måndag 24 oktober 2011

Absolut eller relativt

Jag läser i Jonas Thentes blogg: "Min bestämt kategoriska uppfattning just nu är att personer som inte uppskattar Borges inte heller uppskattar litteratur." Det råkar vara så att jag aldrig läst mer än en halv novell av Borges, och orsaken till att jag lagt ner varje gång - ja även nu då jag fattat samma beslut igen, ty man bör ha läst Borges, eller vi kan uttrycka det så här: en författare bör ha läst Borges - är att han är alldeles för litterär för min smak. Men vad är då detta "för litterär"? Vad betyder det? Och vad är min smak?
Det kan innebära att jag inte uppskattar litteratur. Att min dada/surrealistiska bakgrund gör mig allergisk mot litterär litteratur. Men antagandet håller inte riktigt för prövning. Jag gillar ju Montaigne, till exempel. Är inte det litterärt? Eller OuLiPistiska språklekar. Barock litteratur. Jan Potockis Manuskript upphittat i Saragossa. Mums.
Men Borges, platt fall. Jag läser Lotta Lotass förord till novellsamlingen Alefen, och det mesta av det hon skriver om tycker jag ju väldigt mycket om. Plötsliga insikter, revor i tillvaron, total ovisshet, det sublima, oändligheten. Men jag lyckas inte se det hos Borges. Jag uppfattar det som att Borges går på medarna, han åker inte skridskor. Det är inte riktigt på riktigt, eller hur man ska uttrycka det. Men jag måste baxa mig igenom en hel novell någon gång. Det är självklart att jag inte kan hävda att det ÄR som jag påstår, när jag nu slutar läsa efter runt tio sidor för att jag tycker att det inte lever - jag skulle givetvis inte kunna hävda det ens om jag lyckats baxa mig igenom Borges hela litterära produktion och kom ut på andra sidan med ett triumfatoriskt leende: vad var det jag sa, det underbara och sublima finns inte hos Borges!
Såtillvida det inte är nödvändigt med ett antingen eller här. Antingen finns det hinsides, det absoluta och det sublima, eller så gör de inte. Om de finns, så finns de utanför Borges litteratur. Då är det antingen så att Borges har fångat in en del av det i sina böcker, eller så är det så att han inte har det. Det är av vikt att vara noggrann här: man kan inte påstå att Borges allena har en dörr till det oerhörda och ofattbara, om man nu inte på något sätt hävdar att han är en ofrånkomlig profet som sitter inne med oumbärliga sanningar som ingen annan har nycklar till. Man kan hävda att han är en av dem som har det, och att jag råkar vara blind för just hans dörr. Alternativet är att det är jag som har rätt, medan många andra projicerar något på Borges som inte finns där. Eller möjligen att mina känselspröt, som hävdar "nej, det här är trompe l'oeil som ger sig ut för att vara något mer än trompe l'oeil trots att det inte är det" efter några sidor, och som jag i och för sig anar skulle fortsätta protestera på samma sätt även om jag tvingade mig att läsa vidare (det är för övrigt inte bra med pliktläsning), är drabbade av något slags besynnerlig Borgesallergi, som...
Nä, jag släpper det här temat nu. Det blir ju hårklyverier.
Dock, emellertid, ehuru, osv. osv: frågan om vad litterärt omdöme egentligen är, och vad litteratur egentligen gör, kräver mer kategoriskt tänkande än mindre. Anything goes är inte särskilt givande som attityd. Jag kan bli lika livad av att träffa personer som muttrar "den där Borges, han är ju outhärdligt litterär", som av att läsa levande försvarstal för densamme. Och det är ju ganska relativistiskt av mig. I bästa fall tolerant, i sämsta fall slött, fegt, alltför föga kompromisslöst. I grund och botten tror jag ju att det är något av de bägge lägren som har fel.
Det får räcka för idag. Jag bör tillägga att jag förhåller mig objektiv vid min undervisning. Det innebär att jag vill ge studenterna ingångar till flera olika litterära traditioner utan att ta ställning för någon av dem.

29 kommentarer:

  1. Ja det var ju många ord för att säga att jag återigen har tvärtröttnat och slutat läsa Borges... Och ändå tror jag på det kategoriska tänkandet. Jag gillar inte att tvinga mig att läsa böcker som känns blä, men som ett bildningsprojekt borde jag ta mig i kragen och antingen ta reda på varför jag tycker Borges är blä, eller ändra åsikt om Borges. Framförallt om det finns insikter där som det inte går att tillägna sig på annat sätt, så är jag helt enkelt tvungen.
    Eller?
    Maja

    SvaraRadera
  2. Haha... Nej du är inte tvungen att läsa Borges, Maja... Själv är jag ett Borgesfan, men om du är blind för just hans dörr,
    som du skriver, så hittar du andra dörrar på annat håll. Jag tror jag förstår vad du menar med att Borges är "för litterär", jag uppfattar det inte så men kan begripa synvinkeln. Idén att det skulle existera en absolut litterär kvalitet är lockande (Thentes ord om "inte uppskatta litteratur" kan för övrigt tolkas på många sätt) men personligen tror jag inte på måsten inom litteraturen.

    Algot

    SvaraRadera
  3. Algot: Tack, jag vill tillägga att jag varken är ironisk eller polemisk i det här inlägget, jag gillar verkligen diskussioner om en litterär kvalitet som står över det subjektiva styckandets svajningar och härjningar. Det känns snarast lite larvigt att inte gilla Borges. Men... äsch.
    Maja

    SvaraRadera
  4. ... och jag menar att det finns en kvalitet hos Borges som står över det subjektiva tyckandets svajningar och härjningar. Men jag tror att det är som du säger - det sublima, oerhörda eller vad man nu vill kalla det existerar förstås utanför litteraturen. Det föregår litteraturen. Borges löper risken att framstå som alltför inomlitterär. Jag menar att han inte är det, men förstår att han kan uppfattas så.
    Algot

    SvaraRadera
  5. Algot: det är ju ett rätt fånigt inlägg det här egentligen. Ett sammelsurium. Men jag vidhåller att det sublima och oerhörda finns utanför litteraturen, och att det då alltså inte kan vara obligatoriskt att läsa... någonting alls, strängt taget. Mystik kan man tillägna sig på annat sätt. Men det är bäst att jag slutar nu tror jag.
    Maja

    SvaraRadera
  6. ha, upptäckte att jag råkat skriva "det subjektiva styckandet"...
    Maja

    SvaraRadera
  7. Men jag vill insistera på att du ska läsa Bolanjo. Känner på mig att du skulle gilla.
    Algot

    SvaraRadera
  8. Algot: det har jag gjort också: 2666. Tills den blev för hemsk. Inte ett dugg spekulativ. Inte det minsta cynisk, bara fruktansvärd. Men jag ska ta mig vidare, så småningom ska jag läsa hela.
    Maja

    SvaraRadera
  9. Jag ska tillägga att jag uppskattar mörk och sann litteratur. Just med 2666 blev det lite för mycket, men jag ska läsa vidare. Den är ju på sätt och vis en attack mot litteraturen också. Den fåfänga jakten på en kultförfattare. Det är satir.
    Maja

    SvaraRadera
  10. Kan det inte bara vara så enkelt att man inte tycker om allt? Visst är det härligt med möjligheten att tycka vad man vill om saker och ting. Man kan välja att gila - eller inte gilla. Det finns ingen "sanning" bland omdömen, allt är relativt. Precis som sanningen alltid är relativ.
    Mika

    SvaraRadera
  11. Det sublima oerhörda föregick människan och vår konst.
    Att jag värdesätter Borges kanske beror på att det i sprickan,
    mellan det essäiska torra språket och den halsbrytande oerhörda fiktionen, plötsligt kan skina fram ett fjärran hinsides ljus.
    (kanske på grund av utmattning då jag ett flertal gånger läst hela noveller).
    Om detta bara är inbildningar så är ett helt säkert: Biblioteket i Babel föregick internet.

    SvaraRadera
  12. Mika: jo men det där tror ju inte jag är sant. Att sanningen alltid är relativ. Men när det gäller litteratur måste det förstås vara tillåtet att gilla eller ogilla - ibland tror jag det kan handla om tonfall, eller temperament - lite i stil med personkemi som inte funkar.
    lille Hans: hehe, ja vad säger man - läsa halva Borgesnoveller. En regelrätt bekännelse detta. Jag brukar varken ha något emot knastertorrt essäistiskt språk eller halsbrytande fiktion - även om det nog ligger någonting i att jag inte uppskattar litteratur. Jag gissar att det är något med tonfallet.
    Maja

    SvaraRadera
  13. Var Borges religiös?
    o.s.a

    SvaraRadera
  14. o.s.a:
    och det frågar du mig... hela det här inlägget betyder egentligen inget annat än att jag bara har läst halva Borgesnoveller. Det är inget att skryta med, utan bara något jag klurat lite på vad det egentligen beror på. Jag vet ingenting om Borges, till exempel inte om han trodde på något hinsides eller ej. Så det får du välan goooogla fram.
    NU verkligen godnatt
    Maja

    SvaraRadera
  15. maja: ja vad betyder egentligen inte 'personkemi?' - ibland nästan allt! - åtminstone relativt sett - det kan röra sig om allt möjligt - men det kan gå under 'täckmanteln' 'personkemi' eller - ibland - 'bristande' sådan - alas! - jag har t ex aldrig 'känt' för hon selma lagerlöf - det är väl 'personkemin' som inte stämmer - däremot så har jag inget emot en sån som strindberg - det är ngt som man inte riktigt kan förklara på annat sätt - än detta - 'personkemi' - eller 'bristande personkemi' - tur att det åtminstone finns e t t 'uttryck' - en 'benämning' - som täcker in allt möjligt - 'anything'! - som det egentligen kan handla om...

    SvaraRadera
  16. Marianne: ja, "personkemi" är ju vagt. Men då man uppfattar en författares röst eller stil som outhärdlig, utan att direkt kunna påstå eller hitta belägg för att dess litteratur inte är av kvalitet, då kanske man helt enkelt kan anta att det handlar om ett slags kraschande personkemi.
    Första gången jag läste Gösta Berlings saga reagerade jag ungefär som du, jag var väl runt 14, 15 och uppfattade den lustigt nog som för romantisk. Senare har jag kommit att uppskatta den och begripa den på ett annat sätt.
    Maja

    SvaraRadera
  17. Hackerattack mot "bloggtoppen"... Ibland känns nätet rättså osäkert överhuvudtaget (ja, det har jag ju glunkat om tidigare).
    Maja

    SvaraRadera
  18. Fler tankar om Borges
    http://www.ettlysandenamn.se/ELN910/borges.html

    SvaraRadera
  19. Men jag hamnade på villospår där - jag tror de facto inte att det handlar om tonfall, röst eller s.k personkemi - utan om själva attityden till det underbara, återförtrollningen, bla bla allt vad det har kallats. Men för att kunna hävda något sådant så måste jag ju läsa ut.
    Fan va jobbigt.

    Stickan: tack för länken! Jag har börjat läsa, och - ber om ursäkt nu för det är säkert väldigt välskrivet och på pricken för dem som upptäcker just det där hos Borges (barnets blick, det underbara osv) men för mig är det nog så att jag måste läsa (fan va jobbigt) ut några noveller och jämföra dem med min egen erfarenhet samt läsning av annan litteratur som lite mer sådär omgående har fått mig att tänka/känna: jupp.

    Maja

    SvaraRadera
  20. Alltså, det var extremt många ord där på Ett lysande namn, "maximal litteratur" och sådant. Nu är det väl så här att de gånger jag har läst saker som jag tyckt har haft "det där", så tror jag inte att jag skulle ha uttryckt mig på det sättet som i den artikeln.
    All right, jag inser att jag är tvungen att gå vidare med det här och läsa ut. Har man... ja... skrivit ett sånt här inlägg så...
    OK: jag lovar att ta reda på varför jag inte uppfattar Borges som "jupp, där var det" - inget med intellektualiteten att göra, jag kan ju tom uppskata André Breton - men lite grann liknar det (tror jag) mina gamla protester mot gamla Twin Peaks och t.o.m Harry Potter.

    Maja

    SvaraRadera
  21. För att inte tala om den man inte får tala om i negativa ordalag, men vars diktrader ofta skulle passa betydligt bättre i en liten volym med Deep thoughts och solnedgång på omslaget, än i en antologi med zenbuddhistisk poesi. Det här kommer jag att skriva om så småningom, jag varnar känsliga skönandar - ja, jag kommer att ge en förvarning, för det finns ingen anledning att såra bräckliga själar. Men jag är tillräckligt gammal för att ta mig rätten att säga vad jag tycker även om de allra största storheter.
    Maja

    SvaraRadera
  22. Aha, fast nu har jag läst lite längre på Ett lysande namn, och där blev blev det ju riktigt intressant.
    Jorå, jag har nog hamnat fel helt enkelt - jag gillar ju Calvino väldigt mycket, så varför inte Borges. Ska testa igen.

    Maja

    SvaraRadera
  23. Rättelser: uppskata André Breton: uppskatta André Breton.
    Twin Peaks: den tyckte jag var helt ok, på sitt sätt: utan jag menade Arkiv X.

    Det är en spännande text på Ett lysande namn, men av citaten som skymtar fram att döma så tycker jag fortfarande bättre om dem som jag tycker bättre om. Exempelvis Calvino. (som inte är riktigt lika fett grymt religiös som Borges tydligen är)
    Maja

    SvaraRadera
  24. Nja... Jag tror för min del inte att man ska läsa Borges som en religiös urkund. Det måste vara ironiskt menat. Däremot kan nog den religiösa längtan bli tillfredsställd då man läser Borges. Två olika saker.
    Bara ateister och mystiker tar frågan på erforderligt allvar, skulle jag säga.
    Algot

    SvaraRadera
  25. Det är avgudadyrkan, Algot.
    Glöm inte, om du har livet kärt, att jag är en nödtorftigt förklädd fiktionskritiker från senantiken.
    Jo, Breton tog saken på erforderligt allvar.
    Nu får vi se vad som händer här, efter hackerattacken på Bloggtoppen: jag har inget twitterkonto att kapa, och bloggen har (tror jag) hackats förut utan att det hände så mycket, mer än några försvunna kommentarer och lite annat småstrul - om det nu var hackerrelaterat eller ej, det vet jag fortfarande inte.
    Maja

    SvaraRadera
  26. Planerar du(16:38)att("kavlar upp ärmarna") snacka skit om Tomas Tranströmer?

    SvaraRadera
  27. Skojade bara, så klart. Men för säkerhets skull: för mig får alla ha vilken uppfattning de vill.

    SvaraRadera
  28. Starka känslor. Eller skämt. Eller bådadera? Jag har mycket datorstrul, det känns dessutom lite som att jag vill släppa diskussionen ändå. Rätt mycket har sagts och... Jag tror jag nöjer mig med att säga uppvaknandet inte är något fallskärmshopp från drömmen. Om meningen hade negerats tycker jag att det hade börjat närma sig poesi. Men smaken är olika, tudelningen när det gäller denna fråga ett faktum och det känns inte angeläget med någon stormig poesidebatt idag.
    Thats all, folks. Fortsätt tycka det ni tycker.
    Maja

    SvaraRadera
  29. "bör ha" - dessa två ord liksom fångade mig nu när jag började läsa ditt inlägg igen maja - jag undrar varför jag liksom fastnade just för dessa två ord "bör ha"... (?)

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)