissist och vem inte förresten, särskilt inte i litteraturbranschen även om en del brer ut sig mer än andra) men visst var det rätt jobbigt även före bokens publicering.
    Jag såg kvällens avsnitt av Stjärnorna på slottet, ska kolla det du tipsade om också!

    SvaraRadera
  17. Som språkrör för narcissisterna vill jag bara säga att jag känner mig förolämpad!

    Att säga att vi ofta är aggressiva är som att säga att alla bögar gillar opera.

    Är man dock narcisst OCH aggressiv, så finns det bot: flytta ut på landet. Som jag. Men kolla för guds skull upp att det inte finns någon som helst möjlighet till Internet dit du tar vägen (mitt största misstag.)

    Dessutom tycker jag att blogg- och twittereliten borde lämna sina handsvettiga tangentbord och gå ut i naturen och hugga en kubikmeter ved. Som jag gör varje morgon.

    SvaraRadera
  18. Och mina händer är INTE veka! Jag har bara ovanligt långsmala fingrar (som ger det intrycket) och extremt svårt sedan barnsben att växa valkar. Så det så.

    SvaraRadera
  19. gunnarstrandberg: jo. Det har du rätt i.
    Det här med narcissism är svårt. Mycket svårt. Det som Systerdyster beskriver finns ju, energitjuvar kallas det väl... men rent spontant skulle jag inte sätta det i samband med Ranelid. Jag ska inte sitta här och diagnosticera alls, men det här med att vara expansiv eller vilja ha mycket uppmärksamhet och rampljus är inte riktigt samma grej som att vara en sån här energitjuv, sådana personligheter förknippar jag mer med något manipulativt och försåtligt, lite psykopatiskt. Ranelid han tutar och kör, är mycket öppen och spontan eller hur man ska uttrycka det, på gott och ont så att säga... men det finns liksom inte det där hala som jag förknippar med s.k energitjuvar.
    Jag ville liksom bara ha det sagt.
    Sen tycker jag att en av de "hotelser" han riktade mot Englund var väldigt komiska, jag har aldrig hört den varianten förr:
    "Han kommer att få ett litet matkonto!"

    SvaraRadera
  20. gunnarstrandberg: vem har sagt att dina fingrar är veka? Bara så att jag inte missar vem dementin riktar sig till, hehe.

    SvaraRadera
  21. Har följt den senaste Ranelid-fejden med en viss fascination (och nöje).

    Men, jag har länge undrat, hur hinner Ranelid med att skriva? Med alla sina ustpel och framträdande och autografskrivande? Och fejder?

    SvaraRadera
  22. En ettrig en: mmm, hmm, han har ganska låg ribba för vad han släpper ifrån sig, när det gäller kvalitetet och så där.

    SvaraRadera
  23. kvalitetet, jag menar kvaliteten.

    SvaraRadera
  24. Jag tog upp ämnet narcissistisk sårbarhet, som inte är en psykiatrisk diagnos utan något de flesta av oss har en släng av emellanåt. Men jag skulle kanske hellre ha valt vardagligare termer och talat om försvarsbeteenden och
    -attityder hos den som ofta innerst tvivlar på sitt värde, eller liknande.


    Jag avsåg inte att klaga på Gunnars livsstil.

    Clam (annan dator, ej inloggad)

    SvaraRadera
  25. Maja: ville mest vrida till den ranelidska förorättningens logik ; )


    Visserligen ÄR de veka. Riktiga frökenfingrar. Men ganska vackra...

    Ja! litet matkonto! antingen är det extremt stor humor, eller bara lite konstigt sagt.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)