tisdag 22 november 2016

En snuskig trio och en hurtig liberal

Putin och Assad kommer att gå till historien som folkmördare. De har fått en högljudd rasist i Vita Huset som kumpan, till viss del på grund av det märkliga och odemokratiska elektorssystemet i USA.
Än så länge är konsekvenserna ovissa, även om Trumps val av medarbetare tyder på att hans önskan är att fortsätta på den fascistoida vägen (högerpopulism räcker inte som begrepp för att omfatta den typen av agitation)
För Syriens del är det tänkbart att det inte gör någon skillnad. Eftervärldens dom kommer att bli hård, förutsatt att eftervärlden inte genomgår en hundraprocentig dumbrutalisering. Det är många som annekterat den syriska revolutionen för att syssla med war by proxy, men de värsta tyrannerna och mördarna är Putin och Assad.

Bland annat därför var det märkligt att läsa Johan Norbergs krönika i Metro 11/11, Amerikanska folket kommer alltid tillbaka starkare (så löd rubriken i tidningsupplagan, nätupplagan hade det lite mindre svulstiga, men lika förtröstansfulla, Trump förlorar väljarnas kärlek när de ser att han bara är en stor käft).

Norbergs tes är att Trump inte är någon riktig fascist, det handlar mest om munväder. Det var till och med bättre att den auktoritära pajasen vann valet än att Clinton gjorde det, eftersom missnöjet med Clinton hade kunnat leda till att en riktig, mer slipad fascist återkom till nästa presidentval.
Resonemanget är mycket invecklat. Tillräckligt snårigt för att man ska kunna kalla det för en krumbukt. Det utgår ifrån att Trump inte menar det han säger, vilket är riskabelt av minst tre skäl: det första är förstås att det omöjligen går att slå fast att en politikers vallöften - eller valhot, som det i hög grad handlat om från den nye presidenten - är luftpastejer. Det kan man aldrig ta för givet. Det andra är att demagogiskt hatspråk i sig väcker upp det sämsta inom människor, oavsett vilken politik som sedan bedrivs. Det gäller även våldsamhet. Det är ingen slump att Ku Klux Klan firade Trumps seger.
Det tredje skälet är lite mer finstilt. Säger man "tro inte dina öron, du hör inte det du hör, det betyder inte det som det betyder", trubbar man av känslan för språket i största allmänhet. För mening och nyanser. Plötsligt framstår en politikers ljugande till och med som något eftersträvansvärt. Det är rentav värre om han säger det han menar. Alltså ska vi hoppas att han ljuger.
Eftersom fascism till stor del handlar om att den råa styrkan slår mot språket och tanken, så får man inte gå med på att ord inte längre betyder något. 

Det som först fick mig att haja till i den här krönikan, var romantiseringen av det amerikanska folket. "Det är fortfarande världens mest dynamiska folk". "De har överlevt inbördeskrig, depressioner, masshysterier och galna presidenter förr. De har ständigt räknats ut, men de har alltid kommit tillbaka starkare".

"Dynamiskt" råkar vara ett av nazismens favoritord, och idén om en speciell folksjäl och ett särskilt starkt folk hör också hemma i sådana idétraditioner. Putin anspelar gärna på slikt.
Norberg är nyliberal, det han far efter är att staten och politiken alltid - eller nästan alltid? - är något totalitärt och dåligt, men om folk får sköta sig själva så kavlar de upp skjortärmarna och ser till att skaffa sina familjer en bättre framtid. Det är en åskådning som inte ligger så alldeles långt ifrån socialdarwinismen.

Visst kan det hända att det okuvliga amerikanska folket, alla tiders mest ärorika folk, kommer att klara sig trots politiken i stället för på grund av den. De kanske inser att politik inte är något att ha alls, och röstskolkar i högre utsträckning nästa val. Bildar medborgargarden mot KKK, brigader mot nolltaxerande miljardärer, och så vidare.

Men till och med den allra hurtigaste nyliberal - vi lever i den bästa av alla tänkbara världar - borde inse att det amerikanska valet inte bara handlar om det amerikanska Folket.

Att jag reagerade på det, beror på att jag har lagt märke till hur nära den hejdundrande idealiseringen av Kapitalismen ligger nazismen.

Demokrati har blivit någonting ganska diffust och oöverskådligt i den globaliserade kapitalismens tidevarv. En arbetslös arbetare inom kolindustrin, som vill att man slutar dalta med miljön, vilket i och för sig kan vara begripligt ur hans synvinkel, kan med sin röst sabotera "politiken" - om man med politik menar det som överskrider den omedelbara egennyttan, och höjer sig till det allmänna bästa utan att offra någon.

Därför röstar han på en skattefifflande miljardär.

Den här har jag spelat förut - men eftersom jag tycker att den är vacker och det är intressant att det är en rysk vaggvisa i botten, samt att den säger en del om sakernas tillstånd även idag, så tar jag den igen.







Läsning jag varmt rekommenderar:

Masha Gessens råd för att överleva i en totalitär tid. 




29 kommentarer:

Anonym sa...

Leif GW Persson tror inte att Trump kommer utlösa kärnvapenkrig.
http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/en-farlig-psykopat-jag-tror-inte-det/

Håller med om att Johan Norbergs krönika var korkad. Men själv kunde jag inte heja på någon av kandidaterna...

Zzzzz

maja lundgren sa...

Det var väl en helt ok artikel. Jag tror inte heller att Trump är oberäknelig på det sättet, att han skulle trycka på knappen på fyllan, osv.
Jag skulle aldrig ha röstat på Hillary Clinton. Jag är inte ens övertygad om att hon hade varit mindre farlig, ur ett globalt perspektiv. Hon tycker uppenbarligen fortfarande att invasionen i Irak var ett alldeles utmärkt och väl underbyggt företag.
Men två fel gör inte ett rätt. Det är tänkbart att det mest var munväder från Trumps del. Det återstår att se.

Anonym sa...

"En arbetslös arbetare inom kolindustrin, som vill att man slutar dalta med miljön, vilket i och för sig kan vara begripligt ur hans synvinkel, kan med sin röst sabotera "politiken" - om man med politik menar det som överskrider den omedelbara egennyttan, och höjer sig till det allmänna bästa utan att offra någon."

Den politiken finns inte! Då hade den arbetslöse röstat fram den!

Förakt av Trumps väljare är att kasta sten i glashus!

https://www.gp.se/nyheter/debatt/f%C3%B6rakt-av-trumps-v%C3%A4ljare-%C3%A4r-att-kasta-sten-i-glashus-1.3980951

Calamity

maja lundgren sa...

Men jag har väl inte uttryckt förakt för Trumps väljare?
Jag håller med om att den politiken inte finns, men just där syftade jag mest på miljöavtal och andra politiska och överstatliga försök att ta kontrollen över den dynamiska egennyttan som nyliberaler tycker är gud.

maja lundgren sa...

Jag ska läsa artikeln sen!

maja lundgren sa...

Bara skummat, men jag tror han misstar sig när han säger att det är vänstern som föraktar Trumps väljare. Det är förstås omöjligt att ha koll över ett helt debattlandskap, men Zaremba som skribenten nämner är väl inte vänster?

maja lundgren sa...

Det är en väldigt snurrig artikel. Vänstern brukar inte vara för frihandeln. Men "vänster" är ett svepande skällsord, han hade behövt precisera sig. Zaremba har jag aldrig tänkt på som vänster, är han det?

Anonym sa...

Jag förbehåller mig rätten att tycka vad jag vill om dem som röstade på Trump. Till exempel tycker jag betydligt sämre om den kristna högern i USA än den bildade medelklassen i Sverige.
Så det där var en ganska obehaglig artikel i mitt tycke.
Om Calamity inte tar illa vara.
Algot

Hugsvala sa...

Jag tycker inte att artikeln var särskilt snurrig. Upplever snarare samtiden som väldigt snurrig. Vänstern (ingen aning om vad det är längre förresten) brottas nog med det faktumet att populismen alltid växer underifrån. Dagens vänster (?) förmår helt enkelt inte matcha det "romantiska" i det, tror jag.

maja lundgren sa...

Ja, populismen dirigeras ovanifrån men växer underifrån - och jag kan inte se annat än att vänstern - t.ex Åsa Linderborg - gör en sådan analys. Vänstern i egentlig mening är helt emot den nyliberala politiken, vilket skribenten påpekar. Och det är knappast vänsterns fel att klyftorna ökat.
När skribenten ska ta exempel på förakt för arbetarklassen inom vänstern, tar han Merkel, Zaremba, Arne Bigsten, och några till som åtminstone inte jag uppfattar som vänster.
Jag har förstås ingen överblick över hela debattfältet, det är nog omöjligt idag, men skribenten i gp hakar i typisk högerpopulism när han viftar undan Trumps rasism, homofobi, med mera - "osympatisk" räcker ju inte direkt för att beskriva hans agitation - och hävdar att allt är vänsterns fel. Dessutom nämner han en manipulativ artikel av Heberlein som positivt exempel, i stället för att lyfta fram de bra analyser av det amerikanska valresultatet som har gjorts.
Jag har inte sett så mycket förakt för Trumps väljare, det kan säkert ha förekommit. Zarembas artikel har jag inte läst, och jag tror inte att han är vänster.

maja lundgren sa...

Obehaglig vet jag inte, men han verkar inte gå med på att det är mindre upplyst att hata homosexuella, än att inte hata dem. Eller att Trumps rasism är ett problem. Framförallt så är ju vänstern emot nyliberalismen och globaliseringen. Han borde kanske ha koncentrerat sig på att kritisera liberala skribenter, inte vet jag.

maja lundgren sa...

Ja, jag tycker att den kristna högern och Ku Klux Klan är mycket större problem än den bildade medelklassen i Sverige, kanske i synnerhet de som i allra högsta grad har kritiserat nyliberalismen och röstat emot den.

Calamity Jane sa...

Jag tar inte illa upp. Jag vet inte riktigt vad nyliberalism är. Jag läste ditt inlägg lite slarvigt kan jag väl medge. Nu ser jag att det inte är så föraktfullt mot kolindustriarbetaren som jag tyckte först. Men vad skulle han ha röstat på istället? Och han kanske inte tror på miljöförstörelsen? Borde någon ha uppfostra honom så att han ine identifierar sig med kolindustrin i stället?

maja lundgren sa...

Hur det än är så verkar det som om Trump byter åsikt ganska lätt.

http://www.politicususa.com/2016/11/22/trump-changed-positions-times-hour-york-times-interview.html

Det är inte säkert att han kommer att bli en skräckpresident. Att göra sig oberoende av Saudiarabien när det gäller energiförsörjning är ju en lovvärd ambition? Men det kunde ju vara bra att satsa på andra energikällor än kol.
GW Persson antyder att han tror att Trump kommer att överraska, det lät som att han menade på ett positivt sätt. Det är inte helt otänkbart, men han är oförutsägbar.

Anonym sa...

Trump brukar kallas högerpopulist. Finns det inga vänsterpopulister? Och i så fall: varför inte?
Calamity

maja lundgren sa...

Trump är miljardär.
Det är inget eftersträvansvärt att vara populist, det krävs ett beräknande drag för att det ska kunna kallas populism. Åsa Linderborg har antytt att det borde vara dags för vänsterpopulism, men frågan är om det skulle funka. Och om det är önskvärt, med tanke på att populism måste manipulera med känslor. Det skulle krävas av en vänsterpopulism att den skickligt väckte upp och kanaliserade den vrede som finns mot skaffefifflare, banker, miljonbonusar och så vidare - i stället för att rikta hatet mot invandrare, homosexuella, feminister osv.
I Trumps fall antar en del att han lagt sig till med demagogin som ett medvetet knep att locka till sig folk, men att han själv egentligen inte är speciellt reaktionär på det sättet.
Återkommer

Anonym sa...

Det kan vara Per Wirtén och andra vänsterliberaler han syftar på. Eller socialdemokraterna! TTIP är annars varenda vänsterkotte jag känner emot.
Sen sitter ju alla i samma båt, dvs skulle vi ha en mer rättvis handel skulle väl välståndet i Europa minska. Skribenten kanske ställer frågan om vänstern på allvar är beredda på uppoffringar som skulle krävas. På samma sätt som det skulle drabba Sverige ekonomiskt att bryta med Saudiarabien. Och det är svåra frågor, liberalerna skulle ju säga nej direkt.
Jag ska erkänna att jag inte förstår artikeln riktigt, mer än att jag håller med om att det är dumt med klassförakt.
Zigge

Anonym sa...

PS: Linderborg påpekade väl en rad grejor där Trumps program faktiskt överensstämmer med vänsterns. Bl.a kritiken mot TTIP.

Hugsvala sa...

Efter Göteborgskravallerna 2001 så lämnade ju vänstern "walk over" i frågor som rörde globaliseringens hänsynslösa utnyttjande av människor och resurser. Det var ju självklart för mindre salongsfähiga politiska rörelser att ta upp den pucken för att "popularisera" och verbalisera den fullt begripliga frustrationen från de som upplevde sig som förlorare. Det är nästan svårt att inte bli lite konspirativ när man tänker på det.

maja lundgren sa...

Göteborgskravallerna var en jätteskräll, och jag tror att vänstern - för att använda det lite svepande uttrycket - hamnade i en depression som inte släppt ännu. På grund av de hårda domarna, p.g.a mediebilden, p.g.a det folkliga raseriet, och på grund av inbördes splittring. Framförallt tror jag luften gick ur Attac, som har icke-våld på programmet men ändå kom att förknippas med våld.
Så, ja, kanske blev det så att en deprimerad vänster lämnade walk over - men långt ifrån frivilligt.

maja lundgren sa...

Zigge: jag märkte mer förakt under Brexit/Bremainvalet, men det var väl rätt utspritt över de politiska schatteringarna - helt gräsligt.
Sen är det ju så i dagens debattklimat att det inte går att ha någon översikt. Det pågår ständigt diskussioner i miljoner trådar, så...

maja lundgren sa...

Javisst, jag vill minnas att Linderborg skrev en artikel med förklaringar som gick lite djupare än "dom é dum i huvve".

maja lundgren sa...

Försöker alltså stoppa bygget av ett havsbaserat vindkraftverk i England, för att det stör utsikten från hans golfbana.
http://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/trump-svingar-mot-vattenfall-igen-6807115?ref=yfp

Mariannesson sa...

Martina Montelius om att ta över Trumps retorik...
http://www.expressen.se/kultur/eliten-har-helt-tappat-bort-sin-kompass/

maja lundgren sa...

Måste avvakta med att kommentera det där. Det A.H skriver hänger sällan ihop, och mycket är ett härmapande. Men det är tufft att vara fräck och knycka på nacken. Det är ganska meningslöst att kritisera eftersom hon byter fot och ändrar sig lite grann ibland.

maja lundgren sa...

Fräckheten vinner på själva sin arrogans, det kan ge ett fritt och så att säga suveränt intryck att inte ha någon annan måttstock än sitt eget ego: att sörja Aleppo är känslopjunk enligt samma etikdoktor som menar att det är gott och riktigt att snyfta åt Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
Narcissism har ju någonting fascinerande över sig, och det är verkligen totalt meningslöst att kritisera en narcissist i ordets mer kliniska bemärkelse: det kommer bara raljanta stjärtviftningar och pruttljud genom munnen tillbaka. Dessutom har ju då den totala egocentriciteten den fördelen att kunna sparka systematiskt på allt oegennyttigt, varav en del givetvis är skenheligt.
Det är lika meningslöst att kritisera Heberlein som att kritisera en flodhäst, det är bara att betrakta henne som ett fenomen av något slag. Tyvärr ett fenomen som turnerar i landet och lär ut moral och etik under den tydligen oskyddade titeln "doktor i etik", och som också begagnar sig av den säljande etiketten "kristen", men samtidigt kan skriva så här utan att rodna:

"Altruism – att hjälpa eller uppoffra sig för människor man inte har släktband till utan någon förväntan på gentjänst, gensvar eller egen vinning – har aldrig varit någon framgångsrik överlevnadsstrategi, varken för den altruistiske eller den som är föremål för altruism. Altruisten riskerar att utnyttjas, och den som tas om hand passiviseras och rustas illa för självständighet."

maja lundgren sa...

Den typ av narcissism som kallas patologisk.

Anonym sa...

Det vore naturligtvis intressant att höra vad en svensk författare har att säga om Jonas Thentes utspel i DN Kultur om författarnas ointresse att skriva böcker som förklarar världsläget!!

maja lundgren sa...

Jo jag såg det där. Det brukar komma såna utspel med jämna mellanrum, åtminstone sedan 90-talet, ibland i form av polemiska manifest. Det konstigaste med Thentes artikel var väl att han uppfattat Ferrantes Neapelböcker som mysiga relationsböcker. Jag har iochförsig bara läst den första delen i dess helhet, men förstår inte hur man kan uppfatta den kalla klaustrofobin och fångenskapen som varm och mysig. Hur som, tror jag inte det tjänar så mycket till att avfärda de böcker som finns och efterlysa en annan sort - oavsett om det gäller författare som gör gemensamma utspel för en ny sorts litteratur eller kritiker som tröttnat på det befintliga. Det enda sättet att försäkra sig om att få sådana böcker som man själv vill läsa, är att skriva dem själv :-)