Det finnes österländska själar med sorgsna ögon
brokiga själar av främmande snitt.
Men andra äro västerländska själar med kalla ögon
handlande själar som leva i fulhet.
Sagosjälar med ögon som tiga;
vita själar gå ut på gatan där alla andra själar äro svarta.
De ömmaste själarna gå med nedslagna ögon,
de måste rodna över alla andra.
Men andra själar öppna aldrig sina ögon:
de tro att de se allt.
Det finnes ljudlösa själar med förgråtna ögon
de gå ut i skymningen som läderlappar.
Bullersamma själar söka upp den starkaste solen,
de äro icke rädda för sin egen röst.
Svaga själar, som hålla sig om hjärtat,
döden följer dem på avstånd.
Jungfrusjälar med klara ögon,
de kunna gå överallt.
Sminkade själar med hycklande ögon:
man bör låta dem falla som stinkande trasor.
Starka själar som tåla alla drycker:
de sova lugnt och hava aldrig dåligt samvete.
Små själar med gaddar som stinga
väcka smärtsam förvåning.
Men alla själar hava en stor tomhet,
en djup brunn av olycka borde fyllas med kärlek.
Alla ädla själar bliva bedragna,
men de bedraga icke sig själva.
Edith Södergran
