Lacanianism kan väl inte vara medfödd?

Prokrastrinerade ihop ett tillägg till min rec. av Zizek, resonemangen i min recension är ju rätt hårt nerkokade men de stämmer. Det är inte bara kvantfysik han använder på ett dumt sätt utan lacanianism också, och allmänt slö vetenskapsskepsis - att helt avfärda vetenskapliga framsteg t.ex att vetenskapliga upptäckter kan lindra mänskligt lidande, det gör han med hjälp av ett skräckexempel på en medicin som ska ha orsakat folkhälsokatastrof i USA pga aggressiv marknadsföring och överförskrivningar, oxycontin eller nåt, som får stå som typexempel på vetenskapliga landvinningar som sådana 

(men vem kan på allvar säga att de inte vill att läkevetenskapen tar fram mediciner mot alla möjliga sjukdomar? stoppar överförskrivningar av antibiotika? osv)

Det här "krossa framsteget!" är då lite typiskt för en viss typ av slentrianmässig vetenskapskritik som funnits inom vänstern, den postmoderna vänstern, "det finns ingenting utanför upplevelsen alltså är rädsla för det ena eller det andra lika mycket värd som experternas utlåtanden"

 - ja, det här prokrastrinerade jag ihop, med inte mindre än två definitioner av postmodernism - en kort och en lång -

för

den där motsägelsefullheten som ChatGPT hyllade när jag bad den skriva en positiv artikel om Slavoj Žižek -

flerfaldig syn på världen
paradox och möjligheter
provokativ och komplex
utmanar det etablerade tänkandet
och rör sig bortom enkla dikotomier

är ju liksom ett typexempel på

poststrukturalism som gjort sig av med det svåra och ideologikritiska och spårat ur i mainstream massmedia där den blivit urlakad modevänster, föraktfull modehöger, pajkastning mellan varumärken, perfekt för click bait -

och så vidare. Så satt jag där och prokrastrinerade. Sen tänkte jag, Zizek är en pajas, nu skiter jag i det här.
Men jag älskar att recensera, håller tummarna för att jag kan hålla kvar en tå på GP kultur, det är fjärde kultursidan jag recenserat på i denna kulturskymningens vargtimma.

(Det där var en oxymoron)