tisdag 8 april 2014

bland det omöjligaste

Att vara översättare är inte helt olikt att vara en skådespelare. Jag läser Bretons text högt och sedan min egen översättning: då leker jag förstås att jag är Breton. Jag måste plocka fram det bretonska inom mig. Det där som knastrar som ett kex, sprakar som ett tomtebloss eller en präriebrand, porlar ibland och ibland harklar sig och stakar sig som forna tiders läkare och advokater, eller knarrar som en gammal läderfåtölj. Det är så jäkla kul, trots att det är omöjligt. Det går inte att översätta franska till svenska egentligen. Och Breton är bland det omöjligaste. Som jag förstår det har några redan försökt översätta L'amour fou till svenska, men kapitulerat. Det gör inte jag för jag är bäst.
Och till er som undrar och/eller längtar: nej jag har inte slutat skriva eget. Men att skriva en sak som till exempel novellen Tillit i Feministiskt perspektiv, är inget man gör i en handvändning. Bara som ett exempel.
Trevliga fortsättningar på april!

5 kommentarer:

maja lundgren sa...

Jag minns inte om det var Svantesson eller Tilghman eller vem det nu var som var irriterad på fågelhunden Breton för några år sedan :-)

Zamenhof sa...

Le français est impossible à traduire car c'est une langue "parfaite", alors que nous ne sommes que des êtres humains.

"Ce qui n'est pas clair n'est pas français", apprenait-on à l'ecole à une vieille tante, qui avait fait ses études dans un lycée français.

Exemple d'un mot difficile à traduire: "la francophonie", "l'espace francophone". Au sens de "le club des être humains bien développés", ceux qui ont la chance de parler français.

C'est bien intolérant, tout ce truc.

maja lundgren sa...

"Ce qui n'est pas clair n'est pas français", aha mais c'est un mythe, ca! Jo jag vet, fransmän menar att franskan är det perfekta språket, mer logiskt, klart, exakt än andra språk - mer matematiskt om man så vill. Det går faktiskt inte riktigt att säga så, i alla fall vet jag ingen lingvist som skulle understödja det... Och det är i alla händelser inte sant för Breton :-) I så fall är han mycket ofransk (han är ju inte klassicist heller och föreställningen om franskans tydlighet häng erihop med fransklassicismen)
Men franska och svenska är verkligen väldigt olika språk och i viss mån kan man nog säga att det handlar om olika sätt att tänka.

Marianne Johansson sa...

under 'inläggs-rubriken' "Varför?" har jag just - på en av mina bloggar - kommentarsmässigt - förutom namnet 'breton' - även nämnt ditt namn maja!

maja lundgren sa...

Vad fint Marianne! :-)
Ja, jag har brottats i många år med Breton, från uppsats på litt.vet om Nadja och framåt. Men det är första gången jag översätter honom.