Artikelförfattarna representerar synpunkter som finns i marginalen i den svenska debatten. Men i många andra europeiska länder torgför stora partier och betydelsefulla politiker liknande perspektiv. Det är på sätt vis bra att de kommer upp till ytan även i vårt land. Det gör det möjligt att bemöta argumenten och granska premisserna i deras resonemang, även när de är svaga och vaga.
Artikeln utgör ett svar på ett upprop - Nutidens hot kommer aldrig att bombas bort. Som nästan alla upprop är det en kompromiss, själv tycker jag att vissa formuleringar är mindre lyckade och fann intervjun med Margot Wallström i radio nyligen lättare att bejaka.
Men artikeln i Dagens Arena säger allt om hur konformismen till höger och vänster i Sverige samarbetar för att kväva yttrandefriheten.
"Det är på sätt och vis bra att de kommer upp till ytan".
Vilken inställning till yttrandefrihet och åsiktsfrihet röjer inte det.
Tyck som vi eller håll tyst och tänk för allt i världen inte själva, sätt er inte in i debatten i det konstiga utlandet, läs inte på, ställ inga svåra frågor, här ska råda samsyn.
"I många andra europeiska länder torgförs liknande perspektiv" - ja, men inte bara bland stora stora partier och betydelsefulla betydelsefulla politiker, utan även inom något som lite von obenaktigt brukar kallas den folkliga opinionen. Folk. Medborgare. Både till höger och vänster och inom det vaga mellantinget. Jag länkar inte till opinionsundersökningar, de går att leta upp. Svenska medier undviker att publicera dem, trots att de har med framtiden att göra. Jag har sett att någon försökt länka till dem i sociala medier, för att raskt slås ner av plakat och styva paroller.
Öppna debatter och konflikter i Europa får på sin höjd sippra in lite i Sverige för att kunna stävjas av grötmyndig vänster och krigsrusig höger.
Skribenten påpekar att det inte finns någon ledande företrädare för något svenskt riksdagsparti bland undertecknarna.
Tack för pekpinnen, demokratisk är den inte.
Det är tänkbart att en rätt stor procent svenskar håller med om väsentliga delar. De skulle kunna ta sig in i Riksdagen, om de ansåg att frågan var tillräckligt viktig och avgörande för deras barns framtid. De skulle kunna påverka sina egna partier. Att synpunkterna finns i marginalen i den svenska debatten behöver långtifrån betyda att de är marginella. Det kan baske mig vara precis tvärtom.
God söndag, på det hela taget.
SvaraRaderaPalmekortet är väl precis vad som behöver dras. Efter en snabb omvärldsanalys - engagemang i global rättvisa.
Men hur, idag? Världen ser helt annorlunda ut. Hade Palme varit för Nato idag? Hur hade han balanserat mellan Trump och Putin? Hade han varit så lam i protesterna mot Israel? Hade han rustat ner det svenska försvaret, nedrustningen kom väl efter hans tid. Jag tyckte nog artikeln i Dagens Arena var rätt ok, med reservation då för den märkliga inställningen till yttrandefrihet. Rätt avslöjande faktiskt. Han hade kunnat nämna krigshetsen i delar av medierna, den snålt regisserade Nato-debatten (spel för gallerierna) och aggressiviteten mot fredsrörelsen. Om han varit en god vänsterliberal.
Tragiskt att spela ut Palmekortet syftar främst på att Sverige hade ett försvar på den tiden.
RaderaEller mot att bomba ett fattigt land som Jemen, med den sagolikt dumma tron att det minskar terrorism.
Jag tyckte inte artikeln i Arena var rätt ok, med tanke på allt den inte nämner. Det är en utspädd version av det som brukar upprepas, samtidigt som det är väldigt mycket "det har väl ingen sagt heller", som helt bortser från att jo, just det har sagts, den svenska opinionen mot nato hade inte blivit övervägande för nato om man inte hävdat att rysk invasion stod för dörren. Han nämner Trump, men det är knappast uppropsunderskrivarnas fel att omvärldsanalysen är så kass bland opinionsbildare och politiker att de blev överraskade när han blev president. Hade svenskarna varit positiva till natointrädet om de vetat att USA inte är att räkna med alls, snarare tvärtom?
Nu var jag emot ändå eftersom jag inte ser USA som ens en halvschysst världspolis. Eftersom jag menar att natointrädet ökade riskerna för Sverige, av en mängd olika skäl, inte bara i förhållande till Ryssland utan till en omvärld stadd i förändring. Och eftersom min analys av Ukrainakriget är en annan, och jag har alltid vetat det som sägs i artikeln i Arena, det föreligger inget hot om rysk invasion i Sverige. Hade svenskarna inte trott det, hade de sagt nej till nato, det gissar jag.
Dessutom befarar jag att det kommer en ännu värre president i USA efter Trump.
När allt det här är över kommer alla att ha varit för fred hela tiden.
SvaraRaderaJag skrev den här kommentaren igår också men den publicerades inte, kanske föll den bort.
RaderaDen försvann nog i cyberspejs, inte sett till den ;-)
RaderaNär allt det här är över - men vilket tidsperspektiv ska man lägga? Det kan ta många långa år och utgången vet man inte - om vi håller oss inom det närmaste decenniet tror jag varken att Ukraina kommer att kunna ta tillbaks ockuperade områden eller Ryssland kunna lägga under sig hela Ukraina.
Nästa president kan vara en republikansk hök som är ursinnig på Trumps vänskap med Ryssland och ger grönt ljus åt stora vapenleveranser till Ukraina och attacker mot Moskva. Presidenten därefter kan vilja backa ur. Köra samma politik som Trump, eller ett veligt mellanting som kör öppna och stänga kranens politik. Nuvarande tyska regering stödjer Ukraina men det kan komma en annan som minskar det militära stödet. Ny Zeitenwende. Ukraina har byggt upp en egen militärindustri, vad det verkar bl.a med AI-drönare. De styr sig själva och kan slå snett. En ukrainsk missil hamnade i Polen av misstag för några år sedan och alla höll andan och på T-banan sa någon som trodde den var rysk: shit nu är världskriget här.
Ryssland kan komma att kalla nordkoreanska soldater till Krim. Jag tror att det närmaste decenniet kommer antingen kriget bölja fram och tillbaks inom Ukraina och ryska angränsande territorier, eller sprida sig utanför Ukraina, men inte som rysk invasion i Baltikum utan på ett mer oförutsägbart sätt där bägge parter skyller på varandra - en skärmytsling någonstans i Östersjön, eller en tysksvensk missil mot Moskva avfyrad av Ukraina, vilket beskrivs som försvar av Tyskland och Sverige, men som ses som ett angrepp av Moskva. Sverige och Ukraina tar fram gemensamma kärnvapen, Ukraina använder dem, Ryssland ger igen mot Sverige. Trumps fredsplan skulle kunna fungera om man tog in en bred fredsbevarande armé i Ukraina sedan, men även om Zelensky skulle vara beredd att kompromissa om Krim är det inte säkert han får med sig andra ukrainska politiker, och nuvarande regering i Tyskland har sagt nej till det. Spricka inom Nato alltså, om nu USA räknas till Nato fortfarande.
Jag säger ju nej till den väg Sverige har stakat ut åt sig, tar mig den rätten trots att jag varken har barn eller barnbarn.
På sikt - om vi säger 50 eller 100 år - är väl det troligaste att "allt det här" handlar om att andra länder, Brics, andra utomeuropeiska stater, blir starkare, samarbetar allt mer. Att USA tappar greppet som only superpower. Om det Europa sysslar med nu är militär keynesianism - ja, inte tillräckligt insatt i nationalekonomi för att kunna hävda det, men det verkar ligga något i det. Tror det skulle vara smartare att fatta läget och göra en uppdaterad omvärldsanalys, inte knyta sig som ett amerikanostalgiskt Europa. Men hur, det gör inte i en handvändning.
Ja jag menar trettio, fyrtio år sådär. När krigen och fascismen är över och världen ligger i spillror. Då kommer alla som överlevt säga att de var emot det från början. Men det var de inte, de flesta tyckte panga på, det är viktigt med upprustning. Och innan dess tyckte de att investera i ryssfonder var vettigt, och så vidare.
RaderaJu större militärapparat Sverige gör sig desto större orsak har ju Ryssland att kriga med oss. Så varför skulle inte vårt land kunna anfallas som du säger och till exempel Gotland intas, det vore väl mycket pang pang for the buck, Pål Jonsson. Det är tankarna på sånt som håller honom uppe om nätterna. För han vill det så gärna.
Radera
RaderaJag tror de agiterar som om Sverige var lillfingret i USA:s järnnäve fortfarande. Det finns något slags paradoxal trygghet i det. Man kan säga "krossa Ryssland" utan att tro att det är riskabelt. Och en del vill faktiskt ha krig, det är uppenbart. De har drabbats av krigsbacillen. Som före det första världskriget.
RaderaAtt säga nej till att svenskt krigsmateriel används i offensiver in på ryskt territorium, borde vara självklart. I någon mån borde det vara ÖB:s Riksdagens, mfl.s första prioritet att måna om Sverige. Var exakt gränsen går till att Sverige kan beskrivas som krigförande vet jag inte, proxykrig är proxykrig. Men ett angrepp in på ryskt territorium är ett angrepp, även om en del tycker att det är försvarbart har det där gått över till något annat än försvar. Svenska medier borde inte delta i det och Aftonbladet borde inte skriva att "vi måste segra över Ryssland". Vilka vi? Jag ligger inte i krig med Ryssland. Inga ryska pansarvagnar har rullat in i Sverige men svenska har rullat in i Ryssland. Det är så. Och det är fel.
RaderaFörhandlingar och fredsbevarande styrka i Ukraina, kanske en blandning av kanadensiska, indiska, norska, japanska, australiska, sydafrikanska soldater under lång tid. Kinesiska för känsligt? Inte fransmän och britter, inte svenskar, polacker och balter.
RaderaIndien kan nog inte avvara några soldater för fredsbevarande. Verkar planera angrepp på Pakistan )-:
Dessutom: innan man sätter in fredsbevarande trupper måste det vara fred. Annars blir det krigförande trupper. Freden verkar långt, långt borta. Senaste uttalandet från ryskt håll - de tänker röra sig mot Odessa. Tycker det är ryskt. Kommer troligen dra upp Ukrainas "insats" för Odessamassakern, i den inhemska propagandan. Ryssland verkar alltså inte vilja frysa fronten, som Trump föreslår. De vill ha mer.
Håller iofs med dig om flera grejer - jävligt kontroversiellt men ÖB och regeringen borde tänka snäppet mer på Sverige än Ukraina. Åtminstone ha några röda linjer. Inga angrepp på Ryssland med svenska vapen. Samt att vissa skrivbordskrigare borde tagga ner. Jag vill inte heller ha krig med Ryssland. De får skicka sina egna ungar.
Håller med:
"Jag tror de agiterar som om Sverige var lillfingret i USA:s järnnäve fortfarande. Det finns något slags paradoxal trygghet i det. Man kan säga "krossa Ryssland" utan att tro att det är riskabelt. Och en del vill faktiskt ha krig, det är uppenbart. De har drabbats av krigsbacillen. Som före det första världskriget."
Ha en bra Valborg
Zigge
RaderaJa tjosan. Bör man påminna om Boforsaffären? Den var inte Palmes fel. Även om det ev. var diskutabelt att "ordern skulle fullföljas även om Indien skulle hamna i en väpnad konflikt" - det fanns ett regelverk som sa nej till det på den tiden. Fast dispens ibland. Men mutskandalen var Bofors egen och kan inte låta bli att undra nu när svensk vapenexport verkar gå på högvarv.
RaderaZigge: jo men högern bestämmer idag och den vill fortsätta leverera vapen till Ukraina för att de ska återta ockuperade områden. Slåss för "vår" skull. Jag tycker det är ofattbart cyniskt, dessutom orealistiskt, tillsammans med retoriken i Sverige sätter det "oss" på pottkanten, men människor är väldigt olika. En del har tjock hud och inga problem med att andra offrar sina liv för dem.
SvaraRaderaDu kan jämföra diskussionen mellan Dmitri Plax och
Svetlana Aleksijevitj i Expressen, med svensk krigsstöddig höger och grötmyndig vänster - det är en väsensskillnad.
RaderaDet jag vill säga - vet att jag upprepar mig nåt så jligt - är att Sverige åtminstone borde säga nej till drönare mot Moskva, och användning av svenskt vapenmateriel till angrepp in på ryskt territorium.
SvaraRaderaAtt dra Palmekortet - som tom gest funkar det såklart inte, men Palme hade ett rätt gott rykte internationellt, inte minst utanför Väst, och en klyftig omvärldsanalys kunde ta med i beräkningen vart det lutar
SvaraRaderaGillar inte personkult, stora personligheter kan visserligen påverka historien i positiv eller för den delen negativ riktning men framförallt är det andra faktorer som styr, ekonomiska, sociala, där ledarna kan betraktas som ytfenomen i varierande grad. Ändå kan det tyckas som ett ödesdigert sammanträffande att Palme mördades innan han skulle möta Gorbatjov.
SvaraRaderaHave yourself a splendid Wednesday, whether on Blåkulla or jobbet.