söndag 23 januari 2011

Xerxes och tavelmysteriet 2

Han sätter igång på allvar vid tvåtiden på natten. En tid då det är onödigt ja till och med naturvidrigt att sova, och utomhuset fortfarande envisas med att vara för kallt för tassar och öron. Leksaksmössen och bollarna, visst, dom kan vara okej men är lite uttjatade vid det här laget. Xerxes vet att det finns riktiga och mer oförutsägbara leksaker utomhus, så de konstgjorda varianterna har ingen större lockelse längre. De rör sig ju bara om han själv puffar till dem, i den mån inte matte har vänligheten att slänga iväg någon tygrådis eller boll.
Tavlorna har inte förlorat ett uns av sin magnetism. Atossa är ointresserad av dem, utan det här är Xerxes grej. Han brukar börja med att sitta och stirra in i dem länge. Djupt. Det kan vara blänket i glaset, det kan kanske vara att han är intresserad av motivet. Sedan sträcker han fram tassen för att ta reda på vad som finns bakom. Ibland lyfter han lite på tavlan nertill, och släpper den sedan så att den smäller i väggen. Det är då matte kommer farande och bråkar, vilket också är ganska kul. De är fotona tog jag i och för sig på dagen, det blir lite dubbla budskap eftersom jag lät honom hållas medan jag plåtade.











5 kommentarer:

  1. Xerxes och tavelmysteriet. Ny, spännande barnbok av Maja Lundgren.

    Det där är hans egen grej, inget beteende som han ärvt från mor. Han kanske bara är lite konstintresserad? Eller inte, han kanske avskyr konst?

    Den ömma moder satt som ung och betraktade en vägg en hel dag, då och då gjorde hon små utfall men satt mest tyst och stirrade. Det visade sig att en stackars skogsmus hade förirrat sig in bakom träpanelen. Men jag förmodar att du inte har möss bakom tavlorna.

    SvaraRadera
  2. Systerd: Just det, jag skrev tavelmysteriet en gång (bytte titel nu, "tavlorna" lät lamt").
    Jag är förkyld, men du har rätt i det där med barnbok. Jag tror jag skriver en sån (haft det som plan länge).
    Det låter synskt av Rizzo,

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. clam: Knepiga katters bok. Eliot förstår katter.
    valens: ja, även om mina katter har väldigt mycket röst, man skulle nästan kunna säga att det är de som dikterar villkoren..

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)